Laktosintolerans en trenddiagnos??!
Nu ikväll satt jag och tittade på Aktuellt 21 och höll på att smälla av. De hade ett reportage om att laktosintolerans är en trenddiagnos: allt fler tror att de är laktosintoleranta fast de inte är det och läkare varnar för att man själv ställer sin egen laktosintoleransdiagnos för det kan vara en allvarlig tarmsjukdom istället. Hittade reportaget i text här. Jag blev så arg så att jag kokade när jag såg en barngastroläkare sitta och säga att de fått in fall där föräldrarna trott att barnet varit laktosintolerant, men det visat sig att barnet egentligen hade en allvarlig tarmsjukdom. Föräldrarnas lilla ”experiment” hade därför försenat diagnosen, sa läkaren och såg allvarlig ut.
OK, jag kan förstå att läkaren blir upprörd över att en diagnos försenas, men hon verkar inte ha tänkt tanken att om man exempelvis har Crohn eller Ulcerös Colit och slutar med mjölk helt (för att man tror att man är allergisk mot laktos eller mjölk) så kanske man faktiskt läker ut sin sjukdom? Det finns ju faktiskt VÄLDIGT MÅNGA som blir VÄLDIGT MYCKET BÄTTRE i sina tarmar om de skippar komjölken (och även skippar get/fårmjölk). Jag har skrivit om det tidigare så jag känner mig som en papegoja nu, men komjölk är verkligen inte bra för våra tarmar. Det är svårt att ta upp näring från mjölk, inte ens kalket tar vi upp så mycket som Mjölkfrämjandet påstår: mjölk ger inte alls starkare ben. Jag har t o m läst på flera olika ställen att mjölk kan orsaka benskörhet. Om mjölk nu vore så bra för skelettet kan man ju undra varför så många äldre kvinnor i Sverige drabbas av benskörhet. De äter sannolikt lika mycket mjölkprodukter som alla andra svenskar.
Det är ju dessutom så att även om läkarna kallar IBD (dvs Crohn och UC) för autoimmuna sjukdomar så vet man inte helt säkert att de är just det. Att det är en autoimmun sjukdom innebär ju att immunförsvaret attackerar sig självt och inte kan sluta attackera sig självt. Jag är övertygad om att jag har någon form av störning på mitt immunförsvar, inte minst för att när jag fått återfall de senaste åren så har magen gått i gång så vilt att den varit omöjlig att stoppa om jag inte fått Remicade eller Humira. För mig innebär det att det är otroligt viktigt att inte reta upp mitt immunförsvar mer än nödvändigt, vilket bland annat innebär att jag numera vill leva utan trådlösa nätverk i min närhet för jag har märkt att jag t ex sover bättre om det är avstängt under natten. Jini Patel Thompson, som ju är lite av en guru för mig, är mycket skeptisk till trådlösa nätverk, men det är ett annat inlägg.
Hursomhelst så kan det ju vara värt att komma ihåg att allergier är också klassade som autoimmuna sjukdomar och det kan faktiskt vara så att vi genom att t ex äta gluten och komjölk retar våra tarmar så att de går igång i en allergisk reaktion. Det är ju trots allt så att väldigt många av oss med IBD faktiskt mår bättre utan gluten och komjölk och om föräldrarna i reportaget ovan experimenterar själva och kommer fram till att barnet inte tål vare sig gluten eller komjölk så är det väl bara bra?! Då slipper barnet kanske att utveckla en IBD-sjukdom och kan leva ett friskare liv än om det fick fortsätta dricka mjölk obehindrat. Det var därför jag blev så urförbannad när jag såg inslaget i Aktuellt: läkaren uppvisade nämligen en total okunskap om hur farligt mjölk faktiskt är och genom att gå ut och säga dessa saker kommer hon att orsaka en massa onödigt lidande. För hur viktigt är det egentligen att ha en diagnos om man märker att man blir frisk av att äta en viss kost? Jag hade gärna sluppit diagnosen Crohn faktiskt och ”bara” varit gluten- och mjölkintolerant för det senare är betydligt mindre stigmatiserande.
Det intressanta är att många med t ex Crohn och UC faktiskt kan tåla mjölk, men bara om den är opastöriserad. Jini Patel Thompson äter exempelvis gärna opastöriserade ostar tillverkade på landet av små mejerier, något jag själv testat men det gick inte så bra. Amerikanen Alan Graham som är fd helikopterpilot i US Army och numera lärare på high school i USA skriver t ex på sin hemsida How I beat Crohn’s att det bästa medlet för honom är colostrum, vilket är råmjölksubstans. Detta ska man, enligt honom, ta om man är dålig men man får inte ta skolmediciner samtidigt för då fungerar det inte. Enligt honom lugnar sig magen på några dagar. Eftersom opastöriserad mjölk är olaglig att sälja i Sverige så misstänker jag att colostrum också är olagligt i Sverige, men om någon av er befinner sig i USA eller någon annanstans där det är lagligt och vill testa det så får ni gärna berätta om det fungerar. Den sort som han rekommenderar är New Life Colostrum. Man ska dock inte ta det mer än ett par månader och sedan bara ha det som back up om man blir sjuk igen. Jag har inte själv testat det så jag kan inte annat än hänvisa till Alan Grahams hemsida som dock är intressant. Han rekommenderar f ö även ett litet glas rödvin om dagen och olivolja bland annat, vilket jag tycker känns sympatiskt.
Varför tål vi då opastöriserad mjölk? Antagligen är det för att när man pastöriserar mjölken så dödar man en massa nyttiga, naturliga bakterier med de dåliga (t ex TBC-bakterien) och man ändrar även i proteinmolekylerna och de blir svårare för våra magar att hantera. Kom ihåg att vi sannolikt druckit mjölk i tiotusentals år och våra magar har anpassat oss efter att dricka färsk mjölk från vår egen kossa långt innan Louis Pasteur föddes. Observera att i många andra länder är folk faktiskt intoleranta mot mjölk och det kan vara en anledning till att en del personer här i Sverige med ursprung från andra länder blir sjuka i IBD (inflammatoriska tarmsjukdomar). De tål helt enkelt inte mjölken här och saknar enzym för att bryta ner den.
Min vän naturterapeuten säger dock att om man ska dricka mjölk så rekommenderar hon att man köper Gammeldagsmjölk som inte är lika hårt pastöriserad och sedan värmer upp den så att man dricker den ljummen. Enligt ayurveda, dvs traditionell indisk läkekonst, så ska man aldrig dricka komjölk kall. Det kan ju vara något att ta till sig med tanke på att indierna faktiskt konsumerar mycket komjölk och dyrkar kon som helig.
Themocracy
Som alltid ett tänkvärt och bra inlägg Tina! Det jag ofta reagerar över är hur folk nästintill blir provocerade när andra hävdar att de kan bli bättre i sin sjukdom eller till och med helt bra genom att göra egna livsförändringar. Om man blir bättre genom att förändra kosten så är det enligt läkarna en slump att man blev bra just då, likaså om man använt sig av någon komplementärmedicinsk behandlingsmetod. Det viktigaste verkar inte vara att bli frisk, utan att vara sjuk. Att ha ett namn på en sjukdom (beroende på vart i kroppen problemet sitter, trots att grundorsaken i många fall är densamma), tillräckligt många symptom och få läkemedel utskrivna. Om man lyckas bli bättre genom att göra egna förändringar betraktas det som farligt, eftersom det inte är beprövat. Ibland får jag känslan av att många människor bygger upp en identitet utifrån sin diagnos, när de får höra att de inte kommer att bli friska. De blir nästan rädda för att bli friska, för att sjukdomen blivit en slags trygg (?) identitet. För mig blir det nästintill otroligt att få höra från läkare att man minsann inte ska skippa mjölk, gluten etc. för då får man näringsbrist, man ska äta allsidigt etc. Det är ju ganska tydligt idag att dessa livsmedel är sådant som ställer till det hos många (troligen pga att de är så processade och inte i sin naturliga form) och precis som Annika Lagerhorn skriver, att bilda antikroppar är bara ett av alla sätt som kroppen kan reagera på. Det är ju väldigt känt dessutom att folk blir friska från sjukdomar av olika koster, en del svarar på LCHF, andra på glutenfri vegankost, basallergikost etc. Tänk om folk kunde börja våga lyssna på sina kroppar…för även om de talar väldigt otydligt i början så blir talet alltmer tydligt ju mer man lyssnar och ju mer man lär sig tolka signalerna. Ingenting passar för alla, men det finns alltid något man kan göra för att i alla fall bli bättre. Jag har varit skitdålig på det där, bara kört över, provat det ena och det andra, utan att verkligen känna efter hur det känns. Senast häromdagen skrev jag till dig i ett av dina tidigare inlägg och skrev att jag hållit på med SCD och GAPS ett tag från och till. Jag har försökt övertyga mig själv om det är det rätta och att jag kommer bli bättre, eftersom det lyfts fram som något som hjälper alla på något vis. Men, häromdagen började jag fundera igen och insåg att jag bara mått allt sämre sedan jag började med detta och det har gått alldeles för lång tid för att vara omställningsbesvär. Jag funderade på om det verkligen var rätt för mig och efter att för typ hundrade gången läst Annika Lagerhorns e-bok insåg jag att det inte är rätt för mig. Min kropp börjar gå på sparlåga med för mycket fett och mindre kolhydrater märker jag och jag mår dåligt psykiskt. Människor har ätit mer kolhydrater och mindre kolhydrater i alla tider och kanske härstammar jag därifrån som man åt lite mer? Annika skrev att för att få en bra tarmflora måste man äta den kost man är anpassat för och att det beror på vad ens förfäder åt, en del mer kolhydrater och andra mindre. Jag kommer såklart aldrig börja med en sockerhög kost med processade kolhydrater, men jag övergår nu till basallergikost, och väljer mina råvaror väl..ekologiskt, gräsbeteskött. Ja, så naturligt som möjligt helt enkelt. Så får jag se om det är den rätta vägen för mig. Nu blev det långt, förlåt:)
Jag håller helt med dig Martina! När jag låg inne i somras delade jag ett tag rum med en stackars kvinna som var AVUNDSJUK på mig för att jag hade Crohns sjukdom. Själv hade hon kronisk förstoppning och väldigt ont i magen, men de kunde inte ge henne en diagnos. Några dagar senare fick hon diagnos (lungcancer och forslades direkt till hospis) och då kände jag att kunde förstå att hon hellre hade haft Crohns så klart…
Jag blir så arg när jag hör att läkare tycker att man inte ska skippa gluten och mjölk för att då finns det inget kvar att äta. I många andra länder äter man inte mjölk och gluten och de lever och blir gamla även där. T ex i det vietnamesiska köket är det mest rismjöl och ingen mjölk alls – jag mådde prima i Vietnam! Tänk så många som är sjuka i onödan pga att de litar på sina läkare. Men efter ett tag, olika lång tid, tror jag att de likt mig inte litar på läkarna längre och när de hittar sådana här hemsidor som denna kan jag bara hoppas att de testar råden som finns här och blir bättre.
Jag tror också att det är många som blir sin sjukdom, och det är inte så konstigt när man är väldigt sjuk. Jag tror också att det finns många kroniskt sjuka som omedvetet vill vara sjuka, vilket jag vet är en provokativ tanke, men när jag var tonåring gjorde jag mig ibland sjuk för jag ville inte gå till skolan. Det är en viktig fråga att ställa sig själv: vill jag verkligen bli frisk? Jag minns f ö att jag läste i ett forum om en mamma vars ena dotter hade Crohn och nu var den andra också dålig men fick ”slaskdiagnosen IBS” och mamman, som givetvis var desperat för att bägge döttrarna var sjuka, ville fortsätta att göra plågsamma undersökningar på dotter nr 2 för att konstatera att det var Crohn där också. Jag skrev ett inlägg om att hon kanske skulle ändra på kosten för döttrarna och inte stressa upp sin yngsta dotter för då kanske IBSen kunde bli Crohn (det är tydligen inte ovanligt att så sker, enligt Jini Patel Thompson som haft kontakt med tusentals personer med IBS och IBD genom åren). Jag fick givetvis skäll för detta och varje gång jag säger att jag tror att det finns folk som vill vara sjuka blir folk upprörda.
Det är verkligen viktigt att lyssna på sin kropp. Alla mår inte bra av SCD eller GAPS, en del gör det och det är bara att gratulera dem. Jag har själv uteslutit potatis för att jag tycker min mage blir lite knasig av det, men jag äter ris, hirs, bovete, majs och quinoa utan att tveka och det verkar magen fixa.
Slutligen: jag träffade en äldre man för ett tag sedan som har haft mycket svår Crohn. När han hörde hur jag höll mig frisk var hans kommentar just detta att ”men du kanske hade kunnat vara frisk ändå utan homeopatin”. När jag sa att jag inte trodde det så sa han att det måste ju ha kostat mig väldigt mycket att hålla mig frisk. Och ja, det kostar mig en del att göra alla dessa behandlingar, men å andra sidan går jag sällan ut på krogen och super skallen av mig, äter på dyr restaurant och jag reser inte så mycket heller, vilket sparar mig en massa pengar. Jag har också sett till att skaffa mig ett bra jobb som betalar OK och jag använder mina pengar på mig själv istället för att spara dem för framtiden. Antar att det också är provocerande för många.
Jag håller tummarna att du hittar rätt i diet-djungeln!
/Tina
Tack för en bra sida!
Ville bara säga att jag är ett levande bevis på att IBS kan utvecklas till crohns.. min mage har varit knasig ända sen dagis(IBS). Fick crohn 06 och är övertygad att jag inte hade behövt få den diagnosen ifall jag hade haft den kunskap om kostens betydelse som jag har idag.
Jag vill bara säga att jag blir galen på läkare och sköterskor som vägrar att lyssna på att jag blir bättre av att skippa gluten och mjölk. Det känns precis som att de inte vill att man ska bli bättre… och ifall man blir bättre då är det som sagt medicinerna som har gjort jobbet…
/T
Hej T,
Tack själv för att du läser sidan och delar med dig av dina erfarenheter av att ha varit IBS-klassad. Kanske är det så att vi har helt enkelt svaga magar och när de misshandlas tillräckligt länge så blir de sjuka i värre sjukdomar. Jag minns att jag hade ont i magen när jag gick i ettan på lågstadiet och vi gick till en doktor som sa åt mig att inte tugga tuggummi. Att jag var väldigt ensam och sannolikt ledsen för detta var det ingen som brydde sig om. IBS lär dessutom vara lättare att bota med just psykoterapi av olika former så vi kan ju fundera över hur du och jag hade mått idag om vi fått psykologiskt stöd när vi var barn.
Jag begriper mig inte heller på de läkare som inte vill acceptera att vi faktiskt kan bli bättre i magen av att skippa mjölk och gluten eller genom att tillföra probiotika och söka alternativ medicin. Hur inskränkta är de egentligen? Ofta hänvisar läkarna och dietisterna till att ”det finns inga studier som bevisar att kosten spelar någon roll”, men jag har hittat flera stycken. Jag tror tyvärr att de är så fullmatade av giftmediciner som ska bota allt att de inte vill se att det kan finnas andra metoder. Det är nog inte heller lätt att vara läkare och upptäcka alternativa läkekonster. Min akupunktör, Dr Yang, har t ex berättat att han botat en kvinnlig läkare på KS som led av fruktansvärda urinvägsinflammationer som ingen västerländsk medicin bet på. Ju mer pencilin hon åt desto sjukare blev hon. Hon blev helt såld på akupunktur och dessutom arg på sin utbildning för att de inte får lära sig något om alternativa läkekonster som traditionell kinesisk medicin. Jag märker dock att yngre läkare är ibland lite mer öppna för nya metoder och har bl a en släkting med UC som verkar ha botat sig själv med att utesluta vete och snart är leg läkare, som berättade att hon var mycket intresserad av alternativa metoder för hon trodde inte att de var så dåliga som många i vår stora läkarsläkt anser. Min nya läkare berättade t ex glatt för mig att de haft goda erfarenheter av salovum på KS (vilket började bli tillgängligt i höstas), en produkt som jag själv (och säkert många andra) pushat för via Lantmännen och landstingspolitiker i Stockholm.
/Tina
Tack Tina för ditt svar och ännu fler klokheter:) En sak måste jag dock påpeka, nämligen kring att IBS kan utvecklas till Crohns, till värre sjukdomar. Med tanke på att IBS bara är ett samlingsnamn på olika mag och tarmstörningar är det fel att säga så, även om jag är helt med på att simplare tarmproblem kan utvecklas till värre sorter. En del med IBS-diagnos har matsmältningsproblem, andra svåra motorikstörningar. Jag tillhör den gruppen med väldigt svåra, orubbliga problem. Jag har tarmvredsliknande stopp dagligen, smärtor dygnet runt och tarmmotorik som inte fungerar, vilket innebär att avföringen inte kommer ut även om jag har diarré, och trots kolostomi. Många gånger har jag önskat att jag hade en sjukdom med mer tydliga kroppsliga fynd, för att bli förstådd, t.ex. Crohns, även om det är fel att säga även så. Vid sjukdomar som crohns t.ex. ser man oftast väldigt tydligt vad problemet är, men vid den typen av IBS jag har sitter problemet antagligen längre in och är svårare att se. Man vet idag att man med hjälp av speciella diagnosmetoder hittar saker som inflammation längre in i tarmslemhinnan, höga halter av LPS, förändringar i tarmens nervsystem, ökat antal mastceller i tunntarmen m.m. Så, det svåra med att ha de problem jag har är att man inte enkelt, än, kan säga vad de beror på, det är svårare att hitta de inre kroppsliga förändringarna och därmed blir man inte förstådd. Vi vet inte ännu vilken sjukdom som är värst, för hur ska man klassa det? Det går helt enkelt inte, kommer aldrig gå. Så det var mest det jag ville inflika, att IBS inte alltid är så simpelt och funktionellt, utan hos många av oss en väldigt svår och allvarlig sjukdom. Jag hoppas att man en dag kan ta isär begreppen och förstå att det är flera diagnoser i själva verket. Att säga att IBS är lättare att bota med psykoterapi blir mest hånfullt gentemot oss sjuka. Anledningen till att man använder sig av psykoterapi handlar om att lära sig att leva med sjukdomen på ett bättre sätt, precis som man kan göra med alla sjukdomar.
När jag talar om psykoterapi som en del i att bota IBS och IBD så är det verkligen inte hånfullt menat. Men enligt Jini (och uppenbarligen många andra) så har man större påverkan av psykoterapeutiska metoder (tydligen fr a hypnos!) på IBS än IBD. Jini hävdar att hon känner till folk med IBS som blivit av med sina symptom genom hypnoterapi. Givetvis är det som du säger en massa olika diagnoser och sjukdomar som döljer sig bakom denna etikett (samma med Crohn som kan vara 400 olika sjukdomar) och då är det ju inte säkert att bara terapi hjälper mot sjukdomen. En sak är dock säker: vi har fler neurotransmittrar i magen än i hjärnan och så länge man inte tar tag i sina problem – psykiska eller stresshantering – så är det svårt att bli helt frisk.
Tyvärr pratar vi inte om psykisk sjukdom så mycket i Sverige och det är skämmigt att gå till psykolog och det är bara sorgligt eftersom vi alla skulle må bra att gå till en psykolog och reda ut saker som gör oss ledsna, sjuka och deppiga.
Tack för din information om IBS – jag är inte en expert på den sjukdomen utan kan bara min egen Crohn.
/Tina
Tja Tina! Vill börja med att säga att du skriver lika grymma inlägg som alltid! 😉 Jag har problem med exem i ansiktet i sambamd med min ulcerös kolit. har du några tips mot detta? det enda som hjälpt tillfälligt hittills är kortisonsalva. Mvh Johan
Jag menade absolut inte att bagatellisera den psykiska biten i sjukdom, vilken det än handlar om. Jag håller med dig till hundra procent och det är hemskt som du säger att det är skämmigt att gå till psykolog och liknande. Jag går själv till psykolog varje vecka, och gör medicinsk yoga och meditation regelbundet. Är helt övertygad om jag lyckats stoppa förloppet i mina sjukdomar med hjälp av detta och förhoppningsvis kan det på sikt också ge förbättringar, kanske hade jag mått sämre idag om jag struntat i detta. Tänkte för ett tag sedan på detta när jag läste på löpsedeln ”Min man gav mig MS”, om Louise Hoffsten som drabbades av MS. Tidningarna uttryckte det väldigt klumpigt, men vad det handlade om var att hennes MS utlöstes när hon var i en väldigt jobbig period av livet, med skilsmässa, kroppen var försvagad och sjukdomen tog sin chans att få fäste.
Jag uttryckte mig nog rätt luddigt i förra inlägget. Vad jag ville lyfta fram är att IBS inte automatiskt är ett mer simpelt problem, som kan utvecklas till något värre i form av IBD. IBS kan vara minst lika illa och riktigt allvarligt. Jag tror snarare att det finns en grundorsak som kan ge olika symptom. Såväl förstoppning, blödningar, motorikstörningar, pajat nervsystem, diarré etc, beroende på vilken del i tarmen/kroppen som attackeras. IBS är inte alltid bara en knasig mage, eller en harmlös ballongmage, utan hos vissa svår sjukdom…som antagligen borde ha ett helt annat namn och särskiljas från det man idag klassar som IBS…eftersom det inte är särskilt funktionellt..
Jag hoppas du inte blev arg över min kommentar.
/Martina
Tack Martina – håller helt med dig! Jag log lite när jag läste om Louise Hoffsten som i kvällstidningen sagt att hennes man gav henne MS. Givetvis är det hur hon reagerade på hans beteende snarare än mannen som person, tänkte jag. Det finns en mycket stark koppling mellan känslor och sjukdomar och tyske forskaren Hamer har exempelvis visat på att det finns starka kopplingar mellan olika slags svek i kärlek och bröstcancer och han har t o m röntgat hjärnorna hos personer med cancer och funnit att det finns försvagningar i hjärnan på olika ställen beroende på var cancern sitter. Högersidig bröstcancer är kopplat med en viss typ av känslor, vänstersidig bröstcancer med en annan. Mycket intressant, särskilt som min akupunktör berättat att han har flera patienter med bröstcancer som fått detta ett par år efter skilsmässa och att de ofta levt i dåliga relationer (kanske hållit ihop det ”för barnens skull” och varit arga på sina makar) under många, många år. Han säger att det är ilskan som gjort dem sjuka, och ilskan måste ut ur kroppen för annars blir vi sjuka, vilket är en mycket intressant tanke. Jag mår bättre när jag gör hans övningar för att få ut mina dåliga känslor. Mycket meditation! Jag är helt övertygad om att man mår bättre i magen när man tar tag i det psykiska.
Jag är absolut inte arg på dig Martina – jag är däremot inte så bra på IBS som du så det är bra att du upplyser oss om hur det är! Det låter verkligen som en ”slaskdiagnos” för alla knasiga magar som inte är IBD eller identifierbara magsjukdomar.
Kämpa på och hoppas du mår bättre och bättre hela tiden!
/Tina
Tack, Johan! Jag är absolut ingen expert på hud och som jag skrev tidigare om följdsjukdomar (här) så är enda sättet att bli av med t ex hudproblem att läka tarmen helt och bli frisk för då försvinner hudbesvären.
Detta sagt så kan jag berätta att jag häromveckan råkade ut för en liten cykelolycka och fick skrubbsår i ansiktet. Då tog jag aloe vera från Holistic (som jag köpt en gång för att dricka men magen gillade inte det) och baddade på såren med bomullstuss flera gånger om dagen. Jag hällde upp aloe veran i ett litet mått så att jag inte behövde ta bomullstussen direkt på flaskan. Dessutom tog jag en salva med ringblomma på såren (finns i välsorterade hälsokostbutiker – min var från Ledins) och det läkte ihop ganska snabbt faktiskt. De som såg mig för en vecka sedan (med blåtira och skrubbsår) kunde en vecka senare inte se mina skador så jag kan bara rekommendera aloe vera. Te på ringblomma är f ö bra för magen eftersom det läker slemhinnorna.
B-vitaminer, zink och D3 verkar vara bra för att läka sår också, både inuti oss och på utsidan. Testa.
Lycka till!
Tina
Hejsan (igen) håller med dom andra – ännu ett bra inlägg från dig och väldigt intressant att läsa alla kommentarer också!
Angående råmjölk
http://www.ekologisk-mat.se/Links.aspx?c=6001&r=125
Man kan alltid ta kontakt med gårdar i sin kommun och se om någon ”säljer” råmjölk eller varor av råmjölk. Sen finns det ju massor av olika preparat i tabeltt form gjorda av råmjölk – hälsokost – ekologiskt osv.
(om man nu fixar råmjölk)
Sen vill jag inflika om IBS som jag lever med + fibromyalgi…att det är minst lika jobbigt/tungt som vilken annan tarmsjukdom som helst – att ha besvär med magen är inte skoj alls, oavsett vilket sätt man har det på. Jag har en svår IBS och ännu svårare Fibro och märker en klar skillnad sedan jag slutade helt med mjölk, gluten, soja m.m.
Trots detta så ”fallerar” magen mellan varven (ordentligt) med brännade smärta, kramper, rinnande diarre och jag bli helt låst till hemmet, har ingen kontroll alls och törs ej gå hemifrån. Sen ibland är det mindre smärta mera bubbel, gas, kramp och stenhård (förstoppning) enligt läkaren funkar ej min tarmrörelse (nerverna) som dom skall plus att jag då har både födesämnesallergier, fibro m.m. så antar jag att IBS blir än värre – stress tex. slår ut magen på en gång…
Då det är så här diffust med upp och ner gångar så tar det ju på hela ens person, kraften – energin osv.
Kan förstå att man kan säga att man önskade en annan sjukdom med mera specifika krämpor och en lösning såklart men nu är det ju inte så – finns ingen reservdelsaffär för magar heller *suck*
Och det som funkar för en, funkar kanske ej för en annan och vice versa – därför är det superbra med din sajt för alla tips och råd man får från alla olika håll gör ju att man får inspiration, kanske hittar nått nytt som funkar =)
Så fortsätt skriva och dela med dig och jag tackar också alla som kommenterar för det ger också massa tips, inspiration m.m. och det behöver man…
//Mia-Marie
Mia-Marie,
Det låter verkligen tufft! Tack för att du uppskattar min blogg. Hoppas att du kan hitta ett bra sätt att bli bättre på. Det låter som om du har ”systemfel” i kroppen, om du förstår vad jag menar (det har jag, tror jag). Har du testat att gå till en traditionell kinesisk eller indisk (ayurveda) läkare för att höra vad de säger? Jag blev mycket intresserad av ayurveda efter att ha läst Christina Doctares bok Vägen till hälsa.
Kämpa på!
/Tina
Livet är som en subway smörgås 😉 Det gäller att kombinera, gå till doktorn, ta prover, få medicin, behandla symtomen, fortsätta vara lagom sjuk, pröva alternativ medicinsk behandling och till sist samla samla fakta på båda sidor av västerländsk och orientalisk medicin, lyssna på magkänslan, stanna upp i livet och tänka till och komma på vad som passar en själv och sin kropp bäst, kram på er!
Helt rätt Annelie! Just det där med att stanna till i livet, tänka till och komma fram till vad som passar en själv och kroppen bäst är det absolut viktigaste, tror jag.
Hittade förresten ett intressant inlägg av Wuwei på Alternativjournalen som handlar om mjölk och benskörhet. Läs mer här.
Hej Tina!
Tack för en bra blogg!
Jag har vandrat en lång väg med min sjukdomshistoria.
Det hela började med att jag hade värk i kroppen och en duktig kiropraktor upptäckte att jag hade ont på alla triggipunkter som kännertecknar fibromyalgi. Istället för att behandla min nacke och rygg skickade hem mig med rådet att stressa mindre och gå och prata med någon.
Sagt och gjort. Pratade 10 ggr med en kbt psykolog För att stressa mindre. Började med yoga. Gick och fick ayurvedisk rädgivning. Började också dricka Aloe Vera. På bara ett par dar fick jag mer energi.
Började kännas lite bättre i kroppen. Men blev nu mer uppmärksam på min kropp.
Fick tips om en peinsionerad kvinna som var duktig på magen som förklarade vikten av att basgöra kroppen. Rådde mig att sluta med gluten och även laktos. Åt även mineraler och örter för att stärka reningen i kroppen.
Jag blev mycket bättre, men inte helt bra.
Så kom jag över Annika Lagerhorns berättelse och tog fasta på hennes tips att äta enligt basallergin. Det var det bästa jag någonsin gjort! Nu kunde det gå dagar utan att jag hade ont!
Det visade sig att i mitt fall, och vi tror att det är samma för min mamma, som har Morbus Osler. Att det är både mjölk och sädesslags proteinerna som är bovarna i dramat. Och när jag läser Zarah Öbergs blogg så bekräftas det i många av hennes inlägg.
Så det gäller att läsa ingående på allt. Det får inte ens vara spår av mjölk eller vete. Det som är naturligt glutenfritt går bra. Däremot måste jag se upp med exv glukossirap, druvsocker, maltodextrin. Då blir jag liggande med värk nästa dag. Mammas reaktion är att hon börjar blöda. Främst näsblod. (hon har fått isosource mtc utskrivet men kan inte äta det, troligvis pga maltodextrin.)
Det som också hände var att jag blev helt kvitt min astma! (har tagit medicin morgon och kväll i 20 år)
Jag har en porös och läckande tarm antagligen pga gluten i kombination med antibiotika (Ingen berättade för mig att jag skulle tillsätta probiotika efter en antibiotikakur). Detta pga parasiter och överväxt av candida. Har varit på levande blodanalys och tarsköljning + avläsning i hand och öga för att få reda på det.
Just nu behandlar jag min inflammerade tunntarm med örterna enchinea, forbia och malört mot parasiterna. Extremt jobbig avgiftning har rysningar i hela kroppen och blir extremt trött Har innan dess jobbat hårt med min candida. Den är inte riktigt borta än. Men på god väg! Kommer goda energitoppar ibland 🙂
Men mitt viktigaste framsteg var att jag läste Annika Lagerhorn och fick modet att själv prova att sluta äta mjölk och vete protein (i mitt fall alla sädesslag) det var först då som jeg blev sympomfri veckori sträck så jag kunde lista ut vad mitt egentliga problem är.
Ingen vanlig läkare har gett mig det rådet.
Ha det så bra och forsatt lycka till med läkningen!
/S
Tack för en bra sida med mycket bra information.Jag har fått många bra tips och ideer och kommer att fortsätta att läsa din sida Mvh Marika
Hej Tina och alla andra läsare!
Först: utan denna webplats hade mitt liv sett betydligt dystrare ut än vad det gör idag. Min första natt som inlagd på sjukhus i främmande land, med en mage som jag inte alls kände igen ( va, BLOD?) var fruktansvärd, och när jag lyckats samla mig något började jag googla. Då hittade jag denna sida, som i sin tur hjälpt mig leta reda på andra klokingar som Annika Lagerhorn och Dr David Klein. Nu håller jag på att läka ihop så sakteliga efter att ha verkligen trasslat mig ur kortisongarnet.
Jag har mött samma reaktioner som ni övriga från läkare. Att jag har en autoimmun sjukdom är tydligen ” bevisat” som en arg läkare fräste åt mig, och kosten, den kan vi glömma. Att ådrorna påverkas av det som rinner igenom dem, dvs blodet och dess fetter och skadeämnen, är accepeterat, men att tarmarna skulle reagera på det vi äter anses inte vara rimligt, trots att vi talar om direktkontakt mot slemhinnan. Hmmm… Jag mixar just nu olika diettips, och frukt/bär/morotssmoothie till frukost, buljong och löskokta ägg samt råkost och inga kolhydrter alls är vad som funkar för mig iallafall. Det har varit ett evigt pusslande och läsande, bla på denna sida, för att hitta en stig framåt.
Så ni nydisgnosticerade som just hittat hit: kämpa på med er kostomläggning och ha i bakhuvudet att det finns oerhörda mängder prestige att släppa på för läkarna genom att medge att kostomläggning kan lösa era problem. Särskilt längre fram när medicinerna inte täcker symptomen finns det mycket att lära av en matdagbok och lite experimenterande. Förutom mat kan sol ( d-vitamin), mycket sömn och mindre oro hjälpa.
Att få höra att man inte kan göra något själv utan bara lita till doktorerna och medicinerna ger dessutom inte direkt psykisk styrka… Kör visualiseringar och dagliga och stundliga prat med dig själv om hur frisk och stark du är istället för att lyssna på det! Jag brukar också hälsa på mig själv i fantasins framtid där jag mår bra och har lämnat ohälsan bakom mig. Min framtids-Sara räcker alltid ut en hand som jag fattar tag i, och sedan ber hon mig kämpa lite till. Det har verkligen funkat för mig, i mina räddaste stunder. Allt är värt att prova när man mår skit.
Än en gång tack Tina, och god hälsa till oss alla!
Sara
Fantastisk resa du gjort S! Kämpa på och verkligen en stärkande och inspirerande historia för oss alla som kämpar!
/Tina
Hej Sara,
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Vilken tur att Internet finns, eller hur?! Utan Internet hade nog varken Annika Lagerhorn eller jag kunnat dela med oss av våra erfarenheter och vi hade inte heller fått ta del av era erfarenheter.
Håller helt med dig om att det är väldigt synd att läkarna har så mycket prestige och vägrar ta till sig att det finns andra metoder än bara dem som de läste om på läkarlinjen på 80-talet och sedan har kompletterats med lite kurser sponsrade av Abbot med flera Big Pharma-bolag. Ja, jag är orättvis, det finns många läkare, fr a de yngre, som är mer öppna för andra metoder och kost, men tyvärr är de alltför få.
Kämpa på och hör gärna av dig igen och berätta hur tillfrisknandet går!
/Tina
P.S. För oss som bor i Norden kan vi med fördel ta 4 tabletter av Holistic D3 om dagen om vi har Crohn. Den rekommenderade dagsdosen är alldeles för låg och ifrågasatt även av läkarna. Enligt Mats Humle, ortomolekylärmedicinare, har vi med Crohn extremt låga nivåer av Holistic D3. Under vinterhalvåret är det extra viktigt att få i sig detta.
Hej!
Jag är oerhört tacksam för att vi är fler som inte nöjer oss med läkares hjälp, utan att kost är a och o. Våra sjukdomar är en kombination av antibiotika, dålig kost etc. och det gäller att ”attackera” problemet från flera håll.
Personligen vill jag väldigt gärna komma ihop med likasinnande, utbyta information, upplevelser etc.
Tina, du och jag har talats vid tidigare och när det lugnat ned sig hos dig tycker jag att vi kanske kan talas vid mer.
Sara och S (samma person?) skönt att höra med din insikt och kunskap om crohns.
Vad sägs om att träffas över en fika (gluten- och mjölkfritt
förståss) 😉
Trevlig helg
hallå igen!
Är det ett forum du menar borde finnas?
Bra att vi kan hjälpa varandra!
sara (inte samma person som S)
Jag verkar visst vara välsignad med en riktigt bra läkare. Han har inget emot att jag ändrar i min kost för att se vad mina tarmar klarar och inte klarar av. Snarare så uppmuntrar han att jag provar mig fram. Innan MV som jag har nu hade jag dock än urusel läkare men fick rådet att byta. Så det gjorde jag och det var det bästa som har hänt mig sedan diagnosen. Det är så otroligt viktigt att ha en läkare som man har förtroende för och som verkligen lyssnar och tar mig som patient på allvar och är intresserad av jag upplever och gör. Om ni inte är nöjda med era läkare borde ni verkligen fundera på att byta, det finns bra läkare där ute!
Håller med om många inlägg om att maten verkligen har betydelse.
Jag är känslig mot mjölk och kolhydratrik mat. Pasta, vitt bröd etc går bort.
Däremot så går fil bra?! Älskar fil och banan med nötter och frön.
Har inte varit så avhållsam som vissa andra som skrivit här har varit. Men har blivit inspirerad till att bryta helt för att se om jag får mer energi utan mjölk och gluten.
Jag har även svårt för färska grönsaker. Får ofta ont i magen när jag äter grönsaker och av äpplen. Men älskar frukt och grönsaker så det är jobbigt att alltid få ont i magen när jag äter det. Har nu börjat att äta mycket varmsallad. Att hetta upp den lite granna gör verkligen skillnad.
Intressant blogg, Har haft min Crohnsdiagnos i ca 18 månader nu och har inte velat ta till mig det. Har så svårt att relatera till att jag skulle vara kroniskt sjuk! Har inte förren nu börjat läsa lite om sjukdomen och olika bloggar som berör ämnet.
Keep up the good work!
Hej L,
Tack! Håller helt med dig om att det är viktigt att ha en bra läkare som lyssnar och är kunnig.
Antagligen tål din mage filmjölken pga bakterierna i den och det faktum att laktosen är mindre.
Angående frukt har jag skrivit ett inlägg om det här. Jag har också skrivit om grönsaker här och här. Generellt är det bättre att äta kokta grönsaker om magen är orolig än att äta råa som är svårare att smälta. Samtidigt behöver vi råa grönsaker för att utsöndra mer enzymer. Det är dock viktigt att äta grönsaker (ej potatis dock och undvik gärna tomater pga att det är nattskuggeväxter som påverkar vårt immunförsvar) eftersom de är bra mat för tarmbakterierna. Att t ex bara äta SCD utan grönsaker är ingen hit, det är ju grönsakerna som stabiliserar allt.
/Tina