Glad påsk och påskäggets frestelser
Jag vill bara önska alla kära läsare en glad påsk och hoppas att ni alla har kunnat motstå sockerbomberna i påskäggen på bästa sätt. Själv fick jag ett mycket fint chokladägg av min arbetsgivare som jag lyckades krossa på väg hem genom att jag lade den i ryggsäcken och lutade mig bakåt när jag stod upp i tunnelbanan… Men chokladätaren härhemma åt glatt upp det ändå. Jag har tagit ett par rutor med mörk choklad så här under påsken, och jag är så glad att jag inte föll för frestelsen att äta mer. På jobbet stod ett gigantiskt påskägg framme som fylldes på varje dag och sockervargarna åt där hela tiden.
När det gäller sådana här svenska högtider är det ju alltid jobbigt med släktmiddagar, och i år blev det middag hos kusinerna där jag själv tog med mig lite mat så det fungerade utmärkt och jag slapp sitta och förklara att jag inte tål mjölk och struntar helt i om maten är laktosfri eller ej eftersom mjölk är mjölk och jag tål inte mjölk. Till efterrätt åt jag två chokladrutor och två jordgubbar medan de andra åt en fantastisk jordgubbspaj och en chokladkladdkaka som såg smarrig ut. Men jag var så mätt av den vanliga maten att jag inte sörjer att jag inte får äta goda efterrätter.
Många av oss med kroniska tarmsjukdomar är ju sockervargar eftersom vi lider av näringsbrist och då blir man sockersugen, pga snabba kolhydrater som kan hålla oss uppe. Likaså kan det vara så att candidan i våra tarmar gör oss mer sockersugna, eller helt enkelt att det är en del av sjukdomen som gör oss till godismonster. När jag var liten älskade jag sött: godis och kakor slank ner med glass och annat sött. Min mormor var expert på att servera sju sorters kakor varje eftermiddag, vilket tyvärr också syntes på hennes figur, och jag nallade i hennes kakskåp när vi bodde hos henne. Hemma hos min mamma nallade jag också godis och kakor. Jag kunde leta chokladkakor i hennes handväska och ibland var jag så desperat att jag gick ut och letade godis i hennes bil. Beroende på desperation åt jag även godis som jag inte tyckte om, och i allra värsta fall kunde jag t o m äta skedar av strösocker. Inte konstigt att jag blev sjuk!!!
Varför blir man så här beroende av socker? Jag har skrivit om det tidigare, läs här, men kan konstatera att det bästa jag gjort är att skippa sockret och jag inte ens saknar det. Jag äter hellre nötter eller vanlig mat för att slippa känna mig sockersugen. När man är avvänjd från sockret så blir det lättare att avstå från det, men den stora utmaningen är att gå förbi det stora påskägget som bågnar av godisbitar som bara skriker ”Ät upp mig!” Jag har själv gjort många försök att avstå från sockret, men som ni förstår hade jag ett stort sockerberoende när jag var yngre så det har inte alltid varit lätt. När jag varit rejält sjuk har jag skippat sockret, bara för att ramla dit igen en tid senare.
Idag har jag gjort upp med sockret och tycker till och med att det är äckligt med eftersmaken jag får av sockret. Det innebär att jag kan max äta en eller två rutor mörk choklad och att jag försöker undvika frestelser så mycket det går. Jag sitter t ex inte med i soffan när min bonusdotter äter sitt lördagsgodis och går från bordet när de äter glass och passar på att diska istället. Jag äter ordentliga portioner så att jag inte behöver bli sockersugen. För att hålla sockret borta från mig så äter jag sällan frukt, som jag ändå inte tål så bra. Om man nu ska äta 5 frukter eller grönsaker per dag så väljer jag 5 grönsaker hellre eftersom jag mår bättre då.
Likaså är det sällan efterrätter härhemma och jag glömmer dessutom bort när jag gjort paj så jag brukar hitta en gammal blåbärspaj i kylen som jag tvingas slänga. Eftersom jag inte tycker att jag mår så bra av söta efterrätter så gör jag inte dem så ofta heller. När jag har gäster gör jag ofta asiatisk mat och då blir folk ändå så mätta att ingen orkar äta efterrätt och varför proppa sig full med mat bara för att det är gäster hemma? Det mår ju varken jag eller gästerna bra av.
Jag har på flera ställen läst att anledningen till att vi är sockerberoende är för att vi försöker stoppa känslor av otillräcklighet med socker. En del hävdar att brist på kärlek omsorg i barndomen gör oss till gottegrisar. Eftersom socker är så dåligt för oss tarmsjuka är det viktigt att se till att få bort sockret ur kosten. Ett sätt att sluta med sockret är att tänka varför man blir sötsugen och vilka känslor som egentligen gör att man fått ett godissug när man är på väg till påskägget för att ta lite till eller till skafferiet för att äta lite kakor. Själv tänker jag mest på hur otroligt sjuk jag kan bli av socker och så dricker jag lite vatten och tar en näve nötter eller äter något riktigt istället så att jag blir mätt.
Jag är inte perfekt och jag har gärna i lite honung i min mat för att höja smaken i vissa rätter, men det får bara vara lite grann så att man inte känner det söta för mycket. Men jag äter sällan efterrätter och godis och att hålla sig borta från frestelsen att äta sött är nog mitt allra bästa råd. Det går utmärkt att bjuda hem gäster på stor middag och strunta i efterrätten (eller bara bjuda på kaffe/te med en liten chokladbit alternativt skiva upp en bit vattenmelon som de gör i Kina).
Hursomhelst, jag hoppas att ni har överlevt påskens frestelser och kan njuta av solen som verkar skina över större delen av Sverige denna vackra och ovanligt varma påsk! Glad påsk!
Themocracy
Glad påsk!
så härligt väder ute, ja har har vi njutit av det fina vädret.
Ja kaffe och mörk choklad har det blivit här.
Barnen har så klart ätit påskgodis och jag har väl smakat lite grann.
Åt en jättegod mjölkfri mango och hallon sorbet glass i mjölkfritt rån.
Annars försöker vi hålla nere på sockret för socker är ju inte så bra.
Vi är fortfarande symtomfria och medicinfria och mår toppen bra.
Ha en bra dag! kram /Madde
(grönsaker kan också vara goda, gurkstavar eller morotsstavar eller salladsblad, ekologiska tomater kan vara jättegoda eller vissa plommontomater, = är ju gott att äta bara sådär när man är sugen på något)
lite frukt äter vi ändå, ekologisk banan och äpple och visst kan jag smaka på jordgubbar också = men med måtta, inget vi äter mängder av)
ha det bra! /Madde
Märker att jag kan få för lågt blodsocker ibland och mår då mycket dåligt.
Kroppen behöver ju socker också, på en jämn nivå är bäst.
http://www.1177.se/Skane/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Vad-gor-man-at-lagt-blodsocker/
ha det bra /Madde
Känner så väl igen mig i din beskrivning av sockersuget, både som vuxen och som barn. Att det kan bero på näringsbrist är något jag ska ta med mig och tänka på när suget sätter in. Det går numera hyfsat snabbt att vänja mig av med socker, några veckor att bryta vanan. Men, fikat på jobbet, folk på kalas som får dåligt samvete av att de äter och jag inte.. Som att det faktum att jag inte äter socker ska skuldbelägga demör att de äter onyttigt! Då måste jag hela tiden poängtera min sjukdom och det är tröttsamt i längden.. Mitt bästa tips mot sockersug: en halv avokado med ytterst lite japansk soja eller flingsalt. Då går det över!
Hej Lina,
Varför ska man egentligen ha dåligt samvete för att man inte själv äter kakor som man blir sjuk av bara för att de andra får dåligt samvete för att de äter kakor (och kan!)? Det är ju helt sjukt egentligen. Jag hade ett tag specialkaka på jobbet, men märkte att jag inte mådde bra av den så jag bad dem avsluta den beställningen och har inte längre kaka på fikan. Tråkigt ibland (särskilt när jag är sötsugen!) men bra för min mage. Vad de andra tänker bryr jag mig inte om. Om de får dåligt samvete för att jag inte äter, dvs att de önskar att de vore som jag, så får det stå för dem. Våra magar är på ett sätt en välsignelse eftersom de tvingar oss att äta bättre och för oss nyttigare mat. Varför ska vi hela tiden be om ursäkt för att vi är sjuka och inte kan äta den mat som serveras? Det är väl de som ska ha dåligt samvete för att de inte kan ge oss mat??? Eller för att de äter socker, om de inte tål det. Om de tål kakor så får de väl äta så mycket de vill (men kom inte och klaga på att du är fet sen, är min devis!).
Men du väcker intressanta tankar! Jag har själv inte ett dugg dåligt samvete för att någon annan äter onyttigt.
Kämpa på!
/Tina