Gluten – nej tack, tyvärr
Sedan jag blev sjuk i vintras har jag misstänkt att jag inte längre tål gluten, en misstanke som uppstod inte minst när jag läste Annika Lagerhorns bok om hur hon blivit frisk från sin Ulcerös Colit. Jag har även läst på andra ställen att just gluten och mjölk inte är bra för magar med Mb Crohn eller Ulcerös Colit.
För att säkerställa att jag inte är glutenallergiker, vilket jag absolut inte vill vara – livet är tillräckligt krångligt när man inte tål komjölk, bad jag läkarna att ta blodprov på mig för att se om jag hade celiaki, glutenallergi. Blodprovet visade att jag inte var det minsta allergisk mot gluten så det var bara att mumsa på med bröd och pasta. Sjuksystern jag pratade med sa dock att för att vara helt säker på att jag inte var allergisk mot gluten så måste man göra tarmbiopsi, men det har jag inte brytt mig om att göra. Det har väl lite med att göra att jag blev traumatiserad som barn vad gäller att få slangar ner i magen så jag slipper gärna detta.
Getbrie, parmaskinka och sallad på surdegsbröd – mmmm, vad gott det var! Och magen sa ”Nej tack”…
Hursomhelst så har jag, trots att läkare och dietister sagt åt mig att jag visst kan äta gluten, ägnat mig åt att testa att äta gluten och att inte äta gluten och här är mitt resultat efter åtta månader: min mage gillar inte gluten. Jag kan äta en smörgås och det går bra. Men om jag äter smörgås till frukost flera dagar i rad så börjar jag få lös, seg avföring igen och magen blir bubblig och gasig. Äter jag däremot glutenfri gröt till frukost säger inte magen något negativt alls. Den blir snarare glad och positiv och mer samarbetsvillig när jag äter glutenfritt. Så från och med nu ska jag undvika gluten helt och hållet och se vad som händer med min mage.
Kanske har jag tur att jag kan äta lite bröd eller pasta ibland, men jag tror inte att jag har denna tur tyvärr. Däremot verkar jag ha turen att jag är inte en fullfjädrad celiaki-allergiker, dvs jag har sannolikt ”bara” överkänslighet mot gluten och är inte extremt allergisk. Det innebär att jag inte överreagerar på att äta mat med ostronsås eller soja, och jag klarar sannolikt av att äta vanliga havreflingor trots att de innehåller glutenpartiklar, vilket en person med celiaki inte klarar. Alltid något positivt i det trista.
Det blir glutenfri gröt istället för smörgås till frukost i fortsättningen. Här hirsgröt med blåbär.
Så från och med nu blir det glutenfritt för mig. Skorpmjölet har jag redan bytt ut mot ett som är baserat på majs, och jag har även tipsats om att man även kan använda polenta istället om man vill undvika de konstgjorda glutenfria skorpmjölen. Vete som redning i mat har jag också bytt ut för ett bra tag sedan mot maizena. Nu blir det kikärtsmjöl i frityrsmeten och rismjöl i pannkakorna. Som tur är har jag en matglad och matkunnig vän som har glutenintolerans i sin familj så jag brukar få tips på hur man ska laga olika saker på bästa sätt utan gluten. Hon har även rekommenderat risnudlar istället för glutenfria nudlar, som tydligen inte är så roliga i konsistensen.
Man vänjer sig att leva med allt, har jag lärt mig, så det här borde jag klara också. Att undvika gluten i möjligaste mån för att undvika att bli sjuk känns som en liten uppoffring för mig. Jag är ingen pasta-tjej, men kommer att sakna mitt goda hembakade bröd. Men jag får vara glad att jag slipper hoppa på surdegstrenden i alla fall – alla surdegsbröd jag bakat har blivit kompakta som tegelstenar och äckligt sura. Inget ont som inte för något gott med sig, som det heter!
Jag kommer att gå igenom mina publicerade recept för att se om jag kan göra en del av dem glutenfria. Det ska bli intressant att lära sig leva utan gluten, men jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra även om jag ibland kommer att sakna bröd.
P.S. För den som vill läsa mer om var gluten finns har jag sedan tidigare skrivit lite om det under fliken ”Tips för magen” här.
Themocracy
Jag kan bara tala om för dig att det finns många ”dolda” ställen för dem som inte tål gluten. Vi äter i princip glutenfritt sedan det konstaterades att min dåvarande sambo var glutenintolerant. Det går men du måste läsa alla innehållsförteckningar – vilket du verkar göra ändå.
Jag är mycket glad för din sida – den har gett mig hopp om att vi ska kunna lösa min sons problem med ulcerös colit. Ja, jag har förstås också hittat till A Lagerhorns sida. Hos dig hittar jag helheten och en människa som vet vad hon pratar om.
Jag är övertygad om att min sons problem kommer sig av smörjan till mat de får i skolan. Som jag har kämpat för att de ska kunna få ha smör och bregott till maten! Men nu har de lyssnat iaf. Inte blir det väl precis bättre av att han som tonåring har en tendens till att äta för mycket socker och läsk… försöker få honom att förstå orsak och verkan men det blir lätt mycket tjat antar jag.
Jag läste också det du skrev om sjukhus”kosten” och kan bara bekräfta – ibland gör de patienterna mer sjuka. I början när min son diagnostiserades så lades han in över dagen för att göra sockerbelastning. Han blev så dålig så att till slut spydde han galla och fick feber! Vid den tiden var ju jag också okunnig om sjukdommen så jag förstod ju ingenting.
Även vid senare undersökningar så har han från början fått fel kost – så att jag har varit tvungen att åka iväg för att hitta kost som han kan äta. Man tycker nog att personal på en gastroenhet ska kunna mer än vad de kan. Jag tycker att det är riktigt skrämmande. Ursäkta lång kommentar – kunde bara inte hjälpa det…. 🙂
Hälsningar
Annelie
Tack för din kommentar! Jag är också chockad över att gastropersonal vet så lite och har så lite hjälp att få själva om de skulle vilja se bortom det mest akuta (ta prover av olika slag och hjälpa folk med deras stomier). Min erfarenhet kring detta är min främsta drivkraft till att driva denna sida.
Att göra en sockerbelastning låter ju helt livsfarligt! Tror precis som du att skolmaten är direkt farlig för tarmsjuka ungdomar eftersom den innehåller alltför mycket konstiga saker. De dagar när mattanterna faktiskt, likt tant Signe på mitt gamla dagis på 1970-talet, lagade mat på färska råvaror, verkar tyvärr vara borta.
Att få en tonåring att förstå vikten av god kost kan vara svårt. För min egen del var skräcken inför att få en stomi-påse på magen den allra största motivatorn. Kanske kan det vara bra att poängtera för din son att en väldigt stor andel av de som får UC också får stomipåse på magen, i många fall tack och lov endast temporärt (man får en bäckenbottreservoar och syr ihop tunntarm med ändtarm), men det är en realitet för personer med UC, inte minst för att UC anses vara starkt cancerogent om man inte får stopp på blödningar och diarréer. Kanske kan hotet om stomi få honom att äta majskrokar istället för ostbågar? Och Proviva är minst lika gott som läsk! Du kan ju också berätta att jag en gång hade en känd IT-guru på fest: han dök upp med ett paket blåbärs Proviva och en Absolut Vodka eftersom han hade stressmage och helt enkelt inte kunde dricka annan alkohol. Vet dock inte om kombin absolut+proviva är så bra eftersom alkoholen torde påverka bakteriehalten i Proviva.
Slutligen: jag tipsades nyligen om en hemsida av kanadensisk ”tarm-guru”, Jini Patel Thompson, som hållit sig frisk från sin Mb Crohn på olika sätt i 19 år. Man kan även få en email-kurs i hennes tankar, som är intressanta. Läs mer på ”Listen to your gut”.
Lycka till!
Vänliga hälsningar,
Tina
besök gärna: http://gluten-celiaki.blogspot.com/2011/03/gluten-kallan-till-vara-moderna.html
Tack för denna länk! Bra hemsida du gjort.
Mvh,
Tina