Alternativ medicin I: Homeopati
Kanske har en del av er läst i media i veckan om Vetenskap och Folkbildning som med vår svenske astronaut Christer Fuglesang (eller Fullesång, som han kallades av sina kursare på KTH back in the days för att han alltid blev apfull på deras fester) i spetsen skulle visa att homeopati är helt verkningslöst? Hans mål var att ta 10 gånger den rekommenderade dosen av ett homeopatmedel som används som sömnmedel för att ”begå självmord”. Givetvis lyckades han inte begå självmord, men han blev uppenbarligen rätt sluddrig. Sanna Ehdin har ett roligt klipp på sin blogg som jag kan rekommendera att ni spanar in här.
Vad är då homeopati? Homeopatin började utvecklas i slutet av 1700-talet, ungefär samtidigt med vår vanliga skolmedicin, av tysken Samuel Hahnemann (1755-1843, bilden till vänster) och går ut på att ”lika botar lika” eller som vi brukar säga på svenska: ont ska med ont fördrivas. Det innebär att man inom homeopatin anser att en substans som kan orsaka ett visst kroppsligt symptom eller sjukdom kan i mycket liten dos stimulera kroppens eget läkningssystem och på så sätt blir man frisk. Substanserna som används i homeopatiska läkemedel kommer främst från växt- och mineralriket och det som är typiskt för homeopatiska medel är att dessa substanser är väldigt utspädda för att bara lätt reta vårt läkningssystem. Tyvärr gör denna utspädning att personer som Christer Fuglesang och skolmedicinarna anser att homeopati är helt verkningslöst och bara är sockerpiller.
Min egen erfarenhet är att homeopati förvisso inte är lika snabbt effektivt som mirakelmedicinen remicade, som ju gör oss friska på några dagar genom att slå till vårt immunförsvar, men det är minst lika effektivt för den som har tid att vänta på att kroppen ska läka sig själv. Ofta har ju vi med kroniska sjukdomar varit sjuka länge och om man ska läka ut ordentligt tar det tid, man blir inte frisk över en natt. Eftersom homeopatiska mediciner stimulerar vår kropp att läka sig själv fungerar homeopati alldeles utmärkt på oss med kroniska sjukdomar, och jag har mycket goda erfarenheter av homeopati.
I min värld är det bästa sättet att bli frisk och hålla sig frisk att faktiskt läka ut sin sjukdom och sedan undvika att bli sjuk igen, snarare än att trycka tillbaka sitt immunförsvar så brutalt som man gör med mediciner som t ex imurel eller remicade. Om kroppen läker ut sig själv så minskar ju risken för återfall. Jag har ju själv märkt att sedan jag började äta imurel så har jag blivit sjukare än vad jag var när jag bara åt asacol. Jag tror att det beror på att imurel dels trycker tillbaka mitt immunförsvar, som vill besegra min inflammation i tarmen, dels skadar min tarm. Homeopatiska mediciner sliter oftast inte alls på kroppen så mycket som skolmediciner gör.
Jag kan dock berätta att jag vid två tillfällen ätit homeopatisk medicin som innehåller arsenik, vilket tydligen ofta fungerar bra på personer som har Crohns eller Ulcerös Colit. På mig fungerar inte arsenik alls så jag har båda de tillfällena faktiskt blivit sjukare så numera testar jag inte det igen. Så homeopatiska mediciner är inte alls helt verkningslösa, som Christer Fuglesang och hans vänner i föreningen Vetenskap och Folkbildning hävdar. (Videon på Sanna Ehdins blogg, där han sluddrar så mycket att Patrik Sjöberg säger till honom att han verkar påverkad, är ju därför extra rolig att se! För den som vill läsa mer om Vetenskap och Folkbildnings länkar till läkemedelsindustrin kan jag rekommendera denna artikel.)
Homeopatiska mediciner – här baserat på sockerpiller som sprutats med läkemedel.
Även om homeopatiska mediciners verkan inte är naturvetenskapligt klarlagda så har de testats och använts av miljontals personer de senaste 200 åren. Nere på kontinenten är det inte alls ovanligt att använda homeopatiska läkemedel, framför allt är det vanligt i Tyskland, Frankrike och Storbritannien, där t o m den brittiska kungafamiljen sägs ha en egen hovhomeopat! Det kan också vara värt att notera att just Sverige är ett land där anti-homeopatiska krafter är väldigt starka och de starkaste krafterna mot homeopati är, föga förvånande, finansierade av de stora läkemedelsföretagen. Läs gärna mer i denna intressanta artikel som också berör varför Christer Fuglesang inte dog av sin ”överdos”.
Eftersom homeopatiska läkemedel inte hundra procent rumsrena i Sverige finns det inte så bra kontroll på dem, men om man hittar en duktig homeopat så vet denna vilka medel och tillverkare som är bra. De företag som jag själv känner till är DCG, Scanfarma, Biosan och Biomedica. Biomedica, som gör min älskade rubicon (probiotika) är ett företag som drivs av Jehovas vittnen, som ju inte gillar skolmedicin (det är ju emot deras tro att t ex få blodtransfusion) och därför tillverkar bra alternativa mediciner.
Homeopatiska läkemedel kommer i olika former varav de vanligaste är i sockerpiller eller piller baserade på laktosmonohydrat och magnesiumstearat, som smälter snabbt i munnen. Trots att jag inte tål mjölk så har jag aldrig haft problem med homeopatiska mediciner som innehåller laktos. Homeopatiska medel kommer också i droppform, dvs de är utspädda i någon form av alkoholhaltig substans och man tar tio droppar i ett litet glas eller på en sked, allt enligt instruktionerna på medicinerna. Ofta ska man ta fem små sockerkulor, eller två tabletter (varianten med laktos/magnesiumstearat) eller tio droppar i lite vatten tre gånger om dagen. För oss med blödande tarmar finns det även utmärkta stolpiller som innehåller något slags fett/stearinliknande substans som man för upp i anus och sedan smälter detta och absorberas i tarmen. Jag har själv använt sådana stolpiller och blivit av med blödningar i tarmen inom loppet av ett par veckor.
Homeopatiska mediciner kan ges som enda medicin eller som ett komplement till vanliga skolmediciner och det är viktigt att man får i sig rätt sort, vilket en duktig homeopat kan hjälpa en med. Jag rekommenderar inte att man själv experimenterar med homeopatiska läkemedel även om de anses vara ”ofarliga”, för min erfarenhet med arsenik är att det inte alls är ofarligt. Det är också så att homeopatin, till skillnad från skolmedicinen, ser vår hälsa på tre plan: det mentala/ själsliga planet, det känslomässiga/psykiska samt det fysiska planet. Det innebär att jag som har Crohns kan behöva mediciner som påverkar mina psykiska och mentala plan, förutom det fysiska planet, för att kunna bli frisk. Ofta är man själv inte kompetent nog att förstå vilka läkemedel som behövs för att lugna systemet, men det kan en duktig homeopat se.
Således är det inte bara att googla runt och ta reda på vilka mediciner som brukar användas mot diarréer eftersom det kan vara andra saker i våra kroppar som är fel och orsakar att våra tarmar är helt knäppa. Det är inte otänkbart att vi får olika homeopatmediciner trots att vi har samma sjukdom så jag kommer inte att skriva vilka jag själv tar. Som jag har skrivit många gånger tidigare så har ju våra tarmsjukdomar en klar och tydlig psykosomatisk komponent och man måste adressera den också för att bli frisk, gärna genom att gå i terapi, men homeopatiska läkemedel kan stötta oss i läkningsprocessen. Själv äter jag ett slags lyckopiller varje dag för att jag ska må bättre psykiskt. Till skillnad från skolmedicinska lyckopiller, som exempelvis cipramil, påverkar de homeopatiska lyckopillren inte min mage negativt utan positivt.
När man får homeopatiska mediciner så står det ofta namnet på substansen och sen står det vilken dos eller potens det är, exempelvis står det D-30 eller D-200. Det betyder att ämnet är potenserat eller utspätt ett visst antal gånger. En substans som har D-30 är alltså mindre utspädd än en medicin som det står D-200 på. Ett ämne som är utspätt till över D-30 kan vara mer eller mindre omöjligt att hitta i själva medicinen, vilket Christer Fuglesang och hans vänner hävdar gör att homeopati bara är vatten och sockerpiller. Därför är det alltid lika kul när mina skolmedicinska läkare säger till mig att jag inte får äta homeopatiska mediciner när jag är inlagd på sjukhus och ska få skolmedicin ”för det kan ju störa den andra medicinen”. Det innebär ju att de, trots att de säkert anser att homeopatiska mediciner är bara vatten och buffel och båg, så är de rädda för att dessa mediciner faktiskt har verkan. Logiken går inte riktigt ihop för mig (eller för läkarna). Jag brukar dock alltid fortsätta med mina homeopatiska mediciner även när skolmedicinarna avråder mig från detta, eftersom jag litar mer på min homeopat än på dem i detta fall. Samt att jag ju vet att det tar längre tid för homeopatmedlen att göra mig frisk.
Teorin bakom ”potenseringen” är att man tänker sig att verkan av ett läkemedel är omvänt proportionell jämfört med dess huvudbeståndsdel. Den egentliga kraften av ett ämne ligger alltså inte i själva substansen utan i dess mönster eller elektromagnetiska fält, och ju mindre av ämnet som ingår, desto större är mönstrets kraft eller den kraft som påverkar våra elektromagnetiska fält. Jag vet att det låter superflummigt men det är så jag har fått det förklarat för mig och jag kan bara intyga att det fungerat på mig, på något för mig obegripligt sätt faktiskt eftersom jag själv var skeptisk till det från början. (Sen blev jag helt såld på homeopati!)
Alla homeopatmedel är inte potenserade utan vissa, framför allt de som används mot allergier, innehåller lite högre andel av substanserna för att kroppen ska desensiblisera sig mot det man är allergisk mot. Samma metod används numera inom modern svensk sjukvård för att sensibilisera oss som är allergiska mot katter exempelvis (man får då svagt kattallergin injicerat varje vecka ed och efter några månader kan man umgås med katter igen utan att bli allergisk).
En annan sak som är typiskt för homeopatiska mediciner är att man ibland när man börjar med dem kan bli sämre av dem eftersom kroppens försvar går igång för att skydda sig, men det är inget som är farligt utan bara bra i den homeopatiska behandlingen. Det tyder på att man faktiskt får verkan av homeopatmedlet. Däremot är denna ”förstförsämring” ett bevis på att man INTE ska experimentera med homeopatmedel själv.
Enligt homeopatins grundtankar så är det bara sjuka celler som reagerar på substanserna man får via homeopatmedlet. De sjuka cellerna har nämligen mindre motståndskraft och dessas vitala mönster tror man överensstämmer med huvudmönstret eller de elektormagnetiska frekvenserna hos substansen/läkemedlet man använder. Det är därför homeopatiska medel sällan ger skadliga bieffekter eller biverkan om man skulle råka ta fel medel (och därför är det ju ganska korkat av Fuglesang och hans vänner att ta en homeopatmedicin för att bevisa att den inte har effekt). Men trots att de är så kallat ofarliga så vill homeopater ofta ge en den lägsta möjliga dos av ett medel.
En homeopat ställer sin diagnos på dig genom att dels titta på dig, dels prata med dig om din sjukdom och sedan vet homeopaten ofta vilken medicin som brukar hjälpa mot de symptom som man uppvisar, och de slår i sin läkemedelsbok ”Materia Medica”. En del homeopater använder också örtmediciner och liknande substanser i behandlingen. Min homeopat Marie i Lund använder sig även av zonterapi, irisdiagnostik (fast det använde hon bara första gången jag var där 1991) och teorin om syra/bas-balansen i kroppen. Just användningen av zonterapi tillsammans med homeopati tycker jag själv har varit bra eftersom zonterapin hjälper kroppen att rensa ut gifter och stimulerar läkning medan de homeopatiska läkemedlen lugnar mitt system och läker mig.
Hur hittar man då en bra homeopat? Eftersom homeopati inte är ansett som en ”riktig” läkekonst i Sverige så är titeln inte heller en skyddad titel och i princip kan vem som helst kalla sig homeopat. Det innebär att det finns en massa skojare därute, tyvärr. Ett sätt att kontrollera om en homeopat är bra eller inte är att se om homeopaten är med i någon förening, som exempelvis Hahnemann Collegium (som min homeopat är) eller Svenska Homeopaters Riksförbund. För att bli medlem i det senare krävs att man ska ha varit aktiv i minst två år, har en godkänd homeopatisk och basmedicinsk utbildning, dokumentera patientfall och även betala in en årsavgift på 200 kr varje år.
När man letar efter en bra homeopat rekommenderar jag att ni kollar upp vad homeopaten har för utbildning (är den för kort så är personen antagligen inte så bra), hur länge personen praktiserat och om personen verkar seriös. Man kan också fråga runt, exempelvis brukar hälsokostbutiker av mer alternativt slag (dvs inte sådana som drivs av kommersiella Life-kedjan) ha personal som känner till duktiga homeopater.
Jag hade själv en väldig tur som kom till Marie Ingvarsson, som driver Fot & Zonqliniquen i Lund, när jag sökte mig till homeopati första gången hösten 1991. Anledningen till att jag kontaktade henne var för att jag fått ett brutalt återfall våren 1991 och då fick jag för första gången i mitt liv prednisolen, vilket jag inte kunde sluta med. Mitt liv var ett helvete, jag fick trots kortisonet ofta hemska diarréer som var verkligt handikappande och jag kunde inte leva ett normalt liv som student i Lund. Efter ett tag lärde jag mig att om jag svalt mig själv på dagen så kunde jag gå ut på studentnation på kvällen utan att tillbringa den i toalettkön, som jag gjort innan jag kom på detta. (Då brukade jag helt enkelt ställa mig i toakön, göra vad jag skulle och sen gå ut och ställa mig sist i kön igen. Alternativt springa ut i buskarna och få fet diarré, vilket inte heller var så kul.)
När jag inte kunde sluta med prednisolenet – varje gång jag minskade dosen kom sjukdomen tillbaka i full fart – så blev jag desperat. Jag tyckte inte att mitt liv var människovärdigt och jag gick till en påstått duktig dietist som sa till mig, blott tjugo år gammal, att det inte spelade någon roll vad jag åt för jag skulle ändå alltid vara sjuk. Till slut började jag fundera på självmord för jag ville inte leva på det här viset. Då råkade jag läsa i Sydsvenskan om en tjej som också hade Crohns och som hade sökt upp en homeopat som gjort henne frisk. Min plan var helt enkelt att testa homeopati och se om det fungerade och om det inte gjorde det, vilket jag misstänkte eftersom jag var skeptisk och hade skolmedicinen med mig från min fars sida där alla är skolmedicinare, så tänkte jag ta livet av mig. Så i början av hösten 1991 ringde jag Marie och frågade med darrande röst om hon skulle kunna bota mig från min Crohn. Hennes svar var att hon inte skulle kunna bota mig, för om hon sa det så skulle hon hamna under häxerilagen (vi har tydligen kvar en sådan i Sverige i modern tid!), men hon skulle kunna göra mig mycket bättre.
När jag gick dit första gången fick jag zonterapi, homeopatisk medicin, mild probiotika samt björkaska och kalk att ta mot min försurade kropp (mer om syra/bas senare på bloggen) som hon hade mätt upp genom ett urinprov som jag hade med mig. Hon tittade mig i ögonen för s k irisdiagnostik (innebär att man tittar på irisen och så kan man se var i kroppen man har haft ont eller varit/är sjuk). Jag fick också veta att jag skulle bli initialt sämre, men att det var för att kroppen skulle rensa ut alla gifter för att sedan kunna påbörja läkningen. Mycket riktigt blev jag sämre i en vecka efteråt ungefär, sen började det vända. Efter ytterligare några veckor ringde min bästa kompis som studerade i Berlin och sa ”Tina, hur mår du? Alla säger att du ser strålande ut? Har du blivit frisk?” och frisk hade jag inte blivit, men jag hade blivit väldigt mycket bättre och behövde inte längre springa in på konstiga toaletter eller kasta mig in i buskarna som jag tvingats tidigare. Efter ett halvår slutade jag med kortisonet/prednisolen. Eller rättare sagt: efter ungefär två månader slutade jag med det med understöd av homeopatiskt kortison och efter ett halvår så slutade jag med det homeopatiska kortisonet och då fick jag faktiskt ett litet återfall, som gick över efter en vecka (jag hade då också börjat med arsenik, som jag inte tålde så jag vet inte om det var det eller kortisonet som orsakade skovet). Ett år senare var jag helt frisk tack vare Marie. Jag hade under tiden varit en sommar i Kina, fått akupunktur där och slutat med komjölk, vilket gjorde att jag slutade blöda från tarmen.
Summa summarum: jag har enbart goda erfarenheter av homeopati och kan bara rekommendera er att hitta en bra homeopat som kan hjälpa er att bli friska. Det tar tid att bli frisk, för mig tog det 1.5 år men sen var jag mer eller mindre frisk i 15 år och kunde leva ett helt normalt liv, med ett jobb där jag reste väldigt mycket till Asien utan att bli sjuk. Homeopati täcks inte av sjukförsäkringen, så klart, men homeopatmediciner är generellt ganska billiga (de kostar runt 100-120 kr per burk eller flaska) och om man, som jag, räknar hur mycket det kostar att vara sjukskriven eller inte ha ett människovärdigt liv så är det värt varenda krona. Kom dock ihåg att era vanliga läkare sällan uppskattar att ni går till homeopater så min rekommendation är att helt enkelt inte berätta det för er läkare (om han eller hon inte är öppen för alternativa metoder, vilket de tyvärr sällan är) utan bara le glatt när de om något år undrar hur ni kunde bli så friska…
Ni läsare som har gått till homeopater som ni är nöjda med i andra delar av landet får gärna skriva rekommendationer och namnge dessa i kommentarerna. På så sätt kan vi hjälpa varandra att hitta rätt i homeopat-djungeln!
Themocracy
Hej!
Jag har varit hos min första homepat för en vecka sedan, Inger Gustafsson i Hölseböke (www.holseboke.nu) i Halland. Googlade fram henne och bokade tid på vinst och förlust då jag fått ett nytt skov. Med hjälp av kinesiologi och homeopati fick hon reda på att min tarm var dålig, jag tål inte laktos, har en massa brister och har candida. Hon gav mig ampuller som heter colon/chamomilla comp som ska tas två gånger iveckan för att stärka tarmen och Mecor toxin nr 7 mot candida. Nu är jag på socker, mjöl och mjölk diet. Tar även probiotika och efter en vecka mår jag bättre. Har dock några veckor kvar på min kur… Det är ganska svårt att sluta med socker och mjöl då mitt liv har gått ut på att fika och baka…
Är glad att jag besökte henne. Tog prover innan som visade på skyhöga värden och min läkare vill sätta mig på kortison som jag avskyr då jag blir psykiskt påverkad. Bad att få vänta lite och ta nya prover nästa vecka. Känner mig redan bättre och hoppas på att proverna ska vara bra så att jag kan lämna denna sjukdomsperiod bakom mig!
Skönt att få skriva av sig. Tror du/ni att man kan äta laktosfri fil om man är på sockerdiet? (Saknar min kvällsfil och är trött på ägg och smoothies utan banan).
Hej!
SC-dieten är ett slags anti-candida-diet och där får man äta SCD legal yoghurt. Den går ut på att man kokar upp mjölk, tar lite fabriksgjord youghurt (de har tydligen bäst bakteriestammar) och blandar i den ljumma mjölken (+20°) och sen får den stå i minst 24 timmar så att all laktos fermenteras. Dock är en del av oss känsliga mot just mjölk så jag vet inte om jag rekommenderar det. Googla så hittar du recept, här t ex: http://www.scdiet.org/2recipes/scdyogurt.html använder yoghurt maskin, men man kan även göra det själv. Testa kanske getmjölk istället, det är snällare mot magen och det används i GAPS-dieten som är en vidareutveckling av SCD. Använd INTE laktosfri fil dock, den innehåller konstiga tillsatser och naturligt är det som gör oss friska.
Här video om hur man gör SCD-yoghurt: http://www.youtube.com/watch?v=kmWsCu_rENg
Observera att SC-dieten tillåter bananer med prickar på (inget grönt för de innehåller stärkelse). Försök att härda ut – det är bara kort tid av ditt liv det här trots allt! Även SC-dieten har tips på bakning med nötter och honung, men det bästa är att skippa just fika och bakande och satsa på riktig mat. Antagligen är det fikandet osv som gjort dig sjukare. 🙁
Lycka till! Hoppas din homeopat gör dig frisk så att du slipper kortison! Ju mindre skolmediciner i kroppen desto mer effektivt verkar homeopati vara.
/Tina
P.S. Observera att vi alla får olika homeopatmediciner givet våra personliga konstitutioner så jag hoppas att inga läsare springer iväg och köper just dessa medel eftersom medicinerna ska tas enligt ordination och inte genom tips på denna hemsida!
Lisa, vill bara tillägga att om din homeopat har sagt åt dig att inte äta mjölk så bör du följa homeopatens kostråd om hon inte ändrar det. Så många dagar kan det ändå inte röra sig om att undvika mjölk i slutändan, eller hur?
Krya på dig!
/Tina
Jag rekommenderar varmt Barbro Nilsson Homeopat/Sjuksköterska i Stockholm. Hon finns i Vimmerby också. Hennes mobil är 070-2427087. Hon har gjort mej så mycket bättre från Ulcerös Colit. Är inte färdigbehandlad hos henne ännu, men snart så…
Vet inte vad jag gjort utan henne och dej Tina, det vet du.
M.v.h Anna
Tack Anna! Vad skulle jag göra utan din och andras feedback?
/Tina
Det kan f ö vara intressant att notera att man testat homeopatiska medel på djur som blivit friska, vilket torde vara ett bevis på att placeboeffekten inte är det som gör att vi blir friskare av homeopati. Läs gärna boken ”Läk dig själv med framtidens medicin – energi, näring och medvetenhet” av Monica Nicou, Helena Broander och Hanne Kristensen som handlar en hel del om homeopati och energimedicin.
Anna, jag lider också av UC sedan några år tillbaka och har en tid bokat hos samma homeopat som du nämner. Skulle vara intressant att få en uppdatering på hur läget är för dig? Hur många behandlingar har du varit på?
Hej Fredrik,
Jag har mailat din adress till Anna och hoppas ni får kontakt snart!
Lycka till!
/Tina
Jag har ett tips till här, men jag har inte gått till personen i fråga utan bara hört att hon ska vara duktig:
Anneli Forsinius Upplandsgatan 49, tel 08-31 00 45.
/Tina
Vad är homeopatiskt kortison?
Det är just homeopatiskt kortison, dvs kortison i homeopatisk form, som alltså påverkar kroppen på ett liknande sätt som kortison men är mycket, mycket svagare. Det hjälper kroppen att hantera övergången från vanligt kortison till att sluta med kortison, vilket jag hade problem med själv.
/Tina
Anna, Fredrik, hur har drt gått för er? Jag går också hos Barbro sedan i höstas.
//Per
Hej! Jag skrev till dig förut om tips på homeopater i Stockholm , har tyvärr tappat bort ditt mejl. Om du set det här får du jättegärna mejla mig om tips igen!
Anna, Fredrik, Per; hur har det gått för er hos Barbro Nilsson? Jag funderar på att boka tid hos henne, jag har diagnosen ulcerös kolit. Skulle gärna vilja komma i kontakt med er! Med vänlig hälsning /Victoria