Placebo- och noceboeffekten
Ofta när man håller på med alternativa metoder som homeopati, kinesisk medicin, ayurveda, tar örter mot sina krämpor eller testar zonterapi får man höra att inga av dessa metoder är vetenskapligt beprövade och man ska bara hålla sig till skolmedicinen för den är minsann evidensbaserad. Det här är något som jag själv fick höra hela min uppväxt och som läkarbarn var jag skeptisk mot homeopati och andra alternativa metoder.
Sedan blev jag sjuk och skolmedicinen kunde inte hjälpa mig mer än ibland. Att ta en kortisonkur och bli bra, men inte kunna sluta med kortisonet utan att genast bli apsjuk är inte att bli frisk i min värld. Dessutom märkte jag ju att varken läkarna eller dietisterna hade koll på vad som krävdes för att bli frisk och komma ut ur återfallet rent kostmässigt. Jag märkte ju själv att jag tålde vissa saker sämre än andra saker, som faktiskt gjorde mig bättre, oavsett vad dietisten sa. Exempelvis var ju de kruskaklikakor som hon och min allra första läkare rekommenderade mig att äta helt livsfarliga för mig att inta eftersom de hårda klina fastnade i mina såriga tarmar och det var ungefär som att äta sågspån.
Av en slump började jag gå till en homeopat som faktiskt gjorde mig frisk, till min stora förvåning. Jag insåg att det fanns en enorm värld av möjligheter till att bli frisk utanför sjukhuset och att läkarna inte var så allvetande som jag trott att de var. Efter den upplevelsen har jag blivit ganska kritisk mot läkarna och försöker helt enkelt hålla mig undan deras ”evidensbaserade metoder” eftersom jag upplever att starka mediciner som imurel och remicade/humira har negativ effekt på min kropp. Jag har ju sannolikt förvärrat mina sköldkörtelproblem med imurel, remicade höll på att ta livet av mig och med humiran blev mitt immunförsvar så kasst att jag kunde fått en lunginflammation om jag fortsatt ta det när jag blev förkyld. För att inte tala om hur psykiskt stressad jag blir av att ligga på sjukhus – rena tortyren för mig med tanke på min stränga mathållning och att jag verkligen hatar sjukhus. Att jag dessutom vill undvika stomipåse och behålla min tarm är ännu en drivkraft att hålla mig borta från sjukhuset och förbli frisk. Det är ju trots allt lättare att hålla sig frisk än att bli frisk.
Skolmedicinarna talar ofta föraktfullt om att alternativa metoder bara fungerar pga placebo, dvs lika gärna som att äta örter som i traditionell medicin har visat sig ha effekt på olika sjukdomar, så kan vi äta sockerpiller. Det som är intressant i detta sammanhang är att homeopati ofta är just sockerpiller som inte verkar innehålla så mycket substans, men de är lik förbenat effektiva för det mesta, enligt min erfarenhet. Och då ska ni vara medvetna om att när jag började gå till min homeopat så hade jag bestämt mig för att om jag inte blev bättre av hennes metoder, vilket jag visste att jag inte skulle bli, så var det självmord som gällde. Döm om min förvåning när jag insåg att jag faktiskt var på bättringsvägen trots allt! Jag fick mitt liv tillbaka!
En annan intressant notering är att nästan alla våra skolmediciner är baserade på substanser från just växtriket, dvs örter. Den kinesiska läkare som brukar nämnas som stark kandidat i samband med Nobelpriset i medicin hittade ju exempelvis ett effektivt medel mot malaria genom att läsa Den Gule Kejsarens böcker om örter för kinesisk medicin (den Gule Kejsaren anses ha levt 2700 före vår tideräkning, så snacka om icke-high tech och mossig kunskap!) och därefter hitta rätt substans.
När det gäller homeopati kan jag notera att läkarna oftast tycker att det är rena lurendrejeriet (”det är ju bara sockerpiller”), men samtidigt får man absolut inte äta homeopatiska medel under deras egna skolmedicinska dunderkurer mot sjukdomarna. Jag får inte riktigt ihop den logiken: antingen är väl en medicin utan effekt eller så har den effekt?
Hursomhelst, med placebo menar man att vi bara inbillar oss att vi kan bli friska. Vi tror helt enkelt att vi kommer att bli friska om vi äter en viss medicin, och därför brukar man inom läkemedelsindustrin köra två testgrupper för nya läkemedel för att försäkra sig om att det nya läkemedlet faktiskt fungerar. Den ena gruppen ges placebopreparat (utan verkan) och den andra gruppen får läkemedel. Det intressanta är dock att placeboeffekten ibland kan vara så stark att folk faktiskt blir friska genom sin ”inbillning”.
Problemet med det här föraktet mot placebo är bara att egentligen är väl placebo fantastiskt? Om man kan bli frisk på placebo, vilket en del personer faktiskt blir, så är det väl bara bra? Visst, vi kan aldrig bevisa vad det var som gjorde en viss person frisk – kanske är det inte alls placebo utan något helt annat (att man slutar med majs, som läsaren i det tidigare inlägget!), men handen på hjärtat: vem bryr sig? Det viktigaste är väl ändå att bli frisk och att tro på sin kropps förmåga att läka ihop.Wuwei har skrivit ett intressant inlägg om det här och menar på att det är vår tro på att behandlingen ska lyckas som gör att den faktiskt fungerar. Därför är det extremt viktigt att alltid ta emot mediciner med ett öppet hjärta och tänka att det här kommer att hjälpa min kropp att bli frisk, oavsett om det är naturmedel, homeopatisk medicin eller elaka skolmediciner.
Numera bedriver man inom skolmedicinen faktiskt forskning på placebo och har upptäckt med sin ”evidensbaserade forskning” att placebo är något som fungerar vid framför allt smärtlindring, men även vid depressioner. Man har också sett att den bästa placeboeffekten är när man ger patienten ett läkemedel med viss effekt och sen gör kroppen resten av jobbet, dvs den gör så att läkemedlet får större effekt än vad den borde ha fått. Man har också sett att hjärnan reagerar på placebopreparat när patienten trott att den fått läkemedel som egentligen varit sockerpiller eller injicerad koksaltlösning. Kanske börjar vi närma oss en dag då placebo är blir mer rumsrent och läkarna faktiskt anstränger sig för att få oss att tro på behandlingar som egentligen inte har så stor verkan, men som genom placeboeffekten faktiskt gör oss friska? Låt oss hoppas på det.
Motsatsen till placebo är nocebo, vilket innebär att en läkares negativa attityd mot en patient förvärrar patientens symptom, ibland med dödlig utgång. I Sverige är läkarna ofta väldigt negativa till oss patienter. Jag har fått höra så många gånger att jag aldrig kommer att bli frisk, men här sitter jag och mår alldeles prima. Det finns många studier där man visat på att ett negativt bemötande av patienter faktiskt gör dem ännu sjukare och i många fall kan diagnoserna bli självuppfyllande profetior.
Tänk exempelvis på cancerpatienter som får höra att de kommer att dö inom ett halvår. Majoriteten av dem är sannolikt döda inom ett halvår, men om de hade fått höra att det inte var så illa hade de antagligen levt mycket längre. I många andra länder säger man därför mer optimistiska saker till sina patienter, vilket gör att de får bättre liv och kanske lever längre. Jag tror att vi i Sverige inbillar oss att våra läkare är realister och därför ska säga oss sanningen. Sanningen är dock att ingen kan veta hur just du reagerar på ett läkemedel eller hur lång tid det tar innan du dör av cancern du precis diagnosticerats med. Dessutom kan man ju faktiskt bli överkörd på väg till jobbet eller dö av att få en blomkruka i huvudet hux flux ändå, så vem vet när det är dags att knalla vidare egentligen? Jag brukade få påminna min mor om detta när hon hade fått sin dödsdom i form av metastaserad bröstcancer.
Däremot har ett flertal studier visat att patienter som får ett positivt bemötande vad gäller sin sjukdom håller sig friskare och lever längre än de som möts av idel negativism (eller ”realism” som skolmedicinarna här i Sverige väl skulle kalla det). Tyvärr finns det väldigt många läkare som inte borde vara läkare eftersom de är helt inkompetenta vad gäller att hantera andra människor. Som vi alla vet så krävs det ju högsta betyg för att komma in på läkarlinjen och de som var plugghästar i skolan var inte alltid de som var de mest sociala eller empatiska. En del personer som söker sig till läkaryrket gör det dessutom för att det innebär status och mycket pengar och den narcissistiska personlighetstypen kan vara helt livsfarlig för sköra patienter.
Själv tycker jag att placeboeffekten verkar enormt spännande eftersom den ju faktiskt innebär att kroppen på något sätt läker ihop sig själv. Så det är något att tänka på nästa gång en läkare talar om placeboeffekten på ett föraktfullt sätt eller bemöter oss med nocebo. I sådana fall brukar jag försöka ha på mig en gåsdräkt som gör att det läkarna säger rinner av mig. Det är svårt att skydda sig mot läkarna som ju är de som bestämmer om vi ska få en viss behandling, vilka mediciner vi ska få och om vi får vara sjukskrivna. Där ligger vi patienter klart i underläge. Och om man inte är så påläst om sin sjukdom så hamnar man i ännu mer underläge. Dessutom varierar läkarnas kompetens och möjlighet att ge dyra mediciner med landsting (vilket är helt sjukt – jag är emot landstingen eftersom de skapar en orättvis vård i Sverige: man ska inte vara beroende av var man bor i landet för att kunna bli frisk!). Jag har tidigare skrivit om detta i inlägget ”Olika vård på olika ställen av landet”.
Eftersom placebo och nocebo är otroligt viktiga komponenter i läkeprocessen så är jag själv extremt noga med vilken läkare jag har. Jag skulle uppmana alla som är missnöjda med sin läkare att kräva att få byta, vilket inte torde vara så svårt. Om man har Crohn eller Ulcerös Colit så torde man även kunna byta läkare över landstingsgränserna om man är missnöjd med den läkare man har idag, särskilt om man går till ett mindre sjukhus och har begåvats med en mindre empatisk och kompetent läkare. Eftersom båda dessa sjukdomar är allvarliga så tycker jag att man ska kunna kräva att få remiss till ett universitetssjukhus i närheten för att få vård där. Det blir oftare billigare i längden för era landsting än om ni går och tragglar hos en kass läkare som fick sin gastroexamen på 70-talet och inte hängt med ordentligt. Vårdskillnaden kan handla om att slippa stomi jämfört med att få en av de nya dyra medicinerna som Remicade/Humira (som jag egentligen inte alls gillar men vad göra om magen är i självattack? Sen kan man ju ge sig på kostförändringar och annat när man mår bättre. Obs att ni aldrig kommer att bli bra i era magar om ni inte lägger om er kost ordentligt!).
En negativ läkare ger ju dessutom nocebo-effekt på er och gör er ännu sjukare. Jag tycker f ö att ni ska anmäla alla läkare som felbehandlar er till Patientsäkerhetsnämnden som ska finnas i alla landsting enligt lag. Det är viktigt att inte låta dem komma undan utan faktiskt att landstinget inser att det finns läkare som inte är så bra. Tyvärr är många landsting ganska korrupta och många läkare håller varandra bakom ryggen, men det är ändå värt att göra det.
Slutligen: jag tror att en viktig komponent i processen att bli frisk och förbli frisk är att man helt enkelt tror på sig själv och sin kropps förmåga att läka ihop och hålla sig frisk. I detta ingår givetvis att man måste ändra diet och livsstil, ta kosttillskott, och sannolikt ta mediciner också (men som många av oss vet så är mediciner inte nog för att tackla våra tarmsjukdomar), men det är enormt viktigt att tro på sig själv, visualisera sig själv frisk osv för att faktiskt kunna bli frisk. Har man varit allvarligt sjuk så tar det tid att bli frisk och läka ihop, men det gäller att aldrig tappa hoppet och aldrig ge upp. Det handlar också om att vilja bli frisk. Läs gärna om hur man kan hantera sin rädsla inför sjukdomen här med olika tips på hur jag gjorde i den situationen.
Themocracy
jag är så tacksam för tipset om D3 Vitamin,
är inne på 7 dagen utan medicin, och är helt bra här på basisk kost med D3 vitmin och probiotika probi mage.
min son är exakt 3 veckor utan medicin och helt bra.
Vi är överlyckliga.
tips. har en teori om att fett och kolhydrater/socker inte går ihop.
och att man ska inte äta för mycket av detta ihop, då kan inte insulinet hinna ta bort sockret så därför kommer candida , svamp i kroppen.
Du kan alltså äta frukt och kolhydrater, mycket grönsaker, om du avstår från tex. kött, nötter och avokado som innhåller mycket fett, alltså du måste minska fettintaget mycket…
står intressant att läsa här:
http://www.perfecthealth101.net/botacandida.htm
nu har jag ju basisk kost vilket innebär lite socker, och frukt med lite socker, jag äter avokado och mandelmjöl, om man äter mycket lite socker, eller inget socker kan du äta mer fett.
Intressant hur det verkar hänga ihop.
Basisk kost är mycket effektiv mot svamp, bakterier och parasiter, då dessa inte trivs i en basisk miljö.
Jag undrar om du fortfarande tar Udo’s oil. Läste ett inlägg från 2010 om det.
Har lite svårt att äta fisk tre ggr per vecka. Eller egentligen inte jag men min familj är net så förtjusta i fisk så ofta. Vill få i mig mer Omega 3.
För övrigt så har jag börjat småbröder igen – usch så besviken man blir, men tar nya tag!
Känner ibland att hela livet kretsar kring sjukdomen blä!
Hoppas att allt är bra med dig!
Stavningsprogram…. Småbröder=småblöda
Nej, jag tar inte Udo’s utan kör med Omega 3 som jag köpt från Iherb (hittade en sort på Jini Patels sida som jag sedan hittade billigare på Iherb, finns säkert i EU också, ska leta rätt på någon där). Kom ihåg att ibland så blir man sämre för att man har ett läkningsskov. Ladybird hade en hel del sådana ”attacker” innan hon blev helt frisk, och Annika Lagerhorn och jag likaså. Det är bra att skriva matdagbok för då är det lättare att gissa vad som retade tarmen och var för ”svårsmält” för den, tycker jag.
Kämpa på!
/Tina
Ett tips! http://www.kunskapskällan.se