Vad är egentligen nyttig mat?
När jag gick i mellanstadiet brukade vår lärare förhöra oss om vad vi åt till frukost. Jag svarade ärligt att jag brukade äta rostat vitt bröd (det var typ schweizerlimpa eller något annat med rågsikt i) med bregott och ibland hade jag saltkött ovanpå. Till detta drack jag svagt te. Någon gång ibland tog jag lite genomskinlig citrusmarmelad på också och ett glas apelsinjuice (gjort på koncentrat som min mamma köpte djupfryst tillverkat i Florida med fruktköttet kvar). Min fröken underkände mig direkt.
Nej, det var inte en nyttig frukost, enligt henne och Livsmedelsverket. En nyttig frukost var att äta en tallrik fil med müsli – absolut inte corn flakes eller rispuffar – vilket jag i och för sig åt ibland till frukost, en favorit var apelsinbitar med russin till yoghurt. Till filen skulle man dessutom äta grova, mörka mackor med ost eller någon charkprodukt, exempelvis skinka eller leverpastej, eller tubkaviar med skivat kokt ägg, gärna med lite skivad paprika ovanpå, och juice eller ett stort glas mjölk till. För mjölk är ju nyttigt, det blir ju våra ben så starka av. Ett annat alternativ på bra frukost var havregrynsgröt eller mannagrynsgröt, gärna kokat med mjölk, med mjölk och frukt till. Kanske lite sylt fungerade också till gröten. Samt givetvis de där grova, mörka smörgåsarna med ost eller skinka/leverpastej/kaviar på. Det syndigaste man kunde äta var marmeladsmörgås och kanelbullar eller wienerbröd till frukost, vilket, ve och fasa, det faktiskt fanns folk som gjorde.
Då var jag tio år och gick i fyran. Denna exercis återupprepades ett antal gånger: vi förhördes mangrant om vad vi åt, sannolikt i folkhälsans namn för att vi skulle bli hälsosammare, och den som inte åt rätt fick skämmas. I alla fall skämdes jag för jag var inte så smart att jag ljög min fröken rätt upp i ansiktet och sa att jag åt havregrynsgröt varje dag. Säkert hade jag andra klasskompisar som var smartare och ljög för henne för att slippa skämmas.
Sommaren mellan fyran och femman bestämde jag mig för att äta nyttigare. Jag bytte ut mina smör-smörgåsar mot smörgåsar med kaviar, blåvit kaviar minns jag att det var. Den var suveränt god och jag åt många kaviarsmörgåsar varje dag, kanske 4-5 stycken. Till hösten beordrade jag min mor att jag skulle från och med nu äta nyttigt och jag ville äta fil med müsli (det fanns i princip bara filmjölk på den tiden, det var innan a-fil och alla de andra ”hälsofilerna” kommit till våra mjölkdiskar) och jag ville äta nyttiga smörgåsar med köttpålägg. Min mamma köpte snällt kavring, blåvitt kaviar, filmjölk, müsli (tror det var Alpen) och leverpastej i light-variant och jag kunde glatt ändra mina frukostvanor till att bli nyttigare. Samtidigt var vår lärare på föräldraledighet och vår vikarie hade bestämt sig för att ”öva oss inför högstadiet”, vilket innebar att vi plötsligt hade tre läxor om dagen och skolan blev väldigt stressig. Jag har f ö alltid väntat på den där stora läxchocken som vi skulle få på högstadiet, men den har fortfarande inte infunnit sig, trots att jag studerat många år på universitetet.
Det gick några veckor och plötsligt började jag få diarré. När jag växlade mellan pålägg från kaviar till bara leverpastej blev magen dock bättre, men några veckor senare var magen dålig igen och blev lite bättre när jag skiftade tillbaka till kaviar. Men ytterligare några liknande skiften senare hade ingen effekt på magen och jag fick fortsatt diarré som endast hjälptes av någon gammal medicin som min läkemedelsstinna mormor gett oss mot turistdiarré.
Till slut, ett år senare, tog min mamma mig till doktorn som rekommenderade mig att äta ännu nyttigare: fiberkex gjorda på kruskakli var melodin. Hans teori var att jag åt för lite fibrer och att min tarm därför slutat fungera och jag fått diarré av denna orsak. Jag åt tappert mina kruskakex med mjukost på, annars var de helt omöjliga att få i sig. Givetvis hjälpte det inte och när jag tvingades till otrevliga undersökningar totalvägrade jag gå till doktorn igen. Det var inte förrän ytterligare ett år senare, när mina klasskompisar växt om mig, som jag gick med på att gå till sjukhuset igen. Då hade jag i princip diarré hela tiden och inget hjälpte, varken att skippa mjölken (dvs att dricka mjölk till maten) eller att äta acidophilus, en ny fil fullproppad med nyttiga acidophilusbakterier. Jag var ofta sötsugen och åt allt sött jag kunde hitta därhemma: kakor, från överblivna bakade sockerkakor till kex, godis i form av choklad som min mor gömde i sin handväska, skrivbordslåda eller i bilen, och jag gjorde ofta chokladbollar eller chokladsås med glass när jag kom hem från skolan. Ibland var jag nyttig och åt kall nyponsoppa med skorpor istället. Inget av detta hjälpte och det hela slutade med att jag diagnosticerades med Crohn när jag var 13 och opererades strax därefter då man tog bort 10 cm i trakten kring tunntarm-tjocktarm och jag blev genast frisk och började växa ikapp.
Efter operationen fick jag inte äta stekt mat, som ansågs för hårdsmält för en nyligen opererad tarm, och inte heller pasta eller större mängder färskt vitt bröd eftersom det kunde klumpa ihop sig i tarmen och bilda klister, enligt kirurgerna. I övrigt fick jag inga kostråd, förutom dem som mina föräldrar letade rätt på, där Brighton-dieten var den främsta inspirationskällan med förbud mot socker och raffinerade produkter. Som ni alla vet så blev jag sjuk igen. Och igen. Och igen. Det var inte förrän jag blev hjälpt av homeopati, kinesisk akupunktur och uteslöt mjölkprodukter och alla fiberrika saker som jag blev bra i min mage igen.
Min egen väg till vad jag kan äta och inte äta är lång, och det är ju delvis vad den här bloggen handlar om. Men en sak som jag lärt mig är att det som anses nyttigt är inte alls nyttigt. Jag tror att om jag hade hållit fast vid min gamla frukost och inte ätit en massa charkprodukter och kaviar med massor av tillsatser så hade jag kanske inte fått Crohns vid elva års ålder. För hur nyttig är egentligen en ”nyttig frukost”?
En nyttig frukost enligt min fröken var alltså:
- Fil med müsli: väldigt många av oss tål inte mjölk i så stora mängder och den som är känslig för mjölkprotein mår helt enkelt inte bra av det. Om man inte gör hemgjord müsli är det dessutom stor risk att den müsli man häller på sin fil innehåller väldigt mycket socker, som t ex Alpen, som jag åt, gör. De flesta flingor innehåller socker, som inte alls är bra för våra magar. Det är nog nyttigare att äta naturella rispuffar än köpt müsli, förutsatt att det är bara vanligt ris och inte Kalaspuffar eller något annat sockrigt. Givetvis är hemmagjord müsli helt OK att äta, men hur många orkar göra det? Det är ju lättare att köpa färdig i affären.
- Grovt bröd med charkpålägg: Hur många tänker på att mörkt ”nyttigt” bröd innehåller sirap, och inte så lite sirap oftast, för att göra det godare och mörkare? Den kavring jag åt innehöll betydligt mer socker än vad det rågsiktsbröd jag brukade äta. Mörkt bröd är INTE nyttigt, snarare mer onyttigt än vitt, osötat, bröd. Och charkprodukter eller kaviar ska vi inte tala om: de är fulla av tillsatser för att hålla konsistensen och se aptitliga ut efter sin fabrikstillredning. Ärligt: hur många av oss skivar grönsaker på sina smörgåsar på morgonen? Jag tror det är betydligt färre än de som äter en ostmacka rakt av.
- Mjölk till frukost: Ja, vad ska jag säga. Jag har skrivit massor om mjölk och hur onyttigt det är så jag ska inte upprepa mig. Idag är mjölken så hårt pastöriserad att det som var naturligt för våra magar är svårsmält och det är därför många har problem med mjölken. Eftersom de diagnosmetoder som finns för överkänslighet mot mjölk är extremt dåliga (i princip kan man bara diagnostiseras som allergisk mot mjölkprotein om man får en afylaktisk chock av mjölk, dvs att man svullnar upp och inte kan andas) så är det många som går odiagnosticerade i sin överkänslighet. Många tror att de är allergiska mot laktos, men jag tror att det är många av oss som skulle må bra av att skippa mjölken helt och hållet. Samma sak gäller tyvärr gluten: endast de som har tydlig påverkan på sitt tarmludd av gluten får diagnosen glutenallergiska, medan resten av oss som blir sämre av det får fortsätta äta gluten och vara småsjuka, vilket på sikt kan göra oss ännu sjukare. Varför tror ni att så många blir bättre i magen av LCHF? Jepp, de skippar gluten!
För mig är istället en nyttig frukost att äta gröt, gjord på bovete eller hirsflingor, med lite bär i säsong eller, som det brukar bli för mig, lite honung och en sked ekologiskt virgin kokosfett med rismjölk eller sesammjölk, samt en kopp te, antingen vanligt te (gärna svagt), örtté eller te gjort på tulsibasilika, som ger mig energi och värmer mig inför dagen. Ska jag äta en riktigt stabbig frukost kan jag ibland göra äggröra som komplement till gröten. Jag äter aldrig frukt till frukost numera, eftersom min mage faktiskt inte tål frukt särskilt bra.
Frågan som vi bör ställa oss istället för vad som är nyttig mat är snarare vad som är nyttigt för just oss. Och vi bör kanske också ställa oss frågan om vem det är som bestämmer vad som är nyttig mat egentligen?
En liten illustration kan vara på plats här. Förra året och i år fick min bonusdotter åka till en bondgård för att titta på kossor. Det är ju jättebra att en skolklass från Stockholm får komma ut på landet och se var vår mat produceras. Det var spännande att se alla kossorna och dessutom gav den snälle bonden alla barnen varsin present: ett glas med en Arla-kossa på. ”Mjölk är nyttigt, det gör så att vi växer bättre och får starka ben” sa bonusdottern när hon kom hem. Själv blev jag äcklad av att se en liten sexåring få reklammaterial på en skolutflykt och att hjärnindoktrineringen om mjölken börjar så tidigt. För i min värld så är mjölk inte alls nyttigt.
Istället håller jag med Mikael Håkansson som skrivit en utmärkt och läsvärd bok om hur farligt mjölk och gluten är (se här, recension kommer snart!) som hävdar att både gluten och mjölk är orsaken till många av våra moderna sjukdomar, inte minst tarmsjukdomar. Det beror på att vetet och andra spannmål förädlats så mycket att det blivit för protein/glutenrikt för våra tarmar att hantera och då slår kroppen bakut. Det vete vi äter idag är väldigt annorlunda från det som åts för lite mer än 100 år sedan innan man börjat förädla det till oigenkännlighet. Samma sak med mjölken som pastöriserats så mycket att den inte alls liknar det som våra förfäder brukade dricka. Visst är det bra att mjölken pastöriseras så att TBC försvinner ur den, men faktum är att alla mjölkdrickare faktiskt inte hade TBC förr i tiden och vad jag förstått efter samtal med ett antal alternativmedicinare så är det inte alls ovanligt att folk som lider av astma idag har TBC i släkten bakåt i tiden.
Oavsett vad så tror jag inte att folk drack så mycket mjölk eller åt så mycket vetebaserad kost förr i tiden som man gör idag, läs gärna Sanna Ehdins inlägg om brödberoende här. Dessutom skulle jag vilja slå hål på myten om att mjölk ger starka ben, som förs fram hela tiden av Mjölkfrämjandet, dvs mjölkproducenternas intresseorganisation som lobbyar hårt för att vi ska dricka mjölk hela livet, minst tre glas om dagen. Om nu mjölk ger så starka ben, hur kommer det då sig att vi i Sverige, som dricker väldigt mycket mjölk, faktiskt också har väldigt mycket benskörhet i vårt land? Och varför är det så många som har tarmproblem?
Ja, vem är det som bestämmer vad som är nyttigt egentligen? Någon? Livsmedelsverket kanske? Socialstyrelsen? Men var får de sina underlag? Ja, det är inte från sådana som mig eller Mikael Håkansson i alla fall, utan från organisationer som Lantmännen, Mjölkfrämjandet, Fruktfrämjandet och liknande organisationer som organiserar livsmedelsproducenter. Självklart vill Mjölkfrämjandet att min bonusdotter ska dricka tre glas mjölk om dagen och Lantmännen blir glada om hon äter makaroner från Kungsörnen. Fruktfrämjandet jublar när jag äter 4-5 frukter per dag (det gör inte min mage, kan jag intyga!). Det tjänar de pengar på. Visst, alla tjänar pengar på att vi köper mat, men när det är stora ekonomiska intressen, som det är när Big Farma (dvs Stora Jordbruksindustrin) är i farten, så ska man ta sig en funderare och ifrågasätta. Som jag skrev tidigare så har jag alltid gjort det och jag kommer att fortsätta göra det så länge jag lever.
Precis som ni andra tarmsjuka så har jag också fått höra så många goda råd om vad som är nyttigt mot diarréer. Här några exempel: majsvälling (inte alltid så bra för våra magar, en Crohnare blev bra av att skippa det helt), vitt bröd stoppar diarré (hur var det nu med gluten?), mer fiberrik mat (kanske inte så bra om man har trasiga tarmar, läs här) och nyttig filmjölk från affären (fungerar inte om man är överkänslig mot komjölksprotein, bättre att ta probiotika direkt!).
Min filosofi är att för mig fungerar inte komjölk, gluten, socker, för mycket frukt och fibrer, tillsatser, sojaprodukter, tomater och potatis om jag vill hålla mig frisk. Många av dessa saker är sådant som anses vara ”nyttigt” och det är inte helt enkelt att förespråka den här typen av kost med anti-inflammatoriska komponenter som mycket gurkmeja, ingefära, vitlök och nyttiga fetter, medan man inte ska äta det som andra anser vara nyttigt. Jag tycker att det bästa är att man känner efter själv vad man klarar av. En del blir väldigt mycket bättre på vegan-kost, andra på SCD eller LCHF, och ytterligare andra på basisk kost.
Vi måste acceptera att det som vi lärt oss i skolan eller av kvällstidningarnas hälsobilagor (eller även tidningen Hälsa, som jag tycker skriver väldigt konstiga kostråd nuförtiden, men de måste väl tänka på reklamintäkterna) är inte alls så nyttigt för oss. Kom ihåg att den som bestämt att det som är nyttigt är ofta personer som är influerade av livsmedelsindustrin som vill tjäna pengar. Även dietisternas utbildning präglas av detta. För de som finansierar dietisternas forskning är både läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin och ingen tror väl att Arla eller Kungsörnen skulle vilja finansiera forskning som visar att vi blir sjuka av komjölk och vetemjöl?
Eftersom alla har unika kroppar och tarmar så uppmanar jag er att själva känna efter vad som fungerar för er. Men för många av oss är det just att skippa komjölk, gluten, vitt socker, potatis, tomat, sojabönsprodukter och mat med tillsatser inklusive jäst, och öka intaget av nyttiga fetter (i form av feta fiskar och mer nötter och frön), quinoa och grönsaker som gör att våra tarmar blir bättre. Och att leva så är inte alls så svårt som man kan tro vid första ögonkastet: det går alldeles utmärkt, vilket jag hoppas att jag visat med denna hemsida som är full med tips på god mat (det kommer fler recept snart, jag måste bara hitta sladden till min digitalkamera!). Visst, det tar mer tid att laga mat från grunden än att slänga in något färdigt i mikron eller köpa en hämtpizza eller en påse på McDonalds, men hemmalagad mat är så mycket godare. Jag säger som Elaine Gottschall: ”Jag tillbringar hellre mer tid i köket än på toaletten.” Och det går att laga bra mat snabbt också om man vill eller behöver det.
Slutligen: vad som är nyttigt för dig är något du själv måste komma fram till. Jag tål t ex vitlök, men det är många som inte gör det, och alla måste hitta sin egen bekvämlighetszon. Det är en del av det spännande liv vi lever och det gäller att se det som en intressant utmaning att kunna hitta rätt bland maten som man tål. Jag tror dock att om ni följer mina kostrekommendationer ovan så kommer många av er att må väldigt mycket bättre, men var medvetna om att det ibland krävs mer än bara kostomläggning för att bli helt frisk och det är viktigt med kosttillskott, som D3, zink, B-vitaminer, Q10, och omega-3 exempelvis, men även probiotika, och ibland måste man ta mediciner eller försöka utrota de parasiter som kanske huserar i våra tarmar och gör oss ännu sjukare.
Okategoriserade
| 
Fibrer, Frukt, Gluten, Grönsaker, Gurkmeja, Kost, Mjölk, Probiotika, Tillsatsämnen
Themocracy
Hej Tina!
Tack för ditt inlägg.
Jag undrar om du har provat scd yoghurt (24 h) och om det har fungerat bra för dig? Jag har nämligen läst att den kan vara bra för våra tarmar och den innehåller ingen laktos då man låter den stå i 24 h. Själv har jag nyligen börjat med scd yoghurt och använder en yoghurtmaskin för att tillverka den. Har testat en bakteriekultur som inte verkade fungera för mig. Har för mig att det var naturell yoghurt (röd förpackning) som gav mig lite besvär med tarmen. Just nu testar jag en annan bakteriekultur från turkisk yoghurt, får hoppas att den fungerar.
En annan fråga Tina, är det vanligt hos Crohn patienter att man har en dålig lukt när man släpper gaser från tarmen? Mina gaser luktar nämligen för starkt, ungefär som avlopp. Detta problem har nämligen haft väldigt länge. Har du något tips för att få bort detta problem? Tacksam för svar
Du är så klok och så bra! Till stor hjälp för många av oss att orka fortsätta kämpa <3
Hej!
vad bra du skriver.
jag åt inte heller så bra innan, det var mycket mjölk och socker och vitt mjöl.
Vi har hittat en diet som gör oss medicinfria och symtomfria, det är en skonkost som är ganska basisk med mycket grönsaker.
Det är mjölkfritt, glutenfritt, inget socker, kokt mat – skonkost, ångkokt eller ugns stekt mat, mycket grönsaker dock inte så mycket råa grönsaker (skalad gurka och finriven motot är ok)
detta är ok: kyckling, ägg, fisk,
potatis, glutenfri pasta, qiunoa, bovete, hirs,
egengjord sötmandelmjölk, skållade / mixade nötter
avokado är bästa frukten då den inte innehåller så mycket socker,, jag tål citrusfrukter som lime, citron,, grape ( det är inte alla som tål citrusfrukter), kiwi (speciellt bra om man är hård i magen)
kikärtor,
vi tål inte stekt mat, griskött, kött, matoljor tål vi mindre bra, inte kokosmjölk
jag har även havre allergi , min son tål havre
min son är även han frisk/ medicinfri på rätt kost, men om vi äter något vi inte tål så kommer symtom tillbaka, det får dock att läka tarmen igen utan mediciner med rätt skonkost
intag av D3 vitamin har stor betydelse för min tillfrisknade, utan denna så blir jag sämre igen, samt intag av probiotika tar probi mage kapslar, samt mineraler/vitaminer
jag medicinfri sedan 18 februari
och min son medicinfri sedan 4 februari
ha det bra!
mvh madde
Tack Madde för att du delar med dig av dina erfarenheter! Grattis till att du och din son numera är medicinfria – helt fantastiskt!
Vänliga hälsningar,
Tina
Tack, Magdjuret! Kämpa på!
/Tina
Hej Crohn85,
Jag har inte provat SCD-yoghurt eftersom jag inte tål komjölk så bra. Kontakta gärna Ladybird (se mina länkar) som jag vet har odlat fram egen SCD-yoghurt. Jag kör stora mängder probiotika från Inate och Ultraflora Plus istället, det gör susen för min mage. Kolla gärna vad jag skrivit tidigare om probiotika (se etiketterna).
När det gäller gaser så kan du läsa om det här. Svaret är att om du är sjuk så luktar det äckligare och när man är bra i magen så luktar det ”trevligare”, som när en frisk person fiser. Enda sättet att få bort avloppslukten är att bli frisk tyvärr. Jag tycker att probiotika fungerat bra. Har du slutat med socker, potatis, gluten och komjölk i övrigt så borde stanken gå bort fortare.
Lycka till!
/Tina
En fråga: vad (om du använder) sötning använder du? Har ju provat lite olika genom åren…och har det endast till te och i bovete mjölken jag gör själv men skulle vilja hitta nått alternativ mot dom vanliga honung, agave, dadlar…
Verkligen Älskar din blogg, all info, igenkännande och alla bra tips och råd =) Tack för att du delar med dig!
Hej Bitsk-Ragata!
Tack själv – roligt att du uppskattar min blogg. Jag använder för det mesta honung, främst för att jag gillar tänket bakom SCD och tänker att det nog är bättre än vitt socker. Men ibland använder jag råsocker från Saltå Kvarn eller Kung Markatta, t ex i kakor, men jag försöker att dra ner på mängden så mina kakor är mindre söta än de ska vara. Eftersom jag inte äter sött så ofta tycker jag att det är jätteäckligt med för mycket socker. Ibland använder jag agavesirap, men det beror mest på att jag är snål och sambon råkade köpa det istället för lönnsirap och det måste ju användas upp. Jag hade dessutom köpt det tidigare så jag har två flaskor som jag försöker använda. Ibland äter jag bananpannkakor och då tar jag gärna lönnsirap (äkta kanadensisk, t ex Kung Markattas eller Farmer Joe’s, tror jag den heter – det är en gubbe i skogshuggarskjorta på utsidan), men känner mig lätt onyttig då. När jag gör sesammjölk, mandelmjölk eller te har jag aldrig socker/sötningsmedel i. Jag använder vanligt vitt socker i sylt och till kakor som jag gör till andra, men jag använder aldrig sötningsmedel som xylitol, asparmatan eller sucketter osv, de känns för onaturliga.