Fett: bra eller dåligt?

Av , 5 juni, 2010 10:20

Ett av de få kostråd som skolmedicinarna faktiskt ger oss kroniskt tarmsjuka är att vi, förutom att undvika stark och gasbildande mat, ska äta fettreducerad kost. Det gäller särskilt dem av oss som opererats. Om man har opererat bort en mindre del av tarmen kan man dock klara av att äta fett, medan de som opererat bort en meter av tarmen, särskilt den som är i slutet av tunntarmen får vara mer försiktiga. Ibland opererar man bort gallan på personer som opererat bort stora delar av tarmen för att man ska minska risken för att gallsalter ska irritera tarmen och då måste man givetvis vara ännu mer försiktig med sin fettkonsumtion.

Många, både sjuka och skolmedicinare (dvs läkare och dietister) verkar ha anammat den fettreducerade kosten och man kan t o m få handikappsersättning av Försäkringskassan för att leva på fettreducerad kost. Det skrevs nyligen en kokbok för mag- och tarmsjuka med fokus på fettreducerad kost. Författarna till boken ”Mat med magkänsla” är en känd kock (Fredrik Eriksson), en känd matskribent (Lisa Förare Winbladh) och en dietist från Sahlgrenska (Pia Henfridsson), varav ingen av dem verkar själva ha någon större personlig erfarenhet av krångliga magar. Inte konstigt att kocken Fredrik Eriksson tyckte det var en utmaning att hitta på recept för magsjuka… Det här projektet stöttas av Svensk Gastroenterologisk Förening (SFG), Riksförbundet för Mag- och Tarmsjuka (RMT) och läkemedelsföretaget Abbott (som säljer Humira, knappast en neutral part i målet!).

Problemet med denna kokbok, som skrivits i all välvilja baserad på skolmedicinsk kunskap, är att recepten innehåller mjölkprodukter, spannmål med gluten och lightprodukter fulla med konsistensgivare, dvs mat som många av oss faktiskt inte tål utan blir sämre av. När jag läser recepten, som är varianter på vanlig svensk husmanskost, får jag riktigt ont i magen. Jag är mycket kritisk till att man så lätt anammar skolmedicinarnas syn på kostens betydelse för magsjukdomarna (särskilt när dessa knappt har några råd alls att ge oss kroniskt sjuka!). Och ja, jag vet att jag kommer att få mycket kritik för mina åsikter på min blogg, MEN det här vad jag läst och kommit fram till och det är också den här kosten MIN (och många andra kroniskt tarmsjukas) mage mår bra av.

Men visst, har man opererat bort större delar av sin tarm och sin galla så SKA man vara försiktig med fett, och om man tål konsistensgivare och tillsatser, varför inte leva fettlöst? Jag hävdar dock att vi som INTE är opererade så till den milda grad att vi inte kan hantera fett i våra tarmar inte ska vara så rädda för fett som vi ibland är. Vi borde vara mycket mer rädda för mjölk, raffinerade kolhydrater (fr a vitt mjöl och socker), konsistensgivare och gluten än för fett.

Fett är nämligen viktigt att få i sig eftersom det finns vissa vitaminer och mineraler som bara är fettlösliga, exempelvis A,D, K och Q10 (viktig antioxidant) samt magnesium, kalcium och zink. Problemet för oss tarmsjuka är att vi kan ha svårt att ta upp de gallsalter som bildas när vi äter fett för att vi ska kunna ta upp dessa vitaminer och mineraler i tunntarmen. Det gör att vi kan drabbas av s k fettdiarré, en illaluktande ljus historia, och få ont i magen när gallsalterna når tjocktarmen. När man drabbas av fettdiarré får man svårare att ta upp dessa vitaminer och mineraler, men om man minskar på fettintaget upphör i regel fettdiarrén och man kan återigen ta upp vitaminerna och mineralerna. Detta händer oftare folk som lider av Mb Crohn och har opererat bort längre bitar av sin tarm.

Fettreducerad kost innebar för mig i början av 1990-talet att jag inte skulle äta mer än 20 g fett per dag. Det klarade jag galant genom att jag redan innan haft en släng lätt anorexia och testat ”The hip and tigh diet” som gick ut på att inte äta något fett alls. Då skulle nämligen fettet jag bunkrat upp på höfter och mage genom alltför mycket godisätande som au pair i England försvinna (lite kuriosa är att min far faktiskt disputerade en gång i tiden på den kliniska kemin hur kroppen tar av sitt eget fett för att överleva svält!). Så det var bara att skippa smör på smörgåsen, minimalt med olja i maten och undvika feta fiskar som lax och sill.

Eftersom jag då var laktovegetarian undvek jag ju redan fett i kött som bacon, kycklingskinn och feta ränder i biffar. Jag försökte också undvika chips, kakor, choklad och annat godis som innehöll fett, men som den gottegris jag var så var det lite svårare. Jag ansträngde mig för leva på hård fettreducerad kost och ersatte fett i pajdegen med kesella (pajdegen blev hård och småäcklig men vad gör man inte för att vara nyttig?), men jag blev inte så våldsamt mycket bättre av denna diet. Light-produkter använde jag begränsat i övrigt eftersom min far hade varnat mig för just konstiga tillsatsämnen och konsistensgivare då dessa i studier gett råttor Mb Crohn-liknande sår i tarmarna.

När jag kom till Kina första gången 1992 var det svårt att undvika fett (och kött) eftersom nästan all mat där innehåller fett och man glatt wokar i princip alla mat. Samtidigt var maten där inte så grymt fet som man kunde tro eftersom de flesta rätter innehöll mycket grönsaker och vätska, som t ex ostronsås, vatten och soja. I Kina blev jag upplyst av en kinesisk läkare att jag skulle undvika mjölk (”här i Kina får INGA Crohnspatienter äta mjölk – det är jättedåligt för era magar”) och när jag gjorde så märkte jag en markant förbättring i min tarmstatus. Min slutsats var att mjölk var värre för min tarm än fett, men jag fortsatte att vara försiktig med fettintaget.

Under åren har jag experimenterat mig fram med fett och inte fett. Jag märker att jag visst tål fet mat, även om jag inte kan äta enorma kvantiteter. Äter jag ett paket chips får jag ont i magen, men vem får inte det? Det är mycket värre för mig att äta light-produkter, där fettet ersatts med konsistensgivare, eller helt enkelt att äta mjölkprodukter. Dvs för min mage är det betydligt värre att äta lättmajonäs, som innehåller mjölk och konsistensgivare, än att äta lite vanlig majonäs utan tillsatser. Det är alltså bättre att äta ”riktiga” livsmedel än light produkter, men smart att inte äta gigantiska kvantiteter av feta livsmedel.

Idag är det väldigt inne med LCHF-dieten genom den numera riksbekanta, och av dietistetablissemanget utskällda, men i många andra läger mycket populära läkaren Annika Dahlqvist, som menar att man ska äta mindre kolhydrater och mer fett för att gå ner i vikt. Hon förespråkar mycket gräddsåser och kött, men ingen potatis. Grönsaker får man dock äta om det har ett lägre GI-index (om jag förstått det rätt). Det finns faktiskt en hel del personer som skrivit på hennes blogg om hur deras tarmar blivit mycket bättre av att äta LCHF. Läs exempelvis här hur ”J” som hade Ulcerös Colit ändrade sin kost till LCHF och då blev mycket bättre. Jag har läst flera andra vittnesmål om liknande erfarenheter även för Mb Crohn och LCHF.

Bacon – fett och nyttigt?

Jag är själv lite skeptisk mot LCHF av den enkla anledningen att jag betvivlar att min mage skulle klara av att äta så mycket fett som Annika Dahlqvist rekommenderar, och dessutom tål jag ju inte mjölkprotein, vilket gör att alla gräddsåser försvinner ur min kost. Men jag tror att hon har en stor poäng när det gäller just kolhydrater och socker, som ju faktiskt finns rikligt i exempelvis vanlig potatis, och att det faktiskt är bättre att äta mindre av potatis, pasta och ris och mer grönsaker till maten istället. Ett annat problem med LCHF är att det ju verkar vara mer en diet för personer som vill gå ner i vikt och det vill ju inte en benig Crohnare göra. Annika Dahlqvist tror dock att vi som är tarmsjuka och underviktiga kan gå upp i vikt med LCHF, och kanske har hon rätt.

En annan viktig poäng är att man ska testa den här dieten när man mår ganska bra i tarmen och inte är i ett akut återfall (jag testade LCHF i ett akut återfall och det fungerade dåligt, men å andra sidan tålde jag typ ingen mat ändå då så jag vill inte fälla LCHF pga den erfarenheten). Jag lovar dock läsaren att testa LCHF vid ett senare tillfälle och berätta hur det gick för mig. Givetvis är det svårt att säga om det är den ökade andelen fett och protein som gör skillnaden eller om det, som jag skrivit om tidigare, är att man skippar socker och kolhydrater som ju främjar candida eller att man lever i princip glutenfritt. Återigen är det en fråga om vad som är hönan och ägget.

En sak som är intressant med LCHF-dieten är att den anser att just kolhydrater kan ha en inflammationsdrivande påverkan på kroppen. Det skulle faktiskt kunna vara så att detta påverkar våra kroniskt inflammerade tarmar, och alltså vara en anledning till att många av oss inte tål gluten och socker så bra. Annika Dahlqvist har exempelvis skrivit att en anledning till att Mb Crohn har ökat nästan femfaldigt bland barn mellan 1990 och 2001, alltså på endast 11 år, kan vara att barnen idag får i sig för mycket kolhydrater från späd ålder (popcorn, barnmat, läsk, godis, pizza osv). Jag tror definitivt att det kan vara en orsak, men jag tror att det ökade sockerintaget generellt tillsammans med ett större intag av tillsatsämnen i form av färdigmat spelat en ännu större roll. Hur nyttigt är det egentligen att mata sina bebisar med burkmat fulla med tillsatser?

LCHF-förespråkarna talar också om att det finns olika slags fetter som är olika bra för kroppen. Exempelvis är omega-3 väldigt bra för oss då det är inflammationshämmande, medan omega-6 är inflammationsdrivande. När jag läste det kollade jag på mitt mjölkfria margarin här hemma och upptäckte att det bestod till stor del av omega-6. Den åkte direkt i soporna.

Omega-3 finns ju väldigt praktiskt tillgängligt i tabletter på både apotek och hälsokost, MEN det är faktiskt så att vi kroniskt tarmsjuka uppmanas av skolmedicinarna att vara försiktiga med just omega-3 som kosttillskott i form av tabletter eftersom man kan få diarré av det! Det är ytterligare en av de få saker som skolmedicinarna varnat mig för. Däremot tycker de att vi ska äta vanlig mat som innehåller omega-3 istället och jag har blivit uppmanad att äta fet fisk tre gånger i veckan.

Var hittar vi då omega-3 i vår mat? Fet fisk som lax, makrill, sardiner, ansjovis, sill och ål innehåller mycket omega-3 men det finns även i torsklever. Kött, mjölk och ägg som kommer från gräsbetande djur och insektsätande fåglar innehåller också mer omega-3 än från djur som ätit vanligt spannmål inne i ladugården. Omega-3 finns även i valnötter, linfrön (som vi tarmsjuka inte ska äta – alltför fiberrikt), linfröolja, rapsolja, sälspäck (var man nu får tag i det!), krill och vissa slags musslor. Rapsolja går bra att hetta upp och använda i stekning, medan linfröolja är extremt känsligt för värme och därför bör förvaras i kylskåp. Linfröolja går att använda i salladsdressingar.

Det är svårt att undvika omega-6 och vad jag läst mig till så behöver man få i sig omega-6 också, men det är viktigt att balansen mellan omega-3 och omega-6 är god, dvs att man får i sig mer omega-3 än omega-6. För att komplicera det ytterligare finns det omega-9, oljesyra, och den är bra för att skydda omega-3. Omega-9 finns i jungfruolivolja (extra virgin, kallpressad), som f ö tål upphettning bra och därför är bra i matlagning. Den som läst mina recept inser snabbt att jag använder olivolja som bas i det mesta av min matlagning.

Kokosnötter i sin naturliga form, här en kokospalm i södra Vietnam.

En annan fettkälla som är bra för oss tarmsjuka är kokosfett, dvs oraffinerat ekologiskt kokosfett. Läs en hyllningsartikel till kokosfettet här. Oraffinerat kokosfett innehåller laurinsyra som skyddar våra celler (finns även i bröstmjölk), motverkar vissa virussjukdomar, är immunstärkande och har dokumenterat antibiotiska egenskaper som visat sig vara gynnsamma mot just magsårsbakterier. Observera att det finns härdat kokosfett, som inte alls är bra för kroppen – det är den vi kan köpa för tjugolappen i butikerna kring jul för att fritera klenäter och göra ischoklad. Denna typ av kokosfett är inte alls bra för kroppen, det ska istället vara oraffinerat kokosfett, som kostar mycket mer och köps i hälsokostbutikerna. Jag har testat svindyra Ekologiskt Cocosa, som jag tycker smakar som Bounty ungefär. Den förvaras i kylskåp och jag tar en tesked ibland. Äter jag för mycket av den blir jag dock illamående.

Kokosfett finns också i kokosmjölk som vi kan köpa på burk. När det gäller just kokosmjölk ska man vara på sin vakt eftersom det verkar som om i princip alla märken, utom Kung Markattas ekologiska kokosmjölk på burk, har stabiliseringsmedel i sin kokosmjölk. Jag gillar därför att använda kokosmjölk i min mat, t ex i Burmesisk fisk.

Andra fetter vi ska vara försiktiga med är sk transfetter. Läs mer om dem på Sveriges Konsumenter i samverkans hemsida här.

Smörfett anses också vara bra för oss, och jag använder det i form av ghee där jag kokat bort mjölkproteinet. Smör verkar för övrigt vara ett Annika Dahlqvists favoritfetter.

Slutligen, ett tips från min osteopat: Den som vill få i sig nyttiga omega-oljor bör testa Udo’s Choice, som är en olja som innehåller omega-3,-6 och -9. Den hjälper kroppen att reparera sina celler och är även en bra candida-dödare. Jag har inte testat den ännu, men jag tror att att OM man testar denna olja så ska man ta mycket lite till en början, kanske bara en halv eller en kvarts tesked i början. Jag får återkomma när jag testat Udo’s Choice och berätta om min mage klarade av det.

5 svar på “Fett: bra eller dåligt?”

  1. mazen skriver:

    Hej
    När det gäller silverpaketen med kokosfett, det är inte raffinerat utan hydratiserat. Samma framställning har den ekologiska utan smak som säljs på hälsokos, men silverpaketen är på lite sämre råvara
    Kallpressad med betoning på kallpressad lin eller olivolja är inget bra alternativ i matlagning, de tål inga höga temperaturer utan passar i sallad eller liknande. Den enda olja som passar till stektemperatur är macadamiaolja

  2. x skriver:

    För att kunna bota måste du veta vad som orsakar tarmsjukdomarna
    http://coolinginflammation.blogspot.com/

    sök ny forskning om tarmsjukdom och infektion så hittar du svaret, ni har ett försvagat immunförsvar som inte klarar av en infektion.

  3. admin skriver:

    Tack för informationen om skillnaden mellan kokosfett i paket och kallpressad kokos på burk samt kallpressad olja. Då får jag hålla ögonen öppna för macadamiaolja.
    Ska även kolla upp länken om infektion och tarmsjukdom. Att vi har ett kasst immunförsvar är ingen nyhet – för mig som Crohnare handlar det mer om hur man ska kunna leva med ett lättirriterat immunförsvar och inte reta upp det i onödan.
    /Tina

  4. mazen skriver:

    Makadamiaolja hittar man säkrast på större ICA men det ingår i deras sortiment så har dom inte så kan dom beställa
    Gömde att skriva att kokosfett oc ister är perfekt att steka i

  5. Kerstin Thuresson skriver:

    Jag tycker det är viktigt att inte tänka fettreducerad kost som att man tar bort allt fett som vissa moderna dieter menar. Jag mår bra av att minska på fettet, inte ta bort det helt.
    Dessuotm var det hemskt bra tips om alternativa fetter, tack för dem!

Panorama Theme by Themocracy