Frestelser och att kunna stå emot
Förra veckan var jag på en konferens där ett chipsföretag lade upp stora högar med chips i skålar tillsammans med andra livsmedelsföretag som lagt upp korvar, lufttorkad skinka och bröd som alltihop log förföriskt till mig och min hungriga mage. För jag var hungrig. Middagen skulle inte börja förrän några timmar senare och jag kunde inte hjälpa det. Jag tänkte: ”Om jag tar ett chips så är det ingen fara.” Och så tog jag ett chips.
Härligt, härligt, men farligt, farligt, fast det var nog inte chips Björn Skifs syftade på i sin sång.
Och sen tog jag en till. Och två till. Och tre. Alla goda ting äro tre, brukade min konsultchef i Kina säga. Så tre blev det. Gånger tre. Och tre till. Men jag insåg att det här gick inte så jag tog en bit melon, som också serverades, för att stilla begäret. Det fungerade så där. Snart var jag där vid chipsskålen och tog tre chips igen. Som tur var så blev det ett seminarium till så jag var tvungen att gå ifrån chipsskålarna. Men i pausen mellan seminariet och middagen kunde jag inte låta bli utan gick och tog tre chips till. Igen och igen. Jag var nog lite uttråkad också. Och det var ju så GOTT! Kras, kras. Mums, mums!
Ja, jag vet, det låter som om jag åt upp ett helt paket, men det gjorde jag inte, utan kanske bara ett halvt paket delikata sour cream chips, vilket är illa nog. Jag minns inte när jag åt det senast. Faktum är att det jag saknar allra mest är just chips, ostbågar och pizza, gärna nersköljt med lite Coca Cola. Men det är just sådant jag inte kan äta. Eller rättare sagt inte ska äta. Dagen efter hade jag så klart ont i magen, och svor över mig själv för att jag fallit för frestelsen att ta ett chips. Magen jublade inte heller på toaletten.
I efterhand kan jag konstatera att jag är en chipsknarkare. Eller i alla fall så verkar jag ha samma beroende av chips som alkoholister har av alkohol och Pringles reklam ”Once you pop, you can’t stop” (när du börjar öppna burken kan du inte sluta) är verkligen sann för mig. Det var en intressant upplevelse och jag är tacksam över att jag inte åt mer onyttigheter eftersom det sannolikt gett mig än mer ont i magen.
Varför berättar jag då detta för er, kära läsare? Ja, det är ju aldrig fel att bikta sig, men framför allt vill jag visa att jag är ingen supermänniska när det gäller kost och vi faller alla dit förr eller senare. Men det som är allra viktigast för mig är att inte ”bara smaka” på chips eller ostbågar, för då är jag fast likt alkoholisten som tar en klunk vin. Så i framtiden har jag lovat mig att inte smaka på chips igen för då kan jag inte sluta och jag värderar att INTE ha ont i magen utan att må bra istället.
Varje dag utsätts vi för frestelser i form av fika med kaffebröd på jobbet, godis i skolan eller på universitetet, snabbmat till lunch eller mat som vi vet att vi inte tål på restaurangen. Hur man hanterar dessa frestelser, som i början när man ska bli av med sitt sockerberoende kan vara riktigt besvärliga, är också nyckeln till hur man blir frisk i magen. Själv har jag ju utvecklat en slags omvänd pavlovsk reflex gentemot sötsaker och kakor/bakelser. När jag ser en semla eller pepparkakor med glögg får jag t ex ont i magen utan att ens ha smakat på det. Socker ger mig en äcklig smak i munnen och det är lättare att undvika den typen av intag. Men vi har alla våra svagheter och uppenbarligen är sour cream chips min svaghet. Jag kommer att undvika dem i framtiden, jag lovar och svär.
Vad har ni för strategier för att stå emot frestelser i matväg? För mig är det allra viktigaste att jag inte blir frestad och därför finns det inga ostbågar eller chips hemma hos oss (i alla fall inte så att jag ser dem). Jag föredrar frukt och grönsaker framför onyttigt godis men jag längtar efter att få äta min egna hemmagjorda pizza och det var supertråkigt att baka cupcakes med bonusbarnen eftersom jag inte kunde provsmaka dem alls. Men å andra sidan såg de så läskigt söta ut att jag bara var glad att slippa smaka på dem. Att hålla sig borta från socker så mycket det går är a och o för att hålla min mage frisk. Jag har också märkt att om jag äter kokosfett på en sked (Cocosas tycker jag är godast eftersom det smakar lite som Bounty) så försvinner sötsuget direkt. Och om jag är mätt så har jag inte heller något sötsug, vilket gör det lättare att avstå.
Themocracy
Känner igen mig om chipsen och colan…
Just nu är jag rädd! På riktigt, kan inte sova och googlar så fort jag kan. Började med Imurel och det gick väl ok i två månader, mådde illa men stod ut för det skulle bli bättre. För ca 6 veckor sedan fick jag yrsel i samband med en NY resa. Yrseln bara slog till och Läkarna trodde virus på balansen men jag kom till en specialist och han sa att det inte var det. Han började att prata om (mdds) men troligen var det inte det heller. Nu har jag slutat med Imurelen för att se om det är den som orsakar yrseln.
Nu till varför jag är så rädd: 1. Att yrseln inte ska försvinna och 2. Läkaren föreslog Humira.. Jag vill helst inte ta den. Biverkningarna är riktigt otäcka och så vitt jag förstår har den inte varit godkänd i Sverige särskilt länge? Vem vet vad för biverkningar den har gett om 15 år?
Jag är också väldigt svag för chips! Socker är inga problem att undvika, jag får väldigt ofta huvudvärk av det och den effekten kommer långt innan magen så vet inte hur det påverkar magen direkt. Jag har också Crohns. Men chipsen är som sagt min svaga punkt. Speciellt eftersom det inte blir någon jättestor skillnad i hur min mage reagerar. Och det är ju så gott! Samma sak är det med svamp. Jag älskar svamp och borde inte äta det på grund av trånga partier i tarmen men gör det ändå. Tuggar som en galning men blir ändå grymt illamående efter åt. Det äter jag ibland trots att jag märker en tydlig skillnad.
Mycket handlar om att man aldrig får tänkta tanken ”bara EN”. Gör man det brukar det gå utför. Sen brukar chips ha smakförstärkare såsom glutamat eller jästextrakt som ser till att det smakar bättre och som även fungerar som en aptitförstärkare, dvs man äter mer.
Sen håller jag med dig om att är man mätt så klarar man sötsug bättre, men även då är det ibland som man vill gå o proppa i sig godsaker. Jag läste/hörde (minns inte vart) för något år sedan att mycket av det sötsug som vi känner även kan vara tecken på för lite vätska så blir man för sötsugen så ta först ett glas vatten. Det brukar hjälpa för mig iallafall.
Jag har inte testat att dricka kokosfett (eller olja överlag för den delen), men jag har ibland haft kokosnöt hemma och den brukar funka som ett bra ”sötsugssubstitut”. Själva vattnet är nästan äckligt sött men resten är gott att sitta o småtugga på.
Åh så underbart. Jag känner igen mig så i din beskrivning.Jag är galen i salt. Älskar chips, ostkrokar och popcorn… Men, börjar motvilligt inse att det inte är någon bra grej för en IBS mage. Tack för en inspirerade blogg!! Det är skönt att hitta goda och nyttiga recept som passar min mage!
Tack vare dig har vi även börjat med ghee. Mycket bra måste jag säga! Jag blandade ut en del av den med flingsalt,rapsolja och vatten för att använda som smör på bröd. Det smakar helt OK enligt min smak. Elisabet
Håller helt med dig Mattias! Man får helt enkelt inte falla för frestelsen att ta ”bara en”, särskilt inte om det är smakförstärkare som i chips. Smakförstärkare, eller MSG, är ju ett slags nervgift som gör att vår hjärna tycker att maten blir godare. Ofta häller ju asiaterna på det i sin mat för att dölja dåliga råvaror.
Att dricka vatten eller en kopp te (utan socker) är ett utmärkt sätt att hålla tillbaka sötsuget, eller att ta en näve nötter. Eller en sked ekologisk kokosfett från Cocosa, som jag tycker gör det överlägset godaste kokosfettet (tyvärr också det dyraste).
/Tina
Hej Anna-Karin,
Ledsen för sent svar och hoppas det gått bra för dig. När det gäller humira så är det en medicin liknande remicade och visst, den har inte funnits så länge på marknaden och den har läskiga biverkningar. Men när man läser biverkningslistan på just Humira så ska man komma ihåg att den är från när man gjort läkemedelsutprövningen och en del av sakerna man påstås kunna få, som cancer och MS, kanske är sådant som folk redan hade men som de inte blivit diagnosticerade för innan de började med humiran. Eftersom man tydligen måste ta med alla ”biverkningar” när man gjort läkemedelstestet så kommer det med lite för många saker där som de brukar rätta till efter en uppsamling tio år senare. Alltså bör man inte vara livrädd för humira. Dessutom är det också så att man utvärderas för humira en gång om året och du kan ju se det som att du bara behöver ta det ett år. Själv tvingades jag ta humira i tre månader innan en vidrig förkylning satte stopp för den och jag sedan tog massor av probiotika och inflamino och plötsligt började bli frisk.
När det gäller yrsel och att bli frisk så är det inte osannolikt att imurelen gett någon form av biverkan på ditt endokrinologiska system. Det kan rättas till av en duktig homeopat eller kanske en osteopat. Nu vet jag ju inte hur sjuk du är men om jag vore du så skulle jag nog ge mig på SCD och köra hårt för att se om det kan hjälpa magen till bättre hälsa. På SCD Lifestyle har de ju massor av exempel på folk som blivit friska av SCD efter att ha blivit sjukare av imurel eller Remicade/Humira.
Lycka till och hoppas du mår bättre nu! Kom ihåg att andas djupt och göra mindfulness för total panik, som du verkade ha när du skrev ditt inlägg, snarare förvärrar magens tillstånd än förbättrar det. Kom även ihåg att du måste lyssna på magen och göra förändringar i ditt liv så att du blir frisk på riktigt. Långa resor, som till USA, är inte så himla bra när man precis varit jättesjuk, om så var fallet för dig.
/Tina
Tack för ditt svar!
Min yrsel försvann två veckor efter jag slutat med Imurelen. Om det var medicinen eller något annat som orsakade yrseln får jag nog aldrig reda på?
Resan till USA var bokad 9 månader innan och det var min mans 40-års present! Svårt att ställa in…
Gjorde en koloskopi i slutet av året och är inflammerad långt ner i tarmen ca 30 cm. I mina ögon verkar det ”inte vara så farligt” gentemot när jag läser om andra..?
Provar nu sedan 18 dagar Predclysma och Pentasa stolpiller. Hjälpte i början men efter nyår är blödningar och slem tillbaka. Misstänker att nyårsfirandet gjorde mig sämre igen? Dum som jag var skålade jag i Bubbel och åt en dessert (socker märker jag direkt att jag mår dåligt av).
För övrigt så tycker jag att Predclysma är svår att ta, tror jag har fått i all vätska men när jag tar ut flaskan är nästan hälften kvar!
Har beställt Salovum och äter bra kost. Tar inflamino och D3 tillskott, som jag läste nyss att du tar 10000IE av. Jag tar 5000 IE per dag( holistisk) fast det står på burken att man ska ta en tablett varannan dag. Hmm kan man överdosera? Iaf hoppas jag på att det skall gå tillbaka igen!
Läste också om kopplingen till svininfluensa vaccinet, jag blev sjuk 5-6 månader efter jag vaccinerat mig. Nu kan man ju inte veta om det är orsaken men det känns surt eftersom jag tvekade att ta sprutan men
Drogs med av massuppbådet som var då. Vaccinerade även mina barn och Tack och lov har mina barn klarat sig än så länge från några kroniska sjukdomar. Ger dem D3 i förebyggande syfte för immunförsvaret.
Har förut när jag varit sjuk alltid tänkt att ”ge mig medicin så jag blir frisk” men inte nu längre. Man får ta medicin mot medicinen känns det som… Och tänker inte vaccinera mig eller mina barn med något som inte är noga testat igen.
Jag hade verkligen panik när jag skrev sist. Har lidit av panikångest för många år sedan och den känslan kom nästan tillbaka.
Var jätterädd för Humira och är fortfarande och allt förstärktes även av den otäcka yrseln.
Kör du på SCD diet? Måste läsa in mig lite mer på det!
Tack än en gång för din blogg och dina genomtänkta svar. Ser att du verkligen har läst mitt inlägg och det känns så varmt in i hjärtat!
Hej Anna-Karin,
Det låter som om du hittat orsaken till din yrsel: imurel. Grattis till dig som slipper ta den! Läkarna kommer aldrig att erkänna att imurel är farligt (en läsare fick ju ett barn med missbildat öra och de vägrar erkänna att imurel kan ha med saken att göra – suck!).
Jag tror att det är lite farligt att jämföra sina plågor med andra. Visst, jag är lyckligt lottad jämfört med de som bara har en halv meter tarm kvar, men är det dem jag ska jämföra mig med? Är det inte bättre att jämföra sig med någon som är frisk? Jag försöker att jämföra med mig själv och när jag är frisk och det är oändligt svårt att se framsteg när man är sjuk och på bättringsvägen. Förrförra hösten när jag var så sjuk var min bonusson den som hjälpte mest eftersom han sa till mig att jag såg piggare ut när han kom tillbaka efter en vecka hos sin mamma. Det gav mig hopp och till slut var jag ju faktiskt frisk.
Det är inte farligt att överdosera D3 vad jag förstått. 10 000 IE är vad du får i dig om du solar utan solskyddsfaktor en halvtimme på sommaren. Holistic måste skriva så på sina burkar för att inte åka fast hos Socialstyrelsen.
Tänk positivt att det är säkert nyårsfirandet som slog till mot tarmen igen. Om jag vore du så skulle jag köra ”kokt kyckling diet” ett tag (koka en kyckling och ät köttet med kokta morötter och kokt ris om du tål ris tillsammans med kycklingbuljongen – se mina tidigare inlägg). Jag har testat SCD men var för sjuk för den då. Har dock läst om många som blivit väldigt mycket bättre av den och jag vill gärna testa den i ett senare skede i mitt liv, är min plan i alla fall, så att jag kan bli av med imurelen.
Lycka till och krya på dig!
/Tina
P.S. Jag avskyr också att ta mediciner bakvägen – det är supersvårt att ta och det känns som om bara hälften kommer in. Att ta homeopatiska stolpiller är däremot en annan sak. Kanske något för dig att testa? Kolla med en homeopat vad de säger.
Kan du rekommendera någon Homeopat i Göteborg?
Hej Anna-Karin,
Jag har tyvärr inga kontakter inom homeopatbranschen i Göteborg, men Hahneman-akademin ligger ju där så du kanske kan ringa dit och fråga efter någon där? Alternativt gå till Scanfarma, som också finns där (kolla Eniro), och fråga de som arbetar i den butiken om de kan rekommendera någon bra homeopat. Sedan får du gå på magkänslan om du tycker att den personen du hittar känns seriös eller ej. Kolla gärna mer tips under homeopati här på bloggen där jag skrivit en del tips.
Lycka till!
/Tina
Jag är lika som dig Tina, tar jag ens en ostbåge har jag snart slukat hela påsen=) Så man borde inte ens smaka, men svårt när jag och sambon ofta är bjudna till hennes föräldrar där vi blir bjuden på de ena gottigheterna efter den andra. Snacks och godis serveras såklart i tv-soffan och då är det väldigt svårt att motstå att ta något då man ser alla andra sitta där och smaska i sig.
Har ni tipps på snacks som är bättre för magar med ulcerös kolit än annat snacks? Skulle ockås vila ha tips på någon dipsås man kan göra som funkar för magar med ulcerös kolit om man vill dippa grönskar som snacks.
Hej Patrik,
Jag tycker att du ska kräva att de inte äter godis och snacks när du är där eller åtminstone anpassa sig lite. De kan väl äta chips när du gått? Eller äta sådant du tål? Det är egentligen ouppfostrat att göra det – inte skulle de sista och vräka i sig godis om du var diabetiker? Själv vägrar jag konsekvent att sitta med bonusbarnen när de vräker i sig godis och chips. Då går jag in på mitt rum istället. Jag har ändå aldrig begripit mig på fredagsmys eller lördagsgodis – det är ju bara ett sätt att cementera dåliga vanor som gör oss sjuka, tycker jag. Att sitta och vräka i sig kakor och chips bara för att det är fredag är hemskt, tycker jag. Dessutom ”sparar” sig ungarna för att få plats med ”fredagsmys” (bara ordet ger mig rysningar!) och äter sig inte mätta. Min hemlighet är att man äter sig mätt på maten vid bordet istället och sen får man smälta maten framför TV:n. Det är nyttigare för alla. Du skulle antagligen bara göra dina svärföräldrar en tjänst om du bad dem att INTE servera snacks när du är där. 🙂
Jag skrev om Fredagsmys första året jag drev bloggen. Idag skulle mina rekommendationer, baserat på att jag är mer åt SCD-hållet och inte gillar för mycket stärkelse och dessutom inte längre äter potatis, att äta nötter som man rostat själv. Kan du dippa grönsaker i getost i mjukost-variant eller dipsåser baserade på får/getyoghurt? Vi tog gröna oliver och mixade till en smet med lite vitlök och mjukost-chèvre/getost (brukar finnas i större, välsorterade matbutiker), vilket blev gott på crostini (vilket jag dock inte äter längre pga gluten, men det finns ju massor av glutenfria kex, riskakor är billiga och goda). Testade tapenade på riskaka, vilket fungerade utmärkt. Guacamole är annars en klassiker – supergott och väldigt nyttigt om du skippar chilin och istället hackar i koriander. Hittade precis ett recept på morotsdipp i en Mezebok: 4 kokta morötter mixas med 2 pressade vitlökar och 1 dl svarta oliver (oliverna ska helst bara vara grovhackade). Krydda med 1/2 tsk mald spiskummin, 1 tsk flytande honung, 1 msk citron, 1 msk olivolja och salt/peppar. Egentligen ska det också vara i 1 tsk harissa, men det skippar jag pga nattskatteväxt.
När det gäller kakor så har jag recept på kakor under vinjetten ”Efterrätter och annat onyttigt”, t ex bananmuffins osv. SCDarna har massor av bra recept på kakor, ska lägga upp några till eftersom kakor är bra om man vill gå upp i vikt. Tyvärr är kakor också dåligt om man har problem med candida så man får vara försiktig. Alla magar tål dessutom inte nötmuffins så bra heller.
Lycka till med svärföräldrarna!
/Tina