Den långa vägen tillbaka

Av , 6 november, 2011 18:04

Jag märker att jag har läsare på bloggen och en del av er kanske undrar hur det går för mig. Jag har ju bestämt mig för att fokusera på mig själv och mitt eget tillfrisknande i första hand och inte skriva på bloggen, ett beslut jag håller fast vid. Men ibland tänker jag att jag borde delge er mina tankar under denna återhämtnings- och läkningsprocess och här kommer några tankar.

Att jag blev så sjuk i början av sommaren beror sannolikt på att jag inte prioriterat att ta hand om mig själv ordentligt, inte sörjt min familj ordentligt och dessutom stressat väldigt mycket de senaste åren, även om jag försökt att ta det lugnt och inte stressa. Men är man en snabb hamster i hjulet som snurrar desto fortare kan man ha svårt att få perspektiv på vad som är stress och inte stress. Idag har jag lärt mig att jag inte tål stress alls mycket. Ibland stänger jag av radion för att jag blir helt enkelt för stressad av ljudet från den och alla hemska nyheter som förmedlas. TV tittar jag nästan aldrig på. Jobbet försöker jag att inte tänka på för då kan jag känna ett sug i magen som inte alls är bra.

Så läxa nr 1 var att sluta stressa. Inte så lätt att göra, men jag är mycket lugnare i mig själv nu än i maj strax innan jag oväntat blev sjuk igen. När jag kom ut från sjukhuset, där jag låg i fyra veckor innan medicinen (Humira) började fungera, led jag av post traumatisk stress. Jag var rädd och kroppen mådde dåligt. För att lugna ner mig själv ägnade jag mig åt att meditera och göra yigong, som Dr Yang lärt mig. Framför allt yigong har väldigt god effekt på mig för att lugna ner mitt system. Det går grovt ut på att man andas djupt i 10 minuter medan man sitter i lotusställning. Jag brukar göra det på morgonen, helst före frukost.

Jag var också väldigt svag efter att ha kommit ut från sjukhuset. Under tiden jag låg inne fick jag bara dricka Isosource, ett slags näringspulver som utgör s k elementardiet och påstås innehålla ”allt kroppen behöver”, och detta drack jag i 26 dagar. 4-6 glas Isosource per dag, endast hallonsmak eftersom vaniljsmak för mig påminner om när jag som 13-åring tvingades dricka barium i samband med en otrevlig röntgen av min tunntarm (som f ö slutade med att jag blev övermannad av ett gäng sköterskor och läkare som stack en slang i min näsa – tacka f-n för att jag avskyr vårdpersonal sedan dess!). Problemet är bara det att Isosource, som förvisso är bra för tarmvila, innehåller massor av socker (”för att ge energi”) och inte alls alla näringsämnen vi behöver. Så efter några veckor hemma insåg jag att jag måste ju få i mig mina vanliga vitaminer igen, för jag vet ju att jag mår bättre om jag tar extra D3 och andra saker. Så då gick jag ut och köpte UltraClear Sustain, som jag drack tre skopor av varje dag tillsammans med B-vitaminer (”B5” från Thorne Research) och zink, och efter några dagar började kroppen kännas lite bättre.

Läxa nr 2: Vi behöver få i oss extra vitaminer, mineraler och spårämnen. Det som skolmedicinen anser är ”normalt” att få i sig är sannolikt inte tillräckligt för personer som håller på att återhämta sig från ett stort skov i en kronisk tarmsjukdom. Jag tror inte att vi ens har upptäckt alla livsviktiga ämnen som vi behöver för att leva i en frisk kropp än och om man bara dricker näringsdrycker typ ProvideXtra och Isosource så får man sannolikt inte i sig allt som man behöver.

När jag började äta igen åt jag först soppa som personalen på sjukhuset tillagade åt mig. En god vän kom upp med ingredienserna till soppan till sjukhuset eftersom sjukhuset, som vanligt, inte hade mat som jag kunde äta. De har pulvermixar för soppor, men dessa innehåller mjölk, gluten, tillsatser, MSG och annat mysigt som min mage bara ballar ur om den får i sig. Alltså åt jag hemlagad soppa, snäll mat och äggröra i början. Det var ljuvligt att få äta mat igen och slippa det söta i näringsdryckerna. Sedan övergick jag till vad jag kallar för ”kokt kyckling-dieten”. Den går ut på att jag helt enkelt bara äter kokt mat, utan starka kryddor, och är extremt försiktig med exempelvis lök och vitlök som jag tidigare kunnat äta utan problem. Jag äter fortfarande ”kokt kyckling-diet” och tänker så göra tills magen är väldigt stabil igen. Jag äter inte heller ute och om jag träffar någon på stan så blir det på en kopp kokt vatten alternativt väldigt svagt te.

Det går åt mycket ekologiska morötter hemma hos mig dessa dagar!

Läxa nr 3: Var snäll mot magen, länge. Idag ser mina dagar ut ungefär så här:

  • Frukost: Gröt på bovete/hirs eller risflingor med en skivad/mosad ekologisk banan och rismjölk eller sesammjölk till, samt en kopp svagt nässelte. (Nässla är utrensande och hjälper även till att göra kroppen mer basisk, men jag får bara dricka en kopp om dagen för min kropp är fortfarande för svag.)
  • Lunch och middag: Kokt kyckling i kycklingbuljong med kokta grönsaker och kokt ris. Grönsakerna jag äter är framför allt kokta morötter, kokt zucchini, pumpa eller butternutsquash. Jag undviker potatis för det är för mycket stärkelse och gör candida glad i tarmen, och det vill jag inte.
  • Mellanmål i form av extra mineraler och vitaminer via UltraClear Sustain. Den senaste veckan har jag testat ett nytt pulver som heter UltraInflamX som bland annat innehåller gurkmeja och andra saker som är antiflammatoriska. Enligt min hälsokostbutik Lifeland har Holistic ett liknande liknande medel, men jag har inte sett det än eftersom det var slut i både butiken och hos leverantören. UltraInflamX verkar dock fungera bra eftersom min tjocktarm känns mindre svullen nu än för någon vecka sen. I övrigt äter jag inte så mycket mellanmål, mer än att jag försöker få i mig salovum mellan måltiderna. Tidigare har jag druckit näringsdrycker i form av ProvideXtra mellan målen, ibland med riskaka med mosad sardin i olja. Dock har jag slutat med ProvideXtra för att bekämpa candida.

Under tiden jag drack Isosource i 26 dagar fick jag, som förra gången, givetvis värsta candida-attacken med en tunga som var helt fullkomligt vidrig: vitaktig med ludd som var flera millimeter tjockt och mest påminde om en ryamatta. Denna ryamatta hängde kvar i över en månad efter att jag kommit ut från sjukhuset. Min tunga såg verkligen vidrig ut. För att kurera den tog jag Bio82, som jag fått av min homeopat tidigare och som fungerar mycket bra mot candida men tyvärr blivit förbjudet av Socialstyrelsen. När man som jag äter kortison/Prednisolen får candida extra livskraft och därför har jag insett att det är extra viktigt att undvika socker och stärkelse för att få bukt med candidan i tarmen.

Läxa nr 4: Var extra försiktig med socker, stärkelse och annat som kan främja candidatillväxt i tarmen efter ett återfall om du fortfarande äter kortison. Jag märker att magen verkligen uppskattar att få i sig mild kycklingbuljong t ex. Även roquefort-ost med lite rött vin verkar göra susen mot candida. Roquefort-ost innehåller ju grönmögel som är ett slags pencillin och homeopatiskt pencillin heter just pencillin roquefortum. Under min tid på sjukhuset satte de mig på en fet antibiotika-kur som varade i en månad (återigen, detta gjorde säkert candida ännu gladare i tarmen eftersom antibiotikan sannolikt dödade ut en massa bra tarmbakterier), vilket jag tror att jag behövde eftersom jag tror att min tarm var full av elaka bakterier. Dock tog jag homeopatiskt pencillin i ungefär två veckor efter att jag slutat med skolmedicin-antibiotikan, vilket uppenbarligen fungerade bra.

Skogspromenader är härliga, även så här års i skogen med alla färger.

Läxa nr 5: Vila mycket och promenera långt. Efter ett återfall är man mycket trött och därför är det viktigt att vila. Glöm dock inte bort att hålla i gång konditionen genom att t ex promenera en halvtimme varje dag. Jag är inte jätteduktig på att promenera varje dag men försöker komma ut i naturen för att få del av naturens lugnande och läkande effekt. Jini Patel Thompson rekommendera stryketräning efter ett skov för att bygga muskler och få igång kroppen.

Slutligen är det tålamod och åter tålamod som gäller. Sakta men säkert går gröten över till lite mer fast gröt och till slut kommer den där korven och man blir så lycklig. Men när man ska testa att äta vanlig mat får man vara försiktig och testa försiktigt. Mammorna på Pecanbread.com (som riktar sig till autistiska barn som äter SC-dieten) har här gjort en bra sammanställning på i vilken ordning man ska introducera ny mat till en tarm som ska vänja sig vid mat igen. Den är förvisso på engelska men använd Google Translate om ni har svårt att förstå allt. Jag tycker det är en god idé att testa sig fram vad som magen gillar och inte gillar. Just nu är jag fortfarande fast i ”kokt kyckling-dieten” där jag varierar kokt kyckling med kokt fisk, äter mycket kokta grönsaker, buljong (hemlagad eller Biofoods utan jäst och tillsatser) och kokt ris. Ibland äter jag bovetenudlar som variation.

En annan sak jag också märker att jag mår bra av är att tillföra tarmbakterier i form av probiotika. Just nu ägnar jag mig åt att ta lite extra tarmbakterier för att jag märker att tarmen mår bättre av det.

Till sist: ni kanske undrar hur jag mår? Jodå, jag mår bättre. Jag är sjukskriven på heltid en vecka till, sen ska jag börja arbeta 25% i två veckor. Att det tagit så lång tid för mig att komma tillbaka på banan är för att jag inte svarat så bra på Humira (sannolikt för att jag fick en allergisk reaktion på Remicade i juli och kroppen var väl full av T-celler som behövde blockeras för att Humira skulle fungera). Men min doktor är mycket nöjd med mina calprotectin-prov som likt blodproven visar på en god återhämtning så jag kommer att bli helt frisk, fast jag måste ta Humira varannan vecka nu i minst ett år.

Fast det gör jag inte. För tre veckor sedan blev jag nämligen förkyld till följd av mitt nedsatta immunförsvar (pga Humira). Övriga familjemedlemmar var också förkylda men blev friska efter en knapp vecka medan jag själv blev sjukare, tappade rösten och kände hur förkylningen höll på att krypa ner i bronkerna och jag började spotta gulgrönt och kände mig allmänt risig. Av en ren ingivelse ringde jag sjukhuset och frågade om jag verkligen skulle ta Humira när jag var förkyld och det visade sig att det skulle jag inte alls. För om man är förkyld och tar Humira kan man få lunginflammation och bli mycket sjukare. Så jag fick skippa den veckan med Humira. Genast blev magen sämre, eller rättare sagt jag kom tillbaka till grötstadiet som jag var på strax efter att jag kom ut från sjukhuset. Inte kul. Jag gick till Dr Yang och fick akupunktur för jag kunde ju inte ta mina vanliga förkylningsmediciner/huskurer som sambucol och ingefärste för det var för starkt för magen. Dr Yang lyckades stoppa att förkylningen förvärrades, men var likt mig frustrerad över att inte kunna ge mig några örter mot förkylningen.

Sedan började jag bli lite bättre i halsen, återfick talförmågan även om jag nu är hes. Min doktor ringde och sa att jag ska inte ta Humira förrän jag är helt frisk från förkylningen. Sedan hände något lustigt: min mage började bli bättre, UTAN Humira. Kanske är det UltraInflamX som hjälpt till med salovum och tarmbakterier, jag vet inte. Eller så är det att jag och pojkvännen ska flytta ihop äntligen som gjort min själ lugnare. Faktum kvarstår: tarmen håller på att läka sig själv UTAN humira och jag är lite ställd om än lycklig över mina korvar. Men jag är fortfarande hostig och hes så jag tar inte humira och nu håller jag tummarna att tarmen läker ihop av sig själv. Och gör den inte det får jag väl ta Humira-sprutan som ligger i kylen…

4 svar på “Den långa vägen tillbaka”

  1. Martina skriver:

    Hej Tina! Vad glad jag blev när jag kikade in här och såg en uppdatering! Skönt att höra att du mår bättre och att det går åt rätt håll. Håller tummarna för att din tarm fortsätter att läka på egen hand! Tack för att du delar med dig av allt du gör i din blogg! Krya på dig!

  2. admin skriver:

    Tack Martina!

  3. Monika skriver:

    En fantastisk blogg som jag nu följt ca 1 år.
    En fråga: Kan Du dricka havremjölk?

  4. admin skriver:

    Tack! Roligt att du gillar min blogg.
    Ja, jag kan dricka havremjölk, fast jag föredrar för tillfället att dricka sesammjölk eller rismjölk till min gröt på morgonen. När jag använder grädde använder jag Oatleygrädde för den innehåller inte karragean.
    /Tina

Panorama Theme by Themocracy