Att sola eller inte sola, det är frågan
Även om frågan om att sola eller inte sola kanske har varit så akut denna regniga, kalla svenska sommar så kanske det är fler än jag som i panik åkte iväg till södra Europa för att få lite värme och sol. När jag låg på stranden och lapade sol i Grekland häromveckan tänkte jag på just denna fråga: att sola eller inte sola.
Alla hudläkare skulle säkert unisont svara ett rungande ”Nej, sola inte!” på frågan, eftersom de sett en ökning i antalet fall hudcancer till följd av alltför mycket solande, inte minst i solarium (på 1980-90-talet framför allt) och glada Thailandsresor där folk bränt sig till kräftor snarare än accepterat att de är de sköna vita varelser vi svenskar egentligen är. Det är förresten rätt intressant att notera att i Asien är det högsta mode med vit hy och på Bangkoks flygplats säljer de inga brunkrämer utan bara så kallade whitening products, dvs produkter som bleker huden. Alla mina östasiatiska vänner är grymt avundsjuka på mig för min blekhet, som jag själv inte är det minsta stolt över. En väninna flyttade till Singapore vid årsskiftet för många år sedan och kom dit direkt från ett grått London. Hon var extremt blekfisig och folk kom fram till henne i affärerna och på gatan och sa till henne att hon var sååå vacker och hur hade hon blivit så otroligt blek?
En liten anekdot om hur kineser ser på det här med solbränna kan kanske vara på plats här innan vi fortsätter resonemanget om solandets varande. När jag för några år sedan skulle fixa en bild till mitt passerkort för jobbet i Peking fick jag gå till en fotoaffär där de tog en bild på mig. Eller rättare sagt, de tog säkert 20 bilder på mig (det är skönt med digitalkameror, eller hur? Förr hade man ju max fyra chanser i fotoautomaten alternativt en chans hos fotografen! Idag kan man ta bilder tills man får fram den där perfekta bilden.). Sedan valde vi ut de två bästa bilderna och fotografen påbörjade genast Photoshoppingen av mig. Eftersom jag har mörka ringar runt ögonen som jag alltid skämts för och döljer med coverstick, så tyckte jag det var helt OK att de retuscherade bort dem. Problemet var att de även retuscherade bort min hårt ihopjobbade solbränna som jag anlagt under några dagar hemma i Sverige. De gjorde mig supervit! Jag protesterade så jag fick behålla min solbränna på bilden, men de tyckte nog jag var lite konstig som inte ville bejaka min vithet. Jag tror det var standard att alla kineser blev bleka på photoshoppade bilder.
Photoshoppad blekt vacker kinesisk familj
Här i Sverige har vi istället idealet att man ska vara solbränd, brun och tjusig. För min del är det bara att inse att jag aldrig blir superbrun, även om jag inte heller tillhör den brittiskt bleka sorten som går från likblek till kräfta, får superont, fjällar vilt och sen blir en nyans mindre likblek. Men eftersom jag likt många andra har läst om hudcancerlarmen och förtunnat ozonlager som bränner vår hud snabbare idag än för 20-30 år sedan så har jag alltid på mig solkräm när jag solar.
Det är väldigt nyttigt för oss skandinaver att sola eftersom det gör att vår hud kan producera D3, en livsviktig vitamin som är superviktig för vårt immunförsvar. Utan D3, kasst immunförsvar och dessutom blir man deprimerad. Om man ska få i sig en dagsdos av D3 ska man gå naken (!) i solen en halvtimme om dagen. En sådan solning ger oss motsvarande 10 000 IE (IE är en måttenhet för vitaminer). Detta gäller dock bara oss som är blekhyade. Ni som är mörkare i hyn har ofta svårare att ta upp D3 eftersom er hud är van vid starkare sol vid sydligare breddgrader. För att ni ska kunna nå upp till samma nivåer måste ni sola hela kroppen en och en halv timme om dagen.
Det säger sig självt att det är helt orimligt att nå upp till så höga doser D3-vitamin: på vintern är det kallt och mörkt och man får vara glad om man alls ser solen genom fönstret. Fast även på vintern är det kört eftersom vi bara kan ta upp D3 via solen om den strålar oss i 45° eller större grads vinkel, och i Sverige gör den inte det under perioden oktober till mars. Ovanpå detta är det dessutom så att vi som smörjer in oss med solkräm stoppar UVB-strålarna som huden använder för att omvandla till D3, vilket gör det svårare för kroppen att få i sig D3 via solljuset. Det är därför ingen större förvåning att inse att många i Sverige, både bleka svenskar och mer mörkhyade svenskar och personer med rötter i sydliga länder, lider av D3-vitaminbrist. Ni kan ju själva tänka er hur mycket D3 en mörkhyad kvinna som sveper in sig i sjalar pga sin religion får i sig här i Sverige. Typ inget alls.
Det gäller att passa på att lapa sol när det går – för hur ofta har vi sådana här dagar egentligen i Sverige?
Det ironiska i det hela är att den i Sverige rekommenderade dagliga dosen av D3 är endast 400 IE, dvs långt under vad man får i sig under en halvtimme i solen utan solskyddsprodukter. Häromåret anmäldes Holistics D3-vitaminer, som innehåller 2000 IE per tablett, till Socialstyrelsen för att testa om detta var hälsovådligt, men de blev inte fällda. Läs mer om det här. Samtidigt visar allt fler studier att 400 IE är alldeles för lite som rekommenderat dagligt intag (RDI) om man bor i ett land som Sverige där vi bor i mörker halva året och flera länder har höjt sina RDI eftersom man insett att D3 är en väldigt viktig vitamin.
Varför är då D3 så viktigt för oss? Den främsta anledningen är att den är bra för hela kroppen, allt från skelettbildning (inom skolmedicinen kommer D-vitaminer, där D3 ingår, ofta tillsammans med kalktabletter), motverkar hjärt- och kärlsjukdomar och påverkar fertiliteten (D3-brist kan leda till infertilitet), till att det hjälper mot depression och viktigast av allt: det höjer vårt immunförsvar. Faktum är att det finns studier som visar på att personer med Crohns sjukdom ofta har allvarlig brist på just D3 och det kanske är därför vi är sjuka. Ett enkelt blodprov kan ge svar på den frågan, så ni kan ju kolla med era läkare om de kan skriva ut en remiss på D3-provtagning i samband med blodprovstagning.
D3 finns tillsatt i mjölk tillsammans med D2, som dock inte verkar vara lika viktig för oss som D3. Man finner det även i fet fisk, ägg och i mindre mängder i t ex kantareller. Dock är det svårt att få i sig tillräckligt med D3 genom kosten, även om man skulle dricka mjölk vilket jag ju inte gör, så jag äter sedan ett par år tillbaka D3 varje dag i vitaminform. Den sort jag valt är Holistic D3 eftersom jag fått höra att det är den som är allra bäst och renast. Deras D3 kommer från fett från fårull och varje tablett innehåller 2000 IE. Men som ni såg ovan så motsvarar det inte ens en halvtimme i solen så jag överdoserar D3 och tar 2-4 tabletter om dagen.
Eftersom jag inte tål C-vitamin så bra så är D3 väldigt bra för mig i förkylningstider. Men det verkar också som om det hjälper mig att hålla Crohnen stången så jag kommer att fortsätta att överdosera D3 ett tag framåt tills någon kan bevisa att det är farligt att göra det.
Bäst är att ligga under ett parasoll och ändå njuta av värmen och solen!
Men så var det frågan att sola eller inte sola som skulle besvaras. Ja, ur ett D3-perspektiv är det bara att slita av sig kläderna och sola som en soldyrkande viking så här på sommarhalvåret, utan solkräm givetvis. Men detta är inget jag skulle vilja rekommendera i ärlighetens namn. Dagens solstrålar verkar vara betydligt starkare än när jag var liten pga det minskande ozonlagret och jag har själv lärt mig detta den hårda vägen genom att ha bränt mig när jag lagt mig i solen och njutit. För det är ”svensk meditation” och extremt avstressande för mig att sola och värma upp min kropp, och det gör jag gärna. Numera solar jag dock aldrig utan solskyddsfaktor och är noga med att smörja in mig, och då kan ju inte kroppen ta upp D3, som vi nyss lärde oss. Alltså får jag fortsätta ta mina D3-tabletter ändå.
Förutom det förtunnade ozonlagret finns det en annan anledning till att jag idag tar det lite lugnt med solningen: jag äter imurel. Enligt bipacksedeln så kan imurel orsaka hudcancer och man ska helst inte sola om man har imurel. Även om en del sköterskor jag pratat med om detta sagt att de aldrig hört talas om en IBD-patient med hudcancer pga imurel och att det kanske mer gäller personer som tar större doser imurel efter en transplantation, så tycker jag att det är dumt att chansa. Så även om jag älskar att sola för att det är min bästa meditation – jag kopplar verkligen bort allt då – så ligger jag inte och pressar på stranden utan solskydd längre. Jag smörjer alltid in mig noga om jag ska sola på stranden och jag har inget emot att vara i så varma klimat att man med gott samvete kan dra sig in i skuggan och njuta av sol och värme där.
Slutligen, för den som vill lära sig mer om D3 och D-vitaminer kan jag rekommendera denna intressanta föreläsning av Mats Humble. Den är ungefär en timme lång men intressant! Hälsosidorna.se har också en rejäl länksamling och en massa information om D-vitamin här.
För den som ska iväg på resa till främmande länder kan jag förresten rekommendera mitt tidigare inlägg om ”Ut och resa till exotiska länder!” som ni hittar här. När det gäller resande för mig idag är jag ganska restriktiv eftersom jag var så grymt sjuk förra sommaren. Alltså blev det bara en vecka i Grekland för mig denna sommar och vi hyrde en lägenhet där jag lagade maten varje dag och t o m kunde äta min hirsgröt med rismjölk varje frukost. Givetvis fick jag min fåryoghurt och det var magen glad för. Men mer om den resan en annan gång!
Hoppas ni kan njuta av den svenska sommaren och har haft en fin sommar så här långt!
Themocracy
Vad jag tycker att man borde börja ifrågasätta är solskyddsmedlena, tror inte att de är speciellt bra för huden (hudkrämer för huvudtaget brukar inte ha en så imponerande innehållsförteckning). Ger hudcancer de med… Om man är rädd för att få hudcancer från solen är det nog bättre med kläder…
Personligen är jag inte rädd för hudcancer från solen, speciellt inte i sverige eller europa. Man känner om det är stark sol och om man skadar sig och då kan man sitta i skuggan. Men visst om man äter imurel så är det klart att man ska passa sig.
Jätteintressant läsning. Jag har Ulcerös Colit och sliter tidvis hårt med den. Min läkare har aldrig pratat om D-Vitamin eller liknande, men hon skrev ut ett recept tillsammans med kortisonet en gång. Hon sa dock inget om att jag skulle ta dem och varför, så det gjorde jag inte. Dumt kanske…
Att solen gör att vi får mer D-vitamin är ju rätt så känt. Att antalet fall av hudcancer (ffa Malignt Melanom) också ökat lavinartat de senaste åren är också känt. Läs gärna cancerfondens rapport från i våras.
Som make till en numera bortgången fru (hon dog av Malignt Melanom, 30 år gammal) har jag däremot fått stor respekt för solen och vad den gör. Vi har inte åkt på solresor eller liknande, men hon fick trots det cancer. Man ska inte tro att det är riskfritt att vara i sverige, utan man ska absolut skydda sig ordentligt här hemma med.
Som du Mia skriver ovan tror jag inte heller nåt vidare på solkrämer. Jag försöker använda både kläder och solkräm, men helst skugga. Tyvärr går det ju inte ihop med att man ska öka exponeringen för att få mer D-Vitamin.
Jag vet i alla fall hur jag ska göra. D-Vitamin på burk och fortsatt skugga, både för mig och barnen.
Mycket bra artikel! Detta med solen har jag också lärt mig den hårda vägen; brände rätt ofta när jag var yngre. Nu föredrar jag halvskugga eller en massa solkräm. Jobbigast är ju när man vill bada i hav/sjö och det är soligt, men på med en vattenfast kräm så funkar det ju ett tag iaf 🙂
Sen är jag också lite försiktigare senaste åren, efter jag började med imurel från Chrons.
[…] en viktig artikel som ni kan läsa här. Jag har tidigare skrivit om hur viktigt D3 är för oss (här). Nu när vintermörkret sänker sig över oss vill jag än en gång poängtera att det är […]
Anders: ofta skriver läkarna ut D3 i en tablett som innehåller kalk samtidigt som man tar kortison eftersom D-vitamin anses underlätta kalkupptaget. Och om man tar kortison blir skelettet försvagat och man behöver extra kalk. Väldigt sorgligt med din hustru: jag beklagar verkligen.
Tack Mia för intressant påpekande om solkrämer som känns väldigt relevant. Jag har sett att det är tydligen mer skyddande att ha på sig långärmade skjortor än solskyddskrämer i hög styrka.
/Tina