Spannmål

Av , 25 juni, 2012 19:58

Efter att jag träffade på SCD (Specific Carbohydrate Diet) häromåret och läste på om det dels via Elaine Gottschalls bok ”Breaking the Vicious Circle ”, dels följde och följer Steve och Jordans blogg SCD Lifestyle och andra liknande sidor har jag varit lite på min vakt mot spannmål i form av gryn och säd av olika slag. Jag uteslöt ju gluten från min kost för snart två år sedan enligt ”trial and error”-metoden, dvs jag testade gluten och det fungerade inte så bra som när jag uteslöt gluten. Däremot märker jag att det inte heller är någon jättehit för min mage om jag äter för mycket glutenfritt, och det gör att jag alltmer börjar gilla SCD.

Enligt SCD är ju anledningen till att vi är kassa i magen att det finns elaka bakterier som trivs på disackarider, dvs vanligt socker, maltos, isomaltos (finns i godis som majssirap) och laktos, och på polysackarider som stärkelse, exempelvis alla sädesslag, även de glutenfria, och potatis. Jag märker ju att jag mår bättre om jag undviker potatis och inte heller proppar i mig glutenfritt havreknäcke, som jag kan göra ibland. För stärkelse i form av bröd har jag matat min kropp hela livet och det är mättande, så gamla vanor är svåra att ta kål på tyvärr, men jag försöker tänka som Konfucius att man kan förbättra sig varje dag och jag gör mitt bästa för att inte goffa i mig en massa havreknäcke för det gillar inte magen. De goda havrekexen jag gjorde häromveckan kommer jag inte att lägga ut här för då kanske ni också blir frestade att testa dem. Och det var när jag vräkte i mig för många sådana som min mage började bråka igen.

Den ondskefulla potatisen som mest ser ut som en söt kanin.

De senaste veckorna har jag dock blivit lite sämre i min mage, sannolikt pga stress, men även pga att jag ätit för mycket glutenfritt, bland annat glutenfri havre. Nu är jag tillbaka på min glutenfria bovetegrynsgröt igen och vi får se om det gör någon skillnad för magen. Jag försöker också stressa ner så mycket det går och försöker få min chef att inse att det är en god investering för företaget att jag faktiskt är pigg och därför ska få arbeta hemifrån dagen efter att jag varit ute på en dagstur nere i Europa som jag var förra veckan i Tyskland (det tog 20 timmar dörr till dörr och jag var en sur zombie flera dagar efteråt och hade dessutom superont i magen). Nog om stressen, den förtjänar ett separat kapitel.

Hursomhelst så läste jag Jordan och Steves inlägg om varför glutenfritt inte är så bra för oss och jag har själv tänkt mycket i deras banor sedan tidigare. Som Crohnssjuk undviker jag ju tillsatser som pesten och det har varit lite av en chock på tillsatssidan när jag läser vad glutenfria produkter innehåller. Jag köpte en gång ett glutenfritt skorpmjöl som såg ut som vanligt skorpmjöl men innehöll säkert 30 olika ingredienser, inklusive ett antal E-nummer och stabilisatorer. Jag tror jag använde upp det, snål som jag är, men jag köpte aldrig det igen. Istället kör jag med finmald polenta som skorpmjöl och även om den panerade fisken blir gul så innehåller den inget annat än majsmjöl (vilket dock är röd flagg på för SCD). Så mycket jag kan undviker jag glutenfria produkter som är ”kopior” av vanliga glutenprodukter. Jag använder majs- och rismjöl i bakningen av muffins, bovetemjöl i mina matvåfflor, och kikärtsmjöl i mina indiska lammbullar. Ibland har jag använt kokosmjöl i pannkakor med banan och ägg.

Ofta innehåller också glutenfria produkter mjölk och man får verkligen lusläsa på paketen för att undvika det. Exempelvis säljer många affärer glutenfria pizzabottnar och de innehåller undantagslöst mjölk, liksom glutenfria bröd som verkar behöva det för att hålla samman. Om man betänker att vi kanske är sjuka av spannmål enligt de orsaker SCD tror så är det sannolikt bara dumt att vräka i sig lika mycket spannmål som tidigare. Då fortsätter man ju att göda de dåliga bakterierna.

Jag tror att det faktum att man tar bort alla kolhydrater i form av gryn och säd i LCHF gör att många med krångliga magar mår bättre av LCHF. Det är ju en variant av SCD, även om de får äta bacon, vilket SCDarna inte får (bacon är nämligen ofta behandlat med socker!) och andra saker som SCDarna inte får äta. För den som vill se vad som är legalt att äta på SCD har mammorna på Pecanbread.com gjort en fantastisk lista här. Däremot är jag inte alls säker på att LCHF är så fantastiskt bra om man kör den som vanlig svensk husmanskost, vilket jag uppfattar att många gör: exempelvis så tar man bort sina pommes frites till biffen och langar på lite extra bernaisesås. Hela poängen med LCHF är väl egentligen att man ska bli mätt på fett och protein, men även äta massor av grönsaker som är odlade ovan jord, vilket påminner om SCD.

Fält med havre.

Om vi återvänder till spannmål så är en annan anledning till att vi har problem med dessa livsmedel att de av naturen innehåller prolaminer som är ett slags skydd för sädeskornen så att de inte ska bli uppätna innan de börjat gro och växa. Vete innehåller gliadin, korn innehåller hordein, råg innehåller secalin, majs innehåller zein, hirs innehåller kafirin, ris innehåller orzein och havre innehåller avenin. Dessa är ett slags glyko-proteiner och de kan göra oss allergiska, exempelvis glutenallergiska.

Prolaminerna som finns i säden är giftiga och kan skada våra tarmslemhinnor. Inte nog med det, spannmål innehåller, likt bönor, även fytinsyra som är en känd absorptionshämmande substans som har samma syfte som prolaminerna. Fytinsyra hämmar upptaget av mineralämnen som järn, zink, magnesium och vissa proteiner. Fytinsyran finns i skaldelarna på spannmålskärnan och är vanlig i fullkornsprodukter. Kanske är det också en anledning till varför personer med IBS uppmanas att inte äta fullkornsprodukter? Man kan minska skadeverkan av fytinsyran i fullkorn genom surdegsjäsning, vilket är en anledning till att många har lättare att smälta surdegsbröd än vanligt bröd.

Ett sätt att göra sig av med dessa prolaminer är att man helt enkelt blötlägger spannmålet (eller bönorna) några timmar före användning. Då släpper nämligen säden ut sina prolaminer eftersom den tror att den ska börja gro och växa, och så småningom föröka sig. Därför tål vi exempelvis groddade bönor bättre än vad vi tål vanliga kokta bönor, som jag har skrivit om tidigare. Även nötter innehåller ämnen som skyddar nötterna och de blir därför lättare att smälta om man blötlägger dem med lite äppelcidervinäger (en tesked) några timmar och sen torkar dem noga i ugnen på låg temperatur. Här skulle jag vilja hänvisa till ett bra inlägg av Jenny som går igenom hur man gör. Numera blötlägger jag alltid råris i 24 timmar och nötter innan jag torkar dem i ugnen på 100-150° värme, vilket tar ett par timmar. Men nötterna och råriset blir väldigt mycket lättare att smälta för mig.

När det gäller bönor har jag skrivit om dem tidigare här. Jag brukar blötlägga dem över natten, hälla av blötläggningsvattnet, koka upp 10 minuter och sen hälla av det vattnet innan jag häller på nytt vatten. Då blir fytinerna färre och min mage mindre gasig. För att vara lite Spara kokar jag alltid upp ett helt paket av bönor på en gång, då det är mer energisnålt, och sedan fryser jag in det som blir över för framtiden.

Slutligen: jag tror att SCD har rätt i att man inte ska fortsätta äta lika mycket spannmål som man gjort tidigare även om det är glutenfritt och kanske mindre farligt för tarmen. Men det är tydligen över 60% av glutenallergikerna som inte mår helt bra trots att de lever på en strikt glutenfri kost, och det är sannolikt för att de inte tål spannmål så bra, både av bakterie- och giftskäl. Så mitt bästa råd är att försök att skära ner på även glutenfritt spannmål och se om ni mår bättre. Man kan t ex göra spagetti av squash genom att skära den fint med en potatisskalare och koka upp den i lite saltat vatten tills den är mjuk. Jag tycker det är minst lika gott som att äta pasta och framför allt så mår jag bättre av det.

9 svar på “Spannmål”

  1. T skriver:

    Tack för ett bra information! 🙂
    När jag mår som bäst äter jag (i stora drag) kött/fisk/fågel/skaldjur, grönsaker väl tillagade (inte bönor och nattskuggeväxter), bär, Dricker egenkokad buljong, kokosmjölk, olivolja, kokosfett (utesluter alla andra växtoljor) ingefärste, äggula (äggvitan är inflammationsframkallande). Min mage är lugn när jag äter detta, men det är såååå tråkigt! Jag vill också kunna äta på restaurang, fika utan att alltid behöva ta med mig eget! Så fort jag tröttnar så testar jag, bara lite smör i pannan tex och så är jag där igen med uppblåst mage! Hur orkar man motivera sig?!

    Med Vänliga Hälsningar
    T

  2. admin skriver:

    Du kan kolla in SCD-receptlistan till höger i länkregistret och hitta nya maträtter samt testa med nya saker efter hand. Ibland tar det några månader för magen att bli stark igen. Jag kunde t ex inte äta vitlök eller lök förrän fem månader efter att jag kommit hem från sjukhuset och jag reagerar fortfarande på för mycket vitlök. Jag brukar äta asiatiskt ute på restaurang, men på bra asiatiska restauranger företrädesvis. Thaimat brukar fungera bra för mig, liksom japanskt, kinesiskt och libanesiskt. Jag får inga reaktioner på nattskuggeväxter direkt så det är därför jag ibland äter på libanesisk restaurang. Fika har jag inte löst mer än att bara köra roibusté om jag är ute på stan. Min mardröm är flygturer där jag inte får någon mat alls. Jag brukar försöka göra matvåfflor och ta med, men ibland räcker de inte.

    Den bästa motivationen är att känna sig frisk och komma ihåg hur det var att vara djävulusiskt sjuk, som jag var förra sommaren när läkarna ville sätta stomi på mig – jag är så glad att jag slapp!

    /Tina

  3. Mia skriver:

    Jag började äta SCD (eller snarare GAPS men det är i princip samma) och mår mycket mycket bättre efter bara ngn vecka. Visst känns det trist att jag inte kan gå ut och äta eller smälla i mig en bit prinsess tårta. Men jag får helt enkelt hitta andra sätt att göra min vardag festlig.

    Men verkligen lätt att glömma när man är frisk hur sjuk man kan vara.

  4. admin skriver:

    Ja, jag håller helt med: man får förgylla sin tillvaro på andra sätt än att äta prinsesstårta! Det finns ju fortfarande kvar mycket god mat för oss att äta och livet är ju dessutom mer än bara mat.

    Och det är verkligen lätt att glömma hur sjuk man kan vara när man varit frisk ett längre tag. Jag tror att många av oss faller dit på det eftersom man tycker att man varit frisk så länge så då kan man unna sig lite mat som man egentligen inte tål, som den där prinsesstårtan eller varför inte lite ostbågar. Eller så stressar man på tills magen säger stopp och belägg!

    /Tina

  5. Steve skriver:

    Hej!

    Jag äter fullkornsris varje dag – älskar ris helt enkelt. Planerar nu gå över till ekologiskt råris istället så man kommer ifrån gifterna. Att blöttlägga är inga problem men går det bra skippa att torka råriset?

    Tacksam för svar!

  6. admin skriver:

    Hej Steve,
    Man blötlägger bara råriset inför att man ska äta det, samma sak med bönor (jag brukar koka hela paketet och frysa in det som blir över). Nötterna är en annan femma eftersom det är bökigt att blötlägga och torka.
    /Tina

  7. flis skriver:

    Jag skulle vilja veta var man får tag på elaine gottschalls bok. Verkar ju bara finnas utomlands.

  8. admin skriver:

    Hej,
    Helt korrekt: den finns bara utomlands. Breaking the vicious circle finns tyvärr inte översatt till svenska, vad jag vet, och den är tydligen slut på förlaget i den danska upplagan som Adlibris.se har i sitt sortiment. Jag har beställt min från Amazon.com.
    /Tina

  9. […] sorter. När ni tillagar bönor, spannmål och nötter, kom ihåg de råd jag gett er tidigare här. Blötlägg alltid nötter och torka dem i ugn, och blötlägg alltid råris i 24 timmar med lite […]

Panorama Theme by Themocracy