De allsmäktiga läkarna
Som ni vet så kommer jag från en läkarfamilj där många av mina släktingar är läkare eller forskare i medicin, inklusive ett par, numera saliga, professorer. När jag fick magproblem som 11-åring var det därför helt naturligt för min pappa läkaren att berätta detta för alla släktingar och alla var genast på alerten vad gällde min magsjukdom. Vi hade t o m en gastroprofessor ute på vårt sommarställe som var god vän med min farbror och det var helt naturligt att helt överlämna sig i läkarnas händer, vilket mina föräldrar också gjorde.
Kanske just på grund av att min far var läkare, men även var forskare med en doktorsavhandling och en stor dos skepticism i bagaget, så ägnade han sig åt att leta rätt på medicinska forskningsrapporter och studier om Crohn, bland annat en från Bristol som kommit fram till att socker var väldigt dåligt för Crohnare. Om man åt oraffinerad mat så höll man sig frisk längre, enligt denna studie, och sommaren efter min operation fick jag äta som en diabetiker: inget socker alls. Tyvärr glömdes detta bort av min far, som jag bara träffade på somrarna, så året därpå kunde jag äta både kakor och glass igen. Jag minns att jag tyckte det var pestigt att tvingas äta frukt istället för kakor ute på sommarstället den där sommaren. Min mamma ägnade sig åt att söka information om Crohn i den alternativa sektorn med tidningen Hälsa i första rum. Jag tror att båda mina föräldrar var övertygade om att min sjukdom berodde på mat och att man kunde hålla den under kontroll genom kost, men tyvärr kom de nog aldrig fram till mer än att man skulle äta nyttigt, dvs inget godis och ingen mjölk som måltidsdryck. Själv märkte jag att jag mådde bättre av vissa saker och sämre av andra. Stora glas mjölk var exempelvis inte så bra.
I läkarfamiljen jag kommer ifrån rynkade man på näsan åt alla alternativmedicinare, så alternativa metoder som homeopati eller akupunktur var inte att tänka på. Men samtidigt hade man ett öppet sinne och ifrågasatte allt och alla. Kanske var det anledningen till att flera av dem disputerade och en del blev professorer och gjorde nya banbrytande upptäckter? Jag vet inte, men jag vet att jag också lider av driften att vilja ifrågasätta allt och alla. Ibland känns det som om jag hittar samband mellan min sjukdom och andra faktorer som läkarna inte verkar bry sig om, men som är essentiella för sjukdomen. Eftersom jag inte är läkare räknas dock inte det jag kommer fram till.
Som ung tonåring var jag helt på det klara med att man går till sjukhuset när man är sjuk, men samtidigt hade min far berättat för mig att om jag blev sjuk igen så fanns det risk att jag skulle få en påse på magen (detta hot upprepades även av min gudmor som var hängiven vegetarian och glatt ägnade sig åt alternativa metoder som hon botade sina krämpor med). För som min far förklarade, det enda sättet att hålla sig frisk var att äta försiktigt och äta rätt mat, för det fanns egentligen inga bra mediciner mot Crohn. Det här var på mitten av 1980-talet och gastroprofessorn, som var vår trogna gäst, hade ännu inte framgångsrikt börjat experimentera med imurel på sina patienter, vilket skedde ett par år senare.
När jag blev sjuk igen som 15-åring förstod jag att jag skulle få en påse på magen och det ville jag inte. Alltså blev jag vegetarian, tyvärr lakto-vegetarian eftersom jag inte visste att det mjölken som var boven, vilket givetvis inte hjälpte. Jag försökte att inte äta godis och socker, men det gick sådär. Till slut fick jag börja ta Salazopyrin, som faktiskt fungerade på mig. Inga konstigheter där inte, förutom att jag pga läkarrädsla vägrade göra några undersökningar och det var knappt att de fick ta blodprov på mig.
Just det här att det faktiskt inte fanns något att göra mot Crohnen, enligt skolmedicinarna, var kanske det som drev mig in i det alternativa tänkandet. Som 20-åring var jag väldigt sjuk en period och tog mina första kortisontabletter, som hjälpte men som jag inte kunde sluta ta, vilket ju är ett vanligt fenomen. Men givet det min far läkaren hade lärt mig och det jag hade läst mig till så förstod jag att skolmedicinen hade lite att erbjuda förutom en påse på magen och många operationer därpå också.
Som jag har skrivit om tidigare så sökte jag alternativa vägar för att bli frisk: från att bli laktovegetarian till att söka upp en homeopat som faktiskt gjorde mig frisk. Den kontakt jag hade med den vanliga vården var totalt demoraliserande, som dietisten som föreslog att jag skulle dricka färgglada burkar med näringsdryck för att kunna vara vegan och få i mig tillräckligt med protein och näringsämnen. När jag tittade på dessa glasburkar med brunt (choklad), rosa (jordgubb) och gult (vanilj) innehåll insåg jag att de var fulla med tillsatsämnen och socker, just det som min pappa läkaren hade varnat mig för att äta. Detta förstod inte dietisten som glatt meddelade mig att även om jag blev vegan så skulle jag fortsätta vara sjuk resten av livet. Ja, det är väl klart, tänkte jag, om jag måste dricka näringsdrycker med tillsatser i så ökar ju den risken.
Hennes idiotiska uttalande gjorde mig bedrövad och arg för jag tyckte det var så konstigt att kosten inte skulle spela någon roll – jag märkte ju själv att jag tålde vissa saker sämre än andra. Dessutom kändes det konstigt att jag skulle äta ännu mer tillsatsämnen genom dessa näringsdrycker och alla dyra lättprodukter som hon också rekommenderade mig eftersom jag skulle äta en fettreducerad kost.
Upprörd och lätt konfunderad gick jag hem och besökte henne aldrig igen, eftersom jag tyckte att hon faktiskt var väldigt inskränkt och dum i huvudet. I efterhand har jag förstått att dietistutbildningen karaktäriseras av Livsmedelsverkets rekommendationer om vad som är nyttigt, vilket tyvärr ofta sammanfaller med livsmedelsindustrins intressen. Vem tror ni låg bakom kampanjen sex skivor bröd om dagen eller den information vi fullkomligt indoktrinerats sedan barnsben om att mjölk ger starka ben? Jo, samma gäng som säljer dessa produkter: livsmedelsindustrin. De har uppenbarligen även stort inflytande på dietistutbildningarna. Dietisterna hävdar att de endast använder sig av ”evidensbaserad forskning”, men likt den medicinska forskningen så sponsras deras forskning gärna av livsmedelsindustrin som vill försäkra sig om att deras fina produkter inte anses vara farliga för vår hälsa.
Personligen tycker jag att det är en skandal att läkarna kan fortsätta att säga att kosten inte spelar någon roll för våra sjukdomar eftersom de faktiskt inte vet något om det. De säger att det inte gjorts några studier om kostens roll för kroniska tarmsjukdomar, men jag har sett ett antal studier som visar på att personer som oftare äter skräpmat och socker eller röker faktiskt får de här sjukdomarna. Men det är inget som lyfts upp i läkarnas kurslitteratur och överhuvudtaget verkar det bedrivas väldigt lite forskning på hur kosten påverkar vår hälsa. Anledningen till detta är att det inte finns några pengar i det för läkemedelsbolagen och då är det svårt att få forskningspengar. Jag tycker att de läkare som förnekar att kosten spelar roll är trångsynta, särskilt som jag är övertygad om att de träffat massor av gastropatienter som berättat för dem om hur de påverkas av olika livsmedel. För är man kronisk sjuk och har någon form av kampanda i sig så tar man ofta reda på sådant och försöker.
En reumatolog berättade för mig att de av hennes reumatikerpatienter som mådde bäst var de som kombinerade skolmedicin med kost och alternativa metoder. Det kan ju vara något att tänka på eftersom reumatism är klassat som en autoimmun sjukdom precis som våra kroniska tarmsjukdomar och vi får samma mediciner som reumatikerna (t ex Humira, Remicade, kortison och imurel). Hon sa också att hon visste att nästan alla hennes patienter höll på med alternativa metoder i smyg och själv kan jag bara tänka att det nog är samma sak med oss med kroniska tarmsjukdomar. För ni som surfar in på min sida är ju ute efter en lösning på era magproblem och jag är säker på att ALLA med kroniska tarmsjukdomar märker att de inte tål vissa livsmedel som de sedan undviker, vare sig det är chips, ostbågar, godis eller mer hard core som jag själv lever utan komjölk och gluten.
Jag ska dock tillägga att jag de senaste åren träffat på flera yngre läkare som håller med mig om att kosten faktiskt har betydelse, men det är svårt att ge generella rekommendationer eftersom alla har olika slags intoleranser. Kanske är det en annan anledning till att inga större studier på området publicerats stort. Men å andra sidan kan man ju gissa att om man inte har ett stort läkemedelsbolag i ryggen så får man inte så mycket publicitet. Se bara på forskningen vad gäller gurkmeja, som jag skrivit om tidigare, där man sett att det är väldigt bra mot många olika saker, men eftersom man inte kan ta patent på en ört så finns det inga pengar i det och då finns det inga pengar till forskning på det heller.
Många av oss hyser en stor vördnad inför läkarna, lite som om de vore allsmäktiga, besitter en enorm kunskap och är lite som Gud Fader själv. Jag tror att det beror på att när läkarna dök upp med sina mediciner för ett par hundra år sedan och började bota folk med olika mediciner snarare än med ”primitiva örter” och besvärjelser, så uppfattades det som modernt och en del av det framväxande industrisamhället. Med det moderna samhällets framväxt och det faktum att fler kunde diagnosticeras och ibland bli räddade till livet, exempelvis med cellgifter mot cancer, eller operationer av blindtarm eller kejsarsnitt, så vann läkarna ännu mer status och respekt. Idag är läkarna kungar på sjukhusen.
Från skoltiden kan vi minnas att det bara var de som hade allra högsta betygen, och därmed var allra smartast av oss alla, som blev läkare. Själv har jag varit likadan eftersom jag beundrade mina coola läkarsläktingar när jag var liten. När jag blev äldre och tittar tillbaka på dessa läkarsläktingar idag måste jag dock säga att hur duktiga de än må ha varit så var de också människor med positiva och negativa sidor. Tyvärr skulle jag inte heller vilja påstå att någon av de jag känner från skoltiden som blev läkare var de som var de allra smartaste och öppnaste människorna. De var pluggiga, men att plugga/korvstoppa sig och vara smart är för mig två helt olika saker. Om man är kursetta på en kurs i kirurgi avgör ju dessutom knappast om man blir en bra kirurg eftersom det krävs övning för att bli en duktig kirurg.
Men om vi tar några steg tillbaka och tittar på vem det är som blir läkare så uppstår ganska snart ett antal varningssignaler, i alla fall för mig. OK, det var den som hade högst betyg i skolan som kunde komma in på läkarlinjen. Vem var det? Jo, det var de som var duktiga på att stänga av sin omgivning och bara plugga som galningar och de var sällan de mest sociala och empatiska varelserna i skolan. De var sällan HSPare, högkänsliga personer. Jag har stött på flera personer med toppbetyg som börjat läsa till läkare, för det var det man skulle göra, men som hoppat av ganska snart eftersom de inte alls var intresserade egentligen. De sökte sig bara till läkarlinjen för att det var höga betygskrav där och att vara läkare är status.
Just det här med status tror jag tyvärr är inte alltför ovanligt bland många läkares yrkesval: att vara läkare är status och man tjänar bra med pengar. Att Läkarförbundet dessutom har sett till så att vi har haft för få studieplatser i Sverige för att driva upp läkarlönerna är ju bra för dem. Tyvärr har det också lett till läkarbrist och problem för oss som är sjuka, eftersom vi inte får träffa läkarna om det inte är väldigt akut, eller måste vänta på undersökningar och testresultat i evigheter. Alternativt får vi in utländska läkare som inte förstår vad vi säger och som ibland har en onödigt auktoritär syn på patienter.
Visst, självklart finns det många som väljer att bli läkare för att de är empatiska och vill hjälpa andra människor, och framför allt i de yngre generationerna läkare finns det sannolikt fler sådana. Men för bara tio år sedan beklagade sig min vän läkaren för mig om att hans kursare var så ytliga och statusorienterade. Själv brann han för sitt forskningsområde, medan kurskamraterna bara verkade längta efter sin stora läkarvilla, segelbåt, golfresor och hög lön.
Det är väldigt lätt att lita på läkarna när man är sjuk och tänka att ”de har rätt och jag vet inget”. Men idag finns Google och det finns t o m Google translate för den som inte kan tillräckligt bra engelska, och till skillnad från läkarna så har vi patienter numera tid att googla fram nya intressanta rön. Det innebär att vi patienter ofta är mer pålästa än vad läkarna själva är vad gäller nya metoder, och givetvis gör det ont för ett läkarego att bli skriven på näsan. Sannolikt är det anledningen till varför vissa läkare beter sig som fascister mot oss sjuka och säger till oss att det vi hittat på nätet inte kan stämma och om vi går våra egna vägar så kan de minsann inte hjälpa oss när vi kommer krypande och tigger om en stomioperation. Sådana berättelser har jag hört från flera andra IBDare. Inte konstigt att vi underkastar oss läkarna under sådana hot. De vet ju bäst, eller?
Läkarna läser väl också sina Gastrojournaler, men framför allt får de sin fortbildning genom läkarkongresser, om de inte forskar på egen hand så klart. Och vem sponsrar dessa läkarkongresser? Ja, nästa gång det är en läkarkongress i Stockholm rekommenderar jag er att spana in de vilsna utländska besökarna som går runt med identiska väskor där det står ”Stockholm Cardiologic Conference” (eller vad det nu är för konferens) och se loggan på läkemedelsbolaget som betalat. Visst, de svenska läkarna kanske betalar sina hotellrum själva, men det är läkemedelsbolagen som bekostar konferensen. Tror ni att läkarna blir upplysta om kostens betydelse för våra tarmar på sådana konferenser? Knappast. Och Big Farma, dvs den stora livsmedelsindustrin, har inget intresse av det heller.
Nyligen talade jag med en bekant som är jurist och mycket insatt i korruption. Vi kom att tala om den korrupta läkemedelsindustrin, som jag ju inte precis älskar även om jag har dem att tacka för att min tjocktarm fortfarande är med mig. Jag blev upplyst om att i Sverige så är faktiskt inte läkemedelsindustrin så korrupt längre. Fram till 1990-talet var det mycket mer korrupt inom läkemedelsindustrin eftersom Big Pharma, dvs de stora läkemedelsbolagen, då betalade läkarkonferenser och resor till diverse trevliga ställen. Vem skulle inte tacka nej till en intressant och gratis läkarkonferens på Hawaii?
Idag får läkemedelsbolagen inte bjuda på resor till konferenserna längre, men de har fortfarande stor makt över oss. Delvis genom den lojalitet de köpt av läkarna fram till 1990-talet, dels genom lobbying, som de ägnar sig åt på stark front. En väninna i PR-branschen beskrev för mig hur läkemedelsbolagen, som ju inte får göra reklam för sina produkter, istället satsar stenhårt på lobbyverksamhet och PR. Enligt henne var det läkemedelsindustrin som satsade mest pengar av alla industrier på PR, de andra industrierna låg inte ens i närheten av hur mycket Big Pharma satsar. Det var enorma summor som satsades på PR. Det är något att tänka på när vi läser i media om nya banbrytande rön och mediciner som ska hålla våra inflammatoriska tarmsjukdomar under kontroll. Kom ihåg att för PR-byråer så är all publicitet i princip bra, så det viktigaste för dem är att få ut nyheten om de nya läkemedlen snarast, och med en positiv touch. Tidningar som Aftonbladet, som har en egen mag-del under sin Hälsa-del, och många andra tidningar skriver sällan om folk som blivit friska med diet utan oftare om folk som blivit friska av mirakelmediciner som Humira. Eftersom jag själv är mediatränad vet jag hur viktigt det är att få ut sitt positiva budskap och lyfta fram de unika försäljningspunkterna som kan ge ens företag fler kunder.
Allra fulast tycker jag att läkemedelsbolagen är när de driver hemsidor som heter saker som ”Fråga Doktorn” eller ”Allt om Crohn” och liknande, men där det inte framkommer att det är ett läkemedelsbolag som bekostar sidan med ”fakta” och betalar läkarna för att skriva svar till oroliga unga människor som nyss diagnosticerats med dessa sjukdomar. Visst, det är väl bra att man kan ställa frågor till gastroläkare med tanke på hur svårt det kan vara att få tag i en specialist till vardags, men när man skriver in och frågar om t ex imurel är farligt att ta om man vill bli gravid så svarar de att det är det inte. Eller när jag fick hjärtarytmi efter att ha fått tre Remicade-infusioner och frågade om det kunde vara en medicinbiverkan: då fick jag ett svar efter någon månad där läkaren (som sponsrades av Remicade) hänvisade till att det nog var imurel (dvs konkurrenten) som orsakade min hjärtarytmi… Min fråga blev givetvis aldrig publicerad.
Läkarna må vara allsmäktiga på så sätt att det är de som sjukskriver oss, skriver ut mediciner och på så sätt bestämmer över våra liv. När man är inlagd på sjukhus är det helt omöjligt att göra något annat än de som läkarna föreskriver och jag har varje gång jag varit inlagd, totalt tre gånger, känt mig som om jag är fånge i ett fängelse eftersom jag inte ens kan få i mig den mat eller näring som jag behöver för att bli frisk.
Men handen på hjärtat: är en plugghäst som går på sponsrade läkarkonferenser och läser forskning som är sponsrad av de stora läkemedelsbolagen verkligen den som är allra mest trovärdig när det gäller din tarmsjukdom? Är det inte du som är den som vet bäst hur din mage mår och vad den tål och inte tål? Kanske är det så att jag pga att jag kommer från en läkarsläkt har förmånen att kunna prata med läkare på läkarspråk och ser dem som människor som gör att jag har svårt att se läkarna som annat än vanliga medmänniskor. För mig är inte läkarna allsmäktiga Guds Fader, i bästa fall är de empatiska och kunniga, men i värsta fall kommer de snarare närmare Mammon och är har enorma egon.
Slutligen: nu är jag elak mot läkarna, men jag tycker det är viktigt att våga ifrågasätta vården och behandlingen av oss. Allt är inte bara statisk skolmedicin. Kom ihåg att även om din läkare avråder dig från att ändra diet och säger att du kan äta vad som helst, inklusive gluten och mjölk, så betyder det inte att din läkare har rätt. Du känner din kropp bäst och om du testar gluten- och mjölkfritt under ett halvår så kan du ju se vad din mage säger. Ibland tycker jag själv att det kan vara helt meningslöst att fråga läkarna om behandlingsmetoder, men jag berättar ibland vad jag gör för dem och har märkt att ett par av dem faktiskt skriver ner mina rekommendationer. Kanske gör de så för att ställa sig in hos mig, men jag tror faktiskt de är seriöst intresserade av nya metoder att få krångliga IBD-magar under kontroll.
Themocracy
Hej
vad bra du skriver. Håller med dig, det är tråkigt att läkarna säger att kosten inte har någon betydelse, vi blir hänvisade till dietisten, som är lite insatt.
Sonen är bättre här, men har börjat med asacol stolpiller några veckor , hoppas tarmen får läka nu så han tål mera mat och kan bli medicinfri igen, vi kämpar på med maten.
Provat ekologisk havremjölk , verkar ok.
corn flakes glutenfria utan socker med b – vitaminer är ok.
Beställt thorne multivitamin barn.
ha det bra
Mvh Madde
(konstigt nog så verkar det som sonen behöver proviva jordgubb för att må bra i tarmen, konstigt det är ju en del socker i den)
må bra!
mvh madde
Hej Madde!
Tack!
Får din son probiotika? Vad bra att han mår bättre. Hoppas det håller i sig!
Varma hälsningar,
Tina
Hej Tina!
Tack! ja han har inte haft något blod idag = bättre.
ja han får probi mage vuxen probiotika, han tar 1/2 kapsel med pulver som han tar ihop med proviva på en sked varje morgon.
Och han får Holistic D3 vitamin 1/2 kapsel pulver = 1000 IE D3 på morgonen. Detta verkar också hjälpa honom bli bättre.
Men utan proviva jordgubb som han brukar ta några gånger på dagen så blir han sämre.
Probi mage innehåller samma probiotika plantarum som proviva.
Fundera på zink men den hämmar andra mineraler och så rädd för att överdosera, och L-glutamin vet inte om hans mage tål detta, så kanske testa eller inte,, funderar fortfarande på detta.
Ha det bra!
Mvh Madde
Läste att du har provat att grodda, har blivit intresserad av att grodda quinoa och sesamfrön för att göra dessa mer lättsmälta och då de innehåller mycket näring vitaminer / mineraler och är basiska.
Ska snart testa detta, men det kanske är för starkt för sonens mage än, så han kan vänta med det tror jag.
ha det bra!
Mvh Madde
Hej
sonen fortsätter vara bra, så fundera avsluta asacolen.
Har dricker ekologisk havremjölk (till och med jag tål den jag som trodde jag hade havreallergi, den innehåller inga tillsatser och inga vitaminer)) och han äter dessa corn flakes utan socker men med b-vitaminer, tror jag är bra med dessa b-vitaminer.
Läste om att gluten kan göra så att man kan få läckande tarm även för en frisk person.
Läste om läckande tarm, intressant sida:
http://lifeeducation.se/artikel-lackande-tarm-syndromet.shtml
där står om b-vitaminer är viktiga vid läkning av tarmslemhinnan och L-glutamin och att man måste hitta all mat som tarmen inte tål osv…
Mvh Madde
Hej Madde,
Vad bra att ni fortsätter vara bra. Jag tror att du utan problem kan ge sonen 0,5 g l-glutamin från t ex Solgar (dvs en halv kapsel, tror jag det är). L-glutamin behövs för att tarmludden ska läka ihop, samt givetvis B-vitamin. Tydligen kissar vi ut alla överdosering av b-vitaminer så det kan du ge honom utan problem.
Läckande tarm är vanligt och orsaken till en massa andra sjukdomar, som t ex olika allergier (eksem) och reumatism, vad jag har läst mig till. Tror att gluten orsakar väldigt mycket dåligt för vår hälsa och att det inte är mer känt beror på Big Farma och Big Pharma som inte vill ha sådana enkla lösningar. Jag såg en liknande artikel på Kostdemokrati här.
/Tina
Hej Tina,
Tack igen för att du delar dina tankar!
Det här kunde jag faktiskt ha skrivit själv eftersom jag – tack och lov – aldrig klarar av att kommunicera med en läkare på ett okritiskt sätt.
Jag med, kan bara uppmuntra alla att alltid fråga nån annan läkare också och framförallt lita på den egna magkänslan! För det är bara vi som vet hur det känns och det är BARA VI som får leva med konsekvenserna av deras beslut!!
Jag är precis tillbaka från en två veckors besök på ”hotell Karolinska” och har återigen lärt mig väldigt mycket. Till exempel blev jag VÄLDIGT medveten om hur dåligt socker är för magen eftersom jag hade tillräckligt med tid att studera påverkan av min älskade Isosource (jag tycker verkligen om den och den har varit min räddare när skovet började för mer än ett år sedan): vad jag fick ont i magen,kan jag berätta!
Det försvann då så fort jag började äta igen!
Just det: maten på en gastroavdelning! Alltså – hur kan man överhuvudtaget komma på idén att bjuda mig som inte ens tål gluten eller komjölk för tillfället på böngryta, svamp och paprika samt ”skonsam mat” som jag fick gaser i magen så det inte finns ord! Det finns helt enkelt INGENTING utan tillsatser, vanligt te som kunde hjälpa magen finns ingenstans! Det är helt ansvarslös! Och tyvärr har jag väldigt svårt att tro på att det finns nån där som har ett trovärdigt intresse att man faktiskt bli frisk!
Men nu till det positiva: som du, Tina, har jag haft ”stora äran” att träffa de gamla läkare i höga positioner som är faktiskt orsaken till min misstro mot skolmedicinen. Som du, har jag funderat länge på hur ignorant en person egentligen kan vara!
Ändå har jag haft turen att träffa flera unga läkare som faktiskt lyssnar, är intresserade och fattar att det finns saker som vi faktiskt vet bättre än de! Jag ska nog byta igen läkaren och se till att jag får en yngre då.
Kämpa på allihopa!
Hej Tina!
Tack för alla bra tips! det behövs verkligen när man inte får så mycket hjälp och förståelse från läkare och dietist och skolan som börjar snart.
Jag har trodde jag kunde utöka kosten med kokt ägg då han tålt detta tidigare, men nej han fick blod och slem igen av det, tänkte om det beror på fettet i ägg, han tål inget fett nu.
Känner mig så dum. Så började med asacolen igen och hoppas han blir bra igen, begränsad kost länge, har fått hem thorne multivitaminer med b-vitaminer, ska nog beställa även L-glutamin, fundera om det är bra för mig också.
Intressant det med gluten, fundera om jag ska sluta ge gluten till mina andra barn också som har en del tarmproblem /förstoppning, har mjölkfritt.
Tack igen! Ha det bra! / Madde
Hej igen!
Har du något tips på bra kalcium kapslar/ tabletter 500 mg?
jag märker sonen reagerar på dem vi har , läste på internet vad de innehåller och det var maltodextrin som inte är bra.
Sonen är sämre, och asacol hjälper inte så bra. Tror dock det är en reaktion på kalcium han fick igårkväll. Har beställt solgar L-glutamin.
vet inte om jag vågar ge thorne multivitaminer idag, då tarmen är så uppretad av allt, eller om det kan hjälpa honom.
ha det bra! Mvh Madde
Hej!
fundera på thorne calcium citramate att ta 3 gånger dagligen, om jag vågar ge honom det.
eller Holistics, men den innehåller bara 130 mg per kapsel.
Mvh Madde
Tack Sandra! Stackars dig! Låter helt vansinnigt att ge en magsjuk person böngryta med svamp och paprika! När jag låg där för två år sedan kom min vän upp till sjukhuset med lax, zucchini, morötter och oatly grädde som de kokade soppa åt till mig och mixade ihop. Det var så gott! Det allra bästa hade varit om man kunde få dem att servera Stockpots kycklingbuljong men utan lök. Vi får lobbya för dem! Ibland undrar jag om de inte bara vill experimentera med oss och ge oss Remicade/Humira eller en påse på magen… RYS!
Krya på dig och hoppas du hittar vad som gör dig frisk snart! Jag kan verkligen rekommendera homeopati och bioresonansterapi, det har gjort underverk på mig.
/Tina
Stackars er, Madde! När det gäller kalcium så tar jag Thorne Calcium citramate två kapslar ibland. Det ger inte alls så mycket kalk som man borde få i sig, men som tjejen på Lifeland sa: även om du tar ett starkare kalk-preparat är det ju inte säkert att du tar upp det alls och då är det ju bättre att få i sig bra kalk om än i mindre mängd. Jag har även testat Solgars kalcium citrat. När jag var som sjukast tyckte jag dock att Thornes kalk-tabletter fastnade i halsen (jag öppnade dem och drack dem med vatten) så då gav jag upp och tog de där kalktabletterna som sjukhuset gav mig med citron-smak (det känns som om man äter citron-Vim, samma lukt och konsistens!).
När tarmen är uppretad av allt så får man gå några steg tillbaka, det gjorde jag i alla fall för två år sedan. Då blev det mer kokt kyckling med kycklingbuljong och ris. Jag tror att hemmalagad kycklingbuljong faktiskt innehåller kalk, i alla fall innehåller det en massa viktiga saker (mineraler osv) och har antibiotisk effekt så försök att få i honom det så att magen lugnar sig. Strunta i kalken när han är så här dålig. Tål han sesammjölk? Det är ju ännu mer kalkrikt än vanlig mjölk. Bladgrönt innehåller också mer kalk än vanlig mjölk. Om jag vore du så skulle jag vänta med vitamintabletterna och bara försöka få hans mage lugn igen. För mig var kycklingbuljong det allra bästa, det går också att dricka på morgonen på fastande mage – så skönt för magen! Varmt och gott! Obs att du ska koka den i flera timmar så att när den är kall så ska den vara som gelé, då är den extra nyttig!
När jag låg på sjukhus för två år sedan med en jättearg tarm så började jag med att ta 1/4 solgar L-glutamin och sen ökade jag dosen när inget hände. Men det hjälpte ju till slut. Tror jag tog två kapslar per dag uppdelat på fyra gånger till slut. Man ska ta det på fastande mage med vatten (se instruktionerna i Akut läge).
Krya på er! Stackars er! Jag tycker f ö att det är en bra idé att hela familjen äter glutenfritt, inte minst för att dina andra barn ska slippa magproblem.
Kram!
Hej!
Hittade hit idag, och texten ovan är ju så nära ens egna tankar att det nästan känns otäckt…
Har inte någon direkt tarmsjukdom, men en massa andra konstiga och jobbiga besvär som till slut har lett mig till blodgruppsmat. Det är inte så stort i Sverige verkar det som, men det är mycket intressant tycker jag. Oavsett vilka problem man har. 🙂
Hej!
Sonen är äntligen bra idag, inget blod idag, så skönt!
Han började få thorne multivitaminer med b-vitaminer i fredags, och började redan då bli bättre.
Vi har beställt thorne kalcium citramate.
Sesam mjölk vet jag inte om han tål, det är fytinsyra som kan hämma upptaget, den smakar inte så gott heller.
Men jag fundera på groddar av sesamfrön, gör dem mer lättsmälta eller att blötlägga, rosta dem i ugnen och skölja dem mycket, som smartamaten.se gör och mixar dem till mjöl.
Väntar dock ett tag med det. Bladgrönt gillar han tyvärr inte.
Ekologisk havremjölk dricker han, säkert lite kalcium från havren.
Tar du L-glutamin nu också? hur länge tog du den?
Tack för att bra tips! ha det bra! Kramar /Madde
Tack, Kim! Jag har inte själv testat blodgruppsmat, men det låter intressant. Jag tror att var och en måste hitta vad man tål och då kan absolut blodgruppsmat vara en hjälp på vägen. Jag är själv lite inne på att försöka förstå hur ayurveda delar upp oss i olika personlighetstyper som tål olika slags mat, men har inte orkat/hunnit läsa in mig på det än.
/Tina
Hej Madde,
Jag tog bara l-glutamin när jag var som allra sjukast. När magen började vända av att jag tog UltraInflamax (har du testat den på sonen?) och probiotika slutade jag ta det efter några veckor. Jag vet att killen som driver dinmage.nu tar l-glutamin varje dag, men jag vet inte mer än så. Det hjälper honom med hans UC.
Hoppas sonen fortsätter att må bra!
Kram!
Tina
Hej Tina!
tack!
den har jag inte testat på sonen och vet inte om jag vågar ge den.
testar nog L-glutamin när den kommer.
Han är lite sämre sedan ibland lite bättre men inte jättedålig i alla fall.
jag har testat oskalade sesamfrö mjöl via smartamaten.se och det blev riktigt gott, känns bra i magen, det blir mera lättsmällt när man rostar dem också. Jag tar lite på sesamfrö mjöl på maten/flingorna / eko havremjölken / gröten. Smakar som nötter, nästan som jordnötter smakar det.
ha det bra!
kramar från Madde
Hej Madde,
Du kan testa att ge en liten sked utspädd i vatten. Jag började med en halv skopa och ökade sedan dosen till att ta två skopor två gånger per dag tills magen stabiliserat sig. Min mage blev så bra att jag slapp ta Humira efter att jag börjat ta den, den var mycket mer effektiv än något annat jag testat. Tar den fortfarande ibland för att hålla magen glad. Den innehåller en massa viktiga mineraler och vitaminer så när man tar den så behöver man inte ta vitamintabletter.
Kämpa på!
Kram,
Tina
Hej!
Tack!
Var köper jag den?
Eller det går lika bra med Inflamino från Holistic? den har jag hittat :
http://www.holistic.se/produkter/index.php?kat=prot&p=inflamino
jag testade ju dessa sesamfrön igår men jag har tyvärr fått tillbaka lte symtom idag av detta. Så jag får gå på mer snäll mat nu ett tag så blir det nog bra, inga fler sesamfrön , kanske prova denna inflamino.
Ha det bra!
Kram /Madde
Hej igen!
Nu hittade jag den.
http://www.alpha-plus.se/produkter/item/ultrainflamx-original-728-g.html
jag ser den innehåller fler tillsatser och sötning än vad inflamino gör, så kanske testar inflamino.
ha det bra!
kram /Madde
Hej igen
Hittar ingenstans man kan köpa Holistic Inflamino, vet du var man köpa den?
Tack!
Ha det bra!
Mvh Madde
Hej igen!
har beställt den UltraInflamax nu.
Så får se när den kommer kanske den kan hjälpa.
Tack för alla tips!
Ha det bra!
Kram /Madde
Hej!
Jag blev helt bra i magen igen samma dag på mina ångkokade grönsaker och grönkål och avokado och kokt potatis och ugnskokt kyckling och mitt bröd med gurka.
Sonen har blivit bättre, hans mage gillar pama minutris gröt kokt med ekologisk havremjölk, och hans havrebröd med gurka.
Annars kokt mat kokt potatis och kokt kyckling.
Ha det bra och må bra!
kram från Madde
Hej Tina!
Han har varit helt bra här idag, och har gått upp 1 kg i vikt på denna kosten.
Vi är så glada. Hoppas nu det håller i sig, vi verkar ha hittat rätt skonkost till honom.
Han tål inte så mycket grönsaker som jag gör, men kanske han kan tåla mer grönsaker senare.
Fortsätter med thorne multivitaminer, den verkar jättebra.
Ha det bra!
kram från madde
Vad skönt att ni mår bättre igen, Madde! Kämpa på!
Kram,
Tina
Jag tror att Inflamino från Holistic finns på nätet, jag har köpt den i en hälsokostaffär (Lifeland) här i Stockholm. Drack den så mycket att jag tröttnade på den så nu kör jag Ultrainflamax istället.
/Tina
Hej!, väldigt inspirerande inlägg, har själv tagit strid mot läkare och för mig har de kommit ner på jorden, någonstans gäller det att få dem att förstå samt att sätta lite respekt i dem, för många läkare saknar respekt för sina patienter och räknar med att alla ska gapa och svälja det de säger.
Jag har kört stenhårt med SCD och kört kött, fisk, fågel och grönsaker i över ett år och har minskat mina bms från 10-15 till 2 gånger per dag. Jag vill tillägga att jag gått in i väggen före samt fick alternativet medicin eller operation av min läkare som förkastade kost och sa att den skulle göra mig sjukare.
Har även botat adrenal fatigue som är kronisk trötthet(Fick det av att gå in i väggen) samt att jag nu håller på att bota min hjärnas låga serotonin nivåer(troligt också stress), min levers dåliga reningsförmåga och SIBO(Bakterieöverväxt).
Har inte läst in mig så mycket på din sida men rekommenderar att googla SIBO till dig som har IBS, det är väldigt vanligt hos de patienterna som har det.
Det är klart att det har varit en jobbigt till och från men jag har blivit starkare än någonsin och jag kommer knappast backa när jag kommit såhär långt i min tillfrisknad av sjukdomen Ulcerös kolit.
Jag säger bara till alla tarmsjuka!, stå på er!
I slutändan är kronisk bara ett annat ord för okunskap.
Heja dig Joel! Kämpa på! Grattis till dina framsteg och att du mår så bra idag! Jag har läst om SIBO och borde skriva om det, men jag har inte riktigt tiden just nu.
/Tina