Lite fakta om kortison
Många av oss som har Crohn eller Ulcerös Colit får förr eller senare kortison mot våra sjukdomar. Bland de mediciner som vi kan få finns t ex Budenofalk, Colifoam, Predclysma, Entocort, Prednisolon. Själv har jag bara fått Prednisolon, men jag har även fått kortison intravenöst, Betapred och även testat Predclysma. Jag har tidigare skrivit om kortison och vitaminer i detta inlägg.
Kortison är en fantastisk medicin eftersom det oftast lugnar ner våra magar snabbt. För egen del räddade kortison livet på mig i somras när jag fick en fet allergisk reaktion på Remicade. I alla fall kändes det som om jag räddades till livet för jag trodde verkligen att jag skulle dö när jag låg och hade frossa med en vilt skakande kropp efter 5 ml Remicade…
Vad är då kortison? Kortison är ett kroppseget hormon som bildas i binjurebalken och mängden kortison som bildas regleras av hypofysens hormon ACTH. Alla celler i kroppen har receptorer för kortison och det är därför detta läkemedel kan användas mot så många olika saker som astma, eksem, reumatism, MS och våra kroniska tarmsjukdomar. Kort sagt: det används mot autoimmuna sjukdomar. Anledningen till att kortison är så effektivt är för att det trycker tillbaka vårt immunförsvar, och när vi har återfall är ju immunförsvaret ofta överaktivt.
Edward Calvin Kendall, Philip S Hench och Tadeus Reichstein fick dela på Nobelpriset i medicin 1950 för sina upptäckter och forskning kring kortison.
Kortisonet upptäcktes i slutet av 1930-talet av amerikanen Edward C Kendall, som tillsammans med sin landsman Philip S Hench och schweizaren Tadeus Reichstein fick Nobelpriset i medicin för denna upptäckt 1950. Från början var kortison ett mirakelmedel då det gjorde att exempelvis reumatiker plötsligt kunde stiga upp ur sina rullstolar och gå igen (lite som Remicade faktiskt). Dock visade det sig snart att höga doser av kortison hade så mycket biverkningar att dessa t o m kunde vara farligare än grundsjukdomen. Det är anledningen till att man ofta inte ska ta kortison mer än en begränsad period. Man har även utvecklat lokalbehandling av kortison, exempelvis kortisonsalvor på utslag, kortisonspray mot astma, för att inte utsätta kroppen för alltför mycket påfrestningar som kortison lätt orsakar. Om kortison hade kommit ut på marknaden idag är det inte säkert att det hade klarat alla krav och fått bli registrerat pga alla biverkningar.
Enligt min läkare så motsvarar en dagsproduktion av kortison i vår kropp av ungefär 7 mg prednisolen. Normalt har jag fått äta 40 mg prednisolen i början av behandlingen av ett återfall. De gånger jag fått betapred har den dosen motsvarat 80-90 mg prednisolen. Det innebär att när vi får kortison som behandling så får vi ofta mångdubbla doser gentemot vad kroppen normalt producerar. Det är också därför man ska trappa ner kortison försiktigt, för annars blir den kroppsliga påverkan helt enkelt för stor.
Det kan också vara värt att notera att kortisonhalten i kroppen är som högst på morgonen och det är därför man ska ta sina kortisontabletter på morgonen för att följa med kroppens egen produktion. Eftersom man också blir pigg av kortisontabletter så är det ytterligare en anledning att ta dem på morgonen.
Varför ska vi då inte äta av denna mirakelmedicin hela tiden om den gör oss friska? Det enkla svaret att kortison dels har massor av biverkningar, dels gör det inte oss friska alls. Kortison tar bara bort själva symptomen från sjukdomen, men sjukdomen och obalansen i vår kropp som orsakat sjukdomen finns kvar. Det innebär att om man slutar med kortison så blir man ofta sjuk igen. Det är därför läkarna gärna ger oss imurel/azatioprin, remicade/humira och/eller asacol för att dessa mediciner är mer långtidsverkande. De gör oss inte heller friska, men de trycker tillbaka sjukdomen utan lika stora biverkningar som kortison. (Jag tycker ju i o f s själv att cancer, som är en biverkning av remicade/humira, är en rätt brutal biverkning och jag slipper därför gärna att ta dessa mediciner.) Dessutom kan ett långvarigt kortisonanvändande göra att kortisonets effekt minskar och man måste ta till allt högre doser för att få effekt. I filmen ”Men who stare at goats” (en f ö helt fantastiskt rolig film, tycker jag) har George Clooney Crohns sjukdom och injicerar kortison i sin halspulsåder varje morgon, sannolikt för att han vant sin kropp med kortison att han måste ta stora mängder för att få effekt.
Crohnssjuke George Clooney försöker döda en get med sin blick i filmen ”Men who stare at goats”.
Vad har då kortison för biverkningar? Kortisonet gör att våra njurar minskar på utsöndringen av natrium, som finns i natriumklorid, dvs vanligt salt. Det gör att vår urinmängd går ner, vätskan i kroppen ökar, vi ser plufsiga ut och blodtrycket kan gå upp. Alla reagerar olika på kortison (och mediciner generellt) men vanliga biverkningar är att man får ökad matlust, vilket kan bidra till att man blir ännu plufsigare, ökad energi, störd nattsömn för att man helt enkelt blir speedad och man kan även gå upp i vikt pga vätskeökningen i kroppen som gör en svullen. Det är vanligt att man får röda kinder, s k kortisonrosor, och blodsockret stiger också. En del personer kan få diabetes, oftast temporärt, vid höga doser av kortison. Det är anledningen till att sköterskorna ofta tar blodprov i fingret på en tre gånger per dag om man får höga doser av betapred intravenöst.
Andra biverkningar är att hud och blodkärl blir skörare, vilket gör att man inte tål sol lika bra som vanligt och man blir också mer svårstucken. Det är lättare att få blåmärken, sår läker sämre, man får ökad infektionskänslighet och dessutom är det vanligt med humörsvängningar. Det senare innebär att personer som äter mycket kortison kan bli mer folkilskna och lättare arga, och de kan också bli överentusiastiska och nästan maniska. John F Kennedy lär ha varit helt manisk som president eftersom han hela tiden var hög på kortison pga sin Ulcerös Colit. Själv har jag haft problem med kortisonskakningar efter att ha fått betapred. Det innebär att jag blivit skakig i kroppen, blivit fumlig, tappat saker, och det har varit jobbigt när man ligger och vilar och hela kroppen får små spasmer. Det brukar dock gå över efter någon månad men jag kan inte ta bra fotografier flera månader senare t ex eftersom jag darrar för mycket på handen då.
En annan biverkan är att kortisonet lakar ur våra kroppar på kalk, d-vitamin och zink, vilket gör att man kan få problem med benskörhet om man inte tillför extra kalk och d-vitamin. Idag skriver läkarna oftast ut kalktabletter med D3-vitaminer till oss när vi får kortison. När vi tappar mycket kalk blir våra kroppar surare. Läs gärna mer om det i mitt inlägg om Syra-basbalans här. Sannolikt lakar kortisonet även ur fler mineraler och spårämnen ur våra kroppar så det är viktigt att ta extra vitaminer och mineraler när man äter kortison. Jag rekommenderar att man tar t ex UltraClearSustain, Inflamino eller något liknande lättupptagligt preparat. Glöm dock inte att ta extra kalk och även Holistic D3.
Kortison påverkar också vår tarmflora och gör så att exempelvis candida lättare får fäste. Därför är det extra viktigt att tillföra probiotika när man äter kortison. Generellt gäller att man måste tillföra probiotika när man äter mediciner eftersom dessa ofta dödar ut tarmbakterier, både goda och dåliga. Särskilt viktigt är detta för oss som äter imurel/azatioprin som ju är ett slags cellgift som dödar våra tarmbakterier (och enligt laboratoriestudier även MAP) glatt.
Det som jag tycker är det jobbigaste med kortison är att det är svårt att trappa ner. Min mage klarar av att trappa ner med en 5 mg-tablett i veckan fram till 20 mg. Sedan får jag dela mina 5 mg tabletter i fjärdedelar och gå ner sakta med en fjärdedelstablett i veckan. Det innebär att det tar nästan fyra månader för mig att gå ner i dos från 20 mg till 0 mg. När jag sökte till min homeopat Marie första gången var det just för att jag inte kunde sluta äta kortison. Varje gång jag gick ner i dos (dvs -5 mg) fick jag genast sprutande diarré. Med hjälp av hennes behandlingar, homeopatiska mediciner och framför allt homeopatiskt kortison lyckades jag till slut bli fri från kortisonet. Dock fick jag ett återfall när jag slutade med det homeopatiska kortisonet (!), men blev bättre i magen ganska snabbt.
Numera brukar jag ta salovum när jag ska trappa ner kortisonet. Jag börjar ta salovum när jag tar kortison på hög nivå (40-30 mg) eftersom det ofta tar 2-3 veckor innan salovum börjar verka på mig (ibland kan det ta ännu längre). När jag minskar dosen får jag ibland ta en extra påse salovum för att magen ska fortsätta vara lugn. Idag är jag nere på 3.75 mg/dag men jag måste säga att Inflamino och probiotika är det som hjälpt min mage mest, i kombination med salovum.
Jag vill slutligen lägga till att det är väldigt individuellt hur man tål kortison och kortisonnedtrappningen. En del kanske klarar att gå ner med 5 mg per vecka, andra klarar att gå ner på 2.5 mg i veckan. Oavsett vad så är det inte nyttigt för kroppen att få i sig kortison några längre perioder, men ibland har man inget val än att ta det så protestera inte mot läkarna om de vill ge er kortison. Det är som gips, bra men det är inte det som läker tarmen.
Att äta kortison påverkar hela vårt hormonsystem, och många av oss har problem med underaktiv sköldkörtel exempelvis. Jag är dock ingen expert på endokrinologi, men om ni känner att ni är frusna osv kan jag bara rekommendera att ni ber om remiss till en endokrinolog som kan göra en utredning av er. Ofta har personer med Crohn en dysfunktionell sköldkörtel och att äta imurel/azatioprin och kortison gör inte saken bättre. Den som är intresserad av hormoner kan läsa mer här.
Okategoriserade
| 
Candida, Kortison, MAP, Probiotika, Salovum, Syra-basbalans, Tarmbakterier, Vitaminer
Themocracy
Hej Tina! Först och främst vill jag tacka för denna fantastiska sida som jag äntligen hittat!!! SUPER TACK!!!!
Jag kan ju berätta hur det gått för mig med alla mediciner som man blivit tvingad att ta genom åren… Jag blev sjuk i crohns 2000 eller 2001 var då 18-19år. Vid mitt lasarett tystar de tydligen ner allt i hop när en ung person blir sjuk. Det tog mig 10 år att fatta hur sjuk jag varit och fortfarande är….. Det är fruktansvärt, jag blir bara så arg!!!!! Jag kommer i håg att jag frågade min doktor redan på den tiden, finns det ingen diet man kan hålla? Svaret var lika som nu, ät allt men du kan ju undvika att dricka mjölk och alltför fet mat…
När jag var ca. 25år (5år sedan) började jag få problem med ett ben. Jag har ätit vad jag trott varit bra mat och hållit på med idrott i hela mitt liv. Det var svårt att springa för det gick tungt och jag trodde att musklerna var stela och spända. Det är väl tungt att springa för alla? Jag tränade bara mer och mer och det gick bara tyngre och tyngre. Jag provade även att vila…
För två år sedan började jag bli allvarligare sjuk i min crohn. Under 1 år var jag in och ut på sjukhus 5 ggr. Varje gång med prednisolon behandling och även intravenöst, man har ingen aning vad dom sprutar i en och hur stor dos!
Genom åren har jag fått alla tänkbara mediciner som de ger mag och tarmsjuka. Asacol, Imurel/azatriopin, Prednisolon, Colazid, Entocort m.m. Sommaren 2011 fick en läkare för sig att röntga mina tarmar. De hittade inget ”fel” där.. MEN… min höft var inte som den skulle…. Det visade sig att jag hade fått osteonekros (benvävnads död) Min höft hade helt enkelt dött! (Nu framkom orsaken varför jag haft ont i så många år).
Enda lösningen var operation och protes! Inte så kul för en aktiv person som är 29år! Efter operationen måste man vara försiktig så att höften inte slits ut. Jag får t ex aldrig mera springa, kan inte ta vilket jobb jag vill m.m. m.m.
Jag tror ju att detta är en effekt av alla mediciner jag fått genom åren plus otur!! Jag hoppas i och med detta kunna varna andra, det är ju inget man önskar sin värsta fiende!
Mag och tarm läkaren var snabb och säga ”Det beror inte på medicinerna!” Ortopedläkaren trodde att det hade med medicinerna att göra plus otur. Jag är helt övertygad att det har med medicinerna att göra.
Jag har frågat flera ggr vad det beror på? Vad man kan göra för att det inte ska hända igen? Nästa gång kanske man får byta huvud eller vaddå?! Jag får absolut ingen respons. Jag kan heller inte få några försäkringspengar eftersom mitt försäkringsbolag inte betalar ut för sådana sjukdomar.. Det återstår att se om man kan få något skadestånd från Läkemedelsförsäkringen.. Jag vågar inte hoppas. Skitsamma man vill väl helst av allt att det aldrig hände..
Tänk om jag bara hade vetat från början att det beror på matallergi! Då hade detta aldrig hänt. Tänk vad mycket pengar jag har kostat pga. av detta! Det läskiga är att jag fortfarande tar medicinen som jag tror är största orsaken. ENTOCORT! Vad jag heller inte visste är att även det är ett kortison. Och att azatriopin är ett cellgift! Det har ingen läkare informerat mig om.
Nu när jag börjat min egen behandling med rätt mat och utrota candida. Är jag helt övertygad om att jag kommer att bli bra! Snart tänker jag även sluta helt med entocort. Jag har tappat all tilltro till sjukvården!! Kommer aldrig lyssna på dom mer..
Som sagt lycka till alla som har dessa ”obotliga sjukdomar” och alla andra. Ät rätt mat så kommer man leva ett långt och friskt liv utan onödiga mediciner. Det tror i alla fall jag! Kramar Sofia
Hej Sofia,
Oj, vilken historia! Det låter verkligen som om du råkat ut för feta biverkningar av kortison. Dags att byta läkare kanske? Mina gastroläkare säger samma sak om min hjärtarytmi ”Det är inte medicinpåverkan” fast det står i både remicade och humiras biverkningslista att det är en vanlig biverkan. T o m när jag fick hjärtarytmi varje slag förra sommaren dagen efter remicade-infusionen var min gastroläkare i förnekelse. Inte förrän jag fick allergisk reaktion mot remicade några veckor senare kom hans kollegor på KS i Solna fram till att den hjärtarytmi jag rapporterat sannolikt var en del av den allergiska reaktion jag fick av remicade…. Jag tror att de inte vill se att deras giftmediciner är farliga. Både ditt och mitt fall visar dessutom på hur täta skott det är mellan de olika medicinska disciplinerna – fast vår kropp är så komplex och allt påverkar olika delar av våra kroppar. T ex kan imurel påverka vårt endokrinologiska system, men skickar gastroläkarna oss rutinmässigt till endokrinologer? Knappast! De är nog inte ens medvetna om detta faktum. Ja, det är inte konstigt att vi tröttnar på skolmedicinarna när de är så inskränkta. Dock måste jag tillägga att jag är extremt nöjd med min nya läkare som har ett öppet sinne så här långt i vår kontakt.
Om jag vore du så skulle jag ta ett allvarligt samtal med din läkare om entocort för man ska inte äta kortison så länge, särskilt inte om man som du råkat ut för så pass allvarliga biverkningar att man blivit handikappad och tvingats till höftoperation i så ung ålder som du är! Imurel tar man ju för att skippa kortisonet. Och om din läkare inte vill lyssna på dig så be om en second opinion av en annan läkare, gärna på ett universitetssjukhus (disputerad läkare). Eller skriv till läkarna på Fråga Crohn (den siten drivs av Abbott som kränger Humira, men de är i alla fall opartiska läkare som kan sina saker, även om de givetvis förespråkar immunsuppressmediciner) och hör vad de säger. När du slutar med entocort är det viktigt att du fasar ut det sakta som jag beskrivit ovan.
När det gäller imurel så är det ett svagt cellgift så var inte alltför rädd för det. Men det är klokt att försöka ändra på de saker som orsakar din Crohn, både dietmässigt och känslomässigt. Kom ihåg att när man slutar med imurel så är tarmen extra känslig under ett år framåt och du måste gödsla den med goda tarmbakterier (probiotika) så att den kan läka ihop ordentligt. Enligt vad jag sett så får ungefär hälften av de som slutar med imurel återfall inom ett år, men det gäller att komma ihåg att hälften faktiskt inte får det!
Kämpa på och lycka till med att bli medicinfri! Hör gärna av dig och berätta hur det går!
Varma hälsningar,
Tina
Tack för ditt svar! och tack för tipsen!! Jag ska gå vidare med det här nu, så lätt ska dom inte få komma undan!
Jag hör av mig…
//Sofia
[…] ur skelettet, vilket bidrar till benskörhet – inte så bra för oss som ibland tvingas äta kortison – och gör oss ytterligare försurade, vilket i sin tur leder till att fria radikaler får […]
Jag har blivit av med Chrons genom kostomställning. Har använt cortison i många år, samt en massa andra mediciner för reumatismen.
För mig blev lösningen LCHF, definitivt utan fibrer och spannmål och socker. det tog tre veckor att bli bra. Cortisonskadorna har jag kavar, avslitna senor, förtunnad hy. Men jag blir inte sämre längre.
Dessutom blev jag av med allergin Ibs-en och exem som haft i 30 år.
Tar naturligtvis Dvitamin under mörka årstiderna, ca 5000IE/dag.
det är bara att testa själv, kroppen svarar positivt på ’bristen’ av kolhydrater:)
Hej Astra,
Vad bra att du blivit bättre med LCHF! Jag tror ju att LCHF fungerar för att det är socker- och glutenfritt, men jag är inte helt förtjust i LCHFarnas förkärlek för mycket grädde, fett och ännu mera grädde tillsammans med griskött. Jag tror helt enkelt inte det är nyttigt, om man inte äter en massa grönsaker till kött/fisk istället och tyvärr ser jag inte att de som lägger upp sina LCHF-fotodagböcker på nätet gör det. Men oavsett vad så är det bara att gratulera till att du blivit frisk!
/Tina
Går på Lchf sen 3 år nu i juli o äter varje dag mkt grönsaker som växer ovan jord typ blomkål, vitkål, brysselkål, spenat, gurka.man behöver inte alls äta griskött o det undviker jag liksom naturligtvis bacon o hellre fisk o kyckling än kött. Min värk försvann efter 14 dagar med Lchf o jag har reumatism. Kan nu gå dagliga långa promenader i rask takt mellan 6-8 km utan problem.
Fantastiskt, Agneta! Grattis!
/Tina