Träning är bra för kroppen! Eller kanske inte?
OK, jag erkänner! Jag är en soffpotatis som inte är särskilt vältränad. Pga min sjukdom ser jag dock mer vältränad ut än vad jag är eftersom jag är ganska smal, enligt en del vänner. Jag kommer från en familj där ingen egentligen ägnat sig särskilt mycket åt idrott, utan mer varit bokmalar, och även om jag gjort försök att komma igång med min träning periodvis så har jag aldrig blivit ett träningsfreak.
Istället var min lycka total när jag på gymnasiet insåg att jag kunde bli befriad från gymnastiken pga att jag hade ett svårt återfall. Jag utnyttjade systemet så mycket att jag i andra årskursen på gymnasiet faktiskt hade kryss i idrottsbetyg för att jag varit befriad. Sista året var jag dock med på idrotten och fick ihop en trea, framför allt för att jag tänkte att om jag har ett kryss i gymnastik måste jag ju förklara varför för framtida arbetsgivare, och då kommer jag aldrig att få jobb…
Idag tränar jag mest med s k vardagsgymnastik: jag går till tunnelbanan, jobbar i vår vildvuxna trädgård, gillar att promenera i skogen och har en träningsmaskin i källaren, som jag borde använda oftare. Jag har också tänkt börja med yoga och eventuellt lite lätt joggning nu när snön har smält. Tyvärr kom pollensäsongen först och jag är helt däckad av den så det får nog vänta lite till.
Att träna är bra för kroppen, läser vi jämt. Ju mer man tränar desto bättre. Och helst ska man dricka ”naturens egen sportdryck” efteråt och äta en macka med valfritt proteinrikt pålägg. Många som tränar häller dessutom i sig en massa proteindrinkar efter träningen för att kunna bygga muskler, och dricker litervis med mjölk och äter en massa pasta, för det ska ju vara så himla nyttigt. Lägg därtill alla nyckelhålsmärkta ”nyttiga och fettsnåla” produkter och du har receptet på total katastrof för oss som lever med kroniska tarmsjukdomar. Som jag har skrivit massor av gånger tidigare så innehåller ju ofta de här nyckelhålsmärkta produkterna väldigt mycket tillsatser och ofta mer socker än nödvändig. Kort sagt innehåller de nyckelmärkta produkterna så mycket som är dåligt för oss att vi ska se den märkningen som en varningssignal istället.
Bara när man tittar på vad vi lärt oss av olika myndigheter och media om vad som är nyttigt för oss så ser åtminstone jag massor av saker som gör mig sjuk. Fett är bra i lagom mängder och i rätt form, gluten och mjölk är typiskt inte bra, tillsatser och socker är dåligt, medan grönsaker och protein från kött, fisk och ägg är bra. Jag har ju tidigare skrivit om det så den som vill repetera vad jag skrev kan spana in det här.
När det gäller proteinmixar så är jag mycket skeptisk till dem. De är oftast baserade på mjölkprotein, som är billigt och ”bra”, men varifrån kommer detta mjölkprotein? Hur kan vi vara säkra på att det inte finns exempelvis MAP-bakterier i den? Eller andra konstiga saker? I Kina har man ju haft problem med att folk hällt i plast i mjölken så att den ska se mer proteinrik ut, vilket orsakade 5 spädbarns död och en halv miljon barn fick problem med njurarna. Hur vet vi att den mjölken inte nått Sverige? T o m chokladjätten Cadbury hade ju använt sådan mjölk i sin chokladproduktion när skandalen briserade hösten 2008.
Det är sorgligt att se bodybuildare som fått Crohn och Ulcerös Colit diskutera på forum, som sponsras av dessa proteinmixar, hur de ska ersätta mjölken som är så viktig för att upprätthålla deras biffiga kroppar. Jag har stött på flera bodybuildare med tarmproblem och har faktiskt sagt åt min läkare att hålla ögonen öppna efter om det skulle kunna vara en trend.
Själv kan jag tänka att är det inte bättre att se till att vara frisk och ha normala muskler än att bodybuilda eller träna sig sjuk? Det är kanske dags att ta sig en titt i spegeln och fundera över varför man bodybuildar eller tränar så mycket och vad man kan göra åt det. Personligen tror jag att en del av de killar som bodybuildar lider av samma snedvridna kroppsideal som anorektiker gör. Andra tränar för att hantera sin ångest, men det finns andra sätt att hantera ångesten än att hårdträna. Själv får jag ofta ångest om jag inte ätit ordentligt eller saknar någon vitamin eller mineral (brist på D3, zink eller magnesium är mina leads so far!).
Är det då inte bra att träna för oss med kroniska tarmsjukdomar? Jo, absolut är det viktigt att ha god kondition, men man får vara lite försiktig. Om man tränar för mycket har nämligen träningen motsatt effekt på oss: immunförsvaret påverkas negativt och man blir helt enkelt sjukare. Jag vet en läsare som ägnade sig åt SCD och blev bättre, men blev sämre i magen efter en intensiv tennismatch. Då kan man förstå hur små marginaler man har med sin träning i samband med att man varit sjuk. En annan väninna med magproblem berättade att hon börjar blöda om hon är ute och joggar (och än vet vi inte varför hon gör det, ingen diagnos satt).
Varför är hård träning inte så bra då? Jo, det handlar om våra binjurar. I binjurarna bildas bland annat kortisol, och det är kortisol som håller oss inflammationsfria och pigga. Många av oss som har kroniska tarmsjukdomar har dålig kortisolproduktion, ofta pga stress, och om man tränar hårt så tvingar man kroppen att använda kortisolen för att hålla i gång kroppen och då kan den ju inte hålla sjukdomen stången. Jordan och Steve på SCD Lifestyle har skrivit en hel del om det här och jag kan verkligen rekommendera att ni läser det här. Enligt dem så har nästan alla deras klienter med magproblem också problem med sin kortisolproduktion. Prednisolen är väldigt likt kortisol och det är därför vi blir ”friska” av det när vi har återfall.
Själv har jag sett det mer som energifördelning i kroppen. När man är sjuk behöver man vila mycket för att kroppen ska orka läka ihop sig själv. Om jag inte vilar tvingas min kropp ägna energi på att hålla mig upprätt, och då går inte energin till läkningsprocessen. Men sannolikt är det egentligen kortisolet som ligger bakom denna energi och det är oerhört viktigt att tänka på det.
Därmed inte sagt att man ska bli en soffpotatis som jag själv är. Jag tror definitivt att det är viktigt att träna, men man måste träna lagom. När jag har varit väldigt sjuk har jag legat helt däckad i sjukhussängen och jag har varit väldigt svag när jag kommit hem. Det är verkligen otroligt att man kan tappa så mycket kraft och energi så fort, men ännu mer fantastiskt är när man ser hur snabbt kroppen trots allt kan återhämta sig. En gång när jag varit väldigt sjuk bodde jag hemma hos min halvsyster. Det tog mig 20 minuter att gå till Apoteket första gången, men efter ett par veckor tog det 10 minuter. Varje dag gick jag ut och försökte promenera minst en halvtimme. Det var superjobbigt i början och jag släpade mig runt kvarteret. Sen fick jag mer och mer energi och orkade mer och gick långa skogspromenader, vilket läkte även min själ.
Träning är också bra för att hålla i gång energiflödena och blodflödet i kroppen, men återigen, lagom träning, inte hård träning. Om du tränar så mycket att du blir sjuk efteråt eller får ont i magen, ja då måste du trappa ner på din träning. Jini Patel Thompson rekommenderar att man styrketränar så att man håller i gång sina muskler, men också att man gör yoga, tajiquan eller qigong.
Lugna rörelser som fokuserar på energiflödena i kroppen är det bästa, och det är bra om man kan sträcka ut sig ordentligt. Ofta är tyvärr hela våra tarmsjuka kroppar nästan förvridna inuti, i alla fall enligt min osteopat som fått arbeta mycket med att räta ut mina inre senor/hinnor (exempelvis diafragman) för att få bättre flöden i min bål. Då är det bra att göra yoga och att stretcha ut ordentligt. Om man gör yoga ska man dock göra lugna former och inte bikramyoga eller s k poweryoga (egentligen är ashtanga yoga) som är för hårt för våra ömtåliga kroppar.
Själv har jag fått svår ångest av ashtanga yoga så jag är lite på min vakt mot yoga, men jag tror att om man ska göra det så kan det vara värt att leta rätt på yoga som arbetar med just mag- och tarmsystemet genom s k medicinsk yoga, vilket man kan få hjälp med genom en erfaren yogainstruktör, men det finns även massor av videoklipp på YouTube. Kom bara ihåg att det är viktigt att göra yoga-rörelser i rätt ordning eftersom de öppnar upp olika delar av kroppens energiflöden i rätt ordning. Och om man får ångest av det så får man antingen fortsätta med yogan eller se till att ta det lite mer försiktigt. Det finns faktiskt folk som fått psykoser av alltför kraftig qigong eller yoga.
Om man nu tränar så mycket att kroppen inte riktigt klara det så tycker jag att man ska ta sig en allvarlig funderare över varför man tränar så mycket. Är det för att hålla borta ångesten? Ta tag i din ångest och eliminera den istället. Skaffa dig en dagbok och skriv av dig, bearbeta din ångest och gör något åt den. Kanske måste du få professionell hjälp av en psykolog eller psykoterapeut? Eller vem vet, du kanske är en konstnär egentligen som kan göra ångestfyllda tavlor på ett sätt som skulle få självaste Edward Munch avundsjuk? Om träning är den enda fritidsaktivitet du har kanske det är läge att skaffa sig en annan fritidsaktivitet som är lite lugnare. Vad sägs om att börja laga bra mat åt dig själv och din mage? Laga dig igenom mina olika recept här, till exempel. Och om du inte kan laga mat så finns det kurser i matlagning. Men det är viktigt att ta det lugnt och inte stressa binjurarna för mycket. Och kom ihåg: binjurarna återhämtar sig mellan kl 22-00 så då måste man ligga i sängen och sova om man vill hjälpa dem på traven. Läs mer om kroppens inre klocka här.
Slutligen: om man nu tycker att träningen är livet och faktiskt blir sjuk av den så tycker jag att man måste acceptera läget. Jag har själv fått ge upp så många saker i mitt liv för att hålla mig frisk, och varje ostbåge och pizzaslice jag inte äter är en uppoffring, men jag får vara frisk. Det gäller helt enkelt att gilla läget. Pga att jag har Crohn kommer jag aldrig att kunna bo i exempelvis Indien, vilket jag skulle ha tyckt vore jättespännande att få göra. Jag kommer inte heller att kunna backpacka i afrikanska länder (och missar därmed massor av spännande saker, men undviker också risken att bli rånmördad eller kidnappad, vilket kan hända i vissa laglösa länder i Afrika), bli vd för något stort svenskt företag (men hade jag velat det?), och jag kommer aldrig att springa ett marathon eller åka Vasaloppet. Men istället kan jag njuta av god mat som gör mig frisk, insikter som jag nog aldrig hade fått utan denna galna mage och jag har ett ganska gott liv trots allt. Jag hade ju faktiskt kunnat vara väldigt mycket sjukare än vad jag är, och vi har alla olika förutsättningar här i livet. Det gäller bara att acceptera det och gilla läget. Det är inte alls säkert att detta läge är så hemskt som det kan synas, jag är själv nöjd med mitt liv och försöker se det positiva i min sjukdom: magen är min bästa vän som säger ifrån om jag gör något dumt. Hur många har en sådan bästa vän egentligen? Och jag tvingas ju att äta ”nyttig” mat oavsett om jag vill eller ej!
För den som misströstar här skulle jag vilja delge min väninnas visdomsord. Hon har haft cancer i två omgångar, den första gången tvingades hon operera bort livmoder och äggstock och ”längtan efter barn försvann” för att citera henne (hon hann aldrig få barn). Istället längtade hon efter att få vara frisk och få leva. Idag har hon funnit sitt sätt att leva: hon gillar att sy och arbetar med det på halvtid för hon orkar bara arbeta 50%, hon lever på raw food utan socker och frukt och hon kommer aldrig att äga sin bostad pga att hon aldrig kommer att tjäna så mycket mer pengar än hon gör idag. Det blir inga spännande resor till främmande länder för henne. Men, som hon skrev så klokt, det är helt OK. ”Vi har redan rest massor (i vårt gamla stressiga jobb som gjorde oss båda sjuka) och jag behöver inte se världen en gång till. Jag gör min dagliga yoga, min dagliga meditation för att hålla dödsångesten borta, äter min raw food-diet och försöker njuta av livet!” Och läkarna som sagt åt henne att hon kommer vara död inom tio år är helt fascinerade över att hon är så frisk och att de inte finner ett spår av några tumörer. ”Din diet verkar fungera”, sa en läkare.
Nåväl, kära läsare, ni får gärna berätta om hur ni tränar. Mycket, lite eller inte alls? Vilka former är optimala för er?
Themocracy
Ha ha, jag känner mig verkligen träffad 😉
Blöder mycket så fort jag börjar springa längre än 5 km i lite hårdare tempo. Tränade inför Göteborgsvarvet förra året och insåg då att löpning triggar igång samma symptom som när jag har inflammation i bäckenreservoaren. Är nästan alltid förkyld och är jag inte förkyld så blir jag det när jag tränar. Stressar hela tiden.
Helena
Hej
jag kan springa en runda ca 3-5 km känns lagom för mig.
När man mår bra och är symtomfri/medicinfri, så verkar inte träning påverka sjukdomen längre. Men man kanske inte ska överdriva träningen så det blir för mycket för kroppen.
Är man sämre i sin sjukdom så behöver kroppen mer vila och återhämta sig tror jag.
ha det bra! kram / Madde
Hej Helena,
Ja, jag tänkte att jag måste ju bara skriva om det här med träning och det jag har läst mig till. Har du testat att kolla din nivå av D3 och zink? Börja ta 10 000 IE Holistic D3 och se vad som händer. Själv har jag så länge jag tagit denna dos inte varit allvarligt förkyld och jag var tidigare ofta förkyld pga medicineringen med imurel. När du blivit frisk så kommer du säkert att kunna springa mycket mer än du kan idag. 🙂 Men var sak har sin tid, som det heter! Kolla bloggen http://tarmochpsykologi.wordpress.com/ där bloggaren hade supertrötta binjurar, för det är nog det du har. Där kan du få mer inspiration!
Krya på dig och kämpa på!
/Tina
Hej!
Tack för tipsen! Jag ska kolla bloggen. Styrketränade idag och tarmen blöder, skumt. Jag får ta det lite lugnt ett tag. Jag har beställt probiotikan du tipsade om och nu också den du skrev om i inlägget ovanför.
Jag har alltid tränat mycket men det senaste året har inte kroppen pallat med träningen.
Tack!
/ Helena
Hej!
Jag har följt din blogg sen jag fick min diagnos november 2012. Jättebra blogg som har hjälpt mig ha långa friska perioder. För enligt läkaren kunde man äta allt… Eller hur?!?! Jag slutade helt med gluten och laktos och har varit symtomfri i exakt ett år. Men idag har jag tyvärr känt av magen och tror ett nytt skov e på gång. Har inte läst din blogg på ett bra tag och idag när jag inte mår så bra kände jag att det var dags igen och läser detta inlägg. Själv har jag i tre veckors tid tränat mycket för jag har satt målet att springa milen i sommar. Kanske detta är det som har triggat igång min mage samt att jag har druckit dessa ”bra” proteindrycker. Dags att tänka om och nöja sig med den träningen man klarar av idag. Mycket tänkvärd läsning och tack för att du orkar hålla igång din blogg. Utan den vet jag inte om jag hade mått så bra som jag gör idag. Hade antagligen gått på mediciner och ätit allt det där som inte är bra för min mage och som antagligen har gjort mig sjuk från början.
Mvh Sandra
Tack Sandra! Grattis till att du mår så mycket bättre och är medicinfri! Jag håller tummarna för dig att din mage återhämtar sig när du slutar träna intensivt. Du kan säkert springa milen ändå, men då kanske du ska ha som mål att klara dig under 60 minuter? Håll dig borta från alla konstiga proteindrycker som innehåller mjölkprotein, vi vet ju inte riktigt varifrån det kommer.
Hoppas att du blir bra snart igen! Kör lite kycklingbuljong (hemmagjord) och ät extra snäll mat, ta extra D3 och probiotika så ska du nog kunna vända på magen till det bättre! Och vila mycket!
Vänliga hälsningar,
Tina
Hej,
Vad det gäller proteindrycker så håller jag fullt ut med – hur bra är casein egentligen…med tanke på vad mjölk gör för våra magar så är mjölkproteindrycker säkerligen rätt dåliga de oxå. Och varför ta dem alls när det finns så mycket bättre proteiner – så tänker jag.
Mina proteindrycker baserar jag på hampaprotein, mer protein och framför allt ett mkt bättre och fullvärdigt protein. Jag skickar efter mitt från ”råvarubutiken” på nätet, men har sett att till och med Coop har det i sitt sortiment numera.
ha det gott,
/Ann