Hirs kallas det lilla riset (xiao mi 小米) på kinesiska. I Kina äts det istället som ris ibland. Här i Sverige är det mest undulater som äter hirs. Och sådana som jag så klart. Min kinesiska akupunktör Dr Ma sa nämligen till mig att äta hirs för det är näringsrikt och värmer magen. Faktum är att hirs är verkligen mycket rikt på mineraler som magnesium, zink, kalcium, kalium, järn (fyra gånger så mycket som råris), fleromättat fett och B-vitaminer.

Hirs är naturligt fritt från gluten, vilket gör att det lämpar sig alldeles utmärkt för våra magar, både som substitut till vanligt ris och som gröt på morgonen gjort på hirsflingor (recept se här).

Hirs har ingått i människans föda i över 10 000 år i Östasien. En del stenåldersbotaniker (ja, det finns faktiskt sådana!) tror att hirsen var en viktigare gröda än ris tidigare. Idag produceras hirs i både Asien och Afrika: Indien är den största producenten, följt av Nigeria. Hirs åts i Europa tidigare men trängdes bort av potatisen på 1800-talet. Det finns uppemot 2000 sorters hirs, vilket är anledningen till att hirsen kan se lite olika ut i olika förpackningar. Min favorithirs är Saltå Kvarns hirs (brukar finnas på Konsum) eftersom jag har fått grus i andra varumärkens hirs. Så kul är det inte när det knastrar i munnen…

Hirs smakar inte så mycket och fungerar bra istället för ris. Jag försöker äta hirs åtminstone ett par gånger i veckan, både i form av gröt och istället för ris.

Kokt hirs (2 portioner)

• 1 dl hirs
• 2 dl vatten
• lite salt

Skölj hirsen i kokhett vatten så att bitterämnena (saponiner) i skalet försvinner.

Häll därefter på dubbelt så mycket vatten som hirs i kastrullen.

Låt koka upp och koka i 10-20 minuter på svag värme. Sätt därefter av kastrullen och låt stå och eftersvälla i 15 minuter.