Min morfar var en stor snapskännare och jag har ärvt en massa snapsessenser av honom. Snapsessens är alltså den koncentrerade form av snapsen man får fram av att lägga olika örter, bär och frukter i brännvin. När essensen är klar och mogen, vilket, tyvärr för den törstige, tar några år, blandar man upp den med brännvin enligt instruktioner och då är snapsen klar. Det är inget för den med svag karaktär, ansåg morfar eftersom han hävdade att en essens helst skulle stå och mogna i minst fyra år i skafferiet. ”Det är bara barbarer som dricker yngre snapsar” förklarade morfar. Han hade själv fyra rader av olika årgångar essenser i sitt skafferi som kompletterades varje år med nya satser för de mest populära snapsarna. Han brukade f ö själv äta en sillsmörgås och ta en nubbe till denna varje kväll och blev 97 år gammal.

Givetvis är inte snaps så fantastiskt för våra magar, men en eller två nubbar till sillen vid midsommar, jul och påsk känns lagom, tycker jag (och framför allt min mage).

Att krydda snaps är med andra ord ett långtidsprojekt och definitivt inget för alkoholister. Det är dessutom en folktradition som är rolig att upprätthålla. Observera att det mest ideala är att förvara essenserna och snapsarna i ett kallt och mörkt skafferi, kylskåp går bra när snapsen är blandad. Essenserna dras bäst fram i rumstemperatur. Det är viktigt att inte utsätta essenserna för mycket ljus eftersom det kan påverka färgen.

För den som har magproblem ansågs malört vara bra förr i tiden, om man vill ha en ursäkt för att dricka snaps idag. Mina egna favoriter är johannesört/hypericum, pors och enbär. För att vara riktigt ärlig så har jag inte provat alla de essenser jag har ärvt – de är så många och jag dricker så lite och sällan pga magen.

Malört är den vanligaste brännvinskryddan och säljs ofta under namnet ”Besk”. Förr i tiden använde man malört som välkomstsup vid gillen i Skåne. Så känn er bondska när ni dricker malört. Den som tyckte att det var för beskt kunde ta en liten bit socker och dricka genom sockerbiten – av någon anledning ser jag Krösamaja i Emil i Lönneberga göra just detta.

Man skördar malörten i senare delen av augusti (detta förutsätter alltså att man har en kryddträdgård) när blommorna fått lite gul färg. Lufttorka örten i skuggan några dagar eller använd den färsk. Det går att använda hela örten, med blad och blommor, men färgen blir vackrare om man bara använder de utslagna blommorna.

Lägg blommorna/bladen i ett kärl (förslagsvis porslin/glas), häll över Brännvin Special (rekommenderas av morfar) och låt stå i en vecka. Efter en vecka häller man av malörten, silar bort alla växtdelar, filtrera genom tunt filterpapper (typ kaffefilter men använd INTE er vanliga kaffefiltrerare eftersom man då får kaffesmak på snapsen). Därefter ska malörtsessensen stå orörd i 6-12 månader, varefter man häller av den klara essensen och filtrerar bottensatsen som då bildats. Vätskan ska till slut bli helt klar och genomskinlig och kan variera från ljusare gulbrun till nästan mörk brun. När man sedan, fyra år efter start, ska blanda till sin första snaps av malört ska proportionerna vara 5% malörtsessens och 95% alkohol. Vi brukar använda Brännvin Special för den har lägre alkoholhalt, så att sprithalten hamnar på runt 37-38%.

Porsbusken växer gärna i sumpig terräng

Pors är min riktiga favorit: den skördas på våren och man använder de nya knopparna i form ljusgröna blad  till essensen. Här uppe i Stockholmsområdet och norrut fungerar det att plocka porsskott även runt midsommar, sen blir det lite gammalt och mindre bra för snapstillverkning. Pors är en buske som växer vid vattendrag, helst sjöar och bäckar. De riktigt händiga använder pors som färgämne för att få gul-orange färg på sitt hemspunna garn.

Lägg de väl sköljda och gärna lätt torkade porsbladen i ett kärl (jag brukar använda en glasburk) och täck med brännvin. Efter fem dagar öppnar man det väl tillslutna kärlet och silar vätskan från bladen (se ovan), häll på en flaska (eller glasburk) och tillslut väl. Låt stå i 3-4 månader tills bottensatsen sjunkit till botten och häll av den klara essensen igen, filtrera bottensatsen och låt stå i totalt fyra år. Porsessens blir väldigt stark och man får ta det mycket försiktigt när man blandar porssnaps. Jag har ärvt en härlig essens av morfar från 1976 som är helt kolsvart men smakar ljuvligt. Jag brukar ta ungefär 20 ml till 350 ml Brännvin Special. Den blir ljusorange och smakar min barndoms skog.

Johannesört eller Hypericum, som vi brukade kalla det hemma, används på liknande sätt men man tar bara blommorna till essensen. Deras pollen är röd och det är den som färgar essensen. Var försiktig när ni hanterar blommorna så att det inte är ni som får röda fingrar och snapsessensen blir ofärgad. Tips är att klippa blommorna över en burk så att du inte tar på dem alls. Man ska använda färska blommor och man behöver normalt inte skölja av dem innan (då försvinner ju färgen). Täck med brännvin och låt stå 2-3 dagar. Sila av essensen som ovan. Låt stå i flera år och mogna. Färgen blir mörkare med tiden. Späd ut den till snaps enligt proportionerna 8-12% essens och resten Brännvin Special.

Enbär smakar som gin om man lyckas bra. Plocka mörkblåa/svarta enbär på hösten. Enbär är tvååriga och det tar totalt tre år innan bären är mogna från blomma till bär. Rensa bort alla gröna bär och skölj väl och låt bären torka några dagar, helst på tidningspapper eller hushållspapper. Lägg dem därefter i mortel och stöt dem lätt utan att krossa dem helt. Lägg i en glasburk och täck med brännvin. Efter en dag kan man se att bären sugit upp så mycket brännvin att man får hälla på mer tills det täcker bären. Låt stå i en vecka och häll av och filtrera genom en finmaskig linneduk (inte kaffefilter). Sedan får det stå några månader tills man häller av den klara delen, men låter det grumliga fortsätta stå en tid. Häll av även det till sist. När man slutligen ska tillreda sin enbärssnaps blandar man med ungefär 5% av essensen i brännvinet. Eftersom enbär innehåller eteriska oljor bör man skaka flaskan innan servering. Färgen är vackert gul.