Rädsla och hur man kan hantera den
När jag höll på att stryka med efter min allergiska reaktion mot Remicade förra sommaren (2011) och blev inlagd på sjukhus på obestämd tid blev jag rädd. Jag visste inte hur länge jag skulle ligga inne (”tills du är frisk” fast vem visste när det skulle bli eftersom jag inte reagerade på medicinerna som jag borde?). Min värsta skräck var att bli stomiopererad och jag var helt enkelt väldigt rädd. Efteråt fick jag reda på att jag hade faktiskt varit dödssjuk och om min tarm hade gått sönder och jag inte hade varit på sjukhus så hade jag sannolikt dött. Då drabbades jag av post-traumatisk stress.
När jag låg skräckslagen på sjukhuset dök en gammal vän från ett tidigare jobb upp som en skänk från ovan på Facebook. Hon har trots sin unga ålder haft cancer och kämpar mot att den ska komma tillbaka med hjälp av en särskild cancerdiet (som faktiskt jagat bort en tumörbit helt mirakulöst) och skrev en massa kloka ord till mig, som jag tänkte kanske kan hjälpa någon av er andra som ligger på sjukhus, hotas av operation eller läskiga mediciner.
En väldigt viktig sak hon lärde mig var att vi är inte rädda för nuet utan för framtiden. Därför är det bättre att fokusera på nuet och det gör man lättast genom andningsövningar och mindfulness. Andas djupt och känn efter att du är faktiskt här och nu och inte i framtiden. För framtiden vet vi inget om och då är det väl onödigt att oroa sig för den så mycket för den egentligen? I slutändan handlar det ofta om dödsskräck, och om man är rädd för att dö så är det väl bättre att skaffa sig en tro som hjälper en att inte vara så rädd. Om man t ex är buddhist behöver man egentligen inte oroa sig så mycket eftersom man då kommer att återfödas igen. En kristen kommer till himlen osv.
Jag tycker att meditation genom andningsövningar och visualiseringar av att jag inte är rädd utan lycklig och frisk är det som hjälpt mig att hantera min rädsla bäst. Dock ska man vara försiktig och inte göra för mycket andningsövningar när man är väldigt sjuk. Då är det bättre att sova så mycket som det går och låta kroppen vila. Sömn är ju trots allt en av de bästa mediciner som kroppen kan få och den är dessutom oftast gratis. Jag brukar också visualisera mig själv på en skön och lugn plats där jag får vara i fred och läker ihop sakta men säkert. Ligger jag på sjukhus använder jag alltid öronproppar eftersom det är väldigt sällan man får eget rum utan istället mer regel än undantag att man delar rum med någon annan. Om man får höga doser kortison så är det svårt att sova och då kan det vara bra att be om något slags sömnmedel faktiskt. Öronpropparna gör också att man kan stänga ute annat buller och oljud och bege sig till andra ”rum” i sin meditation. Men som sagt var, var lite försiktiga och meditera inte för mycket om ni är väldigt sjuka. Jag fick en nästan ”utanför kroppen”-upplevelse en gång när jag hade varit väldigt sjuk och mina meditationscoacher sa till mig att jag inte skulle meditera så mycket när jag var väldigt sjuk en gång. Det var verkligen läskigt.
En andningsövning jag brukar göra är att jag blundar och sedan försöker jag fästa mitt fokus på mitt tredje öga (mellan mina två ögon) och sedan andas djupt och slappna av, låta andetagen svepa över mig som om jag blir översköljd av en våg. Det finns massor av appar på nätet att ladda ner om man vill ha tips på hur man mediterar eller gör mindfulness på bästa sätt.
Jag är en väldigt kreativ person med tusen idéer i huvudet jämt, vilket gör mig stressad eftersom jag inte hinner med ens en bråkdel av allt jag vill göra, och därför är mindfulness väldigt bra för mig. Det lugnar genast ner mig och stress är ju som vi alla vet det värsta för magen. Ibland tror jag att jag blev utbränd i magen förra sommaren efter att ha varit med om en massa stressande saker under en längre tid. Det gör att meditation och mindfulness är extra bra för mig.
En duktig person som min vän rekommenderade mig att lyssna på, vilket jag gjorde, är Tara Brach som är buddhist och talar om meditation (på engelska). Hon har många kloka saker att säga. Jag gillar t ex ”Buddha säger att vi lider för att vi inte förstått vem vi är” – det är säkert helt sant! Ofta är just acceptans det bästa sättet att bli frisk på. Varje gång jag legat på sjukhus har jag börjat läka ihop när jag accepterat att jag är rejält sjuk och hela kroppen slappnar av och kan istället för att vara rädd fokusera på att bli frisk.
En annan sak som hjälpt mig är EFT, Emotional Freedom Techinques, som är ett slags energipsykologi. Det är en teknik där man genom att knacka på olika delar av sig själv (på utvalda delar av ansikte, kropp och händer där man rör vid olika meridianpunkter, meridian som i traditionell kinesisk medicin) samtidigt som man fokuserar på ett trauma, eller något man är rädd för, kan bli av med rädslan. EFT används tydligen framgångsrikt på amerikanska soldater som varit med om traumatiska saker i krig och mår dåligt.
Givetvis är det allra bäst om man kan gå till en EFT-terapeut, men det går också att göra på sig själv. Först definierar man sitt problem och rankar hur obehagligt det är. Sen knackar man lätt på olika punkter i en särskild ordning ett visst antal gånger medan man säger till sig själv vad man är rädd för, exempelvis ”Jag är livrädd för att vara sjuk”. När man har gjort hela proceduren kan man andas ut och sedan ska man ranka hur obehagligt man tycker att ens problem är. Jag gjorde mig av med flera rädslor när jag låg inne på sjukhuset och jag tyckte EFT var väldigt effektivt, även om jag vet att det säkert är ännu mer effektivt om man anlitar någon som är utbildad inom EFT. Men ibland har man inte tid
För den som är intresserad av EFT finns det en manual att ladda ner på denna sida som också innehåller mer information om EFT och olika terapeuter.
Slutligen: ett sätt som jag själv, eftersom jag är kristen (men jag vill inte pådyvla er min tro, bara upplysa om den), tyckt har hjälpt mig är att be till Gud. Jag ber om att vara stark och klara av sjukdomen och jag har också pratat med kloka präster som lärt mig att uppskatta livet som det är och inte klaga över livet som det inte är. Det är min livsfilosofi: att acceptera livet som det är, vilket inte alltid är lätt, och försöka se min sjukdom som en ”gåva” där min tarm är min bästa vän som talar om hur jag egentligen mår.
Att det finns de som lyckats bli mirakelfriska från sin Crohn genom bön är något man kan hitta på Youtube, exempelvis denna söta video med en amerikanska som säger sig ha blivit av med sin Crohn genom att lyssna på en pastors inspelade predikan när hon höll på att städa sitt hus. Ja, vem vet? Frisk verkar hon i alla fall ha blivit och mirakel sker ju faktiskt oftare än vad vi är medvetna om, som min buddhistiska väninna brukade påminna mig när allt kändes hopplöst häromåret. Och hoppet är ju som bekant det sista som överger en, så visualisera, dröm och se dig själv som frisk och lugn utan rädsla, det kommer garanterat inte att göra dig sämre!
Viktigast av allt är givetvis att lyssna på tarmen och försöka förstå vad den försöker säga dig. Utan att göra det kan det vara svårt att bli frisk, är min erfarenhet.
Themocracy
Som vanligt från Tina; Mycket kloka ord. Tack!
Tack Helén!
/Tina