Om foliehattar och vetenskapsmän
De senaste veckorna har tydligen Expressen skrivit en del om olika alternativbehandlingar som deras journalist har utforskat på bästa Wallraffande sätt genom att vara patient. Journalisten har därefter konfronterat de alternativterapeuter som hon wallraffat och låtit skolmedicinskt utbildade läkare se de dolda videoinspelningarna och såga allt alternativarna sagt.
Jag har läst några av hennes artiklar, men måste säga att jag har väldigt svårt för denna fd undersköterska, gift med en läkare, som håller på med ett korståg mot allt som hon inte anser är medicinskt och vetenskapligt bevisat. Hennes största hatobjekt är homeopati, dvs just det som faktiskt botat mig, vilket skolmedicinen aldrig lyckades med. Torbjörn Sassersson har skrivit en intressant artikel om vad denna journalist inte vill att ni läsare ska veta om henne och hennes kopplingar till Big Pharma. Den som är intresserad kan läsa den här. Notera att en av hennes sanningssägande läkare glatt påpekar att kost inte påverkar våra tarmsjukdomar alls i en av hennes artiklar. Jag säger bara SUCK! Har de själva varit sjuka och testat att äta allt som tarmsjuk och sett vad som händer då? Med största sannolikhet är svaret på den frågan Nej…
Personligen kan jag ju tycka att om en alternativare börjar tala om för en att man har 50 olika problem med kroppen så skulle jag nog dra öronen åt mig. Det kan ju vara så att sådana maskiner ger utslag på lite väl mycket saker och då är det upp till terapeuten att fokusera på alla 50 olika saker som är fel på en eller faktiskt fokusera på det viktigaste. Men att dra alla alternativare över en kam och säga att de är scharlataner och att homeopati är helt verkningslöst pga att man själv inte förstår vad de ägnar sig åt känns inte heller seriöst.
För egen del är jag ju uppfostrad att inte tro på alternativmedicin över huvudtaget utan att man skulle skratta åt dessa tokiga foliehattar, och det gjorde att jag började äta Salazopyrin när jag var nyss fyllda 16 år, vilket ju faktiskt kan ha påverkat hela min kropp och dess hormonsystem eftersom jag inte var färdigvuxen då. Likaså lade jag mig under operationskniven när jag var 13 år och opererade bort en bit tarm för det var den behandling som fanns mot Crohn i början av 1980-talet.
Tack och lov hade jag en flummig gudmor som var vegetarian och intygade att hennes reumatiska värk blivit bättre av att hon blev vegetarian och basat kroppen, och att hon blev friskare av sin kostomläggning. Hon och min mor, men faktiskt även min far som kom från en mycket skeptisk läkarfamilj, menade att om jag inte skötte min kost efter operationen fanns det stor risk för att Crohn skulle komma tillbaka, och det gjorde den ju, för jag klarade inte att skippa socker eller ge upp mina älskade ostbågar, som jag f ö saknar än idag. Men deras tjat och gnat fick ändå en viss effekt på mig och jag insåg att om jag inte passade mig så kunde jag sluta med en påse på magen.
När jag var riktigt sjuk som tjugoåring och funderade på självmord blev homeopatin en sista utväg. Sjukvården kunde bara erbjuda stomi, och det ville jag inte ha så ung, hellre dog jag. Därför gav jag homeopatin en chans, och jag trodde inte särskilt mycket på det eftersom min mamma, också skolmedicintroende med kronisk hosta i över tjugo år som ingen kunde bota, hade testat det mot sin hosta och det fungerade inte. Samtidigt gjorde jag andra förändringar i mitt liv och började gå i psykoterapi hos en psykoterapeut som senare blev freudiansk psykoanalytiker (större delen av våra samtal satt han mest och hummade och till slut tyckte jag inte det var värt pengarna). Även om jag tyckte att min shrink, som jag kallade honom, inte var så fantastiskt kommunikativ så ställde han ändå frågor som fick mig att fundera i andra banor och tankar jag hade kom upp till ytan och jag kunde lättare analysera mina egna känslor som så ofta satte sig i magen på mig och gjorde mig sjuk. Samtidigt arbetade min homeopat med att ge mig tarmbakterier, zonterapi för att rensa kroppen, och homeopatiska medel av olika slag för att basa kroppen och få den i balans och till slut blev jag ju faktiskt frisk. Inte bara det: jag träffade också min första pojkvän som jag sen var tillsammans med i sju år. Plötsligt hade jag betydligt mer att leva för än vad jag hade innan jag blev sjuk.
När man som jag varit otroligt sjuk, läkarna har testat allt, inklusive det allra senaste från skolmedicinen, och inget hjälper blir man desperat. Då söker man nya vägar och provar nya saker. Det vet alla ni som surfat in på den här bloggen. När de vanliga läkarna inte kan hjälpa oss är det lätt att Dr Google får hjälpa oss. Och som Jordan och Steve skriver på SCD Lifestyle så är det lätt att drabbas av ”information overload”, dvs det är svårt att veta vad som är rätt. Ska man bli vegan, raw food, SCDare, basallergi diet eller lyssna på läkarna som så vetenskapligt säger att det inte spelar någon roll vad man äter, för det stod i deras kursböcker på läkarlinjen och dessutom har de fått höra det på alla Big Pharma-sponsrade läkarkonferenser de varit på?
Jag tror att alla måste få finna sin väg till hälsa. En del blir kanske hjälpta av den här sidan och hittar en bra homeopat som faktiskt botar dem, andra har en jobbig kombination av uttröttade binjurar och elaka parasiter i tarmen som gör att det är svårt för dem att bli friska av endast en kostomläggning och inget mer. Ytterligare andra blir friska av Remicade/Humira/Imurel och kan köra på det utan problem. Men en sak är säker: många av de som arbetar seriöst med alternativmedicin är duktiga på vad de gör, de är ofta grundutbildade i medicin och vet vad de gör. Dessutom är jag övertygad om att det finns mer än vad skolmedicinarna ser i sina döda objekt.
Kom ihåg att den moderna medicinska vetenskapen är baserad på obducerade döda människor, medan mycket av den alternativa medicinen är baserad på tankar att vi består av energiflöden som man kan manipulera på olika sätt, men som vi inte alltid kan mäta med de vetenskapligt godkända maskinerna. Här kan man ju tillägga att när man kan mäta saker med de vetenskapligt godkända maskinerna är det inte alltid som den ”objektiva” vetenskapen godkänner det. Likaså präglas många av alternativmedicinarna av tankar kring att vi har mycket miljögifter i våra kroppar som gör oss sjuka, och det torde väl egentligen inte vara en så kontroversiell tanke med tanke på vad vi ätit i större delen av våra liv? Handen på hjärtat, hur många av oss är uppfödda på helt ekologisk och giftfri mat?
Oavsett vad så tycker jag att det är upp till var och en att ha sin åsikt om hur man vill behandla sin sjukdom och ingen ska påtvingas andras åsikter, vilket Expressen och skolmedicinarna gör i sin artikelserie som attackerar alternativmedicinen som sådan. Jag är evigt tacksam för den hjälp jag har fått av alternativmedicinarna, medan jag är mindre tacksam för det lidande skolmedicinarna utsatt mig för med sina starka mediciner som berövat mig många år av mitt liv. Det som ansågs vara kontroversiellt i min alternativa behandling på 1990-talet med probiotika verkar numera vara mer OK även bland skolmedicinarna idag. Vem vet, om ytterligare 20 år kanske även svenska läkare har insett att det finns en hel del intressant att hämta hos alternativmedicinarna, alltifrån tankar kring placebo/nocebo (där de svenska läkarna är väldigt duktiga på just nocebo!) till homeopati och energimedicin. Låt oss hoppas det för framtida generationer sjuka!
Themocracy
Hej!
jag hoppas också att läkarna inser mer och mer betydelsen av rätt mat/kost och probiotika och D3 vitamin.
Jag är mycket intresserad av basallergi diet och ekologisk raw food, basisk mat, skonkost = kokt mat med rätt fetter och undvika socker, då detta gjorde oss friska och medicinfria.
Störta orsaken till att vi fick tarminflammation tror jag är mjölkprotein, jag och mina 4 barn är allergiska mot mjölk.
Och symtom på mjölkallergi är hård avföring, lös avföring, diarre, slem och/ eller blod i avföringen, ont i magen, illamående, kräkningar, tarminflammtion.
Det är dock många människor även en del släkt som kan vara mycket oförstående av detta, då det är skolmedicin människor.
Jag tror ju på varierad mat och får blir man inte av med symtomen på sjukdomen genom att ändra kosten, så har det för oss hjälpt oss att ändra kosten igen och igen , så att immunförsvaret får något nytt att arbeta med. Det maten som immunförsvaret reagerar på undviker man på så sätt, när man ändrar maten.
En läckande tarm gör att immunförvaret reagerar på olika mat.
skönt att homeopati kan hjälpa bra också, det finns alternativa lösningar.
Ha en bra dag!
kram /Madde
Hej Tina!
Jag försöker att inte alls ta del av vad den skolmedicinska maffian säger, som Expressenkvinnan – de fattar ju ändå inte ett smack av vad vi andra har kommit fram till, vad jag har kommit fram till gällande mig och mitt. De har mage att skälla ut mig tills de blir högröda i ansiktet. Jag har mage att inte lyssna. Nä, jag vänder ansiktet dit jag möter respons av det slag jag mår bra av. Samtidigt är jag ledsen för dem som aldrig kommer att få må bättre, som faller offer för den där mentaliteten. Men det är någonstans deras val. Jag valde annorlunda, för det handlar verkligen om att välja. Kanske handlar det en del om vilken uppfostran vi fått, om vi fostrats till att bli ledare eller följare.
I hela mitt liv har jag bannats för min nyfikenhet och ovilja att lyda bara för sakens skull. De egenskaperna har kostat mig mycket. När jag blev sjuk sade man: lyssna nu! Förstå att du måste ge upp, underkasta dig sjukdomen. Jag tänkte att min magkänsla inte kan ha fel, och det hade den ju inte heller!
Det behövs en massa jävlaranamma för att orka bli frisk och inte bara symptomfri, helt enkelt. Kanske ett gemensamt drag för alla som cirkulerar omkring den här bloggen, inklusive dig?
Allt gott!
Sara
Hej Tina
Har du möjligtvis namnet på en bra homeopat i Stockholms trakten? Jag vill sluta med asacol men min läkare vägrar. Äter idag paleo o aldrig mått bättre.
Kram Malin