Järnbrist och kroniska tarmsjukdomar
När man har en kronisk tarmsjukdom är det lätt att man får blodbrist, anemi, särskilt om man blöder från tarmen. Själv upptäcktes min Crohn av ett alltför lågt Hb-värde, dvs hemoglobinvärdet. Hb är ett protein som finns i de röda blodkropparna och är ansvarigt för syrgastransporten i blodet från lungorna till övriga kroppsdelar. Hemoglobinet lämnar av sitt syre och får tillbaka koldioxid som transporteras tillbaka till lungorna där det lämnar kroppen. Ett lågt Hb gör oss trötta och orkeslösa och är livsviktigt för att våra kroppar ska fungera. Hb kallas också för blodvärde. En viktig komponent i Hb är järnet som behövs för att bilda de röda blodkropparna. En vuxen människa har ungefär 5 liter blod och varje kubikmillimeter blod innehåller runt fem miljoner röda blodkroppar.
När man har järnbrist brukar våra snälla läkare skriva ut järntabletter till oss och så tar vi upp järn genom tarmen. Järnet används sedan av benmärgen för att producera fler röda blodkroppar, vilket bland annat sätts i gång när njuren känner av att den får för låg syrehalt. Njuren producerar då ett hormon som signalerar till benmärgen att producera fler röda blodkroppar. Om det inte finns någon järndepå i vår kropp kan benmärgen inte tillverka röda blodkroppar, vilket var vad som hände mig i somras. Därför är det viktigt att läkaren inte bara tittar på Hb, som är ett slags standardblodprov, utan även på järnvärdet som sådant.
Kvinnor brukar ha lägre Hb än män eftersom de menstruerar. Kvinnor med rikliga menstruationer bör vara på vakt vad gäller blodvärdet och järnvärdet så att de inte blir anemiska, vilket är vanligt. Har man anemi blir man alltså ofta väldigt trött. Ett enkelt sätt att se om man har anemi är att dra ner det undre ögonlocket och se om det är ljust eller mörkt. Om det är ljusrosa tyder det på att man har anemi. Kalla händer och fötter kan också tyda på anemi (eller på underfunktion av sköldkörteln).
Problemet med de fina järntabletterna som läkarna så gärna skriver ut åt oss är att de retar våra tarmar. Även friska personer brukar få problem med magen när de tar järntabletter. Man kan få både ökad diarré och förstoppning av järntabletter, men fram tills nyligen har läkarna ändå skrivit ut järntabletter till oss. Avföringen tenderar att bli svart/mörk av järntabletter. För mig var det en plåga att ta järntabletter när jag var tonåring – jag blev alltid dålig i magen av dem. Till slut vägrade jag ta dem.
När jag kom till min homeopat rekommenderade hon mig Blutsaft och det har jag försökt få i mig periodvis, men numera har jag bra Hb och järnvärden eftersom jag mestadels är frisk. Blutsaft är mindre irriterande för tarmen och brukar tydligen rekommenderas till gravida på BVC då det inte alls har samma bieffekter som vanliga järntabletter har. Men som en uppmärksam läsare påpekade för mig så innehåller Blutsaft både jäst och vetegroddsextrakt vilket kan reta en irriterad tarm. Sannolikt innehåller vetegroddsextrakt gluten, men vetegroddsolja innehåller INTE gluten. Därför bör man vara på sin vakt mot Blutsaft om man inte tål gluten.
Att våra tarmar inte tål järntabletter beror sannolikt på att järn är en fri radikal och fria radikaler är inte bra för våra tarmar. Läs om fria radikaler här. Eftersom vi som är sjuka redan har ett överskott på fria radikaler i våra inflammerade tarmar förvärrar sannolikt järnet inflammationen. Nu har läkarna insett detta och på Karolinska här i Stockholm ger man aldrig järntabletter till personer med kroniska tarmsjukdomar i aktivt skov. Istället ger man järninfusioner direkt i blodet, dvs ett slags dropp som tar ungefär en timme att få i sig. Men de ger inte ens järninfusioner till de patienter som är i aktivt skov eftersom de sett att patienternas tarmar då kan balla ur totalt och då blir det operation. Alltså fick jag inte järninfusion förrän när jag skrevs ut från sjukhuset i somras. De såg att mitt järnvärde sjönk och mina järndepåer var nära noll under tre veckor men de vågade inte göra något åt det då pga denna risk. Det är vid dessa tillfällen vi riskerar att få blodtransfusioner istället.
Jini Patel rekommenderar Ferrasorb från Thorne som ska vara lättare för oss att ta upp. Man kan hitta det i välsorterade hälsokostbutiker eller på iherb.com. en amerikansk site som säljer kosttillskott till billigare pris. Jini har även upptäckt ett nytt järnpreparat som består av nanopartiklar, vilket du kan läsa om här. Tydligen är det lättare för tarmen att ta upp eftersom det är så finfördelat. Hon säljer det också här . Jag har inte testat detta själv så jag kan inte gå i god för det.
Ett annat alternativ är att äta sig till mer järn, och då är det inälvsprodukter och gröna grönsaker som spenat som gäller. Lever och blodpudding är klassiska järnrika maträtter, men om man är överkänslig mot tillsatser undrar jag hur smart det är att äta blodpudding som väl också innehåller både gluten och socker? Levern är ju kroppens reningsverk så om man vill få i sig extra mycket miljögifter så är det ju bra att äta lever, men jag skulle inte rekommendera det heller. Musslor är rika på järn men tyvärr ganska svårsmälta för våra magar. Spenat och andra mörkgröna bladväxter som nässlor är rika på järn och lättare att ta upp för kroppen. Även kött, framför allt rött kött (som vi också ska undvika pga bakterierisken) är järnrikt. Om man äter järnrik mat är det viktigt att komplettera med någon C-vitaminrik föda också, eftersom järn behöver C-vitamin för att kunna tas upp av kroppen.
Men om man är sjuk eller lite skruttig i tarmen och har blodbrist så skulle jag rekommendera att ni kontaktar läkare för att få en järninfusion i droppformat istället för att äta sig till det. Järninfusioner är omedelbara och det tar några veckor för kroppen att omvandla det till röda blodkroppar men vi slipper utsätta tarmen för extra belastning. Observera att det verkar vara en ganska ny insikt bland läkarna att vi inte ska äta järntabletter så om din läkare inte har snappat upp detta kan det vara värt att påpeka det för läkaren och hänvisa till Karolinska i Solna där man alltså avråder patienter i skov att ta järntabletter och även Blutsaft för att man inte vill förvärra inflammationen.
Themocracy
Hej
Brukar vara inne och läsa din sida med jämna mellanrum eftersom min son har Ulcerös kolit. Han har nu åter fått stomi efter att ha haft tunntarm och ändtarm ihopkopplad ett år. Gick tyvärr inte eftersom inflammationen blossade upp med fistel som följd :(. Då han nu inte har något behov av sin Salovum så skänker jag gärna det vi har kvar till dig eller någon annan. Har ca. 4 lådor kvar och det är ju surt att bara slänga. Maila mig en adress så skickar jag gärna.
Mvh Helena
Hej Helena,
Vad tråkigt att din son fick en fistel. Salovum håller ju ganska länge. Kan du inte fråga dietisten på sjukhuset om de kan ta tillbaka dem? Det handlar ju ändå om 8000 kr för fyra lådor. Den som är intresserad kan höra av sig till mig så vidarebefordrar jag adressen till Helena. Om vi inte hör något på en vecka kan du kanske skänka bort den på RMTs forum?
Mvh,
Tina
Hej Tina!
älskar din sida, din inställning till din sjukdom liknar min så mycket. Jag fick min Cronhn diagnos när jag var 10 år och ska nu fylla 39. Jag har aldrig opererat mina tarmar och bara tagit medicin i kortare perioder. Just nu fungerar min mage och tarmar perfekt. Egentligen ville jag bara kommentera på ditt inlägg om järn. Det är den enda behandling jag har behövt de senaste åren, en till två järninfusioner med några års mellanrum så håller jag mig frisk. Det märks otrolig skillnad på min hälsa när jag har järnbrist. Jag undviker gluten och mjölk så mycket jag kan och har gjort två hårmineralanalyser som hjälpt mig otroligt mycket. Jag har vägrat konstiga mediciner som Remicade och sånt. Och jag är så glad för det! Jag vet att jag kan hålla mig frisk på egen hand. Som sagt din sida är väldigt bra och jag tackar för all inspiration. Kram!
Hej Tina!
För mig funkar järninfusionerna som min enda medicin just nu. Jag har haft MB Crohn sedan jag var 10 år och nu är jag 38. Jag är inte opererad och tar inga dagliga mediciner. Har fått cortison och Flagyl i början av min Crohn karriär… Jag är väldigt frisk i min mage nu – speciellt om jag håller koll så att jag inte har järnbrist. Jag kan äta det mesta utan magproblem men har på senaste tiden uteslutit komjölk och alla sädeslag(plus potatis, tomat, paprika, chili och lite annat) för att om möjligt läka mina tarmar så pass att mina hudproblem försvinner också! Alternativt så är jag allergisk mot alla de saker jag räknade upp men det verkar inte så eftersom min hud fortfarande inte är frisk. Tack för en underbart inspirerande sida!!
Tack Hanna för att du gillar min sida. Det låter spännande med hårmineralanalysen! Vad fick du veta av den som hjälpte dig? Grattis till dig att dina tarmar fungerar perfekt – verkligen glädjande att höra om friska Crohnare – det tror jag att vi alla måste höra om för att orka kämpa på.
Jag tänker att dina hudproblem kanske beror på att du har en läckande tarm? Så du måste läka ut den helt, vilket kan ta ett år, innan hudproblemen försvinner. En väninna med glutenallergi berättade att det tog ett halvår för henne innan hon blev av med sin ledvärk så det tar tid.
Varma hälsningar,
Tina
Hej Tina…jag trillade in på en blogg och läste lite, undrade vad du tycker, då jag delvis håller med om gifter i kroppen osv. men inte att man kan bota allt så sett med kosten och så denna GAPS-diet, som jag ej hört talas om innan…
Är in på din sida och läser…har skrivit förr, under bloggnamn, men har ingen allmän blogg längre, har IBS och så även dottern men jag har även fibromyalgi m.m. och dottern har inom autismspektrumtillstånd.
Jag finner det mycket intressant detta med maten, kika gärna in på länken nedan och berätta vad du tycker!
http://tarmochpsykologi.wordpress.com/vad-ar-gaps/
Hej MammaMia,
Du kan spana in mer information om GAPS, som är en vidareutveckling av SCD, i min länksamling till höger. Jag har inte gett mig på vare sig GAPS eller SCD men jag har gett upp potatis, tomat och försöker äta lite frukt. SCD verkar ha många autistiska barn som blivit friska av den dieten. Spana in pecanbread.com för mer info om du vill testa på din dotter.
/Tina
Tack Tina för svar – vi har ändrat kosten massor och ser en tydlig förändring både på allergier – magar m.m.
Tycker det är mycket intressant allt kring kosten, många bra bloggar där ute 🙂 en av dom är din som är jättebra!
Försöker hitta en kost som passar våra IBS magar plus övriga funktionshinder plus att det skall ju även ge vitaminer, mineraler och smaka gott 🙂 eller hur…?
Tack själv MammaMia! Ja, det är en lång resa, som tyvärr aldrig verkar ta slut, när det gäller att hitta det som fungerar för magen. Själv håller jag på att ändra igen och försöker nu äta vegetariskt på kvällen för att hjälpa matsmältningen.
Lycka till och hoppas att ni hittar det som passar er!
/Tina
Hej !
JAg har haft UC som diagnos i tre år nu snart . Har hittils haft ungefär ett skov varje halvår, och har snart prövat alla mediciner som finns .. Just nu har jag varit ” friskt ” ( eller haft undanträngda symptom ) , i åtta månader, med hjälp av Imurel, Remicade … Undrar ifall någon har erfarenhet med att sluta med imurel ? Vill inte behöva stå på alla dessa mediciner speciellt inte när jag läser alla biverkningar , och har själv blivit rädd av dom eftersom jag svettas jättemycket varje natt, så mycket att hela sängen är helt genomblöt… kan man sluta med imurel bara så ? vågar inte ta upp det med min läkare , är rädd att dom ska tro att jag inte ä” vill ” bli frisk.. Tack för en underbar och inspirerande blogg förresten, äntligen någon som skriver om de riktiga problemen gällande ulcerös colit och crohns ! Känns bra att veta att man inte är ensam .. 🙂
Hej Lina,
Tack för att du gillar min sida – det är för personer som dig och andra med knasiga magar som den är till för.
Ang hur man ska sluta med imurel så har jag själv inte lyckats med det. Faktum är att om jag hade lyckats med det 2009 så hade denna sida aldrig kommit till. Jag fick börja ta imurel i samband med det återfall jag fick 2006/07 efter felmedicinering med ipren av några okunniga läkare i Peking som utlöste ett återfall för första gången på 15 år för mig. Enda sättet att få stopp på återfallet var att ta imurel – eller få påse på magen. Jag tog imurel istället för jag vill gärna behålla min tarm så länge det går (jag har blivit mer ödmjuk efter mitt senaste återfall då jag verkligen var nära att bli stomiopererad temporärt för att ta bort min krånglande tjocktarm, men slapp i sista stund: på måndagen var det operation på fredag, på onsdagen kom kirurgen och strax därpå kom läkaren och sa att det INTE blev operation eftersom tarmen börjat svara på behandlingen).
Hursomhelst, så här har jag förstått att det är (men obs, jag är inte läkare, utan detta är vad min vän reumatologen och min tidigare gastroläkare berättat för mig):
1) För reumatiker ger man ofta både remicade OCH imurel eftersom man ibland kan bli immun mot remicade/humira och med imurel sänker man immunförsvaret så att remicade/humira kan lugna ner det ytterligare. Det kan vara samma sak med oss med IBD som får imurel och remicade/humira.
2) När jag fick humira i somras sa min läkare att vi skulle fasa ut imurel så att jag bara tog humira. Det argumentet kan du ju t ex fråga din läkare om. Att du läst på internet att man kan skippa imurel om man får remicade. Eller så kan du kontakta Alltomcrohn.se som drivs av Abbott (företaget som säljer Humira och har en trevlig liten frågespalt där deras ”obundna” läkare svarar på frågor). Du kan ju gissa själv vad de kommer att svara… Men allvarligt, det kan vara en god idé att fråga dem hur vanligt det är man kör både TNF-medicin (dvs remicade eller humira) samtidigt som man tar imurel för de är ju trots allt specialutbildade läkare inom dessa frågor och kan svara bättre än jag på den frågan.
3) Om jag skulle vara du så skulle jag försöka kontakta en naturterapeut eller homeopat (en duktig sådan, gärna med medicinsk utbildning) som kan vara ditt stöd medan du försöker sluta med imurel eller remicade. Men försök att skippa imurel i första hand och ägna dig sedan åt att bygga upp tarmen ordentligt genom bättre kost, utrotning av candida, mycket tarmbakterier, stressa ner, ta tag i det känslomässiga som orsakat din UC och när tarmen varit bra ett längre tag (typ ett år) så kan du ju fråga läkarna om du inte kan få testa att skippa remicade och se hur det går. Remicade är svindyrt så ditt landsting kommer att tacka dig för detta. Se till att skaffa dig handikappsersättning via försäkringskassan redan nu om du inte har pengar eftersom de alternativa behandlingar du kommer att behöva kostar. Om du är så sjuk att du får remicade borde du kvala in som handikappad. Det var i alla så här jag planerade att sluta ta humira i somras när jag sattes på det. Då var min plan att först fasa ut imurel, som min läkare sa att vi skulle göra, sen skulle jag se till att magen blev bra med SCD ed diet för att utrota candida och dåliga bakterier för att senare fasa ut humira. Nu blev jag ju förkyld och tog då Inflamino och Ultraflora Plus och fick inte ta humira och blev plötsligt frisk av mig själv, men jag äter fortfarande imurel tyvärr. Min plan är att fasa ut imurel om fem år på prov och då bara äta asacol.
4) Min egen erfarenhet av imurel slutade med remicade (och hjärtarytmi, som inte verkar gå över). Jag åt imurel i drygt två år och sedan kontaktade jag min doktor för att sluta. Han gjorde ett kalprotectin-test på mig (avföringstest som visar på hur mycket tarmen läcker vita blodkroppar, dvs hur sjuk tarmen är). Då jag fick bra resultat på den fick jag sluta. Tyvärr slutade även vår kontakt där – jag borde ha fått vara mer under övervakning kan jag tycka i efterhand och t ex tagit blodprov och kalprotectinprover varannan månad så att jag inte hade blivit så sjuk. Inför att jag skulle sluta med imurel kontaktade jag en TCM-läkare, Dr Ma, som gav mig akupunktur och olika kinesiska örter, vilket faktiskt hjälpte mig. Efter två månader hos henne sa hon att jag nu fick sluta med imurel. Min läkare hade sagt att jag bara kunde sluta rakt av och ”go cold turkey”, dvs sluta ta imurel en dag utan avvänjning, vilket Jini Patel INTE rekommenderar (jag litar mer på Jini i detta fall). Alltså gjorde jag det och magen blev faktiskt lite skakigare men Dr Ma fixade det åt mig så efter ett tag lugnade min mage ner sig helt. Tyvärr inträffade tre saker i mitt liv som gjorde mig sjuk igen: jag hade en kollega som var avundsjuk och sannolikt var psykopat och terroriserade mig på subtila otrevliga sätt, vilket stressade min känsliga mage. Ovanpå detta gjorde jag två tjänsteresor: en till Moskva där jag åt sallad som var sköljd i Moskvavatten och satte i gång min mage och lexinoret fungerade inte som det brukade göra. Tjänsteresa nr 2 var rena självmordsresan då jag åkte till snuskiga Indien och Delhi. Alla blev sjuka på resan i Indien men de andra blev friska när vi kom hem. Jag fick ett fett återfall och tvingades ta imurel igen och fick remicade rescue (vilket som sagt var gav mig hjärtartymi). Med facit i hand kan jag säga att jag borde ha stannat hemma och inte brytt mig om psykopatkollegan utan bara bytt jobb direkt. Jini säger att när man slutar med imurel så måste man gödsla på med probiotika ordentligt i minst ett år och vara beredd på att magen är extra känslig. Sannolikt var det därför min mage började blöda av lexinor som den klarat av utmärkt i min tidigare karriär när jag utan problem reste på jobbresor till Kina och Sydöstasien (så till den grad att min dåvarande läkare var fascinerad över att jag klarade det).
5) Här en inspirerande länk till Jo i USA som gör ett experiment med SCD: http://thescdexperiment.com/ . Jo var väldigt sjuk och fick humira och andra mediciner och i denna blogg gör hon ett test där hon äter SCD för att skippa medicineringen. Det verkar gå bra för henne!
Lycka till Lina! Hör gärna av och berätta hur det går!
Hej igen !
Tack för ditt svar ! Jag skall sluta med Remicade nu efter sommaren, men imurel får jag fortästta att äta eftersom både jag och min läkare tycker att det blir för mycket att sluta med båda, och ifall jag skulle bli dålig, så vet man inte vilken av medicinerna som i så fall var ” den som höll undan skovet ” … Tänkte fråga en till sak, och det var ifall du har upplevt / hört om någon som har fått problem med IBS efter flera stora skov ? Har fått riktigt jobbiga problem med det, konstigt nog efter att ha varit helt bra i flera månader, så har jag börjat på jätteont i nedre delen av buken , rätt så ofta, och känner mig allmänt uppsvälld såfort jag äter .. är detta vanligt ?
Om du har Ulcerös Colit eller Crohn så har du en känsligare mage och jag vet inte om man kan kalla det för IBS eftersom de symptom du beskriver lika gärna kan vara vanliga IBD-symptom. Fundera över vad du äter och skriv matdagbok så kommer du nog ganska snabbt på vad det är som triggar igång din uppsvälldhet. Sannolikt är det felaktig mat (komjölk, gluten/stärkelse, socker – du ser mina rekommendationer här på sidan och du kan även läsa Annika Lagerhorns bok) och felaktig matkombination (t ex stärkelserik mat som potatis med proteinrik mat som kött, eller frukt i maten) som orsakar din uppblåsbarhet. Undvik också mat som innehåller jäst, vilket även inkluderar, förutom bröd, misosoppa och andra fermenterade produkter då de kan stimulera jästtillväxt i din tarm. Observera att många med UC faktiskt blir väldigt mycket bättre av att skippa gluten och mjölk. Själv har jag fått en betydligt känsligare mage sedan jag började äta imurel: tidigare tålde jag gluten, det gör jag inte längre. Jag tror att imurelen påverkar min tarm väldigt illa och att det är därför jag bara blir känsligare och känsligare. Glöm inte att ta probiotika och stressa inte.
Lycka till utan Remicade!
Tina
Hej igen !
Jag har sedan länge uteslutit gluten, laktos och socker ur min kost, så jag får ont efter en lunch bestående av gurka, kyckling med salt och peppar, och lite tomater .. samma sak om jag äter typ kokt broccoli och ägg .. oavsett:S min läkare hävdar starkt att det nog är IBS för förra koloskopin ( för ett halvår sedan ) inte visade någon inflammation, men jag vet inte .. Man blir ju lite orolig. Men tack iaf igen för svaren ! Mvh Lina
Glömde också skriva att det du sade om att Imurel gör en känsligare för vissa saker också kanske stämmer för mig med, eftersom jag märkt av att jag nästan tål mer saker när jag inte tar den, så ska försöka att inte ta den i några dagar, och se ifall det gör någon skillnad ..
Du kan inte testa att inte ta imurel några dagar och se hur magen fungerar då. Det är en stark medicin som man måste ta varje dag, aldrig slarva, och om man ska sluta med den så MÅSTE man göra det med läkarens goda övervakning. Anledningen till att jag fick börja äta imurel igen efter över ett halvårs stopp var för att jag åkte till först Ryssland och sen Indien och blev magsjuk på båda ställena och när jag tog norflaxicin som alltid hjälpt mig tidigare förvärrades mina diarréer och jag började blöda. Givet hur cellgifter fungerar, och imurel är ett svagt cellgift, dvs det minskar hastigheten på celldelningen, vilket orsakar diarréer hos cancerpatienter eftersom vår tarmslemhinna hela tiden byts ut, så tror jag att om man äter imurel så blir tarmslemhinnan helt enkelt känsligare och det är inget som man blir av med bara så där. Jag mailade Jini Patel Thompson om detta och hon svarade att hennes erfarenhet var att man ska vara extremt försiktig och gödsla med probiotika (dvs mycket mer än vanligt) det första året utan imurel – kanske ett par år innan tarmen helt blivit stark igen. Så du kommer inte att märka någon skillnad om du skippar imurel ett par dagar, däremot kommer din kropp i övrigt att ta stryk (den påverkar ju lever, bukspottskörtel och benmärg och när man börjar ta imurel måste man ju öka dosen sakta sakta för att inte kroppen ska ta för mycket stryk). Och din läkare blir sur. Försök att komma av remicade istället.
Du skriver förresten att du uteslutit laktos i din kost – mitt tips är att utesluta alla mjölkprodukter. Laktosfria mjölkprodukter innehåller dessutom fler tillsatser än vanliga mjölkprodukter så det kan också reta din tarm. För egen del kunde jag inte bli frisk förrän jag helt skippade alla komjölksprodukter. Den enda jag äter idag är ghee, och där jag har kokat bort allt mjölkprotein.
/Tina
Hej!
Har någon erfarenhet av löpning och tarmproblem? Jag har bäckenreservoar sen 5 år tillbaka och det senaste året har jag börjat blöda rejält när jag löptränar. Det började förra våren då jag tränade inför en halvmara, som jag aldrig kunde springa. Jag vet att löpning triggar igång tarmen men någon slags balans borde det gå att få. Jag vill inte sluta att springa. Kan kost spela in? Jag är rätt slarvig med kosten. Min läkare säger att jag inte får springa. Hälsningar Helena
Hej Helena,
Ja, självklart spelar kosten roll. Om du har opererats för t ex Ulcerös Colit och blivit tillsagd att du när du tagit bort hela tjocktarmen är frisk så finns det faktiskt en risk att du genom att fortsätta att misshandla din tarm utvecklar Crohns. Det har en bekant till mig råkat ut för. Efter några års problem fick hon plötsligt höra att hon nog hade Crohns och var feldiagnosticerad. Fast å andra sidan har jag också fått höra att jag nog har UC och inte Crohns, så vem vet. Oavsett vad så rekommenderar jag att du är försiktig med vad du stoppar i dig. Läs gärna på sidan vad som fungerat på andra. Crohns är dessutom känd för att dyka upp på nya ställen, vilket gör att om man opererar bort en bit och sen fortsätter äta som vanligt så är det inte alls ovanligt att man tvingas till nya operationer. Var rädd om de metrar tarm du har kvar, säger jag bara. Träffade en man som hade en halv meter tarm kvar och de som hamnat i den situationen måste leva med näringsdropp på nätterna för att inte dö av näringsbrist. Inte så kul. Han klagade på att han alltid var hungrig dessutom.
Enligt Jordan och Steve på SCD Lifestyle (och flera andra) kan hård träning trigga skov eftersom du då pressar på binjurarna som då inte orkar med att både hålla inflammationen stången OCH att du utsätter kroppen för hård press. Själv brukar jag tänka att det krävs en hel del energi för att dels laga en trasig tarm, dels hålla inflammationen borta, och om man då tar av den begränsade energi man har och ägnar sig åt att träna en massa så är det inte så konstigt att kroppen inte klarar av det utan blir sur på oss och går in i återfall. Jag känner till folk som fått blod i avföringen efter ett hårt tennispass tex så det är nog bra att ta det försiktigt med träning om man inte är helt frisk. Jag vet att Jini Patel rekommenderar styrketräning och typ yoga, medan Crohns Boy förespråkar långa promenader. Om din läkare säger att du inte får springa ska du lyda hen. Det kan ju vara så att om du springer hårt, som inför en mara eller tränar inför Vasaloppet, så kanske de saker de sytt ihop i dig utsätts för påfrestning och det är väl onödigt? När man är sjuk och har ett skov ska man inte träna hårt alls utan hålla sig till skogpromenader eller snäll yoga och möjligen lite lätt styrketräning, tror jag. Men jag är ingen expert utan en soffpotatis, så jag vet inte. Får skriva ett inlägg om det snart så kanske andra läsare kan fylla på med sina erfarenheter.
Lycka till!
/Tina
Hej!!
halka in här av en slump.. vet inte om du ser detta.. men när upptäcktes crohns på dej blödde du från tarmen så du såg de själv vid toabesök eller var de vid de låga blodvärdet.? Har själv lågt blodvärde och diarrér som bara den..kan inte se blod själv med blotta ögat.. fått flera rör att lämna..
Hej Birgitta,
Crohn konstaterades då jag hade haft problem med diarréer i över två år och hade låga blodvärden (lågt hb, om jag minns rätt). Då gjorde de röntgen och biopsier och sen konstaterades det att jag hade Crohn. Jag var då 13 år och hade i princip slutat växa pga näringsbrist så jag blev glatt opererad för att komma i puberteten som alla mina klasskompisar. Jag gick upp 10 kg och växte 10 cm på ett år efter operationen.
Senare återfall har jag sett blod i avföringen. Hoppas du får reda på vad som fattas dig snart!
/Tina