Tack och hej då till Annika och GAPS-bloggen!
Nyligen upptäckte jag att Annika Lagerhorn har gått vidare. Hon jobbar numera med kommunikation på heltid och är moderator på olika konferenser, och mår toppen. Eftersom hon mår toppen har hon nu valt att gå vidare och skippar från och med nu att missionera för basallergidieten som botemedel mot Ulcerös Colit, enligt vad hon skriver här. Jag känner mig smickrad över att hon nämner min blogg, men jag förstår varför hon lägger av med ulcerös colit-boken. Den finns dock sparad på Kostdemokrati här. Jag har också länkat till den bland mina länkar.
Jag hittade en annan blogg som var mycket intressant och passar bra i min syn på hur man blir frisk från Crohn och Ulcerös Colit: Tarm och Psykologi, som handlar om GAPS fast på svenska. Där finns massor av intressanta saker att läsa, men även den bloggen är övergiven och susar runt ensam i cyberspace eftersom bloggaren numera verkar vara frisk och vill ägna sig åt andra saker.
Först och främst måste jag säga att jag har full förståelse för att Annika Lagerhorn och personen som skrivit bloggen Tarm och Psykologi har gått vidare i sina liv. Jag funderar på att göra det själv. Jag mår numera utmärkt och är helt medicinfri (om man inte räknar homeopatiska mediciner) sedan ett par veckor tillbaka, något jag aldrig skulle ha kunnat tro vore möjligt för två år sedan när jag låg på KS i totalt fyra veckor och hotades med att bli stomiopererad. Som tur var så vände min CRP (dvs inflammationsmätaren som läkarna stirrade sig blinda på) neråt igen efter att ha dragit upp på 58 från att ha varit runt 20. När den gick upp till 58 kom läkarna och sa att ”Vi får nog operera dig snart för din tarm håller på att balla ur.”
Vad de inte visste var att jag hade suttit och läst Jini Patels bok Listen to your gut och experimenterat med att ta 200 mg Q10 två dagar, vilket uppenbarligen var för starkt för min stackars mage. Men så fort min snälla homeopat i Lund konstaterat att det sannolikt var Q10 och inte en urballad tarm som orsakat att CRPn stack iväg så slutade jag med Q10, erkände mitt ”brott” för läkarna, men fortsatte smygäta L-glutamin och vilade så mycket jag bara kunde. Två dagar senare visade CRP att den hade sjunkit till 12 och en undersökning visade på en 50% förbättring av såren i tarmen och läkarna jublade. Äntligen hade Humira börjat verka!
Som en del av er vet så blev det en lång väg tillbaka för mig: totalt nästan ett halvårs sjukskrivning på heltid och ytterligare ett halvår på deltid innan jag tvingades upp på banan av Försäkringskassan, som krävde att mitt nuvarande arbete skulle jämföras mot andra arbeten på Arbetsförmedlingen. Min dåvarande chef och jag skrattade rått åt det eftersom jag dels har en extremt specialiserad tjänst (mig veterligen finns det bara ett sådant jobb i hela Sverige), dels skulle Arbetsförmedlingen aldrig kunna hitta ett likvärdigt jobb åt mig. Ett tag funderade jag faktiskt på att låta dem göra det, men i slutändan bestämde jag mig för att strunta i det och försöka jobba heltid, dock med ett intyg där det står att jag bara får jobba 8 timmar per dag, inte mer, och om jag tvingas till övertid, exempelvis i samband med resor, så ska det kompenseras med ledighet. Tur att jag har en bra arbetsgivare och en fantastisk chef som står ut med detta. I våras arbetade jag dock bara 75% för att orka med, men i slutändan blev jag bara ännu mer stressad av detta eftersom mina arbetsuppgifter inte minskades.
Ljuva sol och sommarvärme! Det är så fantastiskt att inte frysa mer! Jag njuter av varenda sekund i solen!
Nu är jag åter på 100% och har tagit en veckas extra semester för att vila upp mig ordentligt utan att vara tvungen att ta hand om gnälliga bonusbarn och vara logistiker och istället bara få ta hand om mig själv. Jag ägnar mig åt att fixa i vårt hus på förmiddagarna och på eftermiddagarna ligger jag i solstolen och gör ingenting alls. Försöker gå och lägga mig tidigt så att jag ska vara riktigt utvilad när jag återvänder till jobbet nästa vecka. De veckor jag jobbat nu under sommaren har visat för mig att jag inte är tillräckligt uppvilad så därför blev det en vecka till. Tur att jag hade sparad semester till följd av sjukskrivningen för två år sedan!
Nåväl, jag har i alla fall full förståelse för att man inte vill skriva mer om sjukdom när man är frisk. Om man inte har det som jobb, som den legitimerade dietisten Sofia Antonsson som driver hemsidan IBSfri där hon erbjuder personer med IBS att testa FODMAPS-dieten och utbildar vårdpersonal i detta (samt tjänar pengar på det), så blir det ganska tufft i längden. Jag vill så gärna hjälpa er där ute som är sjuka, men min ork är begränsad och därför skriver jag inte lika ofta här som jag gjorde i början. Jag tänker att det finns så mycket här som man kan leta rätt på och är man sjuk så gör man det. Då sitter man ju ändå och googlar efter mirakelkuren mot ens sjukdom.
Men varje gång jag har sagt till mig själv att ”Nej, nu ska jag bara vara frisk och strunta i Tinasmagmat, för jag är ju trots allt inte sjuk längre och jag blir nerdragen i sjukdomsträsket av den bloggen och alla sjuka” så kommer jag på nya saker som jag vill berätta för er kära läsare: nya rön, nya recept, nya problem som kan botas på olika alternativa sätt osv. Och sanningen att säga så betyder det faktiskt väldigt mycket för mig varje gång jag får ett mail eller en kommentar från någon som tycker att min sida är bra eller som har följt råden här och blivit bättre i magen. Då blir jag väldigt glad, precis som det skär i hjärtat när någon väldigt sjuk skriver hit i desperation och jag vill bara hjälpa.
Tyvärr är tiden knapp även för mig och jag måste ägna min semester åt att vila upp mig ordentligt. Mina binjurar är inte helt bra, de är försvagade av stress och jag måste gå och lägga mig tidigt så att de får vila upp sig, om ni kommer ihåg kroppens inre klocka. Mitt liv är inte att vara en profet inom mag- och tarmsjukdomar, jag bjuder på de insikter jag själv kommit fram till alldeles gratis. Kanske blir det en dag en bok och jag har också funderat på om jag ska lägga upp mina matscheman här eller likt Smarta Maten sälja matlistor för den som lever gluten- och mjölkfritt till er, men än så länge har det bara varit funderingar från min sida. Kanske kommer även jag att säga tack och hej likt Annika Lagerhorn och personen som ligger bakom Tarm och psykologi-bloggen, eftersom mitt liv är trots allt något helt annat än att vara en ”tarmprofet”. Det finns ju andra, som dietisten Sofia Antonsson med IBSfri, tjejerna som driver Sandt.nu, och Nilla som driver Nillas Kitchen, som är utbildade inom området och kan hjälpa tarmsjuka (även om jag inte tror på på just FODMAPS för personer med Crohn och Ulcerös Colit eftersom den inte är mjölk- och glutenfri). Det finns en uppsjö av duktiga alternativterapeuter också som är utbildade och kan hjälpa er mycket bättre än vad jag kan.
Nåväl, nu är det tid för mig att gå och lägga mig för att vila binjurarna. Semestern ska ägnas åt att göra ingenting och röja i huset så att det blir mindre stressigt när vardagen drar i gång. Jag funderar mycket över hur jag ska förbättra min logistik. Idag lagar jag nästan all mat jag äter härhemma och tar med mig portioner till jobbet, men hur får man bättre struktur i vardagslivet, både härhemma och på jobbet? Jag får återkomma när jag kommit på den sanningen. Under tiden får ni läsare gärna berätta hur ni strukturerar upp er vardag så att den blir mindre stressig. Ni får också ge mig feedback på om ni skulle vara intresserade av att jag delar med mig av min matplanering.
Hoppas ni har en fortsatt fin sommar!
/Tina
Themocracy
Hej!
vad roligt att läsa att du är medicinfri. Hoppas du får må bra och att binjurarna blir bättre.
sonen är bra här igen och det är så skönt! fortsätter kämpa, tack för alla bra tips!
Må bra! ha en fortsatt fin sommar!
Mvh Madde
Finaste du, jag har fått stöd, hjälp och massor av inspiration av din suveräna blogg. Jag har läst den i ren panik vid svårt skov och även i bättre stunder efter jag lagt om min kost och kan säga att jag VERKLIGEN har fått hjälp här! Ovärderligt för mig!
Jag förstår att det kan bli tröttsamt för dig. Det enda jag önskar är att bloggen får stanna kvar även om den inte uppdateras för jag använder den och bläddrar mellan inläggen eller alt blir till en bok jag kan köpa.
Kram
Hej Anna-Karin,
Tack för dina fina ord som glädjer mig mycket. Jag kommer nog att fortsätta skriva på bloggen när andan faller på. Så småningom blir det kanske en bok eller inga nya inlägg, men jag lovar att låta bloggen ligga kvar så att andra kan dra nytta av den. Varje person som blir friskare av tips här är en stor glädje för mig!
Kram!
Jag har nyss hittat hit efter en hel del letande efter hjälp för min bråkiga mage. Jag har äntligen, efter ca 25 års besvär från och till, fått en kontakt på sjukhuset som jag hoppas skall räta ut mina frågetecken. Jag lyckades få till en undersökning i slutet av juni då mina calprotectinvärde var runt 3000. Jag har en inflammerad tarm men har inte fått veta om det är UC eller Crohns. Jag tror själv på Crohns. Jag blev fantastiskt mycket bättre för två år sedan när jag skippade all mjölk och mjöl ur kosten. Magen lugnade sig betydligt och en massa andra besvär försvann på köpet 🙂 Jag fick dock ett bakslag i början av året som jag tror grundar sig i en medicinering och magen blev sämre än någonsin. Jag har tagit Pentasa i två månader och är bättre men inte bra.
På måndag skall jag träffa läkaren igen och innan det skall jag försöka läsa på så gott jag kan om vad jag själv kan göra för att slippa så mycket mediciner som möjligt.
Jag vill bara, helt kort, tacka för allt jobb du har lagt ner på bloggen. Jag förstår att det är ett enormt arbete som ligger bakom och jag är tacksam och imponerad av allt jag sett hittills. Jag är också glad över att du mår såpass mycket bättre och förstår att du måste fokusera på ditt eget välmående. Det är så livet är emellanåt ;).
Kram
Tack Beatrice! Hoppas att du kryar på dig! Jag kan rekommendera homeopati och bioresonansterapi för att se om du har parasiter, men det kan även hjälpa magen att komma i form igen. Det är verkligen pest med felmedicinering.
Varma hälsningar,
Tina
Tack för din blogg Tina, har många gånger funnit svar på mina frågor och funderingar varför jag är sjuk med Chrons. Träffade nyligen en mormor som var orolig för sitt barnbarn som har Ulcerös Colit och hon frågade mig vad jag åt för kost. Jag berättade att jag håller gluten och laktosfri kost och även håller igen på fettet. Jag är nämligen opererad i min tarm och då bör man vara lite mer försiktig med fettet. Det som retar mig är att de på sjukhuset läkare hade talat om för barnbarnet att han kunde äta precis vad som helst, han skulle ändå vara sjuk i magen, men det stämmer inte om man läser Tinas blogg samt att det funkar för mig att hålla ovan nämnd kost och magen blir lugn och man känner sig ”frisk”. Hur kan då läkare säga så? Arg blir man för det är ju bevisat att vi som håller denna kost mår bra av den och vi slipper äta antibiotika och cellgift (b.la imurel), så jag bad mormor att säga till sitt barnbarn att försöka prova att hålla gluten/laktosfri kost och även prova homepat medicin. Visst dyrt men vill man ha bra och snäll mage, så kostar det. Jag rökar inte, dricker inte alkohol och jag äter inte godis, chips och dricker inte läsk som många andra lägger pengarna på. Jag själv står på imurel och tar även homepat medicin. Men visst det stämmer även in på mig att jag är en HSP-överkänslig person och får tackla vardagen så att jag inte tar åt mig allt för mycket av andras problem utan i första hand ta hand om mig själv och min familj. Kämpa på Ni som har det jobbigt med era magar det finns en övergång tro mig. Kram till Er alla 🙂
Tack Diana! Vad roligt att höra att min blogg hjälpt dig att hålla dig frisk! Jag är själv så desillusionerad på läkarna som säger att kosten inte spelar någon roll – det märker vi ju själva så fort vi petar i oss något som vi inte tål. I längden är inte homeopatmedicin och alternativa behandlingar egentligen särskilt dyra eftersom det ju faktiskt är dyrt för alla inblandade att vara sjuk (karensdagar, sjukskriven, arbetslös, utförsäkrad osv). Man sparar ju dessutom mycket pengar på att inte köpa godis, läsk och chips!
Kram!
Tina
Hej. Är en kille på 26 år och haft crohns nu i ett år. När jag fick sjukdomen började jag googla i ren panik, och hittade din blogg och Annika Lagerhorns bok. Kan säga att det har räddat mitt liv i princip, så stort tack.
Följer strikt efter basallergidieten och är symptomfri idag (frisk?!) och det är så skönt. Ett år har kännts som flera år med denna hemska sjukdom, om man nu ska kalla det sjukdom och inte extrem allergi?
Som Diana skrev om mormorns barnbarn har läkarna sagt till mig att jag kan äta vad som hellst, jag är ändå körd resten av livet. Bullshit. Tycker man inte ska få rekommendera sånt som nästan kan ta kål på en…
Man blir riktigt sur.
Har gått på kortison, asacol, imurel och remicade. Nån vecka efter remicade behandlingen rasa magen totalt och jag mådde så dåligt att jag trodde jag skulle skita ut inälvor. Efter det blev jag så rädd att jag la av helt med remicade och asacol och går nu bara på 100mg imurel. Aldrig mer kortison heller för man blev som en gammal stirrig gubbe med ledproblem. Den är nertrappad och kommer aldrig tillbaks om det inte är livshotande. Kommer ta bort imurelen helt snart också så fort förpackningen är slut.
Att sluta med medicinerna beslutade jag på egen hand medans läkarna i princip skrek på mig att jag inte ska ta bort någon medicin alls och börja med humira eller vad det heter. Har berättat för läkarna att jag mår toppen nu med bara 100mg imurel, och dom säger att det bara var tur och att det är dom där 100mg imurel som gör att jag mår så bra just nu… Känns lite som om dom bara vill tjäna pengar på medicin…
Aja, man kan läsa för mycket via google ibland och skrämma upp en själv också.
Nu har jag äntligen kunnat börja stryrketräna igen på gymmet och leva ett normalt liv typ. Man kan känna av magen lite när man får feber och större förkylningar, men inget märkvärdigt.
Kan även känna av magen under stress på jobbet ibland, så man får vara lite försiktig, ta ett djupt andetag och sätta sig ner en stund.
Har även märkt att grönsaks smoothies får min mage att må otroligt bra, kör en halv liter två gånger om dagen med L-glutamin och chia frön i.
Efter gympass kör jag OneEgg proteinshake som funkar förvånadsvärt bra för min mage.
Äter lagom mycket mat, många gånger om dagen och det är matlådor som gäller om man inte vet säkert vad man får i sig på restaurang.
Det tar väl 1-2 år innan tarmen läkt helt? Men kommer nog alltid att köra med basallergidieten, för säkerhetens skull. Mår nog t.o.m bättre nu än innan jag blev ”sjuk”, för man äter bara nyttigt nu jämfört med min ungkarls diet som man gick på innan (kebab, pizza etc.)
Totalt gick jag ner 20 kg muskler på bara några månader och såg ut som ett stackars cancer foster ett tag. Men har gått upp några kg nu och känner att det verkligen går bättre nu.
Stort tack för din blogg
Hej Simon!
Tack för ditt inlägg – roligt att ha räddat livet på någon! 🙂
Ja, det tar 1-2 år innan tarmen är helt läkt. Om jag vore du så skulle jag vänta lite med att trappa ut imurel och njuta av att vara frisk ett tag. Sedan ska du trappa ut försiktigt, dvs kör en månad på 75 mg, om inget händer så kör du vidare med 50 mg en månad, 25 mg en månad, 12.5 mg en månad eller 25 mg varannan dag, och sedan 25 mg var tredje dag i ett par veckor och var fjärde dag osv tills du känner dig mogen att helt släppa rinken. Kom ihåg att du måste ta jättemycket probiotika när du slutat med imurel för den dödar av så mycket tarmbakterier på oss. Jini Patel Thompson säger att man ska ta stora mängder probiotika i över ett år för att återställa balansen. Om du vill vara på den säkra sidan så rekommenderar jag dig att leta rätt på en bioresonansterapeut/homeopat som kan stötta dig när du slutar med imurelen. Det kan ju vara så att du har elaka patogener i tarmen (själv hade jag giardia från Indien som kalasade på mig) som måste dödas ut innan du kan sluta med imurel. Jag tror nämligen att våra tarmsjukdomar beror på patogener också och de dödas ut av imurelen.
Jag kommer att skriva snart om hur jag slutade med imurel så kan du få inspiration till det! Kämpa på och fantastiskt att du mår så bra!
Varma hälsningar,
Tina