Comments (30) Ett argument som jag ganska ofta läser när det gäller kost och tarmsjuka på bloggar och forum är att man inte vill ge upp ”det goda i livet” och ”därför är nog inte kostomläggning något för mig”. Senast jag läste detta var i DN för ett par dagar sedan då en lite halvfet matskribent hade recept på LCHF-kakor eftersom ”livet vore ju så tråkigt utan kakor”.
Fortsätt läs 'Men jag vill ju inte ge upp det goda i livet…'»
För ett par veckor sedan fick jag ett mail från ännu en tarmsjuk, denna gång en yngling med Ulcerös Colit som hotades av operation om han inte blev bättre i tarmen. Panik, precis som jag kände mig i somras när jag stod inför kniven jag med. Som tur var vände min tarm och började läka ihop och jag är nu på väg tillbaka, om än långsamt. Hursomhelst så skrev jag ihop en liten lista över hur jag skulle göra om jag blev akut sjuk igen och jag tänkte att det kanske är fler som behöver en sådan lista så jag publicerar den här.
Sedan jag blev sjuk i somras har jag undvikit potatis eftersom SC-dieten rekommenderar att man undviker det. SC-dietens rekommendation är baserad på det faktum att potatis innehåller stärkelse som blir till grogrund för dåliga bakterier i tarmen och hela den dieten går ju ut på att svälta ut dessa stärkelselevande bakterier som gör oss sjuka (framgångsrikt också, att döma av SC-dietens anhängare: flera personer som går från att ha varit hopplösa fall och inte tålt remicade/humira/imurel och några månader efter att de startat på SC-dieten är friska igen). Jag har sedan tidigare märkt att min mage inte uppskattar potatis lika mycket som min gom gör, om jag säger så. Jag gillar ju potatis, t ex ugnsbakad klyftpotatis osv, men jag blir ofta däst i magen när jag ätit det med kött. Alltså mår jag mycket bättre utan potatis idag. Fortsätt läs 'Potatis och nattskatteväxter'»
Hemma hos min pappas familj och släkt, där många var läkare, fnös man alltid åt alternativ medicin. Skojeri och lurendrejeri, lät det. De hade antagligen höjt professorn i komplementär och alternativ medicin i England, tysken Edzard Ernsts, till skyarna efter att han gått igenom olika alternativa läkekonster och kommit fram till att möjligen kan akupunktur ha någon form av funktion vid smärtlindring, men allt annat är bluff och båg. Jag som själv har mycket goda erfarenheter av alternativ medicin blev minst sagt upprörd när jag läste om honom, senast i The Economist för bara några veckor sedan. Min idol Sanna Ehdin skrev i höstas på sin blogg om denne man och det visar sig att han själv är en stor bluff som bara gått igenom andras forskning och avfärdat 99% av alla studier som gjorts som ”ovetenskapliga”. Han påminner mig lite om min gamla kollega statistikern som brukade fråga mig vad jag ville bevisa för då kunde han bevisa det åt mig…
När jag var tonåring yttrade en klasskompis några ord som jag har tänkt på väldigt mycket efteråt. Hon sa ”Tänk om man har jättedålig andedräkt och ingen säger till en. Hur ska man kunna veta det? Fy vad hemskt det skulle vara!” och det höll vi alla med om. För hur kul är det att gå runt som en riktig asgam och så säger ingen något till en om det? Då kanske man blir en riktig, riktig asgam till slut som ingen vill vara med?
Jag har redan nämnt det i mitt första inlägg om #prataomdet, men tänkte fördjupa mig i det lite ytterligare eftersom det här är en annan sak som är tabu, framför allt för oss tjejer som förväntas vara fina flickor och fina flickor fiser aldrig. Fisa, gasa, prutta, fjutta, fjärta, lägga en brakare, släppa väder, lägga en smygare – kärt barn har många namn! Alla gör det, men en del gör det mer öppet och andra gör det mer diskret. En normal människa fiser runt en halvliter gas per dag i snitt 15 gånger per dygn. Vi gör det även när vi sover så det kan vara svårt att veta hur mycket man faktiskt fiser per dygn.
”Listen to your gut” heter Jini Patel Thompsons bok och hemsida där hon ger tips och råd till oss med knasiga magar. Det är ett väldigt bra namn, tycker jag, eftersom det är så sant. Det är otroligt viktigt att lyssna på sin kropp och sin mage, inte minst när det gäller hur man ska bli frisk från sin knasiga tarmsjukdom, vare sig det är Crohn, Ulcerös Colit eller IBS. Eftersom vi alla är individuella och det faktiskt inte är kartlagt varför vi får dessa sjukdomar så är det extra viktigt att lyssna på sitt inre och känna efter vad som passar för just dig. Vissa forskare tror ju att Crohn egentligen är 400 olika sjukdomar så det är inte konstigt om våra magar reagerar olika på olika metoder för att bli frisk.
När jag var yngre vägrade jag ta läkemedel. Jag ansåg att läkemedel var dåliga för våra kroppar och därför borde undvikas så mycket som det bara gick. Men när jag var 15 år blev jag sjuk igen första gången efter den operation jag genomgick som 13-åring, då tio cm togs bort i området mellan tjock- och tunntarm. Eftersom jag hade både hotats av mina föräldrar om att jag skulle få stomi om jag blev sjuk igen, och läst samma sak i min mammas Hälsa-tidskrifter, var jag livrädd och berättade inte för någon att jag blivit sjuk igen. Istället blev jag vegetarian och började koka linfrön och försökte följa Lily Johansson och de andra i Are Waerlands skara som yrkade för vad som idag kallas lite poppigt ”raw food”, fast egentligen var det nog mer levande föda de höll på med.
I gårdagens Svenska Dagbladet fanns en artikel om de nya olika ”fettdieterna” som är populära idag. SvD har också gått igenom sju olika dieter och redovisar vad de innebär samt huruvida de är bra eller inte, läs här. Det som är intressant här för oss kroniskt tarmsjuka är att det är många av oss som säger sig bli bättre av LCHF-liknande dieter, men som jag skrivit tidigare så tror jag att det främst beror på att man skippar kolhydraterna, som ofta är inflammationsdrivande och föder candida och dåliga bakterier i våra tarmar. Eftersom många av oss inte verkar tåla gluten så bra (eller är det helt enkelt stärkelse som vi inte tål?) gör ju LCHF att vi skippar det.
Läste nyligen på Sanna Edhins blogg om hur alternativmedicin avfärdas av sk forskare, som vid närmare undersökning ironiskt nog visar sig själva vara rena amatörer och fuskare. Dessa forskningsresultat publiceras sedan glatt av svensk media och alla skolmedicinare får vatten på sin kvarn att alternativmedicin inte fungerar. Jag måste säga att jag blev både ledsen och chockad av att läsa om detta på Sanna Edhins blogg. Ledsen för att dessa vetenskapliga studier av alternativmedicin påstår sig bevisa att alternativmedicin inte alls fungerar, trots att det fungerat för mig. Och chockad för att personen i fråga har ljugit om sin utbildning, tagit bort stora mängder av forskningsrapporter för att bevisa sin egen tes, och givetvis är sponsrad av läkemedelsindustrin.
Panorama Theme by 
Themocracy
