Alternativ medicin vs skolmedicin
Hemma hos min pappas familj och släkt, där många var läkare, fnös man alltid åt alternativ medicin. Skojeri och lurendrejeri, lät det. De hade antagligen höjt professorn i komplementär och alternativ medicin i England, tysken Edzard Ernsts, till skyarna efter att han gått igenom olika alternativa läkekonster och kommit fram till att möjligen kan akupunktur ha någon form av funktion vid smärtlindring, men allt annat är bluff och båg. Jag som själv har mycket goda erfarenheter av alternativ medicin blev minst sagt upprörd när jag läste om honom, senast i The Economist för bara några veckor sedan. Min idol Sanna Ehdin skrev i höstas på sin blogg om denne man och det visar sig att han själv är en stor bluff som bara gått igenom andras forskning och avfärdat 99% av alla studier som gjorts som ”ovetenskapliga”. Han påminner mig lite om min gamla kollega statistikern som brukade fråga mig vad jag ville bevisa för då kunde han bevisa det åt mig…
Tyvärr är många skolmedicinare väldigt skeptiska mot alternativ medicin. Akupunktur börjar förvisso bli mer och mer accepterat för smärtlindring och används ibland för detta i svensk sjukvård, men tyvärr på ett helt annat sätt än vad man gör i Kina. Här i Sverige verkar det vara helt OK att man går en kortare kurs på några veckor i akupunktur och sen börjar man behandla personer, framför allt inom smärta, medan man i Kina går en femårig utbildning motsvarande läkarlinjen innan man får sätta nålar och behandla patienter. Även om en del av de sjukgymnaster, sjuksköterskor och läkare som lärt sig lite akupunktur på någon kurs kanske ändå är duktiga så föredrar jag ju personligen att gå till en riktig kines som vet vad han eller hon gör och som har hela akupunkturfilosofin med sig i bagaget.
Akupunktur är inget för lekmän!
Är då alternativ medicin buffel och båg? Eller är skolmedicin det enda rätta? Jag tror att skolmedicin är jättebra om man tänker sig att man råkar ut för en akut olycka eller en akut sjukdom, som jag själv gjorde häromveckan. Exempelvis fungerar ju kortison bra (i alla fall i början, men när man har tagit det ett antal gånger minskar effekten betydligt) mot våra upproriska magar, men det botar ju inte sjukdomen. Imurel, som oftast ges när man inte lyckas bli av med kortisonet (dvs när man försöker sluta men magen går i baklås direkt), trycker bara tillbaka symptomen eller immunförsvaret. Den medicinen underlättar våra liv eftersom vi inte känner av att vi är sjuka, men den gör inte friska. De moderna biologiska medicinerna remicade och humira fungerar på samma sätt. Asacol, som jag själv äter, innehåller anti-inflammatoriska substanser som lugnar ner magen, och det gör att om jag slutar med den medicinen så blir magen knäpp igen.
Jag har redan skrivit om hur jag är en läkemedelsjunkie tidigare, och för min egen del har jag inga problem med att ta asacol eftersom jag upplever den som en relativt ofarlig medicin jämfört med imurel och de biologiska medicinerna (en liten biverkan av remicade är att man kan få leukemi, vilket givetvis drabbat ytterst få, men ändå). Jag är mindre förtjust i att äta imurel men gör det motvilligt för att jag läst att imurel faktiskt har god effekt på MAP så då kanske jag kan döda lite MAP-bakterier samtidigt som jag gör min doktor glad.
Att skolmedicinen finns ska vi nog vara glada för trots allt, särskilt med tanke på att den fungerar bra vid akuta tillstånd. Även om jag inte är ett remicade/humira-fan så har jag ändå remicade att tacka för att jag har kvar min tjocktarm idag för när jag var sjuk vintern 2010 så låg den rätt risigt till. Hade läkarna fått bestämma så hade de nog gärna opererat mig. Och hade det varit för trettio år sedan hade de kanske gjort det också! Så de nya medicinerna har absolut en funktion och har sannolikt räddat många av oss från stympande operationer och stomier.
Det jag är mindre glad över med skolmedicinarna är att de har en ganska negativ attityd till våra sjukdomar. ”Du kommer aldrig att bli frisk, du kan bara komma i remission,” säger de. Visst, det är realistiskt att vi får återfall om vi inte gör något åt sjukdomen mer än att vi tar deras mediciner, men jag har ju själv levt utan större besvär i 15 år och klassats som frisk (förlåt, i ”remission”) så det går att leva som frisk. Problemet är att läkemedelsindustrin är så stark och de har enorma vinstintressen i att utveckla mediciner som gör oss så där lagom friska så att vi måste ta deras mediciner resten av livet. Det är lite symptomatiskt att min kollega i finansbranschen visste allt om remicade när jag berättade att jag skulle få en sådan behandling. Han har tidigare varit läkemedelsindustrianalytiker och säkert tjänat bra med pengar på Merck och Abbott som tillverkar de dyra biologiska medicinerna vi förväntas ta livet ut. Eftersom vi ofta insjuknar i ungdomen är vi kassakor som heter duga! Precis som Crohn’s Boy skriver i sin IBD improvement document så finns det egentligen inga incitament för läkemedelsindustrin att hitta mediciner som faktiskt gör oss helt friska.
När det gäller alternativ medicin så har jag själv goda erfarenheter av framför allt homeopati, zonterapi och akupunktur. Det som är det sämsta med alternativ medicin är att de som utövar den inte är reglerade enligt Socialstyrelsen, vilket annan vårdpersonal är. Det innebär att det finns en hel del skojare därute som förstör för de seriösa utövarna. Vem som helst verkar kunna kalla sig homeopat, och det är inte lätt för oss lekmän att veta att en seriös homeopat också är med i Hahnemann Collegium. Eller att en bra akupunktör helst bör vara kines modell äldre för då är de mer erfarna och har arbetat många år i Kina med alla möjliga patienter och har dessutom sannolikt kunskap om kinesiska örter som kan hjälpa oss med tillfrisknande, samt ha ett diplom med röd stämpel på som examensbevis. Det allra bästa är att gå på rekommendationer från andra när man ska till en alternativ medicinare.
Själv har jag med framgång kombinerat homeopati, zonterapi med skolmediciner och jag är övertygad om att det var min homeopat Marie som höll mig frisk i 15 år tills jag fick i mig för mycket ipren efter en operation och fick ett återfall (som jag först inte förstod var ett återfall eftersom jag inte mindes hur de skulle vara!). Jag har också fått hjälp av akupunktur, men inte lika framgångsrikt. Jag tror dock på att man ska ta det bästa från olika discipliner för det är på det sätt man håller sig frisk. Att bara lägga om kosten och inte ta probiotika eller besöka en homeopat tror jag inte på. Jag tror att våra IBD-sjukdomar beror på patogener, kanske candida, kanske parasiter, virus eller bakterier av olika slag, som gör oss sjuka. För att bli av med dessa behöver vi tillsätta lite starkare grejer än bara kostomläggningar och här kommer framför allt homeopaten och den kinesiske örtmedicinaren in då de kan ge oss bra mediciner som dödar dessa patogener. Jag tror dessutom att om man går till en alternativ medicinare som dessa så ökar chansen att man blir frisk från sin magsjukdom.
Hursomhelst, min tanke är att skriva lite om olika alternativa metoder den närmaste tiden så att den som inte känner till dessa så väl får en introduktion till dem. De alternativa metoder jag tänkte ta upp är främst traditionell kinesisk medicin, homeopati, zonterapi och osteopati. Jag lämnar de riktigt exotiska metoderna som igel-terapi därhän. (Jag träffade faktiskt på en kvinna som berättade att det finns två igel-terapeuter i Sverige. De går hem till sina patienter med iglar, särskilt framodlade sådana, och lägger dem på den nakna patientens kropp. Sen letar igeln själv rätt på var det är en energisvaghet och biter till och sprutar in sitt gift där, vilket gör att man får igång energiflödet där igen och blir bättre. DET lät intressant men lite läskigt och minst sagt flummigt!)
Themocracy
Den som vill läsa en kritisk och intressant bok om hur skolmedicinen förhåller sig till alternativa metoder rekommenderas att läsa Christina Doctares bok ”Vägen till hälsa” från 2007. Christina Doctare är läkare som botade sin svåra astma med ayurveda och samtidigt blev av med sin tinnitus och efter detta blivit kritisk mot skolmedicinens oförmåga att acceptera traditionell medicin och traditionella läkemedel/örters förmåga att bota framför allt kroniska tillstånd. Mycket läsvärd och intressant bok. Hoppas att fler läkare inom den offentliga vården börjar öppna sina ögon för att alternativa läkekonster kan hjälpa väldigt många och inte bara ska kunna användas som komplementärmedicin utan som integrativ medicin. Genom att öka användningen av integrativ medicin skulle vi sannolikt kunna minska ohälsan i Sverige drastiskt. Sverige är ju tyvärr ett u-land vad gäller integrativ medicin, vilket praktiseras i väldigt många andra länder, även i länder som USA, Frankrike och Tyskland.
Det jag gillar mest med Christina Doctares bok är hennes konkreta förslag att upprätta register över godkända och duktiga alternativmedicinare och även att man inför ett BOT-avdrag, där man alltså kan dra av för t ex psykoterapi, massage, zonterapi, besök hos homeopaten, akupunktur osv. Då skulle fler ha råd att gå till vården utanför våra landsting.
Hej,
Intressant artikel om alternativa metoder. Jag tror att alternativbranschen kommer mer och mer även fast EU försöker stoppa den. Lycka till och ha en bra dag.
Tack Auditören! Jag instämmer med dig: med Internet så blir vi alltfler som kan berätta om våra erfarenheter från den alternativa medicinen. Jag tror också att det är svårt för EU och Big Pharma att stoppa den.
/Tina