Följdsjukdomar
Att få diagnosen ”kronisk tarmsjukdom”, eller IBD (inflammatory bowel disease), är inte roligt, och ofta cirklar tankarna kring hur man ska bli frisk från denna sjukdom. Vad få läkare berättar för en när man fått sin diagnos är att det inte är ovanligt att man kan få följdsjukdomar av sin kroniska tarmsjukdom. Det är lite Murphys lag över det hela: en olycka kommer sällan ensam. Det här inlägget är för övrigt inget för den inbillningssjuke att läsa eftersom det är lätt att börja inbilla sig att man har både det ena och det andra syndromet i god hypokondrisk anda.
Vanliga följdsjukdomar av framför allt Mb Crohn är att man får hudproblem, svullnad och smärta i armar och ben, inflammation i ögon eller mun, njur- och gallstensproblem, anemi, benskörhet och leversjukdomar. För kvinnor är det inte ovanligt att man får endometrios också. Observera dock att långt ifrån alla med kroniska tarmsjukdomar drabbas av följdsjukdomar, men det kan vara bra att känna till att det finns följdsjukdomar. För mig är det definitivt en sporre att hålla mig frisk i tarmen.
Varför får man då dessa följdsjukdomar? En teori är att en kronisk tarmsjukdom ju är en autoimmun sjukdom och då är det inte så konstigt att man kan få en till eftersom hela systemet är rubbat. En annan teori är att eftersom tarmslemhinnan är trasig och sårig så kan substanser som tarmslemhinnan normalt skyddar mot ta sig in i kroppen och attackera andra organ genom så kallad läckande tarm. Dessa substanser kan vara allt från gifter till parasiter och bakterier. Ytterligare en teori är att alla autoimmuna sjukdomar egentligen är ett slags ”allergireaktioner” mot den mat vi äter och det vi utsätter vår kropp för (exempelvis schampo, tvål och andra hudvårdsprodukter som innehåller olika slags kemikalier vår kropp inte tål).
För en del av oss som drabbas av dessa följdsjukdomar kan de bli bättre om vår tarmslemhinna läker ihop, medan andra följdsjukdomar behöver särskild behandling för att försvinna. Kanske kan en anti-inflammatorisk kost, som Sanna Ehdin propagerar för genom den så kallade IFD-kosten som innehåller livsmedel som dämpar inflammationer, vara ett sätt att hantera det. Många verkar må bättre av den typen av kost, vilket jag själv har märkt, medan skolmedicinarna självklart inte har kunnat bevisa detta.
Här en genomgång av de följdsjukdomar jag hittat information om att vi kan drabbas av:
Ett hudproblem som kan uppstå bland oss med Crohns är knölros (erythema nodosum) som visar sig som små röda smärtsamma knölar på huden, oftast på smalbenen men de kan även visa sig på armarna. Ibland kan de vara så plågsamma att man kan få svårt att gå. En intressant sak är att förr i tiden så associerades knölros per automatik med TBC. Ringer det en klocka, gott folk? För mig ringer det en klocka, dvs MAP. MAP är ju väldigt vanligt hos oss med Crohns, vissa hävdar att det till och med är orsaken till att vi får Crohns. Och MAP är en TBC-sjukdom, som tyvärr inte är så lätt att diagnosticera, vilket ju fått till följd att man hellre klassar Crohns som autoimmun sjukdom än försöker utrota MAP i vårt system. Idag anser man att även lungsjukdomen sarcoidos är kopplad till knölros. Enligt källor på nätet som jag läst så verkar endast 2 procent av alla som har kroniska tarmsjukdomar någon gång i livet drabbas av knölros, så det är ingen jättevanlig sjukdom, trots allt.
Det är vanligare att personer med inflammatoriska tarmsjukdomar får atopiskt eksem och psoriasis jämfört med friska populationer. Generellt kan man nog säga att om man har fått en kronisk tarmsjukdom och plötsligt får problem med huden, så finns det definitivt ett samband. Bästa sättet att bli återställd är att läka tarmen. Ibland kan man också få hudbesvär som följd av att man inte tål medicinen man äter, något som är extra vanligt för dem av oss som äter Salazopyrin som innehåller sulfa. 5-10 procent av befolkningen tål inte sulfa och kan reagera med exempelvis hudutslag. Detta är läkarna väl medvetna om så de brukar ha väldigt bra koll på det.
Den läskigaste hudsjukdomen man kan drabbas av heter pyoderma gangrenosum, men den är tack och lov väldigt ovanlig. Den börjar som en liten finne, som sedan börjar bli sårig och till sist har man ett öppet sår, oftast på ben, vader eller lår. De som drabbas av denna hudsjukdom är personer som har svår ulcerös colit där hela tjocktarmen är inflammerad och när man har fått bukt på denna inflammation försvinner hudsjukdomen. Tyvärr misstänker jag att de som är så svårt sjuka att de får denna hudsjukdom även får hela tarmen bortopererad och får stomi och på så sätt blir friska.
Andra ganska vanliga problem är reumatism, reumatisk värk och lindriga ledinflammationer. En del av de mediciner som vi äter, exempelvis kortison, sulfa, imurel och remicade-injektioner är klassiska reumatikermediciner. Det beror på att reumatism är en autoimmun sjukdom, och eftersom våra sjukdomar är klassade som detta brukar läkarna testa reumatikermediciner på oss också, ofta med framgång. Själv märker jag att jag är lite ömtålig och lätt får ont i nacke och rygg, men jag vet inte om det beror på magen eller på det faktum att jag tränar väldigt lite. Hursomhelst så brukar lindriga ledinflammationer lugna sig när tarmsjukdomen blir bättre, sannolikt för att tarmen slutar läcka.
Ögoninflammation kan besvära upp till var tionde IBD-patient ibland. Irit, inflammation i regnbågshinnan, dvs iris, är den formen av ögoninflammation som är vanligast bland oss, och det räknas som en autoimmun reaktion. Iris blir då inflammerat och man får ont i ögonen när pupillen dras samman, och man blir rödögd och ljuskänslig. Vanligast behandlingsmetod är att ge kortisondroppar och även droppar som gör att iris förlamas så att pupillen vidgas och på så sätt riskerar inte iris att växa samman med ögonlinsen. Om iris är stilla snabbas även läkningsprocessen på. För långvarigt användande av kortisondroppar i ögonen kan leda till gråstarr. Jag har dock inte hittat någon frekvens på hur vanligt det är med irit bland oss med IBD. Normalt drabbar irit 17 personer på 100 000 och vi med IBD har större risk att drabbas, förutsatt att vi är sjuka och inte i remission.
Enligt en italiensk studie löper vi med IBD lite högre risk att få muninfektioner som munvinkelragader, vilket är att man får sprickor i mungipan. Detta kan man få som en följd av brist på fr a b-vitamin, men också för att man fått en svampinfektion. Det är inte alls ovanligt att man får sprickor och infektioner i mungipan av just candida, så här dök ännu en gammal bekant upp. Andra muninfektioner är att man kan få vita fläckar innuti munnen, men dessa kan faktiskt också vara candida-relaterade så jag är lite skeptisk till huruvida muninfektioner egentligen är en följdsjukdom av IBD. Den italienska studien talar även om munherpes, men det kan man ju ha sedan tidigare. Kanske är det så att vi har lite sämre immunförsvar och lättare kan få t ex munherpes och eftersom vi per definition har mer candida i tarmarna än andra så är det inte så konstigt om den manifesterar sig i mungipor och munnen också?
Eftersom många av oss med IBD har vitamin- och mineralbrist som följd av näringsbrist så kan vi också få problem med sjukdomar som följd av detta. Kortison förstärker tyvärr ofta vår vitamin- och mineralbrist så det är viktigt att tillföra extra vitaminer och mineraler, särskilt för oss med Mb Crohn. Exempel är att man kan drabbas av benskörhet och anemi, järnbrist. Jag har tidigare skrivit om vitaminer och mineraler och vill än en gång understryka att vi med IBD INTE ska äta järntabletter eller järntillskott eftersom det tillför för mycket fria radikaler till tarmen och retar den. På Karolinska i Solna ger de istället järninfusioner till personer som behöver järn pga anemi. Detta är säkert inte känt i hela Sverige så det kan vara bra att upplysa era läkare om detta om de skriver ut järntabletter till er. Jag har själv mycket dålig erfarenhet av att äta just järntabletter eftersom jag alltid får diarré av dem. Istället har jag druckit Blutsaft, men även detta ogillar läkarna på KS. Benskörhet botas bäst med kalktillförsel men undvik de som finns på apoteket och innehåller konstgjort socker av olika slag. Den typen av tabletter, oftast tuggtablett, får jag själv också magproblem med.
En annan läskig sak som man kan drabbas av är att man kan få fistlar och varabsesser. En fistel är en gång mellan olika organ, t ex mellan tarmen och andra organ. Ofta kan det bildas en sk varabsess i fisteln och det innebär alltså att den blir varfylld. Inte alls roligt och säkert plågsamt. Fistlar är en del av IBD-sjukdomen som alltså förvärrats. Fistlar behandlas med antibiotika eller operation. Man måste dock behandla den underliggande tarmsjukdomen i samband med fistel-behandlingen för annars löper man 50 procents risk att få tillbaka fisteln. Den som vill läsa mer kan göra det på Wikipedias engelska sida här.
Crohns sjukdom innebär en något ökad risk för gallsten och också för njursten. Det beror sannolikt också på läckande sårig tarm som gör att saker som inte borde komma in i vår kropp och därmed våra reningsverk, som ju lever och njurar är, stör dessas funktioner. Sannolikt blir man bättre om tarmen slutar vara sårig och läcka, men ibland kan skadan redan vara skedd och man får helt enkelt problem med levern. Det är därför en del alternativa läkare (som min homeopat) ger oss leverstärkande mediciner eller örter som hjälper levern att rensa ut gifter. Sannolikt har denna leverpåverkan också ett samband med grön och gul avföring, som jag skrivit om tidigare.
En av de läskigaste leversjukdomarna man kan få är en sjukdom som heter skleroserande kolangit. Det är en kronisk inflammation i gallvägarna som under årens lopp kan förorsaka ärrbildning och förträngningar i gallvägarna och efter 10-15 år leda till cirros, skrumplever. Skrumplever är ett livshotande tillstånd och enda chansen att överleva är att genomgå levertransplantation. Eftersom anhöriga kan donera en bit av sin lever så gäller det att se till att ha syskon, barn eller föräldrar i livet som kan tänkas ställa upp, annars hamnar man i en lång donationskö. Läkarna är mycket medvetna om denna sjukdom och de undersöker rutinmässigt våra levervärden. Sjukdomen kan hittas i ett symptomfritt skede och då har man ju i alla fall tid att ställa in sig på att det kan bli aktuellt med levertransplantation. Ungeför var tionde IBD-patient har förändrade levervärden av och till, men endast en del av dessa har en skleroserande cholangit så det är en ovanlig sjukdom hos oss, tack och lov. Sjukdomen behandlas med ursodeoxikolsyra (Adursal), vilket oftast ger gott resultat. Denna sjukdom innebär en litet ökad risk för cancer i gallvägarna, men gallvägscancer är väldigt ovanligt hos IBD-patienter.
Cancer är givetvis också ett skräckmoment för oss med IBD. Enligt Cancerfonden kommer en av tre att drabbas av cancer någon gång i livet och det är svårt att säga varför vi får cancer. Beror det på att vi utsatt kroppen för fria radikaler och levt allmänt ohälsosamt? Varit olyckliga? Eller är det som min far brukade säga: ”Cancer är kroppens sätt att stänga ner för vi ska inte bli 100 år gamla.” (Han yttrade dessa visdomsord när han själv hade i lungcancer.) Generellt gäller att de som har Ulcerös Colit har högre risk att få tjocktarmscancer och det är en anledning till att läkarna så gärna opererar stomi på er och tar bort hela tjocktarmen (för då kan man ju inte få tjocktarmscancer). Hur vanligt det är bland ”friska” ulcerös colit patienter vet jag inte men det är definitivt värt att ha i åtanke och även en anledning till att göra en koloskopi ibland bara för att vara på den säkra sidan. Sedan kan det dock vara så att läkarna missar att ta vävnadsprov på just det stället som eventuell cancer växer fram eftersom de ju inte kan se det med annat än mikroskop i ett tidigt stadium.
Vad jag förstått så löper personer med Mb Crohn lite lägre risk för cancer i tarmarna än personer med Ulcerös Colit men jag har också förstått att om man blöder länge så ökar risken för cancer i tarmarna. Alltså är det bästa att hålla sig frisk och gärna äta lite extra anti-oxidanter för att mota bort eventuella fria radikaler som kan orsaka cancer. Den som vill läsa mer om antioxidanter och fria radikaler kan läsa mitt tidigare inlägg om det här.
Slutligen kan vi som är tjejer drabbas av endometrios. Enligt min gynekolog så är det vanligare att personer med Mb Crohn har just endometrios, men det är inte vanligare att personer med endometrios har IBD. Så läkarna säger att det inte finns ett samband utan att det är bara två autoimmuna sjukdomar. Jag tror dock själv att det finns ett samband mellan endometrios och IBD, fr a Crohns, inte minst givet att många av oss tjejer får sämre tarm i samband med mens och har ont i magen. Eftersom endometrios i princip bara kan upptäckas genom laproskopi, dvs att man går in och tittar med en kamera i buken på patienten under bedövning, så är det en dold folksjukdom som ingen vet hur många som egentligen har den. Tydligen har 30 procent av de som söker för barnlöshet endometrios, men det finns inga procentsiffror på hur många med endometrios som lider av barnlöshet. En lek med statistik, men ändå värt att tänka på. Endometrios kan ge upphov till s k chokladcystor och innebär att livmoderslemhinnan kommer ut i buken och många får smärtsamma menstruationer. Det är dock en relativt nyligen upptäckt sjukdom och kanske ligger det något i Hulda Clarks tankar kring sin leverflundra, eftersom hon anser att den också orsakar endometrios (och Crohns).
Themocracy
Mycket nyttig information men samtidigt skrämmande till viss del. Mycket om det du skriver i detta inlägg om följdsjukdomar har jag inte fått någon form av information om. Jag har M Crohn och fick mitt första skov 2008 efter hög arbetsbelastning och mycket stress. Informationen från de läkare som jag har haft angående min sjukdom eller medicinering har varit bristfällig eller dålig. Som exempel så fick min läkare mig att tro att jag skulle äta azatioprin livet ut. Vilket jag senare läste mig till att behandlingen ska pågå som längst 5år, sen ska man sluta för att se om det fungerar utan medicinering. Nu har jag slutat med azatioprin och känner mig något piggare. Fortsätt med dina bra inlägg och din informationshunger.
Tack – roligt att du uppskattar min blogg! Jag tror inte att läkarna vill gå in i detalj på alla följdsjukdomar, dels för att en del (som skrumplever) är väldigt ovanliga, dels för att man inte vill stressa upp sin redan uppstressade patient.
Ang imurel så har din läkare delvis rätt. Ursprungligen var tanken att patienterna skulle äta imurel i max fem år eftersom det kan skada de inre organen på sikt. Faktum är att man ju inte vet hur illa det är för resten av kroppen på lång sikt. De som knaprar imurel är ju normalt personer som transplanterats och de blir tyvärr sällan 100 år gamla. En person med transplanterat hjärta lever kanske 20 år innan man behöver ett nytt hjärta. Transplanterade njurar och andra organ vet jag inte hur länge de håller. Hursomhelst så blir hälften av oss med IBD sjuka igen så fort vi slutar med imurel och därför har många gastroläkare inställningen att det är ingen idé att sluta med imurel för den sjuke. Jag kan förstå dem om man betänker att personer som har haft enorma problem med sina tarmar, hotats av stomi, opererat bort både den ena delen och den andra, blir helt friska och kan leva normala liv med imurel. Alltså är numera rekommendationen bland gastroläkarna att man ska äta det i fem år, och testa att sluta med det om man är helt frisk då. Om det inte fungerar så får man börja ta imurel igen. Men om personen har haft en mycket svår Crohn så är nog rekommendationen, som jag uppfattat den, att man ska äta imurel för evigt. För om man är sjuk tar organen också stryk och det är ju trots allt bättre att leva människovärdigt.
Hur länge sedan var det du slutade med imurel? Min mage klarade sig i ett halvår innan den började bli sämre. Jini Patel Thompson säger att man måste ta extra mycket probiotika i minst ett år efter att man slutat med imurelen för att magen ska klara det. Jag blir också trött och deppig av imurelen, och det var nog min största drivkraft att sluta med den.
/Tina
Jag har trappat ner azatioprin suksessivt från 200, har varit utan medicin i cirka 2 veckor. Det kommer ju ta två veckor till innan medicinen helt har lämnat kroppen. Att jag ville sluta var att jag hade huvudvärk jämt, hade ingen ork och kände mig sjuk hela tiden.
Magen fungerade som vanligt strax efter jag slutade med kortisonet, problemen kom när jag började med azatioprin. Jag har haft en diskussion om detta med läkaren men han lyssnar inte och säger istället att jag nog har IBS.
Min läkare förklarade inte för mig att vissa äter medicinen i 5 år och testar att sluta efter det för att se om det fungerar utan. Jag anser att patienten ska veta vilka olika möjligheter som finns så man vet vad man har att vänta sig. Jag ser det som missinformation att jag inte fick hela bilden förklarad för mig från början. Han uttryckte sig så här ”du kommer att få äta medicinen livet ut och du kommer säkerligen också få abscesser igen”. Efter det så försvann mitt hopp och det gick inte så bra under lång tid framåt. Läkarna har möjligen den inställningen att patienter ska äta medicinen livet ut. Det innebär inte att man lägger fram det till patienten på ett sådant sätt att patienten känner att han/hon inte har något val annat än att äta medicin livet ut. Hade jag fått allt förklarat för mig så hade jag mått betydligt bättre än vad jag har gjort.
När jag började trappa ner medicinen så började jag äta Lifes probiotika sen gick jag över till holistic. Det som är skillnad är att sedan jag började med probiotika är att jag iaf får besöka toaletten varje dag. Det fick jag inte innan.
Numera tar jag vita biosa varje dag. Besöker toaletten varje dag men har fortfarande problem med magen. Sen i Jan så äter jag efter LCHF är betydligt piggare än vad jag har varit dock så funderar jag på om jag har problem med mjölkprodukter eller ej, främst laktos. Jag hade stor utbredning i tunntarmen och tjocktarmen. Laktos bryts ju ner i tunntarmen och min är ju antagligen inte i toppform så jag ska testa med laktosfria produkter. I och med att jag började med LCHF så har det ju blivit mycket mjölkprodukter av olika slag istället för smörgås och liknande.
Tack för informationen! Hoppas att du klarar det här. Jag skulle dock rekommendera att du skippar alla mjölkprodukter och läser in dig på SC-Diet där man skippar stärkelse och socker och äter mer protein och fett. Lite mer som LCHF men utan den extrema mjölkkonsumtion som jag tycker präglar LCHF med gräddsåser osv. För egen del så slutade mina tarmar inte blöda förrän jag skippade mjölkprodukter helt. Själv märker jag att jag mår mycket bättre utan gluten också, och SC-dieten var ju den första dieten som man gav till glutenintoleranta förr i tiden, innan man visste att de var allergiska mot gluten. Vad jag förstått så är främsta anledningen till att man ska undvika socker och stärkelse att skadade tarmar inte kan ta upp dessa socker-molekyler, den kan bara ta upp enkla sockermolekyler som fruktos, och det gör att socker och stärkelse istället blir till mat för bakterier som förstör tarmfloran genom att deras dominans stör den balans som ska råda mellan dåliga och goda bakterier i våra tarmar.
Hör gärna av dig och berätta hur det går! Öka också på probiotikan, som Jini Patel tipsar om, och försök att undvika mjölkprodukter (dvs inte bara laktos) och stärkelse. Inte lätt men det går. Många som har gått igenom SC-dieten verkar kunna synda ibland med pizza och annat utan att bli allvarligt sjuka.
/Tina
Håller med att det är mycket mjölkprodukter vid LCHF. Och jag vet att mjölk,grädde kan vara ett problem. Hur är det med yoghurt för din del, efter vad jag förstått så äter du yoghurt?
Har kommit så långt att jag har köpt boken breaking the vicious cycle men har inte kommit längre. Har svårt att tänka mig vad jag kan äta till frukost om man också ska undvika fil,yoghurt. Just nu har jag börjat med yoghurt utan laktos och ska sluta med grädde och mjölk i matlagningen.
När det gäller probiotikan så vet jag inte riktigt hur mycket och exakt vad jag behöver utöver tarmbakterier. Köpte Vita Biosa för jag läste att den skulle vara bra för att ta död på dåliga bakterier. Ett tag åt jag SPC-flakes 3 gg om dagen och det hjälpte något sen så tyckte min läkare att det var inte så lämpligt att äta så mycket fibrer så han föreslog bulkmedel. Testade ett par omgångar och det fungerade inte. Gick tillbaka till SPC-flakes men då hade det inte samma effekt som första gången tyvärr. Nu har jag börja äta det tillsammans med yoghurten på morgonen och ska öka tänkte jag, än så länge har jag dock inte märkt någon skillnad.
Jag äter soja-yoghurt från AlproSoja, som jag tycker är god. Ibland, när jag hittar det, äter jag fåryoghurt. Det är suveränt. Vi var på Kreta i höstas och då åt jag massor av god fåryoghurt som min mage blev glad av. Jag låter SPC-flakes ligga i yoghurten över natten så blir de helt gojsiga och mjuka att äta och framför allt lättare att ta upp av magen.
Ursäkta, men vilken idiot till läkare du har! Bulkmedel låter inte alls bra! Vad var det för något slags bulkmedel? Det enda bulkmedel som jag känner till som verkar bra för magen är psylliumfrön, men jag vet att andra läsare har testat det och fått problem så om man får något som fungerar så ska man bara fortsätta ta det, tycker jag. Det kan ta lite tid innan AS-faktorn slår igenom, men jag hoppas att du får samma effekt igen. Annars kan din läkare kanske skriva ut Salovum, om du bor i ett landsting som subventionerar det.
Nu när du slutat med imurel måste du se till att vara extra snäll mot tarmen i minst ett år framåt. Tarmslemhinnan kommer att vara känslig för nya bakterier så åk INTE till hemska ställen för magen som typ Egypten eller Indien. Jag tror att det är en god idé att fortsätta med Vita Biosa året ut minst och även ta probiotika av olika slag. Det är nog ingen som vet vilka tarmbakterier exakt som vi bör tillföra eftersom det är ett enormt komplext område att forska på. Det är väl därför de ger faecus-lavemang (dvs bajslavemang) och inte förstår varför det egentligen fungerar.
/Tina
Är inte så hemma på yoghurt men varför funkar fåryoghurt bättre än yoghurt på komjölk? Är det mjölkproteinet som skiljer. Ska testa att lägga dem i blöt, det var en bra idé.
Du behöver inte be om ursäkt, min läkare har jag tappat förtroendet för så det gör inget. Har tappat lusten att ha några fler diskussioner med den läkaren och sjukvården, jag ska klara det själv. Möjligen om jag får problem så kommer jag fråga efter recept men kommer inte längre att be om någon annan hjälp. Inställningen från min läkares sida har ju varit att allt skulle lösta sig med imurel, när det inte gjorde det så tillskrev han ju mig diagnosen IBS pga att avföringen är lös men sammanhängande(ursäkta bilden).
Innan imurel så hade jag inte det problemet.Innan SPC så körde jag på hans inrådan inolaxol(gummibaserat bulkmedel) men som sagt funkade det inte. När det inte fungerade och magen bråkade då höjde han istället imureldosen. Fungerade iaf inte och han ville att jag skulle köra bulkmedlet igen, jag gjorde det och det fungerade iaf inte.
När jag testade och körde SPC-f ett längre tag så blev magen nästan som förr. SPC hittade jag av en slump och inget min läkare hade tipsat om. Han sa att det använde man förr men det fungerade inte. Sen kom den kommentaren om fibrer och han ville att jag skulle testa bulkmedlet och dum som jag var så tänkte jag att jag gör det en sista gång, funkade inte. Sen testade jag SPC igen och då fick jag som sagt inte samma effekt. Men ska fortsätta med det.
Kommer att hålla mig på hemmaplan då jag inte har den ekonomin, är inte tillbaka på fulltid än.
Nu väntar jag på svar från min läkare för att få reda på hur min tunntarm ser ut efter att gjort MRT. Det har jag gjort tidigare och då hade jag stora områden som var inflammerade. Ska bli intressant att veta hur det ser ut nu.
Kommer nog att fortsätta med Vita B eller liknande då det har gett effekt.
Hej! Är det nån som testat faesus-lavemang som du känner till Tina? När jag läst detta inlägg är jag lycklig över att jag är medicinfri!!! Men jag är ändå orolig för följdsjukdomar även om magen bara blir bättre och bättre. Jag själv framförallt vet nu efter 9 månader med diagnos hur jag ska leva/äta. När jag oroar mej brukar min gamla far som är vis säga: -Lev livet! Och det är mitt mantra så fort jag tänker på sånt där läskigt. Men tack ändå Tina, man behöver trots allt fakta, inressant och läskigt på samma gång. En sak som slog mej när jag läste att jag hade jämt munsår/nässår/blåsor i munnen och va röd i ögonen hela förra våren, innan min diagnos. Så fort jag blev förkyld/va stressad så kom munsåren. Har inte haft sedan dess!!! Måste ju vara för att jag mår så mycket bättre! Tack Tina! Nu önskar jag Dej en härlig påsk med god mat och fint väder & trevligt sällskap! Kram
Jag tror att det är mjölkproteinet som är skillnaden, men det kan också vara sättet som det är pastöriserat. Ärligt talat: jag vet inte varför get- och fårmjölkprodukter fungerar på mig men varför jag får problem med komjölkprodukter. Ibland kan jag dock äta franska ostar, typ brie eller camembert, i Frankrike utan att få problem så det kan vara något med våra svenska kossor.
Förstår att du inte lyssnar på din läkare. Jag tror verkligen att man ska lyssna mer på sin kropp än på sin läkare och göra det som kroppen tycker är bra. T ex att äta SPC-flakes om man mår bra av det. Det verkar vara en del som inte tål det så bra för att det är för grovt, andra får problem med att det blir förstoppat och sen ”rännespraga” (som vi säger i Skåne), men jag talade nyligen med en kvinna som berättade att hon fått bättre koll på sin urinering så det kan hända att det har andra effekter som är bra t o m för personer med inkontinens.
Hoppas att din mage fortsätter att vara snäll mot dig och att Vita Biosa fungerar bra.
Hej Anna,
De enda jag känner till är de patienter som sjuksköterskorna på Infektionskliniken i Lund hänvisade till när vi pratade om faecuslavemang. Dock vet jag ju inte vem de här personerna var, men de sa att de hade många äldre som patienter så jag antar att det var dem.
Jag tror också att man ska göra som din far säger: Lev livet! Det är inte bra att oroa sig för mycket. Hemligheten till att slippa dessa följdsjukdomar verkar ju vara att hålla tarmväggarna intakta så att de inte läcker in gifter och annat ont i kroppen.
Ha en fin påsk du med!
Kram,
Tina