Appropå nocebo
Jag har tidigare skrivit om nocebo, dvs motsatsen till placebo, som alltså kan sägas vara kropp och själs egen inneboende kraft att bli frisk av sig själv. Ofta lyfts ju placebo upp som något som är fånigt, tänk att man kan bli frisk av sockerpiller, haha, och homeopati lyfts gärna fram som 100% placebo. Som jag har skrivit om tidigare har jag ju både blivit rejält sjuk och nu frisk med hjälp av homeopatiska medel, så jag tror inte att de enbart är placebo. Dock ska man komma ihåg att mediciner generellt har en stor del placebo i sig, vilket gör det extra viktigt att tänka att medicinen man tar faktiskt kommer att hjälpa. Jag har alltid tänkt så när jag fick remicade eller humira, och kanske var det placebo som hjälpte dem att fungera bättre, eftersom de uppenbarligen inte bet på mina parasiter.
Om placebo är när vi får höra att vi kan bli friska och uppmuntrar våra inre krafter och energier så att vi faktiskt blir friska, så är nocebo när läkaren lägger huvudet på sned och säger att tyvärr är din sjukdom obotlig och du kommer att få leva ett livslångt lidande med den. Många svenska läkare verkar ha gått en extra kurs i nocebo, eller så har de aldrig hört talas om placeboeffekten i sin kommunikation med patienterna och värderar ”sanningen” så högt att de känner sig tvingade att måla fan på väggen så att vi verkligen ska veta hur illa det är ställt med oss. En väninna till mig som är naturterapeut brukar säga att om man får ett cancerbesked där man får reda på att man kommer att dö inom sex månader så brukar man också dö inom sex månader, för man blir liksom programmerad att göra det.
I USA och Kina är det vanligt att läkarna inte berättar hur illa ställt det är utan kör på i glad stil att ”det här grejar du”, i alla fall är det vad jag hört. Min kinesiske akupunktör sa att på hans sjukhus i Kina brukade man inte ens säga till patienterna när de var döende för då levde de lite längre.
Det kan vara värt att komma ihåg det när ni går till doktorn och doktorn ser på er som hopplösa fall: då har doktorn helt enkelt inte lärt sig vilka problem nocebo-effekten kan skapa för vår hälsa. Kanske är min blogg en placeboblogg på så sätt att den visar för er att det går att leva ett normalt liv med Crohn och UC om man lägger om kosten och hittar rätt i djungeln av behandlingar som finns utanför sjukhusen. Man ska dock komma ihåg att placebo är inte något som man ska skratta åt för att det inte är vetenskapligt bevisat, utan det är faktiskt ett område som det forskas en hel del om för närvarande. Jag har skrivit om det tidigare här, så jag tänkte inte papegoja mer om det.
Hursomhelst så kom jag att tänka på noceboeffekten när jag läste en artikel i Aftonbladet idag om stackars Eva 74 år som levt 47 år och trott att hon hade MS. Men nu, efter 47 år, konstant oro för att sjukdomen ska bryta ut och usel pension till följd att hon blev förtidspensionerad innan hon ens var 30 år, så har hon fått reda på att hon var feldiagnosticerad. Snacka om nocebo-effekt! Den arma kvinnan har gått runt feldiagnosticerad i 47 hela år och haft ont i kroppen, och hon verkar t o m ha utvecklat MS-symptom, om än inte de allvarligaste, och man kan bara tänka hur hennes liv och hälsa hade varit utan denna feldiagnos. Stackars människa!
Jag har hört talas om en person som har Crohn, men som först fick diagnosen MS felaktigt, så det är uppenbarligen inte helt ovanligt med feldiagnoser. Oavsett vad så tror jag att det är oerhört viktigt att inte leva sig in i sin diagnos och bli Crohn eller Ulcerös Colit. Visst, vi lever i ett fritt land så om man vill personifiera sjukdomen så får man naturligtvis göra det, men jag tror inte att en sådan identitet gör en frisk i längden. Det är faktiskt en anledning till att jag inte skriver så ofta på bloggen för jag vill hellre vara den friska Tina än Crohn-Tina.
”Byt ut kassetten i skallen om att du har Crohn och sätt in kassetten att du är frisk istället” sa den homeopat som hjälpte mig att nå den hälsa jag har idag och jag kan bara instämma med henne. Ens inre drivkraft och tro har enormt stor effekt på våra kroppar. Så kämpa på och tänk att ni kan bli friska så kommer ni att bli friska också – placebo och positivt tänkande kommer att hjälpa er att bli friska, givetvis i kombination med diet, probiotika, och allt annat man behöver för att bli frisk. Det går inte över en dag, men det kan gå fortare än vad man kan tro. Från det att jag var som allra sjukast till att jag var någorlunda normal tog det fyra fem månader, men den kampen var värd varenda sekund i efterhand. Så kämpa på och låt er inte falla för läkarna nocebo!
Themocracy
Hej
ja en optimistisk och positiv inställning gör mycket. Allting går, så kämpa på!
Det är en jobbig sjukdom och vi möts av oförstående omvärld, släkt, vänner, läkare……
här är vi friska, symtomfria, medicinfria, men jag glömmer aldrig hur det var att vara sjuk, och vill aldrig bli det igen.
Tycker ändå att sjukdomen har gett mig insikt i mycket som jag inte visste innan, med matens betydelse för många sjukdomar, samt en del vitaminer och probiotika.
ha en bra dag! kram från Madde
Hej Madde,
Vad härligt att ni är friska nu och hoppas ni förblir det! Väl kämpat!
Kram,
Tina
Tack för intressant läsning med många tips! Gör flera av dina recept och äter flora plus probiotika samt probi mage. Zink när jag blöder lite och d vitamin på vintern. Tyvärr har jag starka mediciner med imurel och remicade som jag fick när jag var sjukast för 2 år sen. Men då visste jag Inget om kosten och åt allt möjligt. Så jag kämpar på och tror att energi och kraft inifrån kan göra stora under!
Tack, Daniel! Om jag vore du så skulle jag nog köra Helhetshälsas zink (en tablett) dagligen och även ta D3 i större mängd (jag tar själv 10 000 IE per dag) på vintern och lite lägre dos på sommaren om du får mycket sol på dig. Kanske kan du sen testa att trappa ner med remicade och se om du klarar dig utan den medicinen? Kämpa på och hoppas du hittar din väg till hälsa!
Varma hälsningar,
Tina