Hur börjar man?
Ibland får jag frågan ”Hur börjar man?” av villrådiga läsare och det är inte alltid lätt att svara på den frågan eftersom alla befinner sig i olika faser av sin sjukdom. En läsare kanske, likt mig sommaren 2011, ligger inne på något sjukhus och hotas av stomi och får inte lämna sjukhuset för läkarna är så rädda att tarmen ska spricka att de vill ha koll på en 24 timmar per dygn. En annan läsare kanske har tröttnat på att få återkommande skov som begränsar livet. Ytterligare någon kanske egentligen inte har så mycket problem och bara behöver skippa gluten eller tugga maten ordentligt för att må bra.
Oavsett vad så är första steget till bättre hälsa att komma fram till att man inte vill vara sjuk (dvs att det inte ger en några ”sjukpoäng”, som det gör för en del personer – jag var en sådan när jag var tonåring t ex) och att man bestämmer sig för att man vill ändra på sitt liv för att må bättre. Att ni hittat till min blogg, eller andra bloggar (se mina länkar nedan), är ett steg i rätt riktning, men det är lätt att bli förvirrad eftersom det finns många magprofeter på Internet.
Om man är väldigt sjuk så skulle jag råda att man ska lyssna på vad läkarna säger. Läkarna må vara som de är när man är halvsjuk, men när man är sjuk på riktigt så är de ofta duktiga. Om de vill ge dig en omgång ”Remicade Rescue”, dvs tre omgångar Remicade, så ger de dig detta för att du är väldigt sjuk och du får då chansen att återhämta dig och bli frisk. Jag är inte egentligen så förtjust i Remicade eftersom jag höll på att stryka med av en allergisk reaktion mot denna medicin, men den har räddat min tarm en gång faktiskt och det är jag tacksam för. Sedan gav den mig hjärtarytmi så att kardiologerna började prata om pacemaker, och det var ju inte så roligt, men när jag nu är helt medicinfri så har jag inte heller problem med mitt hjärta.
Samma sak gäller med kortison, asacol, imurel och andra mediciner som de erbjuder. Om ni tål dem, varför inte tacka ja? Sen, när ni mår bättre, kan ni ju utforska vad det är som gör er sjuka. Då har ni mer ork, mer pengar och kan tänka klarare och inte agera i panik, som åtminstone jag gjort när jag varit supersjuk. Jag höll ju på att ta superstarka kinesiska örter vid ett tillfälle och gjorde allt jag kunde för att bli bra, men det gick inte. Det var som om min mage likt en gammal LP-skiva hamnat i ett jack som inte gick att komma ur. Då är Big Pharmas mediciner rätt bra att ta till. Och i allra värsta fall får man kanske bita i det sura äpplet och tillåta operation (men jag skulle hellre gå till en riktigt duktig homeopat som ger en tyska homeopatmediciner innan de skulle få ta min tarm, som de hotar med varje gång jag varit sjuk).
Däremot tycker jag personligen inte att man ska ta dessa starka mediciner regelbundet, men jag vet att det är många som gör det utan att tveka: det är bekvämt (man kan ju äta vad som helst då) och gratis (skattebetalarna betalar de närmare 300 000 kr som en årsförbrukning av Humira går på – frågan är bara hur länge de kommer att betala det?). Jag har själv hört en läkare gnälla på en kvinna, som uppenbarligen fick Remicade mot sin Crohn, för att hon rökte, vilket ju inte är bra för tarmarna alls. Jag har också träffat på imurel-knaprande Crohnare som röker, dricker mjölk, äter godis och inte bryr sig det minsta om vad de stoppar i sig. För imurel fungerar ju så bra, så varför ska man bry sig? Själv var jag tvungen att bry mig väldigt mycket när jag tog imurel och humira eftersom dessa två mediciner inte ensamma kunde hålla sjukdomen stången. Fördelen med det är ju att jag på så sätt faktiskt lyckades bli frisk på egen hand eftersom de här två medicinerna uppenbarligen inte fungerade på mig.
Men för oss som bryr oss och inte litar på att de här starka cellgiftsmedicinerna är helt ofarliga, vilket hävdas från läkarhåll (med lite generande tillägg att jo, det var faktiskt någon som fick cancer av Remicade/Humira och dog här i Stockholm, men det är ju bara en person…), så är det en god idé att ta tag i sitt liv för att slippa medicinerna. Frågan är bara hur man börjar?
Jag har ju skrivit ett långt inlägg om ”Akut läge” med massor av handfasta tips på hur man ska gå tillväga om man är väldigt sjuk. Jag körde min kokta kycklingdiet i flera månader för att läka ut min tarm efter mitt stora återfall sommaren 2011 och tyckte att det som hjälpte mig allra bäst var att dricka Inflamino/UltraInflamax med UltraFlora Plus-probiotika. Men det var säkert många andra saker som hjälpte också, som att vila mycket, läsa bra böcker, promenera i skogen med min utbrända kompis som jag sprang på en dag på tunnelbanan när jag skulle till vårdcentralen, regelbundna måltider med kokt, snäll (och ganska tråkig, men efter en månad på Isosource var allt gott!) mat, och visualiseringen att jag skulle bli frisk. Fast om jag ska vara ärlig så kunde jag inte visualisera att jag skulle vara helt frisk förrän för lite mer än ett år sedan då jag började i bioresonansterapi och fick nya fantastiska homeopatiska medel som fick mig medicinfri.
Med det vill jag säga att när man läser på min sida så finns det massor av saker att göra för att bli frisk. Man kan basa sin kropp. Man kan ta x antal olika vitaminer och mineraler. Man kan äta på olika sätt (det diskuterade jag här), men det finns ingen universalmetod som gör våra magar friska eftersom vi alla är olika. Det är ju därför läkarna och dietisterna säger att kosten inte spelar någon roll eftersom det inte finns ett universalrecept. En del blir friska på vegan-kost, andra på SCD. Men det viktigaste är nog att man bestämmer sig för att man ska bli frisk och visualiserar det framför sig. En del kanske kan kalla det placebo, men placebo är i alla fall ett mycket billigare och bättre sätt än nocebo, som många av våra svenska läkare verkar vara experter på. Oavsett vad så finns det många inom ”framgångsfilosofin”, exempelvis Rhonda Byrnes bok The Secret, som menar på att det finns en universell kraft som lockar till sig det som vi vill eller tror om oss själva. Om man hela tiden går runt och tänker att man är sjuk och aldrig kommer att bli frisk så ökar risken betydligt att man faktiskt lever sin självuppfyllande profetia som sjuk. Om man istället lägger ner tid på att komma fram till att man kan bli frisk och SKA bli frisk och medicinfri, så ökar chansen för att bli frisk betydligt.
Men om man nu har bestämt sig, som i den gamla Lätta-reklamen, vad gör man då? Det är så mycket nytt att man kanske inte vet var man ska börja. Ens skafferi är fullt med vetemjöl och pasta, frysen med snabbmat eller mikromat från Findus och som den sockervarg man är så har man även kakor och godis hemma. Min första rekommendation är att helt enkelt slänga den mat man inte ska äta: gluten, snabbmat, mat med tillsatser, godis och sötsaker ska bort. Kan man inte med gott samvete slänga mat så kan man kanske ge bort den till någon vän som är frisk? Kanske har man en fattig student i sin bekantskapskrets som man kan ge mjölet och pastan till? Se slängandet av mat som man inte ska äta som ett slags reningsprocess: om man tar bort det och tar in mat som tarmen gillar att äta så ger man mer plats åt ”friska energier”, lite feng shui, om ni förstår hur jag menar.
Därefter skulle jag rekommendera att man påbörjar operation lugna tarmen, om man är rejält sjuk. Det innebär att man kör motsvarande ”kokt kycklingdiet” eller den diet som magen verkar gilla, utan gluten, så lite stärkelse som möjligt, inget socker (möjligen lite honung eller prickig banan), inga tillsatser, ingen mjölk alls och undvik potatis och andra nattskatteväxter (tomat, aubergine, paprika och chili). Drick gärna snälla örttéer som ringblomma (läker tarmen), kamomill och liknande örter. Helst skulle jag ju också rekommendera att man dricker en dos Ultrainflamax/Inflamino per dag, men de kostar ju så mycket så jag förstår att många inte har råd med dessa pulver. Kanske kan man istället testa att ta två teskedar gurkmeja i vatten, eller mixat med lite gurka (det blir godare då!), morgon och kväll och se vad det gör för tarmen. Detta var ett recept som en läsare skickade till mig och personen berättade att hennes bror som hade Ulcerös Colit höll sig frisk med hjälp av denna lilla billiga huskur. Köp gärna ekologisk gurkmeja, den är inte så jättemycket dyrare än vanlig Santa Maria-gurkmeja.
Om jag skulle välja bland alla tillskott jag tar och inte får välja Ultrainflamax/Inflamino, så skulle jag köra med probiotika (vilken sort man kör är upp till vad man tål, men börja försiktigt), Holistic D3 och ta totalt 10 000 IE per dag, Helhetshälsas zink (mot blödningar och för att stärka immunförsvaret), B-vitaminer (Holistic har en prisvärd variant med extra allting i sig) och eventuellt också omega 3-kapslar. Jag skulle också rekommendera en kur med L-glutamin, som vi behöver för att återbygga tarmludd, samt att man äter lite kokosfett varje dag, kanske en tesked eller matsked. Q10, chelated magnesium och kalcium kan man ta senare när man har mer pengar och tid.
Sedan är det bara att kämpa på. Man får testa sig fram, lite som SCDarna gör, med vilken mat man tål och inte tål. Ett bra sätt är att föra matdagbok, dvs skriva upp vad man ätit, skriva dagbok över hur man mår psykiskt och fysiskt (t ex hur många gånger gick man på toa den dagen och hur såg det ut). Är man osäker på hur den ultimata korven ska se ut, så kan man spana in Bristol-schemat som visar hur det ska se ut.
Slutligen, man kan inte bota allt på en gång om man är väldigt sjuk. Förvisso hänger allt ihop: man är försurad i kroppen, har candida och elaka patogener som trivs pga att man är sur i kroppen, och man är sötsugen för att man har candida och är undernärd. Det bästa är att undvika socker så mycket man kan, men om man är rejält sjuk så är i värsta fall söta drycker som Isosource det enda som man kan dricka/äta och då har man inte så stort val. Då gäller det ju att överleva, candidan och den försurade kroppen kan man ta hand om när man mår bättre. Dessutom är det också så att om kroppen är väldigt svag efter ett stort återfall så klarar den inte hur mycket påfrestning som helst. När jag var så sjuk sommaren 2011 ville jag t ex dricka vitkålsjuice som jag pressade själv och råsaft från blåbär, men blev avrådd av flera personer för att det kunde vara för starkt för min magen. När jag tog en kur med 200 mg Q10 ballade min CRP/sänka ur och jag hotades med stomi, och min kära homeopat i Lund sa till mig att ta det lugnt med Q10 eftersom det uppenbarligen var för starkt för min mage. Ett par dagar senare var sänkan lägre igen och jag blev utsläppt från fängelset, förlåt, sjukhuset några dagar senare.
Djupa andetag, visualisera dig som frisk, och börja gå till ditt mål: att återfå hälsan! Det är möjligt! Kämpa på!
Themocracy
Tack för en intressant och givande blogg! Problemet som jag ser det är ju hur man skall testa vad man tål och inte tål då man går på olika medicin. För tillfället tar jag asacol suppar till natten, asacol samt imurel. I princip är magen i ganska bra skick och jag klarar av att äta det mesta. Försöker ändå tänka på att inte äta så mycket socker och så. Men borde man vara medicinfri för att se vad magen klarar?
Tack för en bra sida! Jag har sedan nåt år tillbaka diagnosen ulcurös proktit och det har varit bra bitvis men sedan november varit riktigt dåligt igen. Så efter en ny koloskopi där det konstaterades att det INTE har spridit sig men att det är rejält inflammerat har jag nu börjat medicinera med asacol. Mitt problem, vilket egentligen inte är ett problem, är att mina symptom är såpass lindriga att jag inte behöver ändra nåt egentligen. Jag har inga smärtor, nästan inget blod numera och allt är rätt ok (förutom den mentala biten då… märker att jag under sämre dagar är oerhört mycket mer deppig, utmattad och irriterad..) Jag har alltså oerhört svårt att motivera mig till att avstå från de saker som jag vet inte är bra för mig. Vin på fredagen. Popcorn. Blandgodis.
Kosten är A och O vid behandling av Ulcerös Kolit och Crohns sjukdom, men det är något man själv måste finna ut. Det talar vården tyst om.
Vår son är kostbehandlad sedan fem år (UC/Crohns) och är i stort sett symptomfri, utan några läkemedel alls. Han äter en liberal LCHF-kost, med max 100 gram kolhydrater per dag.
Vi tillämpar nolltolerans mot gluten och de flesta tillsatser och även mot homogeniserad mjölk (vad man tål eller inte, får man själv finna ut). Gluten bör ingen äta, speciellt inte från vete.
Han äter bara riktig god naturlig mat och ingen skräpmat. Något som gäller livet ut då sjukdomen är kronisk.
Inte ens läkarna rekommenderar längre läkemedel då tarmarna läkt bra, men så lät det inte för fem år sedan. Då gällde att kosten inte hade någon betydelse och han ordinerades livslång daglig medicinering. Samma ”behandling” gäller än idag för alla andra patienter (för de som inte själva läser på).
Det finns hundratals om inte tusentals fall där en kostomläggning haft en dramatisk effekt. Om man inte blir helt frisk, så blir man åtminstone bättre när man slutar äta det som man inte tål. Men detta är fortfarande överkurs för de flesta legitimerade läkare och för legitimerade dietister på sjukhus. Anmärkningsvärt är också att även ”Mag- och tarmförbundet” synes sakna grundläggande kunskaper om kostens betydelse.
Några bra länkar:
E-bok … Ulcerös kolit – så blev jag frisk från min obotliga
tarminflammation … http://www.kostdemokrati.se/wp-content/uploads/UC.pdf
Mer information … http://www.kostdemokrati.se/links/2011/08/04/en-bok-om-att-bli-frisk-fran-ulceros-kolit/
Bra mat … NJUTMETODEN … http://www.kostdemokrati.se/wp-content/uploads/LCHF_Quality_of_Life.pdf
Sedan får man som sagt prova sig fram, själv komma underfund med vad man tål och inte tål. Vi fann t.ex. att vår grabb inte tålde homogeniserad mjölk, medan ohomogeniserad mjölk inte är något problem. Andra tål inte alls mjölk och då får man utesluta det. Vatten är en utmärkt bordsdryck.
Lycka till på vägen mot symptomfrihet, där man själv kan göra stor skillnad.
Tack för en fantastisk blogg! Hur går det för dig, klarar du dig fortfarande utan mediciner och inga symptom etc? Hur länge har det gått?
Vår son var 11 år när han fick diagnosen Crohns 2010. Vi var inte alls medvetna om kostens påverkan utan köpte sjukvårdens lösning med mediciner rakt av. Han sondmatades i perioder och skulle ev få ha sond nattetid utöver dessa starka mediciner. Då började jag googla… Jag är så tacksam att jag hittade din sida och andra bloggar! Jag har läst och läst och hittat en alternativ väg. Vändningen kom när han började med högkvalitativt kosttillskott som började läka mage och tarm. Fibrer, vitaminer, mineraler, Omega3 och Q10. Vi lagar REN mat på ekologiska och närproducerade livsmedel, inga tillsatser eller halvfabrikat, så långt det går. Utesluter gluten, mjölk och fn ägg. Detta har gjort att han inte behöver mediciner mer. Vi har även tagit hjälp av näringsterapeut.
Tusen tack för dina inlägg och alla recept jag hittar på din sida!
Hej Sara,
Jag var inte medicinfri när jag insåg vad jag tålde och inte tålde, helt enkelt för att medicinerna inte hjälpte mig. Jag tog salazopyrin och kortison och blödde ändå ur tarmen. När jag slutade med komjölk och fick akupunktur försvann blödningarna. Osv. Även när jag åt imurel märkte jag att jag inte tålde gluten. Så det är bara att testa vad man tål och inte tål, oavsett om man tar mediciner eller ej. Du skriver ju att ”i princip är magen i ganska bra skick” men om du kan äta så att den är i perfekt skick så kan du ju börja trappa ut medicinerna sen. För framför allt imurel är inte så bra för kroppen, enligt min erfarenhet, och så kul är det väl inte att ta suppar på kvällen?
Testa att utesluta gluten och komjölk under några månader och ät mer grönsaker och ren mat och se vad som händer. Ta även probiotika för bästa effekt!
Kämpa på!
/Tina
Hej Emelie,
Tack för att du uppskattar min sida. Jag kan förstå att det är svårt att motivera sig till kostomläggning om man inte har så mycket symptom. Här en motivhöjare: om du har Ulcerös Proktik som får ligga och pyra ökar du risken för att få koloncancer rejält. Ulcerös Colit är ju rejält cancerhöjande och just cancerrisken brukar vara anledningen till att att läkarna snabbt tar fram kniven och skär bort tjocktarmen. En annan motivationshöjare borde vara att du om du börjar ta hand om dig själv så kan du dels bli av med sjukdomen, dels får du bättre humör och slipper vara deppig, för det är väl inget kul? (Det tycker inte jag i alla fall!) Lite vin kan man väl ta, men inte mycket, och popcorn är väl också OK. Däremot skippa godiset och gluten, som är väldigt kopplat till just tjocktarmsbesvär. Det finns så mycket gott att äta istället så unna dig det så att du blir frisk och slipper medicinen!
Kämpa på!
/Tina
Tack för alla kloka ord och bra länkar, Leif! Inspirerande också att höra om din sons väg till att bli av med sin UC.
Jag instämmer tyvärr helt med dig om att det är tråkigt att läkarna och dietisterna är så dåliga på just det här med kostomläggningar. Många patientförbund verkar f ö få bidrag till sin verksamhet av Big Pharma och då sitter man ju ofta i knät på läkemedelsbolagen. Därför är det intressant att notera att det häromåret spreds information på RMTs forum om en invandrad kille som botat med sin UC med ett eget uppfunnet pulver (sannolikt ayurvedisk variant, om jag förstått det hela rätt) och RMT tog bort alla hyllningar till detta pulver, precis som de gjort när någon velat tipsa om Aloe Vera på forumet. ”Det är inte tillåtet med reklam”, skriver moderatorn, men samtidigt är det helt OK att skriva om alla nya mediciner som folk tar mot sina tarmar. Men kanske kan sidor som min och din, eller böckerna som Michael Håkansson skrivit om de vita gifterna, göra fler medvetna om kostens betydelse och få alltfler patienter att ifrågasätta sina köpta läkare och dietister och få dem att höja blicken från sin ”evidensbaserade forskning” och börja forska på kostens betydelse för olika sjukdomar. Med en åldrande befolkning och minskande ekonomisk tillväxt, samt ökade kostnader för svindyra läkemedel kommer vi nog att tvingas dit förr eller senare, för en vacker dag har vi inte råd att betala för alla dyra mediciner och det är betydligt billigare att äta rätt.
Tack än en gång för ditt kloka inlägg, Leif!
Tina
Hej Bo,
Tack för tillropen! Jag är nu helt utan imurel sedan ett år tillbaka, och i sommar är det ett år sen jag slutade med asacol. Jag mår bra, men måste vara försiktig med vad jag äter. Det har varit lite av en bumpy ride med parasiter som kommer tillbaka och nya som dyker upp. Uppenbarligen har jag kass saltsyreproduktion, vilket gör att parasiterna slinker med lättare i tarmen och får fäste där. Att äta kalla nudlar i Kina var f ö ingen höjdare heller eftersom jag fick clostridium difficile av den lilla rätten, som jag bara åt av artighet. Stress är också dåligt, men jag stressar mindre nu och om jag glömmer att ta min probiotika märker jag också att magen blir sämre. Jag tar fortfarande homeopatiska mediciner mot magen vid behov och de hjälper bra.
Varma hälsningar,
Tina
Hej Lena,
Tack för att du uppskattar min blogg och att den fått vara en del av din sons tillfrisknande! Vad fantastiskt att han mår så bra idag! GRATTIS!!! Jag är sååå glad över att ha fått vara ett bidrag på den vägen! Kämpa på och så fantastiskt!
Ödmjuka hälsningar,
Tina
Hej alla,
det är märkligt att det finns parallella världar som aldrig verkar mötas när det kommer till tarmsjukdomarna och deras behandling. Jag vågar inte berätta för min läkare att jag varit utan medicin helt i ett år nu och mår alldeles prima, givetvis med mina nya matvanor som bidragande orsak till det. Skulle det komma fram att jag inte ställer upp på att vara en del av det stora spelet om läkemedlen, vet jag inte hur hon skulle reagera. Jag har fått höra att jag inte blev bra tillräckligt fort vid utfasningen av kortisonet och att det gjorde min prognos kraftigt försämrad. Att det verkar vara fullkomligt normalt om man läser på nätet var inget någon berättade om, inte heller vilken eventuell logik som låg bakom det uttalandet.
Jag dristar mig till att påstå att tarminflammationer inte alls behöver vara kroniska! Jag tror inte att alla lider av en latent sjukdom som blossar upp med oberäknerliga mellanrum. Kanske finns en sådan sjukdom, men det är nog många som rätt och slätt fått allergiska reaktioner som tagit sitt uttryck i tarmen. Så var det för mig. Trots att jag berättat det vid varje ny läkarkontakt, har ingen brytt sig om det, än mindre kollat intoleranser osv. Jag menar med bestämdhet att inflammationen bara kommer att komma tillbaka om det som triggade igång den också kommer tillbaka till brottsplatsen (tarmen) först.
Vi får helt enkelt kämpa på, men tyvärr kan vi nog bara ta inspiration och information från varandra och inte vända oss till doktorerna med dessa tankar.
Hej Sara,
Jag tycker att du ska våga berätta för din läkare att du varit medicinfri i ett år och botat dig själv med kosten. Ju fler vi är som berättar detta för våra läkare, desto större chans att någon klok läkare, för sådana finns även om det ibland är svårt att tro, faktiskt tar det på allvar. Min läkare skriver upp allt jag gör och följer upp det när jag träffar henne med motiveringen att någonstans kan det finnas en nyckel till dessa sjukdomar. Tyvärr verkar diagnosticeringen av intoleranser vara extremt dålig och jag kan aldrig bevisa att jag är allergisk mot något av det som jag vet att jag blir sjuk av. Tur att man inte går i skolan längre förresten, för där var det bara läkarintyg med allergisvar som gällde för den som ville ha specialkost, minns jag. Måste vara ett helvete för de som går i skolan idag.
Själv tror jag att det kan vara både en allergisk reaktion och parasiter som gör att vi blir sjuka lättare och om man inte göder något av dessa två faktorer så håller man sig frisk. Jag tycker själv att det verkar finnas en immunologisk faktor också, men den kanske är värre för oss med Crohn.
Men låt oss fortsätta kämpa på och ta inspiration och information från varandra, för även om vi delger läkarna detta så lyssnar nog andra sjuka mer på våra erfarenheter än vad läkarna gör!
/Tina
Här kommer ett länktips som bl.a. kanske kan vara ett stöd om man vill prata med sin läkare om alternativ kost. Ok – studien är bara presenterad på en konferens, är pytteliten (11 pers) och saknar kontrollgrupp. Men den är åtminstone genomförd av ”riktiga” forskare och resultaten är anmärkningsvärda, med tanke på att läkarna anser att UC och Crohns är obotliga: samtliga patienter blev bättre och 9 av 11 kunde sluta med TNF-hämmare (typ Remicade, Humira).
http://works.bepress.com/barbara_olendzki/46/
Stort tack för detta, Nanna! Om man tittar på studier så brukar de faktiskt inte vara så stora. Det är sällan man gör ett ”statistiskt representativt urval” och oftare så att studierna verkar omfatta ett tiotal personer i pilotstudier.
Jag har läst om liknande studier där man kommit fram till att SCD har lika god effekt på Crohn och UC som Remicade/Humira. Synd bara att våra läkare i Sverige inte känner till SCD, men det är nog bara en tidsfråga. Tror att anledningen till att den är så stor i USA är för att folk helt enkelt inte har råd med Remicade/Humira och det är billigare att äta sig frisk.
Soliga hälsningar,
Tina
Hej Tina,
Jag bor också i Stockholm, testar just nu SCD lifestyle men behöver lite stöd från alternativmedicinen. Skulle du kunna ge mig några tips o bra adresser, t.ex. Nån homeopath – har varit hos en som tydligen inte förstod riktigt vad han sysslar med för inflammationen kom riktigt i gång efter några dagar jag tog de där globuli o jag hamnade på sjukhuset för han tyckte inte att hans medel kunde ha så stor effekt.
Så hade du också bra resultat ut av bioresonanzterapin som jag förstod? Kan du rekommendera där nån också? Hittade inte ditt emejl- därför på denna vägen
Stort tack
Sandra
Tack för en jättebra sida och goda recept!
Hej Sandra,
Ibland när man börjar med alternativmedicin blir man sjuk först, för att kroppen ska börja läka. Men det låter inte så bra med den medicin du fått, så jag skickar dig ett privat mail med tips på vem jag gått till med framgång (bioresonansterapeut som också håller på med homeopati och som fått mig medicinfri i snart ett år).
Lycka till!
/Tina
Hej Tina,
Funderade du över om du tålde bindemedlen i kosttillskott och mediciner?
Ibland är det svårt att leta efter orsaken om man ej gjort förändringar innan ett nytt skov…
Mvh
Malin
Hej Malin,
Absolut har jag funderat över det. Många mediciner innehåller t ex laktos som bindemedel och många kosttillskott innehåller saker som är svårsmälta. Tänk på läsaren som upptäckte att han får hemska Crohn-attacker av att få i sig majsstärkelse, och det finns t o m i tandkräm. Därför använder jag bara amerikanska kosttillskott (typ Thorne, Solgar) samt vitaminer/mineraler från svenska Helhetshälsa och Holistic, som jag vet är rena och inte innehåller så mycket skräp som det som man köper på Apoteket.
Mvh,
Tina
Tack för en helt fantastiskt informativ blogg, har spenderat flera timmar här med att läsa!
Försöker bli klok på min kropp och självdiagnostiserar och har ”bara” en gammal UC diagnos, men jag är inte säker på att det stämmer (längre).
Jag utesluter matprodukter när jag märker att magen börjar bullra och diarrén (förlåt) sätter igång, men det känns som att jag inte kan äta eller dricka något alls. Behöver bara dricka ett glas vatten så sätter tjocktarmen igång och mullrar och producerar gaser!
Blir helt lös i magen vid minsta lilla fet mat, vid fiberintag, frukt, och för en munn kaffe.
Har kört med laktosfri mjölk sista halvåret men inte märkt nån förbättring men om jag då testar vanlig mjölk några dagar så får jag direkt diarré! (Dock ej blodiga)
UC? Chrohn? Magkatarr? Hormonstörningar? Matallergi för laktos eller gluten?
Finns snart inget kvar jag kan äta, känns det som!
Tänkte fråga tjejerna här med någon form av tarmsjukdom – när ni närmar er lingonveckan, märker ni av att ni blir sämre i tarmen då med buller och dålig i magen?
Gjorde en koloskopi för många år sedan och det var det värsta jag varit med om, har aldrig haft så ont efteråt som då (föda barn var ingenting i jämförelse!), så jag vill inte gärna göra om det…
Igen, tack för en fantastiskt bra blogg!
Hej Maria,
Tack för att du uppskattar min blogg! Om du söker på #prataomdet här på sidan så har jag skrivit om lingonveckan. När progesteronet sjunker är det många som får problem med magen i samband med mens.
Det låter som om du borde gå till en näringsterapeut eller naturterapeut som kan hjälpa dig med magen. Jag rekommenderar att man ska sluta med allt gluten och alla komjölksprodukter (vi har ofta svårt att smälta komjölksproteinet, det är inte laktosen du ska skippa utan hela mjölken), tillsatser och socker ska du också skippa. Kör snäll mat, helst utan nattskatteväxter (potatis, paprika, aubergine, chili, gojibär och tomat), och se till att få i dig bra fetter som ghee, kokosfett (eko, kallpressat) och olivolja. Kanske också bra att köpa vattenfilter? Samt att dricka snälla örttéer typ ringblomma och kamomill istället för kallt vatten? De maträtter som är snällast mot min mage är burmesisk fisk med gurkmeja, ugnsbakad kyckling med grönsaker (eller kokt med kokta morötter om du är riktigt dålig). Kolla även upp om du har någon parasit, de är vanligare än vad man tror.
Lycka till och läs gärna vidare på min blogg så kommer du förhoppningsvis att hitta något som kan hjälpa dig! Kolla gärna in Annika Lagerhorns fina bok om Ulcerös Colit och lär av henne.
Vänliga hälsningar,
Tina
Hej Tina
Jag skulle väldigt gärna vilja ha namn på en bra homeopat i Sthlm då jag vill sluta med asacol, men min läkare vägrar. Har varit bra i 1 år men vill vara helt medicinfri. Kan inte du snälla maila mig. Stort tack för en grym sida. Kram Johanna
Tack, Johanna! Jag mailar dig. Kolla gärna på min förstasida där jag skrivit ut namn på Otto Borg som är den som hjälpt mig att bli frisk.
Varma hälsningar,
Tina
Hej!
Vilken jättebra blogg, hittade den när jag börjat intressera mig för alternativ behandling.
Jag har en fråga, är det okej att börja med alternativa mediciner santidigt som man går på Imurel?
Jag var inne på hälsokosten för att få hjälp, men de rekommenderade att inte köpa näringstillskott då det kan motverka de immunsänkande medicinerna? Blev nyligen rekommenderad att börja äta produkter från fitline, men känner mig osäker även där angående om jag kan kombinera? Har du någon erfarenhet av fitlines pridukter eller skulle du rekommendera att sätta ihop sina egna kosttillskott enligt ovan? Mvh
Hej Dahlin,
Jag har ingen erfarenhet av Fitline tyvärr. Däremot har jag ätit alla kosttillskott jag rekommenderar ovan samtidigt som jag tog imurel. D3 balanserar immunförsvaret så jag har aldrig haft problem med det, förutom när jag låg på KS och var jättesjuk och INGET fungerade, inte ens Humira fungerade. Då slutade jag med D3 och Q10 (som var för starkt för tarmen) och Humira började fungera. Men jag är inte så säker på att det var D3s förtjänst utan snarare att jag fick antibiotika mot magen, vilket var det som räddade mig snarare än Humira eftersom jag senare har upptäckt att jag hade rejält med parasiter i tarmen (bl a giardia som tydligen äter tarmludd och antagligen orsakar sår i tarmen – där var min ”Crohns”…). Antibiotikan dödade antagligen ut en del av dessa parasiter.
/Tina
Hejhej, tack för en underbar blogg! Jag har ulcerös colit i hela tjocktarmen sedan 2007. Jag har haft två ordentligt stora skov, senaste 2008. Våren för två år sedan fick jag blod och slem i avföringen och fick ta asacol solspiller och symtomen försvann. Förövrigt äter jag imurel 100 mg och asacol 3 tabletter a 800 mg. I våras kom symtomen igen med slem som blev mera slem osv också i slutet av augusti var det blod också. I våras började jag åter igen med stolspiller asacol men de hjälpte inte alls. Jag hittade din sida och efter att jag läst runt började jag med rubicon och Vita biosa. Avföringen blev genast bättre, hårdare och mindre slem. Jag slutade med vita biosa ganska snabbt då jag läste här att det inte var så bra men rubicon fortsätter jag med. Jag har slutat äta gluten, mjölk och socker. Somsagt rubricon/vita biosa gjorde det bättre men jag har fortfarande slem i avföringen. Min fundering är, är det normalt att ha lite slem i avföringen eller betyder det att någonting inte är bra vid UC? Ibland kan jag även sitta på toan och fisa och det kommer slem/blod klumpar, detta bara om jag inte fått gått på toan som jag velat.
En annan fundering, du och folk här skriver att man får känna efter själv vad man tål och inte. Hur märker ni om ni tål någonting eller inte? Att ni blir gasiga i magen direkt efter ni ätit någonting ni ej tål eller att ni får slem i avföringen dagen efter?
Tusen tack för en fantastisk sida!
Med vänliga hälsningar
Anna
Hej Anna,
Tack för att du uppskattar min blogg! Förlåt för sent svar, men bloggen har blivit överöst av spamrobotars kommentarer så jag har inte kunnat se vanligt folks kommentarer.
Jag tror att vid vanlig avföring så ska det inte vara alltför mycket slem, kanske bara lite så att korvarna kommer ut snällt. Så jag tror att det kan vara så att du ska se över din kost ännu mer om det är mycket slem som kommer. Min erfarenhet är att om det kommer okletiga korvar och jag kan fisa utan att riskera att det kommer något mer än just en fis så mår tarmen bra. Tyvärr kan man ibland vara tvungen att gå igenom sin kost igen för att se om man behöver ta bort ännu mer grejer, se t ex Danielle Walker på Againstallgrain.com som testade SCD och slutade på Paleo.
Om jag inte tål något får jag diarré, får ont i magen. blir gasig och sjuk, ibland kan jag börja blöda. Just slem är inte vad jag tänker på när jag känner att jag inte tål något, för mig känns det som början på ett återfall om jag plötsligt börjar bajsa slem. Men vi är alla olika, så jag kan inte uttala mig om det slem du har, mer än att det tyder på att du antagligen fortfarande äter något som din tarm inte riktigt gillar, eller att du inte fått till rätt tarmflora än kanske.
Lycka till och hoppas du förblir frisk!
Vänliga hälsningar,
Tina