Syrgasmask-teorin och neurogastrologi
Jag hoppas att ni haft en trevlig jul och ett trevligt nyår. För egen del lyckades jag med konststycket att bli förkyld och skruttig på julafton så jag fick skippa julmaten hos svärmor helt eftersom jag helt enkelt inte orkat laga någon egen mat. Nästa år tänker jag hålla i julen i vårt nya hus och då blir det kalkon istället för dopad julgris.
Strax före jul var jag nere i Lund hos min kära homeopat och vi pratade som vanligt om livet och jag berättade hur jag ville hjälpa en vän, men inte kunde göra det fullt ut eftersom jag helt enkelt inte hade energi för det. Då sade min kloka homeopat till mig att jag verkligen var en typisk tarmsjuk person. ”Ni kommer hit och har så ont i magen och är sjuka, men samtidigt ska ni hjälpa alla i er omgivning först. Det är så typiskt tarmsjuka!”
Eftersom jag vet att min kära homeopat har behandlat många tarmsjuka genom åren så litar jag på henne i denna bedömning och jag kan bara hålla med om att det stämmer på mig. Jag har som vana att alltid släppa det jag har för händerna och hjälpa mina vänner om de behöver hjälp. Givetvis finns det undantag från denna regel, men vanligen så ställer jag upp för mina vänner även om det egentligen inte alls passar min planering. Men vad gör man inte för en god vän? På min förra arbetsplats tillbringade jag exempelvis timmar med att trösta en kollega som mådde dåligt, så många timmar att min chef började undra vad jag egentligen gjorde (det kan jag också undra i efterhand). Detta har givetvis gjort att jag har fått många vänner, men jag har också försakat min egen karriär periodvis pga detta. Denna blogg är ett annat exempel.
Det är givetvis bra att hjälpa andra i nöd, men har ni hört talas om syrgasmask-teorin? Alla som flugit har säkert sett flygsäkerhetsfilmerna (de flesta inte lika roliga som Air New Zealands ”Bare essentials” här – kolla in deras ”kläder”!) när det ramlar ner syrgasmasker, och om man reser med barn så ska man själv ta på sig syrgasmask först och SEDAN sätta på syrgasmasken på sitt barn. Detta är väl inget som någon kan protestera mot eftersom en mamma/pappa som inte kan andas faktiskt inte kan hjälpa sitt barn. Att hjälpa sig själv först är otroligt viktigt att komma ihåg och jag håller nu på att lära mig detta själv, vilket tyvärr fick mig att förlora vännen som jag ville hjälpa för jag kunde inte hjälpa hur mycket som helst givet min begränsade energi. För om jag inte har energi över till mig själv, vem ska då hjälpa mig?
Ta er själva en funderare över hur ni egentligen lever och interagerar med andra människor i er närhet. Brukar du rusa till hjälp när en vän är i nöd? Offrar du dig och pressar du dig för att ge det mesta och bästa du kan av dig själv till någon annan, exempelvis familjemedlemmar eller arbetsgivare? Hur beter sig andra människor i detta avseende? Är de lika altruistiska som du eller är de faktiskt egoistiska och utnyttjar dig? Hur mycket hjälp får du tillbaka när du är sjuk och verkligen behöver hjälp?
Själv kan jag bara konstatera att jag väldigt ofta pressar mig själv för att bli bättre och jobba hårdare, men efter mitt stora återfall i somras när jag nästan strök med (jag trodde ju att min sista stund var kommen när jag fick allergichocken mot Remicade) så har jag bestämt mig för att sätta på mig min ståldräkt och skydda mig själv mot andra människors krav på energi från mig och inte minst skydda mig från dålig energi från andra. Om jag inte hade haft på mig detta skydd så hade jag nog gått under när jag låg på sjukhus och delade rum med personer som fick dödsdomar och var väldigt dåliga. Döende människor har nämligen en förmåga att suga energi från sin omgivning, lite som i filmen E.T. när pojken Elliot och ET ligger i varsin kuvös och håller på att dö – till slut dör ET (fast inte på riktigt förstås, det är ju en barnfilm). Så kände jag det när min mamma låg för döden också och för att inte själv gå under måste man skärma sig.
Just nu har jag massor att göra eftersom pojkvännen och jag håller på att flytta in i vår nya gemensamma bostad. Som en vän sa: ”Det är alltid stressigt när man ska flytta” och jag kan bara hålla med om det även om jag är rätt bra på att ta det lugnt. Jag stressar inte upp mig i onödan över knäppa hantverkare, men det tar ändå mycket energi från mig som jag skulle behöva för att bli starkare själv igen. Dock får jag väldigt ont i magen om jag blir trött, inte sover tillräckligt mycket eller ätit dåligt (dvs för lite, jag äter ju inte ”dålig” mat som godis eller snabbmat längre).
Jag har denna vecka gått upp på 75% arbetstid, men redan igår onsdag, dvs dag 3, fick jag väldigt ont i magen av stress på morgonen. Magen sköter sig förvisso bra med fina korvar (snart tre månader – hurra!), men jag märker att jag lätt får kramp i magen om jag stressar det allra minsta. Min väninna som är psykolog har en teori om att jag har bränt ut mig i magen, och jag undrar om hon inte har rätt i det. Personer som är utbrända är det ju oftast i hjärnan, och det kan ta flera år innan de kommer tillbaka till ett normalt liv igen, och ofta kan de inte komma tillbaka till samma liv som de hade innan eftersom de helt enkelt har bränt sönder delar av sin hjärna och förlorat hjärnceller.
Utbränd i magen, låter kanske konstigt, men det som är lite intressant i sammanhanget, och jag har skrivit om hur själen sitter i magen tidigare, är att vi har 60% av våra neurotransmittrar i magen och bara 40% i hjärnan. Det faktum att vi dessutom bara forskar på hur hjärnan styr våra känslor visar ju på att vi är LITE fel ute. Lyssna gärna på Lena Anderssons intressanta Vinterprogram där hon talar mycket om hjärnan och hur våra celler förändras dramatiskt vid stora händelser och hur det därför faktiskt är sant att vi aldrig blir oss själva igen efter vissa händelser.
Tydligen finns det numera ett nytt forskningsområde som dock tar upp detta: neurogastrologi. Detta är ett forskningsområde som fokuserar på hur det centrala nervsystemet interagerar med vårt tarmsystem. Man kan likna det med en motorväg av känslor som går rätt ner i magen, och inte är det väl då konstigt att vi får ont i magen när vi får ont i själen? Eller om vi stressar för mycket.
Ordet ”stressmage” genererade 36 000 träffar på Google när jag kollade nyss och det är inte konstigt att man får ont i magen av stress. När man är stressad sover man ofta för lite, man äter dålig mat, ofta snabbmat (dvs sådan mat som inte vi bör äta om vi vill vara snälla mot magen), man äter snabbt och på oregelbundna tider. Ovanpå detta är det vanligt att vräka i sig godis och kaffe för att hålla sig vaken när kroppen bara signalerar att den vill sova. Att godis innehåller socker som är dåligt för oss, och att snabbmat innehåller både socker och tillsatser magen inte tål är väl känt, men kanske tänker man inte på hur viktigt det är med regelbundna mattider.
Dessutom är det viktigt att tugga maten väl så att man får i gång produktionen av sina matsmältningsenzymer och låta magen smälta maten i fred utan att släppa ner ny mat efter en liten stund i form av en kaka eller lite godis en timme efter maten. Då hinner ofta inte magen smälta maten ordentligt. (Jag återkommer med ett inlägg om matsmältningen snart.) Ovanpå detta som i sig självt rubbar magens förmåga producerar kroppen också adrenalin för att vi ska orka och hålla oss pigga. Tyvärr orkar inte kroppen producera adrenalin så länge och istället börjar binjurarna producera kortisol som är väldigt skadligt för kroppen i det långa loppet. Kort sagt: stress är livsfarligt och det är extra farligt för oss med tarmproblem eftersom våra tarmar blir sämre när vi stressar. En fördel med att ha stressmage är dock att det är svårt att bränna ut hjärnan eftersom magen bränner ut oss först, har jag märkt.
Nu arbetar jag aktivt med att leva utan stress, vilket inte är helt enkelt med en uppkommande flytt och full fart på jobbet. Jag arbetar också aktivt med att INTE ge bort för mycket energi till andra och det innebär att jag kommer inte att skriva så mycket på bloggen på ett tag framöver. Jag måste helt enkelt läka ihop ordentligt först och lära mig att leva med min stressmage innan jag kan hjälpa er andra. Det kommer inlägg så småningom, men jag kommer inte att kunna svara på längre mail och frågor och jag går inte heller in på bloggen varje dag och kollar, så ta det inte personligt om ni inte hör något från mig eller era inlägg inte kommer fram så snabbt.
I väntan på bättre tider vill jag puffa för Lady Birds blogg. Lady Bird är en god vän som jag lärt känna här på bloggen. Lady Bird har Crohns sjukdom och har kört SCD sedan i våras och på bloggen beskriver hon vad hon äter och hur hon gör för att följa SC-dieten. Ni som har problem med candida eller som har testat att leva mjölk- och glutenfritt utan större framgångar bör testa SCD, som är en diet som verkar vara väldigt inne och framgångsrik i USA bland tarmsjuka. Jag har tidigare skrivit om SCD här för den som glömt.
Hejsan, undrade om du sett allt runt detta?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/omega-6-bakom-svar-tarmsjukdom_3293587.svd
Kostdoktorn skriver också om detta…
http://www.kostdoktorn.se/
//Lilla Jag
Hej Lilla Jag,
Ja, jag har sett denna information. Jag har skrivit om det i mitt inlägg om Fett: Bra eller dåligt?. Annika Dahlqvist har också skrivit om det. Det är en anledning till att jag skippat mjölkfritt margarin, som jag ätit i många år tidigare istället för smör/bregott, för det innehöll för mycket omega-6. Plus att det känns mer naturligt för mig att ha ghee som smör – godare och nyttigare. Jag tror dock inte att det enbart är omega-6 som orsakar Ulcerös Colit. Som gammal marknadsundersökare skulle jag underkänna metodologin att jämföra 126 personer med FYRA personer. De kunde väl åtminstone ha valt ut 126 personer i referensgruppen och även kollat vad dessa åt t ex socker, gluten, mjölk, tillsatsämnen och hur de mådde psykiskt. Det är väl känt att tarmsjukdomar är psykosomatiska så den aspekten ska man inte glömma bort. Därmed inte sagt att det inte är bra att äta omega-3.
/Tina
Hejsan, funderar också kring just mjölkfritt – vad kan man ha för alternativ – då man ej kan äta vanligt smör och bregott?
Håller med dig om detta runt andra ämnen också och att skall man göra en studie så bör det ju vara samma antal i båda grupperna =) eller hur?
För egen del så ställer ju allergin till det en hel del i matväg samtidigt som IBS ställer till det också i matväg!
Gillar din sajt – är in läser och länkar till den på facebook en del =) och lär säker skriva nått i bloggen framöver och länka också…Tack för att du delar med dig och har så mycket bra tips och råd…//Lilla Jag
Hej Lilla Jag,
Tack för berömmet. Om du klickar på mjölk i Tips för magen kan du läsa mer och även hitta en länk till mjölksubstitut.
/Tina
Tackar =) skall så göra…har nu läst ok kokosfett och funderar allvarligt på att inhandla detta och byta ut det mjölkfria smöret vi nu har som är fullt av omega 6 *hm*
//Lilla Jag
Testa att göra ghee om du vill ha kvar smörsmaken! Finns recept på ghee bland mina recept. Jag använder det istället för smör. Kokosfett är också gott men har en lite speciell smak. Cocosa är godast (och hutlöst dyrt).
/Tina
Hejsan, köpte kokosfett att ha till matlagningen och bakningen – tills det mjölkfria smöret är slut – då skall jag kolla på alternativen ghee eller kakaosmör / kokossmör…om jag hittar =) Skall kika på detta Cocosa också, bara för att!!!
(Jag har lagt ner mitt egna bloggande tillsvidare)
//Mia-Marie (Lilla Jag)
Kokossmör (eller kokosfett, rättare sagt!) – inte kakaosmör! Kokosfett innehåller bra saker, kakaosmör är ju choklad… 🙂
/Tina
choklad *mmm* låter gott men är det okej månnetro för magen – kakaosmör…
Nej, jag tror inte kakaosmör är något för en orolig mage. Det är kokosfett som är bra, inget annat! 🙂