Den stora tröttheten

Av , 1 juni, 2013 12:12

När min mamma var sjuk i cancer och sedan dog blev jag väldigt trött, men ingen kunde förklara varför jag var så trött. Min dåvarande läkare sa att det kunde bero på depression (jo, jag var ju djupt deprimerad efter att ha förlorat min mamma i cancer då hon var min enda familj), att man vantrivs på jobbet (ja, det gjorde jag verkligen på den tiden) eller att man var i en dålig relation (amen to that!).

När jag började äta imurel efter det stora återfallet 2006/2007 ökade den stora tröttheten i styrka och de två följande återfallen (2009/2010 och 2011) gjorde inte precis saken bättre. När jag kom hem från sjukhuset efter fyra veckor sommaren 2011, då jag större delen av tiden levde på Isosource, var jag så trött att jag aldrig trodde jag skulle bli normal igen. En käck släkting sa till mig att jag kanske får acceptera att jag alltid kommer att vara trött och aldrig bli pigg igen, vilket inte är det man vill höra när man börjar närma sig 40 år och förhoppningsvis ändå har en rätt stor del av livet kvar framför sig. Men mina släktingar är inte precis kända för att väga sina ord alltid och jag började tänka att släktingen nog hade rätt: det var bara att inse att jag aldrig kommer att bli pigg igen.

När jag slutade med imurel första gången våren 2009 blev jag faktiskt lite piggare, men eftersom jag blev sjuk igen pga parasiter som jag plockade upp i Indien och blev behandlad för Crohn med Remicade (vilket ju fungerade, jag blev bra i magen temporärt, men parasiterna fortsatte att plåga mig) fick jag ju äta imurel igen och genast återkom den stora tröttheten. Det blev inte bättre av att jag dessutom drabbades av hjärtarytmi som biverkan av Remicade och utsattes för stor stress i samband med att jag kom tillbaka till mitt dåvarande jobb.

Hjärtartymin gjorde mig väldigt trött och jag märkte att hjärtarytmin ökade vid stress, vilket ledde till att jag sa upp mig från mitt dåvarande jobb, som egentligen inte borde ha varit så stressigt eftersom det var i statens tjänst, men av olika omständigheter blev det ohållbar stress för mig och mitt lilla hjärta. Eftersom stress också är en farlig fiende för min stackars mage så försöker jag på alla sätt och vis hålla en låg stressnivå, vilket tyvärr inte alltid är möjligt ens i det arbete jag har för tillfället.

Ibland undrar jag om jag var så smart som bytte jobb från ett jobb där det gick att sova på rummet (det var tydligen därför folk blev sura på mig eftersom jag ofta hade stängd dörr då jag har koncentrationssvårigheter och behövde få läsa i fred, dessutom fryser jag lätt och en stängd dörr gjorde rummet varmare. Tyvärr trodde en del kollegor att jag sov därinne eftersom det var vad man gjorde bakom stängda dörrar på den arbetsplatsen! Bara så att ni vet vart era skattepengar går till!!!) till ett betydligt mer krävande, men också mer givande, jobb i privata näringslivet. Jag är dock nöjd med mitt nya jobb även om jag vet att jag borde stressa ner oftare. Trots viss stress tycker jag att jag får ut så mycket mer av mitt nuvarande jobb: det ger mig både mer i plånboken och är mer intellektuellt stimulerande. När det är som stressigast försöker jag intala mig själv att jag inte kommer att stressa upp mig som jag gjort tidigare och jag sätter mig gärna och gör andningsövningar och meditation för att lugna ner systemet. Ofta hör jag min väns ord i huvudet: ”Glöm inte att andas!” Ibland tar jag ut lite flextid och går hem tidigare för att lugna ner mig: både jag och arbetsgivaren värnar min hälsa före att jag arbetar övertid. Faktum är att jag har numera ett läkarintyg där det står att jag bara får arbeta 8 timmar per dag, vilket torde vara unikt i den bransch jag jobbar i!

Hursomhelst: efter mina återfall började den stora tröttheten bli min vän, ungefär som min knasiga tarm har blivit. Givetvis har jag funderat mycket över varför jag blev så trött och kommit fram till olika saker. Dels tror jag att Isosource är alldeles för näringsfattigt för en person som har en svår tarminfektion och har svårt att ta upp näring och där just vitamin- och mineralbrist kan vara en orsak till att sjukdomen bryter ut eller förvärras. Isosource innehåller verkligen ingenting förutom det absolut mest nödvändiga och jag är också tveksam om de vitaminer och mineraler som finns i Isosource är lätta att ta upp för oss. Om man jämför med vad som finns i exempelvis Holistic Inflamino, Ultra Clear Sustain eller Ultra Inflamax, eller vitamindrycken Supervitalis från Holistic ter sig Isosource som mycket näringsfattigt vad gäller vitaminer, mineraler, spårämnen och antioxidanter. Jag tror ju att våra kroppar behöver få i sig en mängd näringsämnen som vi kanske inte ens upptäckt än, och vem vet, kanske är det så att just min kropp behöver en viss vitamin/aminosyra/mineral/antioxidant för att just min tarm ska läka? Faktum är att min tarm inte lugnade sig förrän jag började ta små doser av l-glutamin (se punkt 11 här) och stora mängder zink i smyg på sjukhuset. Jag har också märkt att Q10, D3 och magnesium är viktigt för att bli piggare.

Det som dock var min räddning ett halvår efter återfallet, då jag var sjukskriven på halvtid pga trötthet, var att jag började dricka korngräsextrakt på morgonen, en liten sked i ett halvt glas vatten. Plötsligt blev jag pigg igen och jag fick tillbaka mitt liv, kändes det som. Jag vet inte riktigt vad som hände, men vad jag läst mig till om korngräs, som utpekas som ett mirakelmedel om man googlar sidor med information om korngräs (de svenska verkar dock ha kopierat av varandra och skriver nästan samma saker med samma ord, en äkta copy+paste) så ska det hjälpa mot allt från trötthet och cancer till viktminskning, hepatit och diabetes. Kanske lite för mycket mirakelmedicin för en skeptiker som mig, men faktum kvarstår: jag blev väldigt mycket piggare av att börja dricka korngräs.Jag har också hittat information om att japanska forskare på 1980-talet hittade att möss som fick korngräsextrakt växte snabbare och var piggare, och samma studie visade gynnsam effekt på kolesterolet (läs mer här).

Det korngräs jag talar om är alltså torkat korngräs, men man kan även odla själv och man kan även köpa färskpressat korngräs i välsorterade juicerier (tror det är vanligare i USA än i Sverige dock). Läs mer om hur man odlar och pressar korngräs här (ledsen att jag bara hittade länk till en försäljare). Skillnaden mellan torkat och färskt korngräs är att det färska innehåller fler enzymer och är alltså nyttigare för kroppen. Jag kan dock inte uttala mig om styrkan i det färska korngräset, men det torde vara starkt.

Kom ihåg att korngräs har starkt utrensande effekt så börja försiktigt om ni ska testa. Börja med en halv kaffesked i ett glas vatten (motsvarande 1-2 dl vatten) och se vad som händer. Om tarmen inte reagerar kan man öka på dosen sakta. Jag tog en tesked varje morgon en halvtimme före frukost och blev så pigg att jag ibland kände mig som om jag vore speedad med knark! Totalt tog jag korngräs i ett halvår, men har hållit mig pigg ändå efteråt. Den variant korngräsextrakt jag tyckte bäst om, och som också verkar vara mycket ren, var Korngräs från Lifestream. En burk räcker länge eftersom man bara tar en tesked om dagen.

Vad jag läst mig till är korngräs är snällare mot magen och mer lättsmält än vetegräs så jag rekommenderar att man bara tar korngräs och inte t ex gröna pulvermixer som ”Mighty Greens” eller ”SuperGreens” som innehåller en massa andra saker som vi med knasiga tarmar kan reagera på. Rena saker är min melodi, som ni vet, och det är bättre att ta något som är rent än något som innehåller en mängd olika saker eftersom man då inte vet vad man reagerar på om magen säger ifrån. Eftersom jag själv haft så goda erfarenheter av korngräs kan jag verkligen rekommendera det. Däremot ska man inte experimentera för mycket med sådana här gröna saker eftersom det kan bli för mycket för levern, som är den som hjälps av de gröna pulvren. Om man har en lever som inte är tipp topp, vilket är rätt vanligt bland tarmsjuka, så ska man vara försiktig och inte överdosera, vilket är anledningen till att man ska vara försiktig när man börjar ta korngräs. När jag ovanpå min dagliga tesked korngräs började ta lite chlorella blev jag exempelvis illamående och då ska man givetvis genast sluta med det som man tror är orsaken till illamåendet.

Varför är då korngräs så nyttigt? Framför allt är det det faktum att det innehåller massor av vitaminer, mineraler, aminosyror och antioxidanter, och givetvis mycket klorofyll, som hjälper till att rena blodet och stimulerar läkning. För att ge några exempel så innehåller korngräsextrakt mycket B1, B2, niacin (B3), pantotensyra (B5), B6, B12, folsyra, vitamin E, samt mineralerna kalcium, kalium, järn, magnesium, mangan och zink. Korngräset är dessutom bakteriehämmande och neutraliserar tungmetaller i blodet, och det är dessutom väldigt basiskt, vilket ju är bra för våra ofta sura kroppar. Före andra världskriget sålde man tydligen torkat korngräs på apoteken ute i de spannmålsodlande staterna i USA som ett medel för att hålla sig frisk.

Även om korngräs hjälper kroppen att rensa blodet på gifter och stärker också immunförsvaret, ska man vara medveten om att den är starkt rensande. Det innebär att detta är inget som man ska ta när man ligger inne på sjukhus och t ex ska pröva att ta remicade/humira. Då rekommenderar jag att man bara tar skolmedicin och sen, när skolmedicinen gjort er friskare kan ni ju testa korngräs. Likaså ska man inte ta korngräs eller något annat grönt pulver om man tar blodförtunnande medicin som Waran.

Men det finns även andra anledningar till att man är trött. Jag tror att en stor anledning är vårt hormonsystem som påverkas negativt av de starka mediciner som vi tvingas ta. Både imurel och Remicade/Humira är ju trots allt ett slags cellgifter och det är klart att det påverkar vårt hormonsystem. Jag tror att en anledning till att jag blivit mycket mer nedstämd sedan jag började ta imurel är för att den gett sig på mitt hormonsystem och om man blir trött ovanpå det så är det svårare att vara glad, man faller lätt in i en depression. Därför har jag i flera år tagit homeopatiska medel mot depression, framför allt Ignatia Amara D200 som tydligen är en ”anti-självmordsmedicin”. Faktum är att när jag inte tar Ignatia Amara så drabbas jag lätt av självmordstankar så jag tar numera 5 små sockerpiller tre gånger om dagen för att orka. Det är knasigt, men jag tycker den är väldigt bra och dessutom ger den mig inte samma bieffekter som SSRI-preparat kan göra (läs mer här). Om man fryser mycket och är nedstämd är det mycket tydliga tecken på att man har fel på sitt hormonsystem.

När jag skrev mitt inlägg om saltsyra och matsmältningen upptäckte jag hur nära kopplat vårt hormonsystem är med matsmältningen. En sak som jag tyckte var väldigt intressant var vad jag hittade om DHEA, och det faktum att vi med Crohn har väldigt låga halter av DHEA när vi har återfall, och sannolikt även efteråt. För oss kvinnor som vill bli gravida är det också viktigt att vara medveten om det eftersom låga nivåer av DHEA ger försämrad äggkvalitet och höga halter av den östrogenreceptor som talas om i artikeln jag länkar till också kan vara orsaken till att många av oss får endometrios som följdsjukdom till Crohn, samt att våra progesteronhalter verkar vara låga också (progesteronet behövs för att befruktade ägg ska kunna fästa i livmodern men verkar också ha påverkan på äggkvaliteten. Om man tar progesteron ska man ta det efter ägglossning, dvs under andra halvan av cykeln). Våra svenska läkare verkar inte pålästa om detta, så det får ni upplysa dem om, och skicka gärna länken ovan till dem. Men det innebär att om man är väldigt trött så har man sannolikt brist på DHEA och man kan behöva ta extra DHEA tills man kommit i fas igen (oavsett om man vill bli gravid eller ej). Jag skulle tro att även Crohnssjuka män också har problem med lågt DHEA. Eftersom vissa bodybuilders använt DHEA som doping så är det tyvärr förbjudet i Sverige och läkarna är de som får skriva ut det till er, om ni inte åker utomlands och köper det över disk i USA (men då får man inte ta in det i Sverige).

Så om ni känner er väldigt trötta och frusna rekommenderar jag att ni letar rätt på en bra endokrinolog, dvs en läkare som specialiserat sig på hormonssystemet. Observera att hormonssystemet är svårt och det är svårt att hitta bra endokrinologer så om den första ni möter säger att det inte är något fel på er så ska ni be att få träffa någon annan. Jini Patel Thompson skriver i sin bok ”Listen to your gut” om hur hon var grymt trött efter ett återfall och efter att ha besökt flera endokrinologer kom de till slut på att hennes sköldkörtel inte fungerade optimalt och att hon hade noll i både DHEA och progesteron. När hon började ta medicin mot detta blev hon genast piggare. Jag tror inte att hon behövde ta dessa hormonpreparat för evigt utan bara några månader. Tyvärr tror jag att många alternativare är bättre på det här med hormoner än vad våra svenska läkare är så jag rekommenderar också att man letar rätt på en bra homeopat som kan stötta en med preparat för att återställa hormonsystemet, för allra bäst är ju om kroppen kan börja fungera optimalt igen.

DHEA bildas i binjurarna och man kan få minskad produktion av DHEA av för mycket stress. Även adrenalin och kortisol bildas i binjurarna och framför allt kortisol är farligt för kroppen. Binjurarna tar också stryk av kortison. Om man stressar för mycket kan man drabbas av utstressade binjurar och det är inte bra. Det är viktigt att också komma ihåg att bara det faktum att man har en kronisk tarminflammation i kroppen är stressande för hela kroppen och särskilt för binjurarna och kanske är det anledningen till att många av oss får magproblem när vi blir stressade: binjurarna kan helt enkelt inte producera tillräckligt med kortison för att hålla oss friska.

När vi stressar utsöndrar kroppen adrenalin först, sannolikt för att vi ska orka springa ifrån den sabeltandade tigern när den attackerar. Efter att man undkommit attacken kan man lugna ner sig igen och adrenalinhalten sjunker tillbaka. Problemet är att vi i dagens moderna samhälle allt som oftast jagas av osynliga sabeltandade tigrar hela tiden. Vi får aldrig möjlighet att stressa ner och om man som jag arbetade tio timmar om dagen, ofta några timmar på helgerna också, och alltid kände mig stressad för att jag inte hann med allt jag skulle, ja då är det farligt. Efter ett tag slutar nämligen kroppen att producera adrenalin och binjurarna går på med kortisolproduktion istället. Och kortisol är inte bra för kroppen eftersom det bryter ner kroppen sakta men säkert. Det kan ta lång tid att återhämta sig och kortisolet verkar också kunna bränna ut våra hjärnor så att vi blir utbrända. Själv misstänker jag att jag brände ut min mage istället för hjärna och jag har blivit mer stresskänslig sedan mitt senaste återfall. Men så fort jag känner mig stressad så är det bara time out som gäller och jag går hem tidigare från jobbet och lägger mig och vilar så mycket jag kan.

Jag har numera lärt mig att binjurarna är oerhört viktiga för orken och man ska helst ligga i sängen före klockan tio på kvällen och sova då om binjurarna ska ha en chans att hämta sig. Det är också viktigt att lära sig prioritera vad som är viktigt här i livet och försöka dra ner på tempot. Om man har svårt för detta kan det vara värt att gå till en KBT-terapeut som kan hjälpa en eller så kan man ladda ner appar med meditation och mindfulness.

8 svar på “Den stora tröttheten”

  1. Anna-Karin skriver:

    Jag har testat vetekorngräs och tror det är samma sak som du skriver om. Jag blev också mycket piggare.
    Synd att det var så äckligt bara.
    Jag hamnar också i depressioner ibland. Tog sertralin i ett par år men det var ca fyra-fem år innan jag fick tarmsjukdom.
    Jag funderar på när man är i skov egentligen? Just nu har jag bråttom till toa på morgonen och får gå två tre ggr. Löst, lite slemmigt men inget blod. Resten av dagen ser lite olika ut. Vissa dagar ingenting mer och vissa dagar ett par tre ggr till men inget blod. Tar bara Asacol och probiotika nu. Magen funkar förhållandevis rätt bra med det vanliga livet just nu. Borde kanske be om kalproctinprov som är det som visar mest på mig.

    Hoppas att du får en skön och frisk sommar!

  2. admin skriver:

    Hej Anna-Karin,
    Jag tycker att korngräset var gott!

    Ja, när är man i skov egentligen? Det är nog en definitionsfråga där blodproverna kan ge svar tillsammans med antal toabesök per dag. Om man har en hög CPR (sänka) och hög aktivitet på vita blodkropparna så brukar det kallas för skov. Själv ser jag det som skov om jag går på toa många gånger per dag och det är blod i avföringen. Att gå på toa flera gånger per dag (3-5 ggr) och det kommer ut saker som ser OK ut tycker jag inte är skov, medan de på sjukhuset verkade bara vilja godkänna en om man gick på toa max en gång om dagen. Jag har en väninna som är vegetarian och hon äter nyttigt och går på toa flera gånger per dag utan att för den skull vara sjuk. Ja, ta ett kalprotectinprov!

    Krya på dig, Anna-Karin! Jag önskar dig också en skön och frisk sommar!

    /Tina

  3. Sassa skriver:

    Hej!
    VIlken otroligt bra blogg:-)
    Jag lider av crohns sedan 2001, har varit inlagd 3 ggr. Ätit cortison, asacol, pentaz, imurel och fått remicade. Efter att ha varit sjuk en hel vår och inte blivit hjälpt av cortisonet drabbades jag även av depression/panikångestsyndrom och fick även börja knapra sertralin/zoloft. Då var jag för sjuk och ointresserad av sambandet men nu är det ju uppenbart hur hela vår kropp och knopp samarbetar. Jag blev ordentligt sjuk i höstas igen och har efter det fått remicade behandlingar var sjätte vecka med god effekt. Dock inget cortison. Jag forskar mycket på egen hand då jag inte tycker sjukvården ser alla sambanden. Har skickat iväg hår på hårmineralanalys och provar olika vitaminer och mineraler. Just nu äter jag b-vitaminkomplex, probioplex, och dricker blutsaft. Tycker jag är liiiite piggare. Men den enorma tröttheten känner jag så väl igen. Känns som man behöver sova i flera veckor! Jag har även minskat imurelen till 50 mg från 150, eftersom att den tydligen inte hjälper mig så bra, har haft den sen 2001(!!!), ska troligtvis sluta helt med den. Vill så gärna sluta med zoloften med så ska börja trappa ner och gå hos psykolog. Sköter tyvärr kosten mycket dåligt men ska även försöka jobba med det oxå eftersom jag mådde hyfsat bra när jag provade lchf under 10 månader och minskade 25 kilo.

  4. admin skriver:

    Hej Sassa,
    Roligt att du gillar min blogg! Eftersom kosten är a och o så rekommenderar jag dig att genast ta tag i den och sluta äta dåligt och istället tänka på att om du sköter kosten bra (du får göra som oss andra: planera maten och alla måltider!) så kommer du att må mycket bättre. Då kan du kanske sluta med remicade som gör dig sjuk. LCHF är en bra början, men undvik mjölkprodukterna eftersom det ofta är så att vi med Crohn inte tål mjölkprotein från komjölk.
    Lycka till!
    Tina

  5. Sassa skriver:

    Hej igen!
    Har nu börjat ta flora 20-14 från innate då jag starkt misstänker candidaöverväxt! Har även beställt korngräspulver från lifestream:-)
    Hoppas det hjälper.

    Jag kom och tänka på en sak som jag funderat lite över och det är det faktum att jag båda gångerna har haft väldigt lätt för att bli gravid och även mått väldigt bra under graviditeterna, både i tarmsjukdomen och i psyket. Har endast ätit en svag dos av imurel båda gångerna. Provsvaren från gravidtiden visar oxå på att sjukdomen då är under kontroll. Tänker på om hormonerna på något sätt påverkar positivt?
    Har däremot fått skov ca 6-10 månader efter båda. Notera även att kosten inte varit bra när jag varit gravid och unnat mig både det ena och andra;-)

  6. admin skriver:

    Hej Sassa,
    Jag har skrivit om graviditeter här, så läs gärna det inlägget. Många blir bättre under själva graviditeten eftersom immunförsvaret går ner (för att inte stöta bort fostret) och progesteronhalten höjs. Efter graviditeterna verkar folk få feta återfall, men det finns också de som får återfall under graviditeten. Jag tror att hormonerna påverkar sjukdomen mycket, men säkert också slarv med mat och sömn. Observera att en del kvinnor som har problem med sitt immunförsvar faktiskt får imurel och andra liknande immunsuppressmediciner eller kortison för att de inte ska få missfall, något som ibland görs t ex i samband med en IVF-behandling.
    /Tina

  7. Sassa skriver:

    Har nu fått resultatet av min hårmineralanalys och surprise, surprise visar den att jag har trötta binjurar. Allt faller på plats nu:-) Så nu blir det till att stärka binjurar och skölskörtel med bl.a. Adrekomp och en massa vitaminer och mineraler, även utesluta socker m m och ta tag i stressreducering;-)
    Ps. Läste på någon sida att crohns kan vara en biverkning av trötta binjurar.ds

    Ha det gott!

  8. admin skriver:

    Tack för den informationen Sassa: inte alls förvånad över om det skulle vara så att Crohn är en biverkan av trötta binjurar. Vi blir ju alla sämre så fort vi stressar. Alltså viktigt att inte stressa utan ta det så lugnt det bara går!
    /Tina

Panorama Theme by Themocracy