Så var det det här med sjukhusmaten…
Häromdagen skrev Sodexos VD Fredrik T Strand på Aftonbladets debattsida om företagets mat och hur mycket missförstånd det är kring den och att den visst är bra. Debattens vågor går höga på Kostdoktorns blogg med många kommentarer – t o m Sodexos VD är själv med och kommenterar, vilket man inte kan annat än ge eloge till honom för. Att sjukhusmaten inte alltid är så rolig vet vi alla som legat inne om, men är alla av oss kroniskt tarmsjuka medvetna om att den faktiskt kan vara farlig och göra oss ännu sjukare? Faktum är att jag aldrig hade satt upp den här hemsidan om jag inte legat inne på sjukhus (Karolinska i Solna) i vintras och upplevt hur farligt det var för mina stackars tarmar.
”Mat är medicin” sa den kloka dietisten jag träffade några veckor efter min vistelse på KS. Hon höll helt med mig om att hos en del vårdpersonal var kunskapen kring kostens betydelse för oss sjuka usel och ibland livsfarlig.
Här är min historia: Det första som hände när jag blev inlagd i vintras var att jag skrev en lista på alla saker jag inte tålde (komjölk, gluten, tillsatser, MSG och jäst). Det andra som hände var att jag blev visad kylen som innehöll näringsdrycker där jag skulle få kunna ta näringsdrycker när jag ville – allt för att göra mig lite rundare.
Jag fick nämligen inte äta utan skulle leva på Isosource (Isosource® MCT), ett slags rymdkost utvecklat av NASA för att astronauter inte ska bajsa så mycket i rymden. Varje dag skulle jag dricka fem påsar Isosource och däremellan fick jag dricka hur många näringsdrycker jag ville. Syftet med detta var att låta min stackars såriga tjocktarm vila så mycket det gick. Att ordinera tarmvila är en vanlig behandlingsmetod för oss tarmsjuka och sker antingen med att man får ett vitt näringsdropp, sk astronautdropp, utvecklat enligt samma principer som Isosource av NASA, under ett visst antal dagar (och man går ner ännu mer i vikt pga näringsbrist) eller så får man dricka Isosource. Att Isosource är så bra för oss och astronauterna är för att man har slagit sönder proteinerna och gjort dem till lättabsorberade aminosyror som tas upp i tunntarmen och därför orsakar den ytterst lite slaggprodukter (läs: avföring) och hjälper oss tarmsjuka att vila våra tjocktarmar.
Tack NASA!
”Här är de mjölkfria näringsdryckerna” sa sköterskan och pekade på en hylla. Utmärkt, tänkte jag, fler näringsdrycker att välja på än ProvideXtra med svart vinbärssmak, som jag ett par år tidigare valt ut som den mest drickbara och godaste näringsdrycken utan mjölkprotein när jag låg i Lund i samband med mitt första återfall på femton år. Några timmar senare tassade jag således ut till kylen och tänkte ta lite näringsdryck, men intuitionen (eller gammal vana) gjorde att jag läste på paketen på de ”mjölkfria” näringsdryckerna och upptäckte att de förvisso inte innehöll inte laktos (mjölksocker) men de innehöll mjölkprotein, ett billigt och ”bra” protein, enligt många dietister och fabrikanter av näringsdrycker. Faktum är att majoriteten av näringsdryckerna innehåller mjölkprotein för att det är lätt att ta upp för kroppen (om man inte är överkänslig, som många av oss är) och så är det billigt.
När jag påpekade detta för sjuksystrarna såg de mycket förvånade ut och sa ”Nej, nej, ALLA klara näringsdrycker är utan 
mjölk!” och jag insåg att jag återigen, precis som i Lund, hade sjuksystrar som inte fattat skillnaden mellan kolhydrater/laktos och protein. Det slutade med att jag bara kunde dricka ProvideXtra. (Svart vinbärssmak, så klart. Varför förstöra ett vinnande koncept?) Samt att jag var minst sagt förvånad över att sjuksköterskor, som ju ändå har gått ett antal år på vårdhögskolor, inte förstod skillnaden mellan protein och kolhydrater. För mig som är mjölkprotein-känslig kunde det alltså ha gått illa om jag druckit det som de anvisade mig.
Nåväl, jag drack Isosource med hallonsmak i 14 dagar och drömde om god mat. Det blev lite ensidigt och jag drömde om att få Isosource med typ bouillabaise-smak, så att jag kunde slippa denna sötsliskiga dryck, som jag visste förvisso var nyttig för min trasiga tjocktarm, men också skadlig för mina tarmar eftersom den var så söt och därmed sannolikt orsakade värsta candida-infektionen. Jag tyckte också lite synd om astronauterna som tvingas dricka denna söta dryck i rymden. Efter ett par dagar var min tunga kritvit och jag hade fått värsta svampinfektionen i munhålan. Hur det såg ut nere i mina stackars tarmar vågade jag knappt tänka på. Vården, även på en specialistavdelning för gastrovård på ett av våra bästa sjukhus i Sverige, verkade sakna förståelse för att socker förvärrar våra tarmars tillstånd.
Andra saker jag fick dricka hur mycket jag ville av var vatten (kranvatten och kolsyrat), saft (sic!), te, kaffe och buljong. Buljongen på sjukhuset var klassisk Knorr-buljong som innehöll både jäst och MSG. Enligt en dietist jag talade med gick det inte att beställa in specialbuljong utan allt sköttes centralt och det var den buljongen som köpts in. Punkt slut. Systrarna var helt omedvetna om riskerna för trasiga tarmar med just jäst och MSG och jag fick be min pojkvän komma upp med buljong utan jäst och MSG. Den enda sådan jag hittat är f ö Biofoods vegetariska (goda) buljong. Jag drack den ett par gånger om dagen för att motverka sockerchocken i tarmarna som orsakat värsta svampinfektionen där, och tog snällt det anti-svampmedel som systrarna gav mig. Jag drack också kolsyrat vatten, som anses vara bra mot svampinfektioner.
Min teori är ju att många av oss som drabbats av kroniska tarminflammationer har gjort det som en följd av kost och för mycket stress av olika slag. Många av oss tål inte vanlig ”Svensson”-mat med mycket gluten och mjölk, samt tillsatser av olika slag, inklusive jäst. Det gör det upprörande att maten som serveras på sjukhusen är fulla med just dessa saker. Sodexo-maten här i Stockholm gör inte saken bättre.
På den avdelning jag låg inne i 16 dagar var maten som erbjöds utformad efter någon slags normal Svensson-kostcirkel där man till frukost kunde välja mellan att äta filmjölk, flingor/cornflakes, bröd med olika pålägg (som apelsinmarmelad, kaviar, korv, ost och skinka men även Lätta och Smör), kokt ägg, te/kaffe och apelsinjuice. Som mellanmål erbjöds kakor av olika slag och ibland fanns det bananer och andra frukter. ”Ja, det är ju brunsås-generationen som är huvudklientelet här på sjukhuset, inte pasta-generationen”, sa en sjuksköterska till mig när jag vädrade min åsikt om detta utbud, som jag ansåg till stor del var riktigt dålig mat för oss tarmsjuka. (När jag sett listan på mat tyckte jag f ö inte att det var så konstigt med alla stackars utmärglade sjuka som ranglade runt med droppställningar på avdelningen, men jag tyckte det var riktigt sorgligt att se dem.) Jag tror ju själv att tubkaviar varit en av de saker som utlöst min sjukdom efter att ha frossat i tubkaviar en sommar. Idag börjar mina tarmar blöda om jag får i mig det minsta tubkaviar och jag har inte ätit det på säkert 18 år.
Aj, min mage…men ack vad jag älskade dig, Kalle!
Efter 14 dagar, några dagar efter min första Remicade-behandling, kom en läkare till mig och sa att ”Nu har du blivit så pass bra att vi vill testa att ge dig mat för att se vad som händer innan vi skickar hem dig. Så du får gå ut i köket och välja en soppa att äta. Lycka till!” Jag blev superglad – äntligen mat! Men när jag kom ut i köket visade det sig att alla soppor de hade innehöll mjölk, gluten, jäst och massor av tillsatser så det fanns ingen mat till mig. Och om jag ville ha specialmat från Sodexo fick man beställa det minst 24 timmar i förväg. Jag blev minst sagt besviken men kom på att de kunde göra scrambled eggs med vatten till mig och det fungerade. Sen ringde jag en vän som fick komma upp med lite Thai-mat till mig, svag Thai-curry med ris och kyckling i kokosmjölk, som ju är bra för våra tarmar pga laurinsyran. Mina läkare sa efteråt ”Vad åt du? THAI CURRY? ÄR DU GALEN?” Men det gick ju bra…
Vanliga sjuka patienter på sjukhusen här i Stockholm klagar på Sodexos mat för att den innehåller tillsatser och är smaklös. För oss tarmsjuka är det också ett problem, men det är värre att sjukhuspersonalen inte förstår skillnaden mellan protein och kolhydrater/laktos och att det faktiskt inte finns mat för oss som inte tål komjölk, gluten, jäst, tillsatser och socker. Ibland undrar jag hur många tarmsjuka som ligger kvar på sjukhusen för att de får fel mat som gör dem ännu sjukare. Jag försöker undvika att tänka på deras lidande och hur mycket de kostar i skattepengar.
Okategoriserade
| 
Buljong, Drycker, Gluten, Jäst, Mb Crohn, Mjölk, Socker, Tillsatsämnen, Ulcerös Colit
Themocracy
Nu vet jag ju att detta inlägg inte är nytt men ville bara skriva ändå att dels så gillar jag verkligen din blogg (nu när jag upptäckt den!) och dels så är jag verkligen tacksam för det är genom dig jag hittade Salovum, vilket har hjälpt mig i ett allvarligt skov nu.
Även mer relevant till detta inlägg så håller jag bara med, man brukar ju säga att man är vad man äter och det stämmer verkligen.
Jag har större delen av min sjukdomstid (11år) varit så pass sjuk att jag ”borde” ha varit inlagd, men pga. att jag faktiskt blir sjukare då generellt så skippar jag det såvidare jag inte är helt akut döende nästan.
Dumt kankse men å andra sidan har jag ju överlevt många gånger nu ich tom. lyckats bli markant bättre och utan större skov nu i 2 år (förutom nu då när jag tyvärr ignorerade alla tecken som var innan)
Gick av alla medicner (azatioprine, prednisolone, rubbet) saknta och ändrade min kost radikalt, och blev mycket mycket bättre sakta men säkert.
Som du säger, det är ju läskigt att utbildad personal inte förstår skilnaden mellan enkla saker som protein och kolhydrater, men tyvärr inte alls ovanligt 🙁
Hej M,
Tack för att du gillar min blogg – jag blir alltid lika glad när andra sjuka hittar hit.
Vad bra att Salovum hjälpt dig! Var i Sverige bor du (dvs vilket landsting)?
Jag är som du på det planet: jag avskyr att vara inlagd. Jag känner mig som om jag är i ett fängelse och jag blir bara utsläppt om jag gör som doktorn säger och äter gift, typ. Jag känner mig helt enkelt tvångsinlagd och jag får inte äta det jag brukar eftersom svensk husmanskost är det enda som serveras på sjukhusen.
Fantastiskt att du klarade att gå av alla medicinerna! Hur gjorde du? Prednisolen klarar jag att sluta med, men azatioprin/imurel, min hatmedicin nr 1 för att den är så giftig, hur gjorde du då?
Hoppas du är på återhämtning redan nu!
/Tina
Hej. Googlade på näringsdrycker och fann din blogg. Jag letar efter mjölkfria och laktosfria näringsdrycker. Men Provide Xtra innehåller dom citronsyra? För citronsyra får det absolut inte innehålla. Mvh Jenny, jätte tacksam för svar!
Hej Jenny,
Jag kan inte se om den innehåller citronsyra. Ofta är ju citronsyra samma sak som c-vitamin så jag skulle rekommendera dig att ringa till Fresenius Kabi AB och fråga själv om de vet: Tel: 020-116 68 44.
Holistics Inflamino innehåller INTE citronsyra och jag tror inte heller att UltraInflamax gör det heller (har slängt den senare burken så jag kan inte kolla men den är ju särskilt riktad till tarmsjuka). Andra former av näringsdrycker som inte innehåller citronsyra är min kycklingbuljong, som förvisso kräver en insats från dig men innehåller mycket näringsämnen.
Mvh,
Tina