Hjälp! Hur ska jag börja?
Idag fick jag frågan av en läsare om hur man ska börja med att lägga om sin diet. Jag började svara på frågan, men sen tänkte jag att det är väl lika bra att jag skriver ett inlägg om det så att fler kan se det. Mitt andra inlägg på denna blogg hette för övrigt ”Vad kan jag äta?”.
Först och främst ska man så klart bestämma sig för vilken diet man ska köra, och det finns en hel uppsjö av olika dieter: Specific Carbohydrate Diet (SCD), GAPS, LCHF, basallergidieten, veganvarianten à la David Klein, levande föda à la Ann Wigmore eller köra fettreducerad kost, som många dietister på våra sjukhus rekommenderar (för ”du kommer ju ändå inte att bli frisk hur du än äter”, vilket ju kanske inte är så himla uppmuntrande att höra!).
Själv har jag alltså valt en diet som liknar basallergidieten och undviker följande saker:
- Komjölkprodukter (dvs mjölk, yoghurt, ost, grädde, keso osv)
- Gluten eftersom jag inte mår bra av det, men jag försöker att hålla nere min konsumtion av glutenfritt
- Jäst och fermenterad mat som miso och annat jäst eftersom det verkar trigga candida i min tarm
- Potatis och nattskatteväxter
- Socker utom honung, vilket innebär att jag sällan äter godis, kakor och aldrig dricker läsk eller juice (om jag inte pressar den själv) och jag är också restriktiv med frukt, max en frukt om dagen och om jag äter banan så måste den vara ekologisk och prickig
- Fiberrik mat eftersom min mage har svårt att smälta fibrer som kruskakli och liknande hårda fibrer.
- Råa grönsaker i större mängder eftersom det är svårsmält (ledsen för det, Ann Wigmore!)
- Stark mat med mycket chili i (tyvärr, jag gillar sådan mat men det verkar inte min mage göra och dessutom är chili en nattskatteväxt)
Jag försöker att äta så mycket ekologiskt och kravmärkt som möjligt och har slutat äta griskött eftersom det är starkt försurande och dessutom tycker jag att det smakar äckligt (utom rökt skinka då, men det äter jag inte heller så ofta). Jag försöker äta varm och lagad mat eftersom min mage verkar uppskatta det. Jag dricker inte så mycket till maten för att ge mina matsmältningsenzymer en chans. Jag försöker också tänka på att kombinera ihop maten bra, dvs ingen kött och potatis med sockrig gelé till.
Det kanske låter som om jag ger upp det goda här i livet, men det tycker jag inte att jag gör. Läs gärna mitt inlägg om det här. I mitt förra inlägg har jag skrivit lite om hur jag lever idag.
Hur ska man då börja? Ja, om man kör enligt ”min” diet så kan man ju börja med att bara skippa de här sakerna på listan ovan och göra en matplanering efter vad man känner för att äta. Det är ju viktigt att äta god mat och jag hoppas att min receptsamling kan vara till inspiration. Jordan och Steve har en bra introduktionsbok på SCD Lifestyle med handfasta tips som hur man skalar en morot. Allt beror ju på hur duktig man är på att laga mat och hur hårt man vill gå ut. En del slänger all dålig mat och rensar ur skafferi och kylskåp, vilket kan vara bra om man är ensam och vill göra någon form av katarsis. Om man som jag har andra familjemedlemmar som inte vill äta min diet så är det bara att expandera skafferiet med min egen mat.
Om man är väldigt sjuk rekommenderar jag att man börjar försiktigt och för matdagbok för då blir det lättare att se vad man inte tål. Läs gärna mitt inlägg om Akut läge. Ett annat inlägg som kan vara till inspiration är att försöka köra rotationskost, vilket rekommenderas om man är väldigt känslig och inget verkar fungera.
Themocracy
Hur vet man vad man inte tål!? Alltså, kan det gå veckor utan att ens symptomer minskas eller ändras? Hur lång tid tar det för något man fått i sig att helt lämna kroppen? Jag bryter ofta en kosthållning efter 1-2 veckor då jag inte märkt någon större skillnad. Jag har alltid tänkt mig tillfrisknandet som en rät kurva uppåt, alltså, för var dag som går så borde ens symptomer minska om man är på rätt väg. Detta kanske är fel tänk?
Hej Melker,
Jag tror att man kan utgå från att det tar lång tid att förstå vad man tål eller inte tål. När det gäller exempelvis gluten eller komjölk (och nu pratar vi inte bara laktos utan att skippa komjölk helt) så kan det ta lång tid. Dels måste kroppen antagligen göra sig av med de ”gifter” eller irritationssubstanser som finns upplagrat, dels måste den läka sig. Min väninna som visade sig ha celiaki blev mindre bubblig i magen på någon månad och sedan helt återställd sex månader senare. OM man har Crohns eller UC så måste man nog räkna med att, precis som Annika Lagerhorn skriver om, att man får s k läkningsskov, dvs tarmen försöker bli av med substanserna den inte tål men som man ovetande proppat i sig och blir temporärt sjuk för att läka ut inflammationen. Jag undrar om det inte var vad som hände med Ladybird också under hennes resa till hälsa med SCD som inte var en dans på rosor utan hon blev faktiskt sjuk och sämre ibland innan hon ett år senare var helt symptomfri.
I min värld, givet vad jag själv har lärt mig av min kropp (och alla har ju olika kroppar som svarar olika) så brukar jag ge rådet att testa att leva utan gluten och komjölk (socker, tillsatser, jäst, nattskatteväxter osv) under ett halvår och se om du får en förbättring. SCDarna brukar säga att det tar en månad att se resultat, en del ser resultat direkt, men jag tror det beror på hur sjuk man är. Om man, som jag var när jag testade SCD någon vecka, är superdupersjuk så kan det nog ta längre tid att få resultat. Därför gav jag mig aldrig på SCD helhjärtat eftersom jag kände att jag bara blev sjukare ändå. För Crohn’s Boy tog det närmare ett halvår innan han märkte resultat av SCD eftersom han inte gjorde introdieten (som dödar ut/svälter ut dåliga bakterier i tarmen).
När man sedan testat att leva utan gluten och komjölk och annan snäll mat (som zucchini, kokt kyckling osv) så kan man börja experimentera med vad man kan äta. Bäst är att introducera nya grönsaker och livsmedel enligt exempelvis de scheman som Pecanbread-mammorna föreslår här. Jag har f ö själv märkt att efter varje stort återfall de senaste åren så har jag blivit känsligare i tarmen, men jag tror det beror på att jag äter imurel som förstör min tarm samtidigt som den håller tillbaka immunförsvaret och dödar ut bakterier.
Om man har Crohn eller Ulcerös Colit så rekommenderar jag att man, om man inte ser resultat av sin förändring av diet, letar rätt på en riktigt bra homeopat eller naturterapeut som kan hjälpa till att utrota de parasiter man sannolikt har i kroppen och orsakar sjukdomen. Jag tror dock inte så mycket på blodanalyser som kostar skjortan och visar vad man är allergisk mot av de skäl som Jordan och Steve räknar upp på sin blogg SCD Lifestyle här.
Jag kikar in här regelbundet och vill bara säga att jag mår så mycket bättre!
Jag kände skillnad på bara några dagar när jag slutade med gluten och mjölk. Socker hade jag slutat med tidigare.
I helgen var jag magsjuk och då drack jag saft och proviva (det enda jag kunde få i mig och något jag undviker annars). Magen blev lite svajig men nu några dagar efter igen verkar den repa sig bra.
Jag unnar mig två glas rödvin på helgen och det funkar bra det med.
Pratade med min gastrosköterska i dag och berättade om min kost och jag förstod på hennes röst att hon kände igen detta. Hon kanske inte får tipsa om denna kosten annars för jag har då inte hört något annat från läkarvården än att det inte spelar någon roll vad jag äter.
Hej Anna-karin,
Vad glad jag blir att höra att du mår bättre av att skippa gluten och mjölk helt! Verkligen goda nyheter!
Tyvärr tror jag att du har helt rätt i att många inom gastrovården mycket väl vet att kosten spelar roll, men de vågar inte tipsa om det för det är ju inte sanktionerat av läkarna och s k ”evidensbaserat” (vilket är skitsnack eftersom det visst finns massor skrivet om kostens betydelse på PubMed och faktiskt en hel del forskning på ämnet, men eftersom inga svenska läkare verkar forska på det så ”finns det inga bevis”). Jag har hört sköterskor berätta om akupunktörer som hjälpt andra, men det är bara när man själv berättar om sina egna erfarenheter som de berättar. Faktum är att flera yngre läkare som jag har träffat har erkänt att de tror att kosten spelar roll. En av dem sa att hon funderat över det eftersom det var så många med rötter från Mellanöstern som dök upp med Crohn och hon tänkte att de kanske inte tålde den svenska kött-potatis-brunsås-dieten. (Själv tänker jag att de kanske har D3-vitaminbrist också!)
Kämpa på!
/Tina